Ateljé Gebbe

Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

November år 2004

10 november

Dimman ligger återigen tät på morgonen när jag kör ner den leriga vägen till Stugan för att måla på mina oljor. Enstaka små sällskap av björktrastar drar runt. I de kala björkarna väsnas en flock gulsparvar, om nu någon har hört något sådant förut och östliga domherrar lockar i asparna.

Det är rått och kallt att stå där och måla. Men jag har gott om kläder på mig och fingertoppslösa yllevantar. Mössan är neddragen över öronen så att jag silar P1:s prat till lagom nivå medan värmeelementet, som jag har dragit ut genom fönstret, värmer mina vader. Då det känns otillräckligt går jag in och stoppar in ett vedstycke i spiseln, sätter på en kopp kaffe och tinar mina händer och sinnen.

Genom dimman hör jag säsongens första sångsvanar ropa från sjön. Det klingar så vackert och tonligt.

Sen lättar taket över Slätten när jag kör den leriga vägen tillbaka till ateljén för att skriva det här bl a.

11 november

Idag är jag hemmamorfar hela dagen. Känns lite som att börja om på nytt. Spännande och mysigt på alla sätt. Jag tar en lång promenad ungefär en och en halv timme och när jag kommer tillbaka sitter en stenknäck i mitt nyuppsatta fågelbord.

12 november

Resa till Odensbacken och Galleri Z idag, varvid jag passerar Kvismaren och mängder av sädgäss. Vädret är uselt och allt känns plaskvått och grått.

Jag lämnar fyra akvareller med skäggmesmotiv som skall ingå i den jubileumsutställning galleriet visar. Vill du veta mer klicka på bilden så länkas du dit.

Hemma igen jobbar jag vidare med förberedelser för min egen utställning här i ateljén den 20 - 21 november. Vill du veta mer om denna så klicka på bilden nedan så länkas du dit.

Välkomna förresten! Jag bjuder också på årets första glögg och pepparkakor.

15 november

Hård kuling trycker mot sovrumsväggen. Det knakar och rister. Fönstren är täckta av en småprickig saltfilm. Det är ungefär tjugofem mil till havet i väster och idag fylls våra lungor med havsluft och jod.

Det var gåsräkning i lördags runt Tåkern, jag var själv inte med, målade förstås. Knappt 6 000 gäss räknades in.

16 november

En dag med doft av snö.

Under morgonen ser jag flera stora sällskap av sidensvansar. De är nyanlända norrifrån. Det var någon vecka sedan den tidigare kadern definitivt lämnade tomma rönnar bakom sig. De nykomna får nöja sig med äpplen och berberisbär. Någonstans från längre norröver har kallfronten pressat dem ner hit och i morgon redan, kommer de att ha farit vidare.

Jag kör på Rv 50 vägen längs Omberg mot Motala. Nordvästvinden tar i och det gula dikesgräset får böja sig åt andra hållet. Det är snövind. Fåglarna har en klar bild över väderutsikterna. Nu lämnar de Tåkern. Åtta sångsvanar kommer med god fart över bilen tätt följda av ett gäng sädgäss. Imorgon troligen och senast torsdag, då när snön kommer, är allt över. Tåkerns sjöliv är skingrat.

Vid Vätterviksbadet norr om Vadstena flyger en tung och långstjärtad fågel över mig och försvinner in bland träden. Jag ser att den lyser rödlikt. Den ser ut som en fink i flykten. Det måste vara en tallbit. Så känns det absolut fastän observationen inte på något sätt kan kallas fulländad.

De här tallbitarna målade jag år 2000 efter observationer på Omberg

På vägen hem kör jag runt sjön och passar på att ställa in trädgårdsmöblerna under tak vid Stugan. Korna med sina kalvar råmar och får för sig att jag är husbonden då jag pratar med dem. De kommer till mig vid staketet och tigger ömhet. Kalvarna är blyga. Jag har inget att ge dem mer än tröstande ord och kli i pannluggen. De är hungriga och längtar efter ransonen av ensilage och hö. Men där borta vid matplatsens boss och skunkiga halm är det tomt. Jag går in och hämtar en torkad råglev och några rundstycken knäckebröd som jag bryter och handmatar med. De är lite tveksamma först men tuggar snart i sig, buffar och småbråkar om detta främmande godis. Dreglet rinner. Det är slut innan det ens har börjat.

Jag tar lite vila nu. Utomhusmålandet på altanen vid Stugan är över för i år. Nu har jag annat att se fram emot.

Jag åker hem den vanliga vägen över slätten. I de orangespeglande vattenpölarna spänner nyis redan upp sitt klirrande nät. Natten kommer att bli kall och nymånen börjar redan skimra.

17 november

Snökallt. Solen disar genom kristallerna däruppe. När som helst nu faller de första flingorna. Klockan är tre på eftermiddagen och det är redan ganska mörkt. Snöljuset kommer att bli bra.

Yngve monterar vindflöjeln måsen

Jag får en gåva. Av Yngve Larsson. Han kommer till mig med en egenhändigt snickrad mås. En vindflöjel. Vi sätter upp den på gräsmattan vid ateljéentrén. Där kommer den att sitta fint i vinden och hälsa alla välkomna till mig. Tack så mycket Yngve.

18 november

Så kommer den då den första snön. Det började snabbt och direkt igår kväll när hustrun och jag gick in på vår mysiga biograf för att se Monsunbröllop i vår filmklubb. Två timmar senare mötte oss fullt snöoväder med fönsterskrap och borstning på igensnöad bil.

Idag har det lugnat sig. Det är inte mer än någon centimeter just nu och det töar i den kraftiga västvinden. Men nu är den här ändå - Vintern.

23 november

Snökaos är ett slitet begrepp och nu har det använts igen ganska flitigt under de senaste dygnen. Det har här i Ombergsbygden kommit ungefär två decimeter, först tung och blöt och senare lätt och kall nysnö. Vinden har tidvis varit häftig, omväxlande från sydväst och nordost och slätten har knappt varit farbar vissa timmar i drevet.

Just nu klarnar det upp och temperaturen faller. Blå sprickor öppnar sig till revor och fält mellan grå moln som så smått börjar tona i karmin och orange eftersom solen är på nedgång över ett ångande Vättern.

Helgen var lyckad. Jag hade ordnat med min tvådagars höstsalong här i ateljén, beställt annonser och sänt ut flera hundra vernissagekort samt satt upp affischer och det var nog sammanlagt femhundra besökare som tog tillfället i akt att få en konstupplevelse. Stämningen var god och glögg och pepparkakor smakade. Hela min familj ställde upp som vanligt och t o m mitt barnbarn Ella var med för första gången.

morfars stolthet - Ella på vernissage

Jag framför härmed mitt varma tack till alla er som kom och förgyllde tillfället.

Några miljöbilder från utställningen i Ateljé Gebbe - alldeles innan öppningen

Nu är det gjort. Nu har jag satsat färdigt för i år. Nu ska jag ta resten av tiden fram till nyår i något lugnare tempo.

Gebbe Björkman