Ateljé Gebbe
Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd
med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur
Augusti år 2005
22 augusti
Det var länge sedan nu som jag antecknade i denna dagbok. Ibland får man ta sig samman. Det känns svårare ju längre man pausar.
...
Jag kommer just hem från en sväng ner till Stugan, myggbiten om armar och ben. Jag har planterat femton stycken kardvädd, ettåriga fröplantor från trädgården hemma, för steglitsornas och därmed också min skull. De står nu alldeles intill husväggen för att få sol och värme och jag hoppas på rik blomning och många frön till nästa år. Steglitsor älskar kardväddens frön som sitter djupt inbäddade i taggiga bollar. Endast denna fågel har tillräckligt lång och spetsig näbb för att nå ända ner.
Steglitsan med sin långa spetsiga näbb
Myggbiten blev jag även igår kväll då jag for iväg upp till Omberg för att plocka svamp. Jag rafsade snabbt ner tio liter rödgul trumpetsvamp i min röda hink. Det gick på tjugo minuter och sen stod jag inte ut längre. Som tur var hade jag min allergimedicin i fickan och med en tavegyltablett först och ett svalkande bad i Vättern vid Sverkerkapellet därpå, kom jag snart till ro igen. Jag har det besvärligt med mygg. De älskar mig för mycket. Så har det alltid varit.
...
I lördags såg jag fyra tornseglare flyga mot söder. De sista för i år möjligen. Det var varmt och luften hög men resan var sedan länge bestämd och fåglarna skar över himlen med snabba snitt.
Ytterligare några dagar tillbaka i tiden, då tornseglarna ännu var allmänna, i stora svärmar på hög höjd, men även då på resa om än lite mindre stressade, kom en nötkråka flygande genom trädgården. Jag blev förvånad. Tyckte det var tidigt. Beteendet var ju likt tajgarasen: "smalnäbbad nötkråka", som är väldigt orädd till skillnad från vår inhemska hasselnötsätare. Och senare samma dag kom ytterligare en flygande över samhället och faktiskt såg jag några dagar senare ännu en. Är det månne redan en invasion på gång? tänkte jag.
...
Det var just en av dessa dagar då jag låg till sängs i en liten förkylning. Det var länge sedan sist jag var "så illa" däran och tyckte det var lämpligt att kurera mig i ryggläge ett och ett halvt dygn. Det gjorde gott.
Jag satt just vid telefonen vid fönstret då jag såg bollarna med yrande tornseglare högt däruppe. Och sen kom då en av de där tre smalnäbbade nötkråkorna, men den flög förbi mina två sembratallar som inte bär några kottar i år heller och försvann bort över hustaken. I äppleträdet såg jag då ett par törnsångare och en blåmes hetsigt surra omkring och plötsligt frigjorde sig en relativt stor brun fågel ur apelns grönska och flög bort till trädgårdskompostens självsådda solrosor, rester från vinterns utfordring. Där fångade den humlor under elegant ryttling och for med dessa iväg in i äppelträdet igen. Det var en ung törnskata. Min trädgårds första. Jag blev stolt och lycklig förstås, ty törnskatan är en av mina absoluta favoritfåglar. Dess närvaro var emellertid inte önskad av småfåglarna i grannskapet. Det var oro och ilska över besöket.
En ung törnskata kommer på besök i trädgården
Törnskatorna är ju trots sin tättingtillhörighet på väg att bli rovfåglar. Det är säkert så här det en gång i tiden för miljoner år sedan har gått till att rovfåglarna har utvecklats ur andra fågelfamiljer. Skulle jag få leva någon miljon år till skulle jag säkert få klassa törnskateättlingarna till någon ny familj rovfåglar. Sånt kan ju vara svårt att förstå och tveksamt att yttra sig om eftersom vi ser och inser endast nuet, ett litet intet i alltet.
...
Innan det, det var väl i början av augusti, åkte Ulla och jag på liten minisemester till Blekinge. Vi for ut till Aspö, i Karlskrona skärgård, med gratisbilfärjan och bodde två nätter i Lotstornet på tredje våningen med utsikt ända till Utklippan. Sista dygnet besökte vi Blekinges östkust från Torhamn till Kristianopel och Brömsebro där det blev både lite fågelskådning och historisk rekapitulation.
Från lotstornet på Aspö ser jag Utklippan långt därute
Innan detta, i slutet av juli, skötte jag om en utställning på Marstrand vilket innebar att det var förmiddagsledigt för promenader runt denna vackra ö och sol och bad dessutom innan det sen från och med klockan ett var dags att ta emot alla besökare i Galleri de Matteo, där mina skärgårdsljustavlor hängde. Kombinat av nytta och nöje med andra ord.
Marstrands blomsterprakt är rik om än vindpressad. Jag fann en mycket varierad flora som jag efterhand gjorde dokumentära nedslag i genom enkla skisser. Här är några exempel.
Det blev även en hel del digitala foton tagna och nedan visar jag två exempel.
Strandkål och en larv av makaonfjäril var några av många fynd ute på Marstrandsön.
23 augusti
Det ryker över slätten, ett gulbrunt fint damm som tränger in överallt. Det är bosset efter alla skördetröskorna som körs från efter daggtorkan tills sent på nätterna. Där det redan är färdigskördat, raps mest, är det återigen ofta plöjt och sått. Det är snabba moment i dagens jordbruk. Allt skall ske precist och rationellt för att få chansen till en rimligt god inkomst.
Tröskorna dammar över slätten
Jag klipper gräset vid Stugan. Igen. Det var bara en knapp vecka sedan sist men då var jag tvungen att ställa upp Klippon på det högsta och ändå slirade den över det värsta. Så nu är det dags igen. Efter det svettiga arbetet sätter jag mig en stund vid husväggen och latar mig. Några ljungpipare flyger mot himlen därute och visslar starkt och vemodigt. En skogsödleunge klättrar upp till mig vid stugfoten. Jag sitter så stilla och den kommer så nära.
En skogsödleunge klättrar upp på väggen
Jag är svettig och går in i Kvarnstugan och tar mig en dusch och sedan åker jag hem för att laga till en liten kolja jag har köpt av fiskbilen vid torget. Lök, morot, dragon, citrongräs, timjan, allt från trädgården och en skvätt chardonnayvin därtill med smör förstås får bli fond. Till det ny potatis med dill och salt, mörkokta brytbönor frästa i smör och sen ut på altanen i halvskuggan där jag njuter av min anrättning.
Bland alla påfågelögon och nässelfjärilar och en ensam blåvinge som besöker rabatten där jag sitter uppmärksammar jag också en eldsnabbvinge. Innan Nationalnyckelns fantastiska bokverk introducerade ny namnstandard hette arten björksnabbvinge men visst eldsnabbvinge passar mycket bättre efter hanens oranga brandfläckar på framvingarnas översida. Den flyger hastigt och svårfångat såsom snabbvingar brukar göra men till slut sätter den sig i en blomma av alunrot och slickar honung. Jag smyger mig närmare men den far snabbt iväg igen nu bakom hörnet där jag åter finner den på en vägg. Nu tar jag det i slow-motion. Då ser jag att den faktiskt sitter upp och ner. Det tar en stund för mig att komma på det. De smala stjärtspröten på bakvingarna blir till antenner och ögon. Allt för att luras. Så gör den förstås för att få en lagom glipa tid att undkomma en predator som siktar in sig mot fel kroppsdel. Finurligt! Har någon annan iakttagit samma sak måhända eller är detta en ny upptäckt?
Eldsnabbvingen sitter upp och ner. Allt för att förvilla en presumtiv predator.
26 augusti
Lite sol igen efter en dags regnskurar vilket förresten var välbehövligt. Bönderna fick en dag på soffan. Det behövde de säkert. Själv åkte jag ner till Stugan en stund på förmiddagen, tände en brasa i kakelugnen och satt ett tag vid fönstret och kikade ut. Två lärkfalkar seglade över träden ner mot sjön. Unga brunhökar kom och gick hela tiden medan vinden ruskade i kaprifolens snärje vid stugväggen.
Sent på eftermiddagen kom tre tornseglare över Ödeshög. Jag säger det igen: det blir nog de sista för i år.
Just nu är jag tillbaka i ateljén igen, pysslar med allt möjligt som skall åtgärdas inför mitt "ÖPPET HUS" som jag har i morgon på min lilla högtidsdag. Jag är redo för nästa steg.
Gebbe Björkman
Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok