dagbok2003-08

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

Det är ganska svalt på morgonen. Och kristallklar luft. Men när solen lyfter börjar den bränna och sticka i skinnet. Innan dess är jag igång och målar lite till på huset.

I grannens småbladiga trädgårdslönn huserar ett gäng småfåglar. Jag går dit och kikar närmare och finner tre ärtsångare, två lövsångare, en talgoxe och två svartmesar.

Efter ett svettigt pass där dropparna rinner under skjortan längs ryggraden tar jag med mig handduk och tvål till Öninge och kastar mig i från klippan. Det biter till. Nästan svider i pannan. Benen stelnar lite och det värker i halsen. Nu är nog temperaturen nere i under sjutton grader igen efter all blåst. I år blev det uppvärmda vattenskiktet inte så djupt; bara ett par meter och kulingen häromdagen har rört runt i sjön. Dykarna i sina dräkter bryr sig mindre men som badare är jag ensam.

Hemma igen ser jag en ensam tornseglare i himlen. Den har en hastig flykt mot söder. Jag har inte sett någon på några dagar nu. Men eftersläntrare kommer att dyka upp då och då ytterligare kanske en vecka. Sen är det tomt på dem till i mitten av maj nästa år.

Opalplommonen börjar mogna och brådmoget skadade frukter som rasat ner drar till sig amiralfjärilar som vanligt. Vidare ser jag flera nässelfjärilar, påfågelögon, kålfjärilar och häromdagen såg Ulla även en sorgmantel vid pepparmyntan.

Vi sitter under plommonträdet och dricker en kopp myntate när ytterligare tre svartmesar passerar snabbt genom trädgården. En invasion på gång, undrar jag.

På kvällen åker jag ner till Stugan för att klippa gräset som denna sommar aldrig har slutat växa. Vid Väversunda är det gott om ärlor på vägen. Bland alla sädesärlor och ett par unga gulärlor upptäcker jag en gråryggad fågel med alldeles lysande gul undergump. En bil bakom mig tvingar mig att fortsätta framåt varvid alla lyfter men efter en stund kommer den annorlunda ärlan tillbaka och landar igen vid vägkanten i närheten diket under vägen. Jag har nu tid att studera den och förstår då att det faktiskt är en ung forsärla. Den är grå på ryggen med svagt markerande vita vingband, magen är vit men just under stjärten är den lysande citrongul. Forsärla på en för arten något annorlunda plats. Jag meddelar borta vid Kvarnstugan och sen börjar jag mitt klippbeting bland bromsar och myggor. Därefter ner till Stora Lund för svalkande kvällsdopp. Här är vattentemperaturen betydligt humanare; säkert 18 grader.

På kvällen sitter jag i trädgården i Ödeshög igen. Ytterligare fem tornseglare vevar förbi i gles formation mot söder. Nu hörs inga sommarskrin längre. Målet är inställt och resan påbörjad.

Nu vräker regnet ner utanför ateljén. Det är nog bara 15 grader och den första hösten har verkligen gjort entré. Igår blåste det kuling hela dagen. Björkfröna yrde och sädesärlorna balanserade hopkrupna med näbben mot vinden bakom väggar och häckar. Jag måste tillstå att det faktiskt känns skönt som omväxling till värmen som rått. Europa svettas fortfarande och i ett nyhetsinslag i aktuellt igår meddelade franska myndigheter att ungefär tretusen personer där har dött som en direkt följd av hettan, vilken stadigt legat över 35 grader en längre tid.

Igår när den första höststormen drog in över Västkusten flockades de första havsfågelskådarna till fest. Liror, labbar, stormfåglar, havssulor, alkor och måsar passerade. Det blir mer i september. Då skall jag också försöka passa på i år.

Lätt regn igår när åskan passerade bara någon kilometer norr om Ödeshög. Man längtade efter mer. Idag är det åter soligt och varmt.

Jag hade besök av Club de Boule Gränna igår. Det var träff anordnad i ateljén med smörgåstårta och kaffe. Sen bar det iväg till PRO:s boulebanor på den gamla ishockeyrinken vid campingplatsen. En träningskväll med socialt inslag. Jag är medlem i Gränna bouleklubb förstås. Min nya vurm!

Det finns ingen bättre plats att bo på än denna bygd. Igår kväll tog Ulla och jag en cykeltur längs cykelvägen mellan Ödeshög och Hästholmen. Ordet gudomligt är det enda som gäller. Små körsbärsträd och vildaplar, askar och oxlar stod på parad där vägen skar rakt mellan mognade sädesåkrar. Stenskvättor for iväg och sädesärlor. Vårtbitarnas sång följde oss hela tiden och betande boskap och fackelblomster. Sen nere till idyllen i Hästholmens hamn. Som vid havet. Med ladusvalornas flykt in och ut i båthusen. Ljuset. Speglingen av Omberg. Och alla människor under ivrigt kräftfiske.

Det blev en räkmacka och en öl. Samspråk med goda vänner. Främmande språk surrar runt. Ett dopp om man vill. Sen vägen hem igen under en rodnande, helt stilla kvällshimmel med vita vindmöllor som blånar i ljuset.

Idag sträcker årets första två bivråkar mot söder. Det är Ulla som upptäcker dem i blåhimlen då vi sitter i trädgården vid ateljén och dricker en kopp kaffe. På vägen hem möter vi sedan en krigsmålad ligustersvärmarlarv på trottoaren. Jag lyfter den åter in i spireabuskaget.

En tur till Omberg. En grön akvarell mitt på stigen vid Surmossen blir till. Myggen kommer till mig. Små, bruna, lågt flygande rackare, som pinar mig till vansinne. Jag tar med mig målningen ner till Stugan och gör den färdig på min målaraltan istället.

I dörren till förstubron har getingar byggt bo. Jag har inte sett det tidigare men upptäcker dem när jag ställer upp dörren Under en flik lös masonit drar getingarna in med sina byten. Jag stänger numera dörren mycket försiktigt.

Nu upptäcker jag att en vackert guldfläckig puppa av nässelfjäril (eller påfågelöga) har hittat in i dörrspringan. Dessvärre är den lite skadad och trillar ner när jag åter öppnar dörren. Jag skall försöka få den på plats igen senare med lite lim i baken. Men, vad är det för märkvärdig förmåga den har att kunna pryda sig med sådana metallglänsande guldfläckar. Hur kan detta ske? Och till vilken nytta? Är det verklig metall inblandad i det hela? Någon som vet?!

Härligt sommarväder pågår. Sen någon vecka är skörden i full gång ute på Slätten. Det började med höstrapsen men nu dammar det om tröskorna även ute i gulnande sädesfält. Det måste bli en magnifik skörd i år.

Mellan alla små arbeten, såsom husmåleri och gräsmatteklippning, försöker jag ägna mig så mycket jag kan åt sol och bad och allt annat sånt som är viktigt att ta med sig in i höst och vinter.

Häromdagen besökte jag platsen, där jag för någon månad sedan såg en svart rödstjärthane. Jag var där för att hämta sågspån till min hushållskompost. Tre unga individer flög runt där bland brädstaplar och skräp; häckning i år således. Det är ungefär tjugo år sedan sist och då var det i samma område som ett par av dessa "ruderatfåglar" återkom i minst två år för reproduktion.

1. Var är alla tvestjärtar. Inte en enda en av dem har följt med tidningen in från brevlådan. Jag vet inte om jag överhuvudtaget har sett någon denna sommar. Ett katastrofår för tvestjärtar alltså.

2. Plommonbladlössen. Jättedåligt med dem också på bladundersidorna av mina två plommonträd. Bra för plommonskörden men inte bra för alla småfåglar, lövsångarna till exempel. Och hur blir det i vassen nu när bladlössen skall byta värdväxt och vara födobas för alla vassens fåglar.

Det kommer att bli en het dag. Redan nu när klockan är åtta på morgonen är allt bländande vitt.

Igår kväll satt jag på bänken och njöt. Det var strax efter solnedgång men ljuset låg kvar. Två fladdermöss körde runt husknutarna och några kvarlevande pingborrar svärmade runt taknocken. Myggen kom sakta till mig där jag satt med en liten MacAllen och en fladdrigt brinnande oljelampa.

I en tät fylking kom ett gäng tornseglare pilande genom skyn. Det var årets första ungfåglar på vingar. Tolv fåglar och jag tror det var tre familjer med ungar och de nyflygga nästan bars fram genom flockens täthet medan himlen fylldes av exalterade skrin. De for fram i vida svängar ganska långsamt och efter några minuter var de försvunna; landade någonstans igen under taktegel.

Cirkusen kommer att upprepas nu den närmaste veckan. Flygträning inför den stora resan. De första försöken görs alltid sent på kvällen när rovfåglarna somnat. Och innan augusti månad är över är tornseglarna sedan länge borta för i år.

Tillbaka efter en liten tur ner till Kråkeryds naturreservat vid Vätterns klippor alldeles söder om Ödeshög. Det gällde bad förstås. Också. Janne med dotter Ylva stod för skjuts. Vi slängde oss i det kristallklara vattnet direkt och länge. Först därefter fanns det ork och lust att studera alla sköna blomster och mängden av insekter. På den blommande ljungen och oreganon - kungsmyntan - kryllade det av humlor, bin och blomflugor. Kvickgräsfjärilar, slåttergräsfjärilar, liten guldvinge, nykläckta nässelfjärilar och påfågelögon, en tistelfjäril, bastardsvärmare och älskande silverstreckade pärlemorfjärilar. Sprickor och håligheter i den sneda porfyrväggen var till brädden fyllda av friskt och rinnande grundvatten. Mygglarver simmade omkring, nattsländelarver i sina byggda rör och bäcksimmare. Här växte vackra gräs och starrarter bland blommande fibblor, gullris och liten blåklocka och vi fann gott om tätört i de fuktigaste vrårna mitt på hällen i solgasset.

Friskt vatten i hällkaren

Tätörten blommar i en skreva

Älskande silverstreckad pärlemorfjäril

Vi klättrade sen ner för branten för att se på drakblommorna. Bland överblommande blodnävor och färgmåror hittade vi dem. Men nu fanns ingen enda blomma och dessvärre inte heller några frukter som vi kunde se. Ett dåligt år för dem tydligen.