Ateljé Gebbe

Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

April år 2005

2 april

Hemma igen efter sommarresan till Lanzarote. Det är turligt att träffa så rätt. Först där, på Kanarieön, exakt den veckan värmen kom efter en lång, vindig och rekordregnig Atlantvinter, anlände vi. Inte i mannaminne har Lanzarote varit så blomstrande och grönt. Och på det blev det nu värmerekord för mars med över trettio grader. Inte att klaga på om det är värme och sol man vill ha; och det ville vi ju.

Jag skall berätta mer om resan under rubriken Resor så fort jag hinner komma igång igen. När det är dags lägger jag en länk just här!

Sen då att komma hem första dagen i april och mötas av klarblå himmel och tolv graders värme i lugnt väder. Det kallar jag tajming!

Karin och Daniel hämtade oss i Göteborg igår eftermiddag och jag tittade omedelbart bort till ateljén vid hemkomsten för att kolla läget, ta hem all e-post och vattna alla blommorna. Just när jag kom ut igen, klockan var halv tio på kvällen och det var mörkt, kom en flock nordsträckande tranor rakt över mig i den svarta himlen. Jag såg dem aldrig fast jag tittade mot stjärnorna för att se om de skulle släckas och tändas. Fåglarna kom lågt och snabbt och väldigt ljudligt. De hade fått Tåkerns blänkande vattenspegel i sikte och kände att de var framme. De också!

...

Nu är det åter kväll. Vi har varit en sväng till Linköping vid Hjulsbro för att hälsa på barn och barnbarn. När vi satte oss i bilen för hemfärd kunde jag höra in fyra sjungande koltrastar.

3 april

Heldag i trädgården. Jag räfsar ihop alla fruktträdskvistarna efter tuktningen samt annan bråte ur rabatterna, monterar ner mitt väldiga fågelbord och lämpar allt överblivet fröskal i komposten tillsammans med äppleskalsrester, grenar och bruna lövmassor. Talgoxen och blåmesen sjunger för mig och grönfinkarna joddlar. I popplarna sitter några björktrastar och snarkar vacker vårsång. Skatorna som boar hos en av grannarna flyger med blöt modd i näbben. De har kommit till boskålens cementering nu. Jag noterar med viss överraskning skrattmåsar i skyn. Jag hade nästan glömt bort dem. Sen, i hörnet bakom komposten hör jag en rödhake testa vårstämman. Så tyst och försynt att jag först tvekar. Det är något tidigt. Men det är en rödhake. Härligt!

Årets första rödhake sjunger för mig

Ulla som tvättar bilen ansluter med fikabrickan. Första gången ute i år. Vi sätter oss i solen och njuter av Emmas nybakade muffins till kaffet. Bland krokusar som blommar för fullt kommer efterhand allt fler bin och humlor. Temperaturen stiger och närmar sig sjutton grader. Jag arbetar vidare i skjortärmarna. Brunan har jag redan anlagt i söder jag behöver inte vara lika försiktig som annars med vårsolen idag.

Slutresultatet blir en fejad trädgård med putsad bänk och utebord samt vårren bil. Det känns så skönt. Det är bästa aprilvår. Den måste avnjutas dagsfärsk.

4 april

Jag reser ner till Stugan för att måla olja för första gången i år.

Längs Omberg börjar blåsipporna breda ut en blå matta i fjolårslövet. Jag stannar och njuter. Jag finner också några lungörtsplantor som är alldeles nyutslagna. Dem kan jag inte låta bli att dokumentera med en snabb skiss direkt i akvarellblocket. Hasseln ryker förstås.

En snabb skiss av blommande lungört (se auktion)

Två sädesärlor möter mig med kvitter nere vid sjökanten. Och på stugtaket sitter ännu en och sjunger i solen. Och nässelfjärilar och husflugor dansar runt i värmen vid väggen. I maden utanför ser jag flera enkelbeckasiner och två skogssnäppor tillsammans med alla grågäss, starar och tofsvipor. I asptoppen sjunger en steglits för fullt och bofinkarna smattrar sina vårfanfarer. Rödvingetrastarna surrar i alridån ner mot sjön. Det blir bara så; en mängd klyschiga vårmetaforer, när den första riktiga våren skall beskrivas. Jag fastnar i maneret. Allt är ju så överväldigande.

Harven går på Charlottenborgs gård vid Väversunda, Tåkern

Nu är det vår på allvar. Brunhökar, rördromar, änder, skrattmåsar. Det fylls på snabbt. Även vårbruket är i gång med gödsling och harvning. Bråda tider råder.

Under dagen tilltar sydvinden och blir frisk. Mina dukar skakar på staffliet och jag måste inställa måleriet. Värmen är det dock inget fel på. Temperaturen närmar sig 19 grader. Den värme jag lämnade på Lanzarote i fredags har kommit hit nu. Det är faktiskt samma vädersystem.

5 april

Två timmars kort men intensivt vårregn på morgonen mellan klockan sju och nio och nu skiner solen igen på baksidan av fronten. Björktrastarna gläds som alltid över vätan. Så blir maskarna åtkomliga.

Det är kyligare igen. Knappt tio grader. Men det är OK. Det är bara i början av april ändå.

6 april

Idag kilar årets första sädesärla vid ateljén runt på gräsmattan. Jag fotograferar den genom fönstret. Det amatörmässiga fotot bekräftar bara den enkla och efterlängtade upplevelsen.

Gulnat gräs med årets första sädesärla. Så efterlängtat och självklart.

13 april

Sol idag. Sädesärlor på gräsmattan. Sparvhökshonan jag såg häromdagen över kyrkan är antagligen den som har tagit skatan i trädgården hos Pelle och Gunilla. Pelle ringde nyss och berättade. Det hände i morse.

Jag färdas till Motala längs Omberg en bit. Det lyser alldeles blått därinne i lövkrattet. Ännu längre in anar jag vitsippornas blom. Den är snart dominerande. Kanske en vecka kvar.

Lars F ringer nu. Han bjuder till fika och nyanländ trädlärka i trädgården. Men det får bli i morgon, ty jag väntar besök i ateljén nu klockan halv tre.

Annars målar jag mest. Akvareller just nu och i morgon blir det Stugan och olja.

...

I förrgår plockade jag upp en ormvråk från mittsträngen av motorvägen E4 vid Ödeshög. Vanlig trafikdöd. Den var så vacker. Mycket kontrastrikt tecknad och mörkt rävröd i partier under vingarna, över byxorna och på stjärten. Svårt att säga naturligtvis, men kanske kan den klassas som en nordöstlig ras av ormvråk som kallas stäppvråk - Buteo buteo vulpinus". Denna kännetecknas av att ha en rävröd undersida, mer konstrast i vingarna och rödaktig och svagare tvärstreckad stjärt. Men som sagt, det är nog inte så lätt att säga säkert, ormvråkarna varierar rejält i teckning.

Ormvråk - stäppvråk - Buteo b. vulpinus ? Klicka på bilden så kommer du till fler bilder och kommentarer!

Igår kväll åkte jag upp till "min" skog vid Renemo. Jag satt länge på strandhaket i skydd av de tätt planterade granarna och spanade efter bäver och sparvuggla. Två kandadgäss som låg vackert och vilade, betade och småpratade blev snart bryskt bortjagade av ytterligare en gåshane som värnade sitt revir. Det var skrik, flykt och plask. Av bävrarna såg jag inget mer än alla gnag och fällningar förstås. Men ännu har jag inte gett upp om en glimt. Stämningen i mitt bäverland var ändå gudomlig

Trastången var bedövande vacker och full. Koltrast, rödvingetrast, taltrast och dubbeltrast och så rödhakarna förstås.

Trollstenen vid Renemokärret

Jag sneddade genom skogen på vägen tillbaka och tittade till "trollstenen"; ett stort flyttblock uppallat på tre mindre block och en klipphäll.

15 april

Jag åker ner till  Stugan och plockar lite; går runt i trädgården och kikar på alla vårprimörer: vårlöken som nästan dominerar gräsmattan så här års, kirskålens mörklila stamknölar varur späda blad nu raskt skjuter upp, doftviolerna som jag anar om jag blundar. Sen ser jag till mina sedan i höstas nedstuckna pilskott vid dikeskanten på gränsen mot åkern. De verkar ha tagit sig bra. Ny små blad snirklar sig ur de pärlemorskimrande knoppskalen. Jag vill ha lite skydd mot sydvästvinden nämligen och det kommer inte att dröja många år ...

... och där ligger då plötsligt en liten vacker snok mitt framför ögonen. Jag böjer mig varsamt och kan studera den på knappt två meters avstånd. Den är slö och kall då himlen är disig, och den ligger hopringlad som en grå hundskit på det vita fjolårsgräset i vattenkanten. Det gula i nacken är blekt och bara som två små tunna skäror.

Plötsligt blir mina sädesärlor tokiga. Rovfågelvarning - det vet varenda fågelskådare. Nästan alltid brukar det vare en sparvhök men den här gången är det en tornfalkhane som kommer alldeles över hustaket. Den noterar jag med glädje. Den är inte någon vanlig fågel i Tåkernbygden av idag. Annat var det förr.

Ute i kanalen droppar åkergrodorna. Deras lek är snart färdig. Några paddor knorrar också. De är just på väg ner i vattnet. Det konstaterade jag redan uppe på Omberg vid vägen förbi Mörka håls kärr, ty där var vägen tyvärr redan bemängd av paddlik men också full av ännu levande paddor, vilka alla var på väg genom skogen till erotisk ringlek i mörka gölar och diken mellan i bästa fall zick-zackande bilar.

Några paddlik

Tranor ropar när jag vänder hemåt och grågässen dominerar luftrummet; hela bygden förresten.

16 april

Morgonen börjar dimmig men efterhand kommer solen och det klarnar helt till kvällen. Det är mycket lyckat. Tåkernbygden visar sin vackra sida strax norr om Väversunda kyrka just idag då vi, ett gäng gamla kamrater (vilken magi ligger inte bara i det idag nästan slutanvända ordet), samlas till fest och minnen; åtta fågelskådare och naturmänniskor från det gamla 60-talets fältbiologtid och fågelstationsbygge vid Glänås, som nu återsamlas för firande av viss ålders inträdande.

Och vi kommer från Öland, Solna, Gotland, Bjälbo, Åsbo och Ödeshög; författare, fotografer, konstnär, forskare, fiskare och entreprenörer. Vilket gäng! Vilken samlad livserfarenhet och visdom på en gång!  Kolla  bara!

På eftermiddagen fram mot kvällskvisten går vi en sväng längs strandängarna norrut mot Nyby och Åsby under sjöns gamla strandhak där blåsippsblommen är nästan vulgärt prålig. Vi finner enstaka nyetablerade Hepaticaplantor även innanför sjösänkningens gräns. Sen immigration och utjämning av habitat. I kalkvätarna ser vi stor spjutmossa och de små gräskullarna gömmer gott om rosetter av kattfot. Vår barndoms blomma.

Pungmes och gråhakedopping står högt på önskelistan hos en del. Men det blir tranor, grågäss och storskarv istället; fåglar som vi definitivt aldrig såg i Tåkern på den tiden. Och seglande bruna kärrhökar är ju lika läckra idag som då. Fiskgjusen kommer från Omberg, flyger ut över sjön och återvänder efter bara tio minuter med en blank liten fisk i klorna.

Vi är inbjudna av Kent, äldst i gänget, som skyndar före tillbaka hem och bjuder in till mycket god spis. Därefter lyfter diskussionens vågor oss som alltid till oanade höjder och goda berättelser och gemensamma minnen får kvällen att rusa undan. Vi avslutar med utbyte av medhavda gåvor och sen blir det god natt inför någorlunda tidigt stundande morgonexkursion.

17 april.

Frost.

Vi parkerar vid Svälingetornets parkeringsplats på den gamla ängen som idag är skog. Ett konkret bevis för årens framfart.

"Fantastiskt välbetat", konstaterar Urban då vi lämnar tallstrandskogen och går ut över strandängarna och han ber oss lägga märke till de vackra små tuvorna i motljusets frost. "Det är tuvmyrornas stackar och de kan bli otroligt gamla", säger han. "Detta är en ovanlig syn idag".

Vid Mjölnaån spanar vi ut över Herrestadmadens svämvatten. Tre stjärtänder, tre gravänder, rikligt med spelande och rastande enkelbeckasiner samt tofsvipor och spelande rödbena är sådant vi antecknar. Vi vandrar vidare längs ån där schaktmassor från nylig muddring ligger slarvigt och fult i landskapet. Borde åtgärdas!

Minsann, i en björk sjunger plötsligt årets första lövsångare. Det är den tidigast noterade observationen av arten för oss samtliga. Och fågeln är inte ensam. Vi upptäcker strax ytterligare en och ute vid tornudden sjunger senare möjligen ännu en ny individ. Två eller kanske tre lövsångare redan den 17 april. Denna egendomlighet måste bero på den tidiga sommarvärmen som drog upp över Centraleuropa redan i mars och början av april. Tropikflyttare som lövsångare följde med och fullföljer nu resan vidare norrut tidigare än normalt.

I kikaren konstaterar vi att ytterligare en liten gulgrön sångare har riktigt mörka ben. Det är säkert en gransångare. En mera rimlig observation vid denna tid. Årets första trädpiplärka sjunger. Fiskgjusarna drar över sjön. Kärrhökarna vinglar i den kyliga nordostvinden, bergfinkarna gnäller, stjärtmes, trädkrypare, gulsparv, grönfink, sävsparv, sothönskackel och skäggdoppingars skorr och över vassarna långt därute i motljuset stimmar skrattmåsarna.

...

Stora Lund vid Vättern. En ny plats för de flesta. På 60-talet otillgängligt skjutfält. Idag frekventerad golfbana och vackert naturreservat. Nere vid storklippan är redan laxfiskarna och sportdykarna på plats. Vi vandrar norrut över bergklackarna mot Alviks ängar, stannar på toppen och spanar ut över sjön. Två ejdrar går lågt över blåsjön långt därute, en ensam sångsvan simmar omkring och några storskarvar flyger förbi.

En blåhökshona kommer dansande över buskmarkerna: Övergumpens vita halvmåne lyser men i övrigt smälter hennes färg väl ihop med höstgräsets ljusbruna ton. En del av henne vill synas och jag kan inte låta bli att undra varför. Små flockar av bofink och bergfink, ringduva och hämpling drar norrut. Flera gransångare sjunger, enstaka ängspiplärkor rastar och i beteslyckorna inramade av täta slånbuskage ser vi några trastar. En av dem far in i en buske, den är mörk och vingarna är genomlysta. Ringtrast? Vi sätter oss i lä i solen och väntar. Snart börjar en trast sjunga. Trestavigt, tjockt och långsamt; en sång som påminner något om en enformig taltrast men med koltrasts klangfärg. Den sitter lågt i slånbuskarna och vi försöker få syn på den. Christer går runt men misslyckas med att stöta den. Den skulkar inne i snärjet. Det måste vara ringtrast!

Tillbaka vid parkeringsplatsen. Vi jämför med trastsången Johan har på CD. Jo, visst är det ringtrast vi hört sjunga. För första gången för mig i Östergötland.

I solen där på parkeringsplatsen vid Stora Lunds naturreservat skiljs våra vägar för den här gången. Vi är överens om att träffas mera regelbundet i fortsättningen. Vi har så mycket gemensamt.

18 april

Det är kyligt idag. Frost på morgonen och ingen värmande sol. Detta är också april.

20 april

Morgon med snö. Allt är vitt. Is på dammen.

Jag åker till Omberg för att lägga upp några nya målningar. Jag tar med mig akrylväskan för ett impressionistiskt och kvickt grepp av det hela. Janne P. hänger med. Medan jag sitter i blomsterbackarna under Renstadfällan går han omkring och letar kryp och är tillbaka med fotodokumentation av en äggstinn majbagge. Det är tidigt det.

I lä för vinden i solen blir det ganska varmt men ryggen är kall. Jag tar vatten i bäcken för känslans skull och målar två motiv där jag sitter i gräset. Nu har snön smält undan utom i skuggorna. Blåsippor och lungört nickar av köld men reser sig efterhand igen. Jag sitter mellan några små porlande bäckar med iskallt och kristallklart vatten. Under stenarna sprattlar sötvattensmärlor. I alarna ovanför mig sjunger årets första svarthätta gudomligt vackert.

Myror

En liten myrstack bredvid mig vibrerar av liv. Stenknäcken "sjunger" i askarna över mig och en ormvråk jamar ängsligt. Asp och al reser sina smäckra stammar i motljuset och skuggorna längst ner mot botten tonar i violett. Där lyser blåsipporna som små heta stjärnor i lövmassan.

Blåsipporna lyser som heta stjärnor i lövmassan

När Janne kommer tillbaka ner till mig igen tar han några bilder av mitt måleriska arbete.

Foton av mig i arbete: Jan Peterson

25 april

Nu har det varit en hel räcka av mycket vackra vårdagar; kallt visserligen med frost varje natt men sen, när solen kommer upp ordentligt, har det känts lätt att leva. Det har varit en intensiv veckohelg. Först på lördag var det lite trädgårdsarbete, varefter jag hade besök i ateljén av Svenska Kyrkans Konstförening centrum Linköping.

Svenska Kyrkans Konstförening - Linköping - på besök

Därpå barnvakt till barnbarn Ella från lördag eftermiddag till söndag morgon, då det blev dags för guidning av Folkhälsostuderande ungdomar från Universitetet i Nairobi i Kenya som gästar Linköping i form av studentutbyte. Det hela hade initierats av dotter Karin som snart skall återgälda med resa till Kenya i samma syfte.

Guidningen har börjat med besök vid Rökstenen

Hela gänget samlat vid Stocklycke, Omberg

Nu är det vardag igen och arbetet med att slutföra alster till den kommande konstrundan i Kristi himmelsfärdshelgen ligger högt i prioritet. Bråttom bråttom!

26 april

Resa med Lars F till Lilla Ljuna mellan Väderstad och Mjölby. Nedanför de mäktiga glaciäravlagringarna finns ett hybridbestånd av gulsippa och vitsippa i en tämligen fuktigt björk och aldunge alldeles vid motorvägen E4. Det är en gammal individ; en s k klon av en korsning som spridit ut sig vegetativt över ett område på ca 1 500 kvadratmeter. Tills för några år sedan var det större ändå men då skar vägbygget bort en bit. Växten är mer högrest än både vitsippa och gulsippa. Blommorna är varmt och klart svavelgula. Bladen är något skaftade och vitsippsgröna. Blomkalkarna kommer solitärt och långstjälkigt i bladkorsen, likt vitsippa.

Akvarellskiss av hybridsippa - gulsippa x vitsippa - En s k svavelsippa.

Jag blev visad på området för flera år sedan av Sonja Forsberg, som är född här. Redan som barn såg hon dess svavelgula sippor och hybriden är naturligtvis mycket äldre än så. Lars och jag konstaterar att en djup bäckfåra skär rakt igenom individen som alltså måste ha levt med minst en stor bäckförflyttning; troligen flera. Säkert är att denna hybridsippa är hundratals år; kanske tusen.

Lars njuter av hybridsippornas skönhet

Nu menar man, vad jag har hört, att sådan hybrider mellan gulsippa och vitsippa är sterila. Kanske är det så, men nog finner vi också några intressant gulaktiga vitsippor som skulle kunna vara en återkorsning mellan hybrid och vitsippa. Plats för en botanisk genetiker! Jag är som vanligt inte alls säker på att vi känner till allt!

Fyra sippor på plats vid Lilla Ljuna

...

Eftermiddag. Målar vid Stugan ända in mot kvällen. Det är ljuvligt skönt. En stor snok njuter av solen vid björkroten strax bredvid. Sädesärlorna kvittar runt omkring och steglitsorna sjunger. Högt uppe i den blå aprilhimlen spelflyger den bruna kärrhöken. Korpen kommer på besök. Jag svarar på hans rop och han landar i asptoppen femtio meter från mig; sitter där och småpratar och kurar och kikar på mig; en underlig artfrände, tycker han nog.

Arne vältar vallen, stannar till och tar en fika med mig. Inga tofsvipor häckade just där som tur var.

27 april

Heldag - målardag vid Stugan. Lätt frost även denna morgon och stundtals ganska frisk kall ostlig vind. Då det mojnar tar solvärmen över och det känns skönt igen. Altanen där jag står med mitt staffli är i skuggan på nordsidan av huset och ibland drar det snålt runt knuten. Då får jag sätta mig en stund i solen på framsidan och värma upp mig en smula eller ta en liten promenad i näromgivningen. Det finns mycket att uppleva. Nästan för mycket.

Under de gamla askarna är betet gult av vårlök

Vårlöken i närbild

Jag går ut i betet och värmer mig med vårlök. Den blommar oerhört rikligt framför allt under de gamla askarna. Blommorna är fulla av surrande tambin. Årets första, nykläckta och därför ungdomligt gråbruna flickslända, landar framför mig. Det kommer att ta några veckor innan den blir till en grön hona eller blå hane.

Tommy och Jacob förbereder fällorna för fångst av vattensalamandrar

Eller så går jag över en stund till Kvarnstugan och hälsar på. Där träffar jag Lars N på besök från Horn och Ture P, Tåkerns årsvisse rördroms- och kärrhöksinventerare, för en stunds samtal. Grabbarna Tommy och Jacob från Linköpings universitet på Länsstyrelseuppdrag  preparerar sina salamanderfällor. De följer upp en tidigare inventering av framför allt större vattensalamander i huvudsak i Ödeshögs kommuns småvatten.

Helsvart snok utan sitt signum av gula nackfläckar men med ett litet tunt vitt halsband

Överallt där jag försiktigt går runt finner jag snokar; i alla storlekar och färger från svart till grågrönt, med och utan fläckar. Jag har säkert sett mellan tio och tjugo olika individer under dagens små vandringar bara runt Stugan

Sexorgie - en snokhona och fyra uppvaktande hanar

Under björken där jag igår såg en stor hona är det rena orgien idag. Fyra hanar stimmar runt henne och försöker kopulera. Men det är bara en som kommer till; en ganska liten kolsvart hane med citrongula fläckar i nacken. Han smeker hennes rygg med huvud och hals, slingrar sig mjukt längs hennes kropp och snor svansen flera varv runt hennes. Han vibrerar och rycker. De andra hanarna ger upp efter ett tag och paret får vara ifred i solvärmen. Jag tittar till dem ibland. En timme ligger de där, sen far hon blixtsnabbt iväg bort över gräset med en superstressad, ännu sugen hane i släptåg. Följa John-leken böljar iväg runt tuvorna. Hon har fått nog men inte han. Typiskt!

30 april

Valborgsmässoaftonens morgon kommer med ett efterlängtat vårregn.

Jag är i Stugan hela dagen. Tar en paus från målandet och ger mig ut med kanoten i kanalen. Ett knölsvanpar simmar framför mig så jag tar det lugnt. Överallt nyanlända sävsparvar. Enstaka skäggmesar hörs och vattenrallar förstås. Brunhökarna kommer och går. Ute i kanalmynningen dyker det första paret av gråhakedopping upp. De kommer ifrån varandra och ropar kraftiga och grötigt tjocka "tjöck ... tjöck ...tjöck" för att hålla kontakt. När jag sedan har passerat sätter de igång med en hiskeligt skrikande konsert av återseendets glädje. Ytterligare ett par gråhakedoppingar möter strax upp. De tillhör mina favoriter bland fåglar.

Ett svanpar och en gråhakedopping framför kanoten

Gråhakedopping i zoom

På kvällen spelar regnfågeln - ljungpiparen - över slätten samtidigt som solen går ner bakom en guldlysande molnkant.

Gebbe Björkman

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blog som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare.