Ateljé Gebbe
Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd
med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur
November år 2005
5 november
Igår gick jag en lång runda med barnbarnet Ella i sittvagnen. Först bort mot Folkets park och sen genom lindallén vid Orrnäs tillbaka hem. Det blev väl ungefär sju kilometer allt som allt och det tog oss i lugnt tempo med många små stopp en och en halv timma. Jag gick i skjortärmarna. Så varmt var det.
Idag på förmiddagen har Ulla och jag snyggat upp det mest nödvändiga i trädgården. Återigen arbete i skjortärmarna. Jag klippte gräset. I och för sig mest för att på ett smidigt sätt samla upp alla löv, men i alla fall. Jag har nog aldrig klippt gräset en vecka in i november tidigare. Hösthallonen bär fortfarande mognande frukter liksom månadssmultronen. Koltrastar överallt. Osedvanligt varmt säger man på SMHI som åter talar om rekord av skilda slag.
Jag har sett de första flockarna med sidensvansar. I natthimlen suger rödvingetrastar och sticker taltrastar. Alltså - det var två onomatopoetiska ord, ljudhärmande, för att illustrera dessa båda arters karaktäristiska lockrop.
Annars är de flesta våra flyttfåglar redan längre söderut i Europa.
Så här berättar Michel Kleeman från Holland om flyttfåglarnas numerär under några dagar i slutet av oktober:
På bara fyra dager mellan 27 oktober och 30 oktober, har mer än 5 millioner flyttande fåglar blivit räknade på 122 olika lokaler i Nederländerna (72 platser), Belgien (42), Storbrittanien (6) och Frankrike (2).
Bland mycket annat sågs:
1.848.826 Starar
1.153.150 Ringduvor
753.648 Bofinkar
313.501 Sånglärkor
238.315 Rödvingetrastar
194.395 Tofsvipor
79.125 Bergfinkar
63.177 Björktrastar
30.462 Kajor
28.865 Ängspiplärkor
20.817 Grågäss
20.688 Bläsgäss
20.115 Grönsiskor
17.053 Sävsparvar
3.357 Sparvhökar
2.455 Ormvråkar
1.146 Stenknäckar
642 Tranor
459 Forsärlor
413 Domherrar
236 Blå kärrhökar
188 Ägretthägrar
102 Stenfalkar
46 Gulhämplingar
44 Ladusvalor
33 Pilgrimsfalkar
16 Jordugglor
5 Tornseglare
och många många fler, Se vidare:
hälsningar Michel.
Men nu tillbaka till arbete. Den närmar sig snabbt nu - utställningen och jag har massor kvar att göra.
6 november
Det har regnat ordentligt inatt. Men lagom till att vi tar en skogspromenad Ulla och jag, lättar molnen något och släpper igenom ett sparsamt novemberljus. Det är tyst i skogen. En korp ropar på avstånd och jag tycker mig höra en sisning från en kungsfågel. Det är allt. Hela livet är sparsamt. Nygjorda högar av mullvad längs stigen berättar dock att livet finns kvar något undanstoppat..
Det blåser upp av en frisk sydväst som river loss de sista löven från lindarna utanför mitt ateljéfönster. Nu kan jag se kyrkklockan igen. Flaggan håller på att slita sig. Den hänger bara i en tamp. Det ser kärvt ut för Gustaf II Adolf. Vi får se hur länge det håller...
... Jag tar ett eget initiativ. Flaggan är nu halad men tampen är kvar i vädret.
8 november
Det är tur att det finns sidensvansar. Nu är det de och nästan bara de, som sätter färg på fågeltillvaron. Det är en paradox att det mitt i mörk november plötsligt dyker upp en fågel med sol i dräkten och sirligt ljus i stämman.
Sidensvansen - novemberparadox
10 november
Det finns en kamskrake i Tåkern. Det är en nordamerikansk andfågel och man kan troligen utgå från att den är en fågelparksrymling. I och för sig händer det ju att nordamerikanska arter hittar hit varje år, men just vad beträffar andfåglar är det lite speciellt med den mängd olika rymlingar från dammar och parker som finns nästan överallt i Europa. Just den här individen har setts i Tåkern sedan i september. Det var naturguiden Lars som fann den vid Hov och där har den i stort sett hållit till hela tiden. Då, tidigare på hösten, var den i brunfärgad eklipsdräkt, men nu är den en utfärgad hane i praktdräkt och mycket grann och exotisk.
I tisdags tog jag min äntligen tid för att åka dit, och som kryssarna säger: "hänga in den". Det var ju gudomligt väder, med en klar känsla av aprilvår, och Lars var inte svår att övertala som sällskap.
Vi letade länge efter fågeln i tubkikarna och fältkikarna. Närmast inne i viken, innanför chara-bankarna, stod den inte att finna. Där simmade massor av sothöns, bläsänder, krickor, ett fyrtiotal salskrakar, tre storskrakar, några viggar och brunänder, en skäggdopping, en flock grågäss, några storskarvar och knölsvanar men ingen kamskrake. Utanför charan, på vilken ett hundratal tofsvipor ännu rastade, simmade ytterligare många hundra sjöfåglar. Men inte heller där fann vi någon kamskrake. Långt där ute på sjön, i glittret av solblänk och vågvattring, gick det inte att urskilja något bestämt, mer än flockar av gäss, storskarvar, knölsvanar och en obestämd massa av tiotusentals änder och sothöns. Sedan tidigare räkningar visste vi förstås att en ansenlig del av detta svarta "murr" var brunänder.
Under tiden vi spanade runt och njöt av fyra olika havsörnar som rastade i skogsbårdens trädtoppar eller på stenarna borta vid Säbyön. Ett par av dem gruffade över den bästa utsiktsplatsen men de verkade ändå ganska mätta och lugna. Bordet var ju ständigt dukat för dem.
En havsörn lösgjorde sig från skogen i söder och flög ut över sjöns vassar. Fem hägrar lyfte därborta och skränade oroligt. Det var det som drog dit våra blickar.
... som ett stor och bred ladugårdsdörr ...
Vi följer den i kikarna när den svänger ut över sjön mot vårt håll. Som ett stor och bred ladugårdsdörr seglar den förbi oss på hundra meters avstånd och rör om i fågelgrytan. Gäss och änder lyfter och surrar runt medan sothönsen löper plaskande gatlopp in mot närmaste vassrugge. Örnen, som är ganska ung, tittar ner mot simfåglarna lite halvlojt och ror med makliga vingslag bort till skogen i norr.
Men som sagt nu har det hänt saker, ty strax efter detta finner vi äntligen kamskraken. Den är nära oss inne i viken, ligger där i solskenet och fiskar smådjur; gråsuggor och dykarlarver. Den är så vacker som bara en ny fågelart kan vara, randig i svart och vitt på bröstet, med brunröda kroppssidor och med en alldeles enastående huvudkam, som spärras upp eller viks ner, darrar och blänker.
Så blir det gjort - krysset i boken, även om det inte är speciellt ädelt!
Kråkorna varnar borta mot Säby, knarrigt och hetsigt. Vi kikar däråt och finner orsaken; en blåhökshona kommer lågt över vassen med kråkföljet i släptåg.
Skäggmesar flyger ännu högt mellan ruggarna, en gärdsmyg knattrar i buskarna under fågeltornet och ett gäng gråsiskor sträcker förbi mot söder när vi lämnar Hovviken och alla dess fåglar och kamskraken.
Mellan Väderstad och Rök stannar vi och beundrar en vacker gyllenblänkande flock ljungpipare, minst hundra stycken, innan vi definitivt vänder hemåt.
11 november
Min utställning i Motala är hängd och klar. Det gjordes redan igår. Idag blir det en mycket välbehövlig fridag. Improviserad resa till Linköping och närmaste släkt bl. a. I närheten av Veta rastar säkert tvåhundra tofsvipor och kanske femhundra ljungpipare på en åker. Det blir inte långt tofsvipefritt glapp denna säsong om det skall fortsätta med detta höstvårsväder.
Gebbe Björkman
Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok