Ateljé Gebbe

Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

juli år 2003

30 juli

Det får bli en summering av juli så här i elfte timmen. Det blev aldrig att jag prioriterade en kontinuerlig skrivning av vad som timat. Så här var det i stora drag:

Vid mitten av månaden kulminerade värmen med som mest trettiotvå grader i skuggan. En av dessa dagar fick jag sällskap ner till Skogsbygden av gästande ornitologen Shai från Israel. Han gjorde en Europarundtur och stannade vid Tåkerns fältstation i två veckor ungefär. Det blev flera möten och givande diskussioner om både triviala och allvarliga ting. Resan genom skogen var naturligtvis efter en het önskan från Shai. Det som lockade honom mest var storlom och älg. Älg fick han sen turligt se under en resa ut till Valdemarsviks skärgård. Att storlom står högt uppe på önskelistan har jag upplevt tidigare från kontinentala naturmänniskor på besök. Här har Sverige en fantastisk art som också i naturturismens lovande framtidsperspektiv är värdefull att bevara och utöka de krympande livsvillkoren för.

Vi hade tur. I Bäsjön simmade vi "tillsammans" med ett storlomspar och deras två halvvuxna ungar. Det blev naturligtvis en mäktig upplevelse. Inte minst detta med att faktiskt ta ett dopp i en livs levande sjö. Något helt nytt för Shai.

Dessförinnan besökte vi de delar av Lysings allmänning där träden ännu står stora och gamla. Vi vandrade runt bland grova granar och tallar i den fnösketorra hettan. 

Shai i storskogen

Vi upplevde talltita, tofsmes, nötväcka, trädkrypare och hackspettar - allt trivialiteter för oss men önskvärda sällsyntheter för Shai. Vi käkade blåbär, slogs mot myggor och studerade tjäderspillning i brist på levande skogsfågel. Vi såg fjärilar i mängd: hagtornsfjäril, skogsgräsfjäril, blåvingar, svavelgul höfjäril och aspfjäril och många fler. Mängden sommarängsblomster var för Shai också något alldeles enastående. Speciellt Sättra ängar stod prunkade i gult, rosa och blått; och så denna saftiga grönska. Allt mycket exotiskt för Shai.

Därefter middag hemma och sen tillbaka ner till Stugan vid Tåkern samtidigt som vakteln började slå i veteåkern. Just den kvällen lyste två små röda ögon i billjuset på grusvägen över mossen och en nattskärra lyfte på fjärilslätta vingar.

Någon dag senare när Shai lämnade Sverige dundrade det första av flera våldsamma åskoväder in över bygden. Blixtarna korsade skyn med stroboskopisk effekt och mullret var kontinuerligt. Störtregnen vräkte ner och vid Hästholmen föll hagelbollar i golfbollsstorlek, vilka slog sönder allt i trädgårdarna. Strömmen gick då och då och i tidningen kunde man läsa om nedbrända hus och enstaka dödsfall. När det första svarta mamma-molnet drog in föll temperaturen mer än tio grader på en kvart. Jag satt på verandan och målade. Tornseglarna liksom sögs upp under molnet.

Sen har juli gått i värmens tecken mest. Det har blivit bad i Vättern nästan varje dag. Vattnet har varit uppe i drygt tjugo grader även vid djupen vid Öninge. Och en av dessa varma dagar när sjön låg spegelblank for vi ner på abborrmete, Karin och jag. Om detta kan du läsa nedan och också under "tidningsartiklar" (länk). Någon dag senare dök de första planktonalgerna upp i det varma ytvattnet. Det hela såg ut att kunna bli till en rejäl blomning men framåt kvällen samma dag rördes sjön upp och algerna försvann som tur var.

Två marknader har jag deltagit i: Först Heda marknad den 5 juli och sen Johannamarken i Ödeshög den 24 juli. Båda med positivt resultat och vackert sommarväder, om än nästan lite "för varmt" för att vara marknadsväder. Jag målade små akrylmålningar i min nya serie landskap. Detta år var det Omberg som gällde. Intresset var som vanligt stort.

Ett exempel på en av mina marknadsmålningar av Omberg

Ett länge efterlängtat mål har varit att resa med ångare på Göta Kanal. Det blev äntligen av nu i sommar. Vi åkte hela familjen tillsammans med våra respektive föräldrar från Bergs slussar ovanför Roxen till Borensberg. Det är en distans på cirka tre mil och vi passerade två akvedukter och knappt tio slussar. Vädret var gudomligt. Solen lyste från klarblå himmel. Vinden var lugn och vassen bugade i kölvattnet. Vi blev ideligen omåkta av cyklister under kanalbankens kastanjer, lindar, ekar och askar. Nu är det gjort. Nu är vi väl östgötar på riktigt. Hemmablindheten är åtgärdad.

Äntligen på Göta Kanal

Medevi Brunn ägnades en heldag också. Där ägde en mässingsblåssextettstafett rum med sju inbjudna orkestrar. Brunnsmiljö och sekelskifte. Jag såg till och med en äldre herre med bländvit kostym och halmhatt. På allvar! Imponerande är de mäktiga lövträden i detta område. Jag tror aldrig jag har sett en mäktigare ask än den som reser sig mitt inne i byn. Att kika upp under den är som att stå inför ett tropiskt träd långt söderut. Lindarna blommade och drucket yra och drogade humlor kröp runt under dem.

Min egen trädgård är definitivt mindre storslagen och något tufsig och i behov av ans just nu. Det blir vad det blir och i växthuset skördar vi i varje fall både små och långa gurkor. Där och i dess närhet håller en groda till. Det är långt till närmaste naturliga lokal och jag undrar lite var den kommer ifrån. Månadssmultronen är goda som alltid; bra det eftersom jordgubbssäsongen blev kort och något smått. De första hallonen är mogna och nu är det även dags att plocka av vinbären. Det får Karin och Ulla göra. Jag har kvar målningen av huset som det stora betinget. Får se när det kommer igång. Jag har ännu arbete kvar att utföra med två reservatsfoldrar - Stora Lund först som skall levereras senast den första augusti (en dag kvar) och därefter Klämmesmålen som skall ligga färdig den första september. Härligt med jobb.

Årets sommarhändelse hade med igelkottar att göra. Karin hade gett sig den på att hitta bo och ungar. Flera igelkottar har vi sett under våren och en av dem har hållit till i omedelbar närhet. Orädd och trygg har vi sett henna sola i rabatten vid spaljépäronet mitt under dagens liv och kiv. Så för tolv dagar sedan lyfte Karin på den oranga dagliljans taklagda blad. Hon hörde grymtande småläten och fick se det; boet med igelkottsungar och en något irriterad igelkottsmamma. Sen låg vi där, hela familjen, på magen vid boets öppning ut mot plattgången. Vi har sett ungarna växa till och nyfiket kika runt med springor till ögon. Honan har varit tolerant mot oss. Vi har gett henna kokta ägg och lite färskt fiskrens. Ungarna har slickat på våra fingrar. Knappt en vecka var de kvar sen drog mamman iväg med sin kull, fem ungar, till en annan plats. Nu är familjen mera rörlig och igår för första gången kom en unge ensam förbi vid altanen när vi grillade. Härligt!

En av ungarna under dagliljan i rabatten

...

Så är jag väl framme vid idag då. Allt har nog inte kommit med men det får duga så länge.

Idag är det regn som gäller. Ett tätt och intensivt regn som marken suger i sig. I paradisäppelträdet klänger unga lövsångare i bladlusjakt. Sommaren har mognat till känsla av förhöst. Inte minst känns det så nu när havren har blånat, rapsen luktar halvruttet och de gröna vårtbitarna spelar för fullt. De första plogarna med storspovar drar förbi mot söder. När de kommer ut över Vätterns vatten söder om Omberg flöjtar de så där ljuvligt. Men ännu finns sommar kvar.

10 juli

Med dalbränd trätjära och rå linolja har jag nu målat mitt staket. Det luktar barndom och sommarlov. Alla mina grannar har reagerat positivt. Fläckarna på min svettiga kropp tar jag enkelt bort med tvål och vatten till skillnad från de av lasyr och alkydfärg. Ett litet steg tillbaka mot ursprunget. 

För att göra det hela ännu bättre tar jag med mig schampo och tvål till Vättern. Där tvålar jag in hela mig. Några få dykare på avstånd bryr jag mig inte om. Vinden smeker min frigjorda kropp. Jag står på den solvarma klippan och stirrar ner i det gröna djupet. Sen tar jag språnget rakt ut som ett spjut. En hisnande känsla. Den gula klippan möter mig där nere och jag styr undan med ett par kraftiga simtag. Jag simmar långt under vattnet; ända tills mina lungor längtar efter ny luft. Då har jag kommit in bland stenarna längst in i den lilla viken. Jag stiger upp mot ytan och lägger mig sen i det varma skvalpvattnet. En sädesärla landar på närmsta sten och jagar små flugor. Hon förstår inte att vara rädd för mig. Jag känner en omätbar lycka!

På väg upp från badet. Gruset knastrar under min sandaler. Blåklockor, kirskål, kråkvicker, brudbröd och blodnäva blommar intensivt. Det är luktgräsfjärilarnas tid - högsommar.

Rågvallmon fyller ett fält med färg som av friskt blod. Då är jag tillbaka hemma.

Igår vid Öninge metade jag och Karin en stund på kvällen. Vi hade var sitt spö och gott om mask. Nästan direkt blev det napp och vi landade en abborre på två hekto. Det var den enda vi fick. Således fick småttingen följa med hem till stekpannan. Jag fileade den, gjorde ett par små "abborrabyxor", garanterat benfria alltså och stekte dem i smör. Det blev endast ett smakprov. I minsta laget men underbart gott. Det var första gången i år.

2 juli

Idag är en dag fylld av regn från morgon till kväll. Det känns snart som det räcker och det tycker säkert alla odlare, proffs som amatörer också. Det är nog. Nu vill vi alla ha sol. Höet är inte bärgat än. Det börjar bli förvuxet och lägger sig liksom kornet under skyfallens tryck. Tornseglarna samlas över sjöarna där fjädermyggorna ändå håller livslågan uppe. Det artar sig till att bli en rekorderlig svamphöst.

Vi startade morgonen uppe i Västmanland. Där blev det förstås en förmiddagstur ut till de fantastiska sjöarna Hällsjön, Rörbosjön och Fläcksjön med sina lätta och mångtaliga svarttärnor. Vid norra spetsen av Fläcksjön, där jag för precis ett år sedan såg en glada, kunde jag skåda in i havsörnsboet på andra sidan, där två ungar snart är flygga. Ängspiplärkor sjöng och buskskvättor och törnsångare matade vuxna ungar i blötgräset. Jag samtalade en stund med en gulärleforskare. Han berättade för mig att sydlig och nordlig gulärla möttes här i trakten och att det verkade som att den nordliga rasen varit lyckosammare i sin häckning i år.

Vägen tillbaka till Skultuna gick som vanligt över Ramnäs skogar. Dikeskanterna var oslagna och enastående vackert beblomstrade. Ängsklocka, ängshaverrot, rödklöver, gulvial, brudborste, kirskål, Jungfru Marie nycklar och gökblomster gjorde resan till ett färggrant skådespel. Så väl att inte vägverket hinner med överallt. Jag skulle gärna se att man betydligt oftare lämnade våra vackert blommande dikesrenar ifred såsom man börjat göra på Gotland. De är en verklig turistattraktion väl värd att lämna ifred!

Sen blev det hemfärd genom ett grått och vått landskap. Nu är det kväll och skymningen faller snabbt under täta moln. Jag hoppas på sol imorgon.

1 juli

Lite uppehåll mellan regnen. Jag har bott i Stugan under natten. 

Igår kväll cyklade jag runt på grusvägarna för att lyssna efter vaktelspel. Men inte förrän jag kom tillbaka efter rundan hörde jag den första. Jag var visst lite för tidigt ute. 

Idag på morgonen startade den schemabundna ringmärkningen i vassarna. Lars G har besök av en ornitolog från Israel och de båda var uppe kl tre på morgonen och spände upp nät och ordnade för fångsten. Jag anslöt en liten stund först vid åttatiden. Då fastnade en skäggmeshona av det säregnare slaget. Hon var en s k 3/3. D v s hon uppvisade mycket mörka fjäderdräktskaraktärer på rygg och huvud. Dessutom var alla stjärtpennor utom två juvenila, vilket visar att hon var född sent förra säsongen; så sent antagligen att hon blev tvungen att "snålrugga" innan vintern kom. 

Sen innan regnet gick jag omkring och njöt bland gräs och nässlor av småkryp och fjärilar. Jag hittade en rejäl larvsamling av påfågelöga ( tror jag). De svarta larverna var tätt aggregerade och vände sina tornar utåt och som extra skydd fäktade de med sina framkroppar när jag kom för nära. Bland larverna fanns flera ljusa individer. Kanske var det för att de hade alldeles nyömsade skinn.

Skönast bland insekterna denna dag fann jag nog ändå sotmätaren vara. Den är en liten fjäril, alldeles kolsvart med tunt vita vingkanter. De satt överallt och fläktade med sina markeringar som inbjudande signal för hugade partner. Det var mycket vackert i all sin återhållsamhet.

Gebbe Björkman