dagbok2004

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

Jag kör över slätten förbi Omberg, ner mot Väversunda. Regnet vräker ner. Allt är grått av regn och skymning. Jag stannar bilen och målar en akvarell ut mot Holmsörens dismörka skogsudde. Betet innanför vassen lyser grönt, i förgrunden marmorerat av baldersbråns vita öar och de sista vallmoblommornas blodröda nålstick. Tåkern vilar i tidig höst.

Då vi sitter på soffan under solnedgångens braskande himmel, Ulla och jag, hör vi plötsligt en rördrom. Det är det sträva lockropet som ekar ... "auk". Det kommer från himlen i norr, mot Omberg, och det är en av Tåkerns dromar som nu ger sig iväg mot söder. Ljudet kommer närmare, regelbundet upprepat med någon halv minuts mellanrum och försvinner så småningom långsamt bortom hustaken över Ödeshög. In i natten. Det är en upplevelse som heter duga. ty det är verkligen inte varje år jag upplever detta. September är också tidigt på säsongen för denna art.

Jag minns för många år sedan hur jag kunde följa tre rördromar sträcka iväg från Tåkern över samhället. Först hörde jag dem bara komma allt närmare och till slut såg jag dem även i gles formation skugglikt försvinna mot söder.

Av alla skådare i Sverige är det nog inte särskilt många som har upplevt detta med rördromarnas höststräck.

Igår kväll vid ateljén kunde jag inte låta bli att bli imponerad av den väldiga flock kajor som drog in bland hus och träd. Det var ett liv utan lika och taket på grannhuset blev snart helt fullstatt. Nu fick kajorna säkert många nya fiender fyllda av hat, oförstånd och rädsla.

Efter en disig och fuktig morgon har solen kommit tillbaka och värmer skönt. På tal om det förresten, så tog jag ytteligare ett Vätternbad i söndags. Det var i Gränna som jag inte kunde låta bli. Och det var fortfarande sjutton grader skulle jag tro.

Nåväl. Nu på eftermiddagen är det gott igen. Björktrastflockarna börjar plundra de mognande odlade rönnarna. Det är de som bär mest frukt. Jag undrar om det är norrländska trastar som redan har kommit ner eller om det är mer lokala individer. De drar runt i tämligen stora förband.

Igår var en stor dag för mig och Ulla. Vi blev morfar och mormor för första gången. Ett steg ytterligare in i framtiden.

Jag stannar hemma på förmiddagen och städar och klipper gräs. I smör steker jag abborrfiléer som jag köpte i Gränna av en fiskare i hamnen häromdagen och äter dem med kokt potatis och nyskördade störbönor. Urgott! Abborre är nog den smakligaste fisken av alla. Och inte ett ben, garanterat, när jag filéar.

Kommer till ateljén först på eftermiddagen i varm sensommarsol och möts av hela sex sädesärlor på gräsmattan.

En kall och hård nordväst sliter i träd och buskar. Morgonen är klar och solig. Vid ateljétrappan har mitt stora paradisträd vippat i vinden. Ingen sädesärla kvar på gräsmattan idag. Kanske var det årets sista, en ungfågel, som kurade där i regnet igår.

En liten stund på morgonen, medan jag är på väg till ateljén, är det hög luft och blå himmel mellan mörka moln. Solen värmer min rygg. Björktrastar drar i glesa flockar fram över himlen, en ängspiplärka lockar och turkduvan spelar, nästan som alltid. Rönnbären är röda, björkarna gulnar och gråpäronen mognar.

Häromdagen, då jag körde motorvägen mellan Mjölby och Ödeshög uppfattade jag att en stor fågel låg död vid vägkanten mot mittremsan. Jag vände längre fram, körde tillbaka och trixade mig över igen och kollade vad det var. Det var en häger. Jag fotade den, tog några fjädrar, la in den mot skogskanten och körde vidare. Ofta tänker jag på att det vore intressant att genomföra ett projekt på t ex. denna vägsträcka; att dokumentera alla trafikdödade ryggradsdjur under ett år. Ett livsfarligt projekt förstås, som kunde medföra ytterligare ett offer bland tusentals andra.

Jag klippte gräset vid Stugan i förrgår. Kanske sista gången för i år. När jag kom ner dit såg jag att Lars bil fanns vid Kvarnstugan. Jag knackade på och ropade, hörde upptrissat trumspel från övervåningen, hejade i trappan igen men när jag kom upp satt han där med ryggen mot mig intensivt involverad i virvlarna på kaggarna bortom all nåbarhet. Jag brände av en kamerablixt. Taskigt! Chocken kunde ha dödat honom.

När jag hade klippt gräset färdigt, satt jag invid stugväggens kvardröjande värme och njöt av tranor och gäss som sträckte in över Stugan i skymningen. Det var mäktigt.

På hemvägen över Gottorps gärden räknade jag in ett tätt gäng ormvråkar, tio stycken, som satt på åkern och käkade daggmask. En av dem var alldeles vit - en s k "Börringevråk". Den har jag sett sen några år tillbaka på samma plats.

Igår, alldeles när regnet upphörde på förmiddagen, åkte jag upp till Omberg och plockad en hink rödgul trumpetsvamp. Någon hade varit där tidigare men det fanns nog över för mig också till ett rejält inkok och svampsmörgås dessutom-

Idag på väg till ateljén på morgonen kommer en rejäl flock med små vitgrå fåglar studsande i tät formation mellan björkarna. Det är gråsiskor. Sen, när jag går ner för att ta en fika på förmiddagen, observerar jag ytterligare en stor och tät flock om cirka hundra fåglar som drar mot söder. Återigen gråsiskor.

När jag läser in min e-post kommer meddelanden om invasionsartade rörelser av gråsiskor tätt i nätverket "Brevduvan":

"Hejsan,
De senaste veckorna har det börjat dyka upp mycket gråsiskor i mina hemmamarker, dvs på Lidingö. I söndags noterade jag dessutom en sträckande flock mot sydost på 130 ex! Det är ju ovanligt tidigt för såpass mycket nordliga gråsiskor och jag har inte kunnat konstatera något eventuellt brunsiskeinslag. Samtidigt sågs en snösiska i norduppland för några dagar sedan. Det vore intressant att höra om någon annan har erfarenheter/reflektioner kring dessa gråsiskor, som i alla fall på Lidingö verkar finnas "överallt".
Peter Lundberg"

"Hejsan!
Jag startade ringmärkning vid Långsandsörarna i norra Uppland 21/8 (kör 1 gång/vecka). Den 11/9 var det mkt gråsiskor i rörelse och 90 st ringmärktes. Förra lördagen ringmärktes 9 st samt den snösiska du omnämner. Utav dessa gråsiskor har 22 st bestämts till "säkra" brunsiskor. Bland övriga har det funnits flera som uppvisat inslag av brunsiskekaraktärer men ej säkert kunnat rasbestämmas.
MVH/Björn Lundgren"

"Hej!
Min erfarenhet är att det i Norrbotten finns en hel del gråsiska, sidensvans samt en del mindre korsnäbb i farten.
En flock prutgäss (raritet i Norrbotten) sågs igår vilket även det känns tidigt på året men indikerar att ett ostligt inslag finns.
Möjligen invasionstendenser?
/Mattias Nordlund, Luleå"

Höstens första invasionsfåglar på gång söderut således. En spännande tid möter framöver. Jag ser alltid fram emot hösten med glädje.

Janne knackar på ateljédörren och ropar att jag skall komma. På trappan med bruten vänstervinge sprattlar en gråskimlig fladdermus. Hur det har hänt står vi frågande inför men säkert är att den ramlade ner från dörrpostens översida. Janne tar upp den. Den fräser och skriker rejält och biter intensivt i hans fingrar. Det finns inget vi kan göra mer än att avliva den. Tyvärr. Jag fotograferar rakt in i det fantomenmaskade ansiktet med det öppna gapets spetsiga tänder och öronens vindlande veck. Det är en hane och han känns tung och välmående; dock inte som död förstås!

Sen åker vi söderut mot allmänningens djupa skogar precis som vi oftast gör. Vi stannar vid Järplången för att gå ner och kika efter eventuella ståndare av myggblomster; den lilla oansenliga orkidén, som växer här i gungflyets vitmossestråk. Vi finner mängder av tranbär istället och kan inte låta bli att plocka en hink. Några liter blir det i alla fall på en kvart. Stora och vackra bär som skall bli till vargtass hemma efter en natt i frysen. Jag kommer att åka hit en gång till snart igen och plocka lite mera noggrant.

Nästa stopp blir vid urskogsreservatet. Vi vandrar runt en timma i den mossiga vildskogen. Nötkråkor varnar. Först tror vi att det är för oss men snart ger sig en duvhök till känna med sitt hackande läte. Duetten pågår en bra stund innan duvhöken till slut smyger iväg. Då tystnar nötkråkornas rullande skrän.

Vi letar efter knärot och finner en härlig tuva växande i mossan uppe på ett flyttblock. Blomställningarna bär frukt och nästa års uppsättning täcker en kvadratmeter med låga rosetter vackert kärlmönstrade blad.

Myskmadra, skärmstarr, trolldruva, skogsstarr, harsyra, skogsfibbla, lummer, mossor, fräken. Allt i en skön blandning och allt överväxt av slingrande linnéarevor, några ännu med skira blomster. Vilken vacker skog.

När vi kör ut ur den, alldeles innan asfaltsvägen mot Tranås, lyfter en järpe och flyger på skrå framför bilen. Det sker sekundsnabbt men vi hinner se huvudet och stjärtens teckningar. Det var länge sedan jag såg järpe här i skogen. För tjugo år sedan fanns de överallt där al och björkkärr melerade barret. Ett gott tecken är detta och ger förhoppningar om en "ny vår" för denna svårsedda hönsfågel.

Så här är minnesbilden av järpen som snabbt flög över framför bilen idag.

Idag är jag i Gränna hela dagen. Jag och Rolf torgar med hantverk. Det börjar regna vid lunchtid varvid det mesta av folket och affärerna försvinner. Men vi har det trevligt ändå.

På hemvägen noterar vi att Vägverket varit ute och satt upp snökäppar. Det är precis tre månader kvar till julafton.

Klockan fem ringer uret och klockan 06.15 är jag på plats vid Herrestad. Venus strålar i öster som en super-trouper men bleknar allteftersom ljuset tilltar. Himlen rodnar alltmer och klockan 06.58 går eldbollen upp mellan träden vid Svälinge. Då har utsträcket från sjön redan varit igång en liten stund.

Det första tecknet är tranornas rop från sjön 06.44 och minuten därefter kommer de i fylkingar och över de mörka strandskogarna. Grågässen kommer strax senare, enstaka sädgåsflockar upptäcker jag också i mängden och det hela avslutas med kanadagässens lyft. Stora flockar av starar sveper förbi mig med stormvindsbrus och mängder av ringduvor landar bland stubb och harvat. En havstrut lättar från sjön och flyger mot Vättern medan sju storskarvar gör det motsatta. Luften är hela tiden full av lock från bofinkar, bergfinkar, gråsiskor och lärkor.

Rådjuren går i små grupper och betar. En katt kommer travande förbi mig från gården, stannar upp, spanar och sneddar över plöjet. Det är en underbar morgon som avbryts bara av ett par stänk från en sky som drar över.

Nedan följer en sammanräkning av mina observationer mellan landmärkena: Svälinge skog - Källstad kyrka.

Trana	1 423
Grågås	3 144
Sädgås	402
Anser sp.	3 135
Kanadagås	250

Jag målar olja vid Stugan. Det är blå himmel och ganska varmt men det drar lite friskt från väster runt knuten. Telefonen ringer. Det är Johan, en god vän och skådarkompis från 60-talet, som vill komma på besök.

Vi sitter runt fikabordet och pratar minnen och fåglar. Tillvaron är behaglig. Johan disponerar Stugan för natten medan jag själv åker tillbaka mot Ödeshög för att återkomma i morgon igen..

Vid Gottorp går en stor flock tofsvipor i höstvetet tillsammans med några ormvråkar och plockar mask. En blåhökhane seglar förbi, så olik i beteende och "jizz" än de tyngre brunhökarna. Ett par korpar leker tafatt bortöver slätten, gulsparvarna knipplar men i övrigt är det förvånansvärt stilla.

Fullmånen går upp, stor och rund och jag åker till möte med Ombergsbygdens Kulturarbetarförening uppe hos keramikern Karin på kvällen. Vi planerar för vårens Konstrunda.

Sista dagen i september blir en en fantastisk sommardag. Det är i och för sig kallt på morgonen, gränsfall till frost, som det ju brukar vid högtrycksväder på hösten men redan på förmiddagen har solen hunnit värma dagen och torkat bort alla de fuktiga dimslöjorna. Daggen pärlar gräset endast någon timme vid dagens början.

Klockan tio, efter en smärre bilreparation, är jag nere vid Stugan, där Lars är på plats med skäggmesringmärkningen. Jag vandrar ner över det tomma betet medan en ensam kustpipare ljudar förbi över mig, trampar över spången, svänger runt knäckepilen och ser honom dra ihop näten efter en sista runda. Men ytterligare några skäggmesar fastnar när jag går fram till honom. Vassen är full av dem. Högflykten och stimmet är påtagligt. Jag lirkar en hane och en hona ur näten efter fotografisk dokomentation och följer honom bort till märkplatsen.

Lars i märkartagen. Skäggmesarna börjar bli feta. De har ökat från 14 gram till 17 och skall till november komma upp till 20 gram för att klara vintern. Nu börjar det bli enehanda vassfrödiet som gäller

Jag går tillbaka till mitt sen. Sitter en stund mot väggen och lapar sol. En bålgeting brummar förbi; en drottning säkert; kommande års modergeting. Mängder av trollsländor jagar fortfarande; ängstrollsländor i gräshöjd och ett par arter mosaiktrollsländor på högre nivåer. En kopp kaffe intas och sen målar jag på mina oljor.

Lars kommer tillbaka från vattenprovstagning vid Glänås och vi skall äta lunch hos mig. Blodpudding. Standard A. Jag överraskar honom med rapport om både bändelkorsnäbb och pilgrimsfalkar. Bändelkorsnäbben rastar högt uppe i almarna. Spelar på sin nasala leksakstrumpet några gånger innan jag fattar. Jag springer över till Kvarnstugan men Lars får blott höra den sista aningen av fågeln som sträcker iväg mot Ombergshållet.

Pilgrimsfalkarna har strax tidigare kommit in högt under blåhimlens tak i vindlande karusellek. En hane och en hona i gnällande uppvisning. Honan drar bort bakom asparna medan hanen susar över mig på hög höjd i vådlig fart. Jag lyckas slänga iväg ett digitalt foto för dokumentation alldeles innan han försvinner över taket. Tjusigt!

Stefan tittar ner från Omberg. Stefan basar över Svenska Jägarförbundets administration och dess kursgård vid Höje. Han har varit nere och rensat tåkernekorna inför helgens andjakt. Vi pratar om natur, jakt, djur och fågelskådning. Vi har mycket gemensamt. Vi jagar var och en på sitt sätt. Stefan ödmjukt och kunnigt med kikare och gevär. Jag med mitt skissblock, penna och färglåda. Människan - Jägaren - uttryckt på olika sätt.

Sen åker jag hem och instruerar i boule-spel för Ödeshögs Kamratstödjarförening. Efteråt blir det fika i ateljén. Ett härligt gäng det också!

Nu är det snart natt och jag är trött efter en fullmatad dag. Dags att slå igen och gå till sängs. Det blir en promenad under månen. Behövligt avslappande, ty i morgon skall jag vara besökande konstnär för eleverna i Röks skola. Jag måste ladda om. Igen.