Ateljé Gebbe
Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd
med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur
november år 2003
29 november
Flera personer har undrat om jag har somnat till vad gäller den här dagboken.
- Jag har varit inne flera gånger men ingenting har hänt. Skall du inte skriva och berätta längre? har det låtit.
Ett privilegium är det, att vara den som bestämmer. Jag har inte haft lust på ett tag. Det har varit så grått och mörkt och sen har jag kanske haft för lite tid, eller rättare sagt, prioriterat annorlunda. Men nu när solen skiner skönt blir jag nog lite sugen igen.
...
Jag fyller på fröautomaten med solrosfrön. Det är frost. Talgoxarna sitter parat. Massor. Ja, verkligen massor. Jag har aldrig i mitt liv tidigare sett så många talgoxar. Bara här i trädgården drar flockar på tjugotalet individer runt som "rövarband". Överallt på vägen till ateljén ser jag fler, nästan i varenda trädgård. Jag undrar var alla kommer ifrån. Säkerligen är många av dem av nord- och östeuropeiskt ursprung. Vintergäster. Det blir till att köpa säckvis av fågelmat för att klara alla i kommande tider.
Svar från Thomas Pettersson:
"Hej!
Ja, många skriver under på att det är gott om talgoxar, i vart fall i södra
Sverige.
Resultat från årets fältarbete inom miljöövervakningsprojektet CES-Sverige
bekräftar att 2003 var ett mycket bra år för talgoxe. Beståndsindex (antalet
adulta fåglar under maj-augusti) är det klart högsta under de sju år vi har
data från. Men, och det är projektets avgörande styrka, vi kan också visa
vilka de främsta bakomliggande orsakerna är till de många talgoxarna.
För det första gick det väldigt bra med talgoxarnas häckning 2002 (många
ungar blev det). Men framför allt har en ovanligt hög andel av dessa ungar
överlevt vintern 2002/03, en nära dubbelt så hög andel som genomsnittligt
under projektperioden. Tillsammans med att de gamla talgoxarna från förra
året också har klarat vintern bra, har dessa ettåringar i år förmodligen
starkt bidragit till att producera en himla massa nya talgoxar, totalt ännu
fler än förra året. Det skulle onekligen vara intressant med ännu en gynnsam
vinter för dessa talgoxar. Hur många kan de bli? Vad händer när taket nåtts?
I kommande nummer av Ringinform, i Fågelåret 2003 (utges 2004) samt i en
särskilt utgiven (2004) stencilerad rapport, kan den intresserade läsa mer
om detta och andra spännande resultat från CES-Sverige. Varför minskar
rörsångaren, trots att häckningarna går bra? Vad betyder förhållandena i
vinterkvarteren för antalet trädgårdssångare i Sverige? Är vissa lövsångare
mer drabbade av fästingar och kan det i så fall ha någon betydelse för
häckningen? Vad hände med gulsparvens häckning 2003 (75 % färre ungar!)?
Etc.
Är Du rentav intresserad av att delta i fältarbetet, tveka i så fall inte
att ta kontakt med undertecknad eller med Ringmärkningscentralen. Ni bör
helst vara ett par - tre personer, varav minst en skall vara van ringmärkare
och ha giltig licens. Fältarbetet, liksom projektet i övrigt, bedrivs tills
vidare ideellt.
Vänliga hälsningar
Thomas Pettersson
projektledare"
Annars är det lugnt nu. Koltrastarna som var kvar så länge är borta liksom alla björktrastar. Födobrist. Inte ett rönnbär så långt jag ser. Vilket också innebär att jag inte sett en enda sidensvans i Ödeshög hittills. Jag hade en flock i Motala under ett besök där. Men här är det tråkigt tomt.
Kråkparet rotar i komposten och skatorna sitter och väntar på sin tur. Pilfinkarna tjattrar lite vårlikt i kornellbusken i solskenet och enstaka gula löv vinkar fortfarande i astrakanapeln.
Till helgen är det första advent och ljusen tänds. Det skall bli skönt. Glöggen värmer och stearinet doftar. Pepparkakor och lussekatter. Jag öppnar inte ateljén i helgen. Jag väntar tills nästa lördag-söndag. Då bjuder jag in till en julsalong mellan kl 11 - 16. ( Läs mer )
Välkommen då till en konstupplevelse!
10 november
Idag är det grått. Igen. Det har varit så nu snart en vecka. Ett kraftigt högtryck har placerat sig rakt över oss. Det har fört upp ljumma och varma luftmassor som lagt sig som ett dimlock över södra delen av landet. Det har känts mörkt och trist. Då var det bättre för några dagar sedan. Jag tror det var den 6 november.
Jag åkte ner till Stugan för att koppla av en liten stund. Solen stod lågt över slätten men det var klart och den värmde faktiskt något. Jag satt i lä mot väggen och gungade sakta på en stol. Jag slöt mina ögon. Efter en stund sjönk jag långsamt och mjukt in i mig själv men öppnade mina sinnen för världen utanför.
Genom mina slutna ögonlock blev tillvaron varmt blodröd. Den färg vi minns någonstans fjärran ifrån. Färgen som är i livets början. Den färg vi är präglade på. Jag försöker fånga den, måla den men det går egentligen inte. Den har ingen begränsning. Den är nära och långt borta och den vibrerar av liv. Den är själva livet.
När jag sitter så kommer yttervärlden till mig i små nätta portioner.
* Jag hör en traktor som plöjer långt borta till vänster. Så en till. På närmare håll åt andra hållet. Den drar sin plog genom den blöta svart jorden. Det doftar. Ljudet blir kristallklart och ekar mot skogskanten som jag vet finns där bortom * Sädgässens klanger far kors och tvärs över pannan. Metalliskt och frostigt. * Nu passerar en gulsparv tvärs över himlen. Locklätet är tyst och stereofoniskt kan jag följa det med någon sekunds mellanrum bort ifrån mig. Det varar nog bara en mycket kort stund men det ligger ändå kvar på något sätt såsom i en himmel av gelé. * En vilsen fluga surrar runt mitt huvud. Den landar på mitt vänstra öra. Det kittlar skönt. Jag låter den sitta kvar. En rest av sommar. * Röken från min vedspis vindlar sig runt, drar ibland lätt över mitt ansikte. * Den lätta vinden rör fjunen på min nacke. Det blir liksom en liten virvel på baksidan av mitt huvud och mina känsliga nervändar runt hårsäckarnas inneslutning registrerar detta med subtil superförmåga. * Sen kommer en bil. Jag hör den långt bortifrån. Ljudet av däck mot vägen och ett förebådande sus som snabbt närmar sig. Den drar en fartlinje tvärs över mitt medvetande från höger till vänster. * Jag väcks till en annan verklighet.
4 november
Tillbaka igen i Sverige efter en vecka i England, där klimatet var behagligt och solen lyste ganska ofta. Då blev det varmt. Ungefär femton grader plus.
Men det är inte så illa här hemma heller. Temperaturen ligger gott och väl över normalt; det vill säga balanserar strax under tio grader men det är grådask mest hela dagen och just nu regnar det ganska rejält utanför ateljén.
I morse satt tre stenknäckar och pep i en av popplarna runt grönområdet. En av dem blev rastlös och började flyga runt i vida svängar, lockande med starka "stickläten". Den fick hålla på nästan tio varv innan den fick med de andra två upp i luften varefter de försvann över byn bort mot kyrkan till.
Gebbe Björkman
