Ateljé Gebbe

Första gången jag ensam besökte Tåkern var 1958. Jag hade just det året fått mitt stora naturintresse inriktat och upphöjt genom den Fältbiologiska förening som samma år bildades i Mjölby. Jag var tretton år.

I och för sig hade jag varit med min far tidigare en gång för att köpa fisk någonstans i sjöns sydvästra del av en bonde. Jag minns egentligen bara den flatbottnade ekan och fisken, rudor och sutare, som sprattlade mässingsgul och glänsande och jag minns också min mors rätt avmätta intresse att ta hand om benpaketen då vi kom hem.

Dessutom hade vi som så många andra gjort besök under vårens stora översvämningar vid Ramstad och Holmen i början på 50-talet för att titta på alla svanar som simmade omkring där på de dränkta åkrarna. Det var stort och publikt och vi var absolut inte ensamma. 

Men, den här gången, en majdag för 49 år sedan, var jag alldeles ensam. Pappa och mamma hade just släppt av mig vid grusvägen som gick rakt ner mot sjön vid Överby gård, nära Svanshals kyrka. Jag hade stränga förmaningar med mig i bagaget om att vara försiktig och inte trampa ner mig. 

Med pappas kikare om halsen, Durangos Fåglarna i färg i en ryggsäck med termos med choklad och ostsmörgåsar vandrade jag nyfiken och stolt ner till Svanshals äng vid träsksjön.

Det var oerhört spännande. Det var som om själva livet och dess mening öppnade sig för mig.

Tre timmar skulle jag få på mig innan far och mor kom tillbaka från Omberg för att hämta upp mig. De tre timmarna blev väldigt viktiga. Det var då jag bestämde mig för att viga en del av mitt liv åt Tåkern.

Och precis så har det blivit. Tåkern är anledningen till att jag bor och verkar här i bygden, Tåkern är mitt levebröd både fysiskt och psykiskt och jag har även en Stuga vid fågelsjöns södra strand

 *

2007 är det nya tider. Tåkern av idag är inte bara en sjö med reglerat vattenstånd den är dessutom reglerad som naturreservat med tillstånd och förbud. Idag har man inte ens lov att göra som jag gjorde den gången. Tillträdesförbud gäller under våren och fågelskådandet är kanaliserat till besöksområden med färdiga spänger och fågeltorn och hela området är numera väl dokumenterat och bräddfyllt av information av varierande slag.

Och nya steg tas hela tiden för ingenting står någonsin stilla och inget kommer någonsin tillbaka. Idag kommer ett nytt stort steg att presenteras för oss. Historien om Tåkern byggs på och skrivs om.