dagbok2006_02 weblog blogg dagbok gebbe kalender

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

Det är soliga och bekvämt tillrättalagda vinterdagar. Dagslängden ökar markant från vecka till vecka och i lä vid ateljéknuten sticker solen i min ansiktshud. Mesarna sjunger och grönfinkarna rullar sin sång från trädtoppshöjd. Det är gott att leva och en sån här vinter är helt omistlig. Den skulle jag aldrig vilja välja bort.

Igår i solen och dagsmejan fick jag besök av vännen Göran. Vi diskuterade pilfinksmanus och sen for vi ut i slätten; ner under Omberg och vidare längs Tåkerns strandängar ända bort till Väderstad där vi tog en planerad fika på konditoriet. Bara så där, utan någon egentlig anledning.

Innanför Väderstads femtioskyltar i den snömelarade stubbåkern låg en flock rapphöns till vila i solgasset. Vi räknade tio fåglar. En kull. När vi stannade blev de oroliga och spred sig som en solfjäder försiktigt och avvaktande. Det var så vackert och önskat.

En bister vinterdag men solig. Temperaturen har legat ner mot tio minus grader i stort sett hela dagen. Trots detta eller snarare med anledning av detta tar vi en sväng ner till Tåkern, Ulla, Hanna och jag för att göra en liten isvandring vid Glänås. Det biter i näsa och kinder men vinden mojnar snart alldeles och med ansiktet mot solen blir allt bara skönt. Utanför vassarna ligger en rad gäddsaxar utplacerade. Vi går fram till en för att kika men nyisen i hålet är tjock för att genomskådas.

Rundan blir inte lång. Det räcker med en halvtimma. Sen har låren stelnat i brist på långkalsonger.

Isen är säkert upp mot halvmetern tjock. Den är täckt av fastfrusen snö och är skrapig och knagglig. Ingen skridskois alltså. På några fläckar är den emellertid barblåst och ren och blank. Att kika ner där är som att stirra rakt ut mot rymdens solar, nebulosor och galaxer konstaterar Hanna.

Efter en söndag i Skövde, där jag spelade bouletävlingen "Skövdeblixten" i dubbel med Göran I, vi gick till slutspel men slarvade ut oss i första slutspelsmatchen, är jag åter på plats i ateljén nu på måndagsmorgonen. Snön börja yra. Det är nästan tio grader kallt och vinden biter verkligen i skinnet. Vintern är definitivt bistrare i år än på länge. Undrar om "mina" tre koltrastar hemma har klarat pärsen. Jag såg en för två dagar sedan senast.

Tamduvorna flyger just nu runt stressat och oorganiserat över Ödeshög. Jag undrar om pilgrimsfalkarna är i närheten.

Eftermiddag hemma vid köksfönstret. Återigen en svarthätta. Det är en hane som besöker fågelbordet eller snarare alla matresterna under det. Det blir endast en blixtsnabb visit, där jag mera anar än ser den bakom snödrivorna. När den sen lyfter och flyger tvärs över gatan in på grannens tomt står det hela klart för mig men därefter ser jag den inte mer. Det är två vintrar sen sist och totalt mitt fjärde vinterbesök av denna sångare.

Lars F bjuder till lunch. Stekt strömming med skalkokt potatis. Namnam. Mellan tuggorna har jag fullt sjå med att hålla reda på besökarna vid fågelbordet utanför köksfönstret. Jag försöker mig på en sammanställning:

Från det ena till det andra. Rapporter om de två övervintrande pilgrimsfalkarna i bygden duggar tätt. De är sedda ett antal gånger när de jagat både i Hästholmen och i Ödeshög. Kul och annorlunda.

Några dagar runt nollstrecket och så lite kallare nu på morgonen igen. Det har kommit en knapp decimeter nysnö under natten och när jag hämtar tidningen passar jag på att sopa snö och fylla på med talg, äpplen och frön vid fågelbordet. När vi sen tar frukost vid köksbordet har vi glädje av denna preparering.

Idag är en ny flock gråsiskor på plats. Det är "vanliga" gråsiskor och jag räknar ungefär till femton fåglar. Mer glädjande ändå är att vi ser årets första stenknäck framme hos oss.

Sen är det gott om allt det andra också förstås - oräknat och onämnt men absolut inte mindre värt.

Det är grått nu på morgonen. Sydvästen har börjat blåsa igen och temperaturen ligger exakt på noll.

Men igår infann sig en av de där gudabenådade vinterdagarna. En som sätter spår hela livet. Med ädelglans och kattfot prydligt inhuggen. Ulla och jag vandrade liksom många många andra uppe på berget i solen och snöljuset. Vid Höje satte vi oss i lä och tog fram vår termos med kaffe. Mesarna sjöng och människor som passerade log med hela kroppen. Träden var draperade av kristall, snö och rimfrost. I de mörka granarna fångades värmen, snön smälte och små istappar hängde från grenspetsarna. Bokstammarna hade fått vita kjolar.

Vid Stora Lund vid Vättern fanns ännu ingen is på sjön. Vi vandrade över bergen och ljuset blixtrade i ögonen så det värkte.

Töväder. Grått. Längtar till Tåkern och tar vägen ner över slätten till Renstad kanal. Tittar först in i Stugan för att se att allt är okej. Sen går jag ner över betet till båtplatsen längst in i kanalen. Under tåkernekorna bor minkar.

Före mig finns gulfrysta skidspår och någon form av snöskoter har kört här. Dessutom finns förstås massor av tramp från harar, rävar, minkar och smådäggdjur samt diverse fåglar. Jag vandrar ut mot sjön, vassen är en kilometer djup men jag sneddar vid mynningen genom dess labyrinter och lirkar mig in i Ramstad kanal där jag vänder näsan in mot land igen. När vassväggarna växer in i kanalen blir isen stöpig och jag rejält blöt om fötterna och vågar till slut inte fortsätta utan vänder tillbaka hela vägen. Sammanlagt blir det en runda på en halvmil.

Jag dokumenterar vad jag ser av spår och spårtecken. Framför allt letar jag efter utterspår, ty för någon månad sedan noterades sådana i Ramstadkanalen. Men jag finner inga den här gången. Två gånger går jag på stora sällskap med skäggmesar. Där är vassen som tätast.

Jag finner fjädrar från en slagen fågel som jag är lite tveksam över. Kan behöva lite hjälp med förslag.

Innan jag kommer tillbaka till Stugan kommer en ensam grågås över vassen. Den kacklar intensivt för att få kontakt med artfränder, flyger en vid runda ut över sjön och sträcker sen åter mot söder. En första rekognoscering inför vårens bestyr.

Ute på Tåkern med Omberg i bakgrunden

Bo av pungmes - tvåvåningshus

Rovfågelslagen skäggmes

Fjäderhög - okänd fågelart

Hjälp med bestämning önskas. Klicka på bilden.

Startbana för en fasan

Rävens spårstämpel

Besök i ateljén av Sverker Kärrsgård från Länsstyrelsen i Östergötland. Han har med sig Paul Eagles från Kanada, en expert vad gäller kanadensiska naturreservat. Han gästar Sverige som föreläsare och hade igår kväll en föredragning i Linköping på naturvårdsverkets inbjudan. Idag tar de en runda ut i verkligheten och då blir även mitt naturengagemang och naturmåleri av intresse.

Ikväll åker Ulla och jag till Mjölby för att vara med om årsmötet för Tåkerns fältstation i Hembygdsgården. (Vilket visar sig vara helt fel. Väl ditkomna får jag klart för mig, efter ett nödrop i mobilen, att vi är ute exakt en månad för tidigt). Det blir en middag på restaurang istället för att blidka hustrun som tycker att jag har sämre koll än vanligt, vilket inte vill säga så lite.

Ganska kraftig vind. Glömt från igår är att jag såg en cirka trettio fåglar stor flock av sidensvansar. Den första på ungefär en månad. Alla har alltså inte dragit vidare ner mot Centraleuropa.

Sydostvinden ökar under dagen och vid lunchtid pinar den slätten och vindkraftverkens vingar bågnar. Snön driver över vägen. Men jag njuter ändå. Jag är på väg.

Klockan 14 är jag framme, parkerar bilen, vevar ned sidorutan och sätter mig att vänta med tub och handkikare. Redan tio minuter senare ser jag den första örnen. Det är en ung kungsörn, antagligen inte mer än något år gammal, stjärtbandet och fönstren både på över- och undersidan av vingarna lyser snövita. Den seglar över kammen i motvinden med bravur. Stjärten vinklar gladlikt och vingarnas båge justeras mjukt efter vindstyrkan. Den ligger nästan stilla i fem minuter och sen glider den snabbt iväg söderut och försvinner som en prick i fjärran.

Bara fem minuter senare kommer en ny örn upp över skogen. Även denna är ungfågelfärgad men äldre än den förra. Den glider lågt mot träden, dyker ned till marken och landar i ett litet kalt träd. Där sitter den stilla någon halvminut varefter den lyfter bara genom att breda ut sitt vingflak. Uppvinden för den blixtsnabbt upp till femtio meters höjd där den släpper en torva lav från grenen den just lämnat. Sen upprepar den denna procedur ytterligare två gånger.

Plötsligt är där ytterligare en örn. Den är större och något äldre. Den inre delen av stjärten är smutsgul. Båda örnarna seglar nu upp över skogen tillsammans, ligger där med överlägsen lätthet. Den mindre hanen störtar mot honan som vänder upp och de bägge kopplar klogrepp någon sekund och virvlar runt. Sen seglar de en stund igen och leker vidare i dykningar och uppvisning. Då plötsligt kommer en kungsörn till. Kanske samma som den jag såg först. Jag vet inte längre. Jag är alldeles tagen. Medan "paret" leker vidare finns den där intill. Tre kungsörnar i samma synfält.

Jag följer en av örnarna när den försvinner bort mot norr och då jag vänder kikaren tillbaka hittar jag inte längre någon fågel. Det är slut. Jag är överväldigad. Jag måste hem. En och en halv timma har gått och jag har haft kungsörn i kikaren i stort sett hela tiden.

Lars F ringer och meddelar att han och Christer E är på örnspaning igen. Det var förresten den senare som upptäckte tilldragelsen så sent som i förrgår kväll.

Jag kan inte hålla mig utan åker dit en sväng fastän jag egentligen inte har tid. Hur kan man låta bli. Tre kungsörnar har haft luftcirkus idag igen och där har också varit två havsörnar med i lekarna som bestått av jakt, störtdykningar, pinndroppning m m.

När jag kommer fram cirklar ännu två unga kungsörnar runt över kammen och leker i branten och en havsörn likaså. Det blåser snålt och det är lite snöfnyk i luften så sikten är inte lika god idag. Men tillräckligt okej för att kunna njuta. Jag stannar på plats bara en kvart sen är jag tyvärr nödd att återgå.

Havsörnen ca 3 år - har en lång vit längsstrimma på vingundersidan längs armens täckare samt ett stor ljust parti mitt uppe på ryggen. Denna individ torde vara lätt att identifiera i fortsättningen.

Som om inte detta då är nog i denna fantastiska bygd, upptäcker jag att en flock gräsänder är uppe och stressflyger vid potaisfabrikens reningsdamm. Jag anar vad som kan vara på gång och mycket riktigt. Här är paret av pilgrimsfalkar. De jagar änderna runt ett par varv men ger upp och flyger snabbt mot Ödeshögs samhälle. När jag nu skriver om allt detta får jag gåshud och känner att det nästan är helt overkligt.

Och så var det ändå det här med att jag har fått nys om två nyliga och säkra lodjursobservationer alldeles i samhällets närhet de senaste veckorna. Vildmarken finns just här. Fantastiskt!

Morgon med en decimeter rent vit nysnö. Den är ganska tung och blöt. Jag noterar säsongens första bergfink vid fågelbordet. Den är ensam.

Med anledning av fågelinfluensasituationen i Sveriges närhet klipper jag in följande meddelade vidarebefordrat av Staffan Åkeby vid Skånes djurpark:

Instruktioner om handhavande av döda vilda fåglar

Efter att Jordbruksverket och SVA den 16 februari har samlat
landets länsveterinärer till ett telefonmöte om fågelinfluensasituationen
lämnas följande instruktioner:

*        Privatpersoner skall inte röra och hantera vilda döda fåglar. Detta
gäller döda fåglar av grupperna änder, gäss, svanar, vadare och måsfåglar.
Enstaka döda småfåglar, trastar m.m. kan vid behov hanteras med normal
försiktighet t.ex. för att hantera det som avfall.

*        Hittas fem eller fler döda vilda fåglar inom en begränsad lokal bör
Ni kontakta länsstyrelsen för vidare instruktioner. Detta gäller i första
hand änder, gäss, svanar, vadare och måsfåglar. Även flera döda fåglar av
andra arter bör dock föranleda samråd med länsstyrelsen/SVA. Vi kontaktar
SVA om eventuell uppskickning av fåglarna till SVA.

*        I första hand skall veterinär hantera döda vilda fåglar som ska
skickas upp för obduktion där fågelinfluensa = epizooti inte kan uteslutas.
Distriktsveterinär eller annan veterinär kan vara behjälpliga vid
insändandet av obduktionsmaterial till SVA. Vid hanteringen skall handskar,
munskydd och skyddsglasögon användas. Polismyndigheten kan eventuellt bistå
med hjälp.

*        Hittas enstaka död fågel är detta att betrakta som normalt för
årstiden. Dessa ska inte skickas till SVA. Ligger de på en plats som stör
allmänheten kan fågeln grävas ner eller tas om hand på annat sätt under
iakttagande av normal försiktighet. Hittas flera (2-4) döda fåglar men utan
att epizootimisstanke föreligger kan de skickas in till
fallviltundersökningen vid SVA under iakttagande av normal försiktighet.

*        Som bekant finns Jordbruksverkets telefonslinga 036-15 55 88 för
besvarande av frågor kring fågelinfluensan samt hemsidor hos SJV,
www.sjv.se <http://www.sjv.se/ >   SVA och länsstyrelsen.

Med vänlig hälsning/ Lennart Sjöland/ Länsveterinär

Efter några dagars vinterkräksjuka och ett dygns tungt och blött snöfall, som om det skulle höra ihop, kommer vi faktiskt iväg till dottern i Uppsala. Vintern är uthållig men vi kommer att ta det försiktigt.

Tre dagar i Västmanland och hos Hanna i Uppsala. Vinterväder. OS i Turin dominerar händelserna.

Igår eftermiddag for jag iväg till Motala för att hålla mitt föredrag om "Fågelresan till Goa i Indien" för Motala biologiska förenings årsmöte. Trots spännande, vad jag förstår, hockeyfinal i OS mot Finland kom 30 personer. Inte dåligt!

På vägen dit, alldeles vid infarten till Vadstena, lättade ett tiotal snösparvar från vägbanan. De första som jag sett denna vinter. Annat var det förr, då snösparvar var årsvissa på slättbygden runt Tåkern. Något har uppenbarligen hänt. Inte desto mindre trevligt var det således att få njuta den korta stund det tog innan jag var förbi.

På hemvägen hemma i Ödeshög höll jag på att köra över en räv i mörkret. Svansen var smal som en piska och beteendet tydde även det på att den var skabbangripen. Tyvärr.

På morgonen idag är det nästan tolv grader kallt, vindstilla och blåhimmel på gång. Under fågelbordet ligger en ensam grönsiska på sidan. Den är död, ihjälfrusen kanske efter någon sjukdom.

Sista dagen i sista vintermånaden. I morgon är det mars och våren står och väntar. Nu är klockan snart sex, ännu är det lite ljust utanför ateljén. Timmen är blå och jag går hemåt.

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok

Gråsparv	5
Pilfink	20
Gulsparv	15
Grönfink	5
Domherre	8
Stenknäck	3
Talgoxe	20
Blåmes	10
Entita	2
Nötväcka	2
Nötskrika	2
Skata	2
Koltrast	2
St. Hacksp.	3