Ateljé Gebbe

Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

Maj år 2006

1 maj

Det är en god vår för björktrastar. De gillar mask mer än allt annat nämligen. Och masken är lättfången just nu. Överallt på den genomdränkta marken kryper de upp för att inte kvävas av vätan. Det är blött. Det är grått. Det är kallt.

Vi firade Valborgsmässoafton och 1 maj hos goda vänner i Trånghalla på andra sidan Vättern. Det har regnat två hela dar och temperaturen har stannat under sex grader. En vår för pessimister.

Annars har det varit så för mig efter hemkomsten den 12 april från sommaren i södra Spanien, att tiden rusat iväg. Jag har knappt varit utanför min ateljédörr på grund av alla tvingande arbeten och uppdrag. Så kan det också bli när man är lyckosam konstnär och illustratör, för att inte tala om allt ideellt arbete inför Konstrundan till Kristi himmelsfärdshelgen den 25 - 28 maj. Välkomna dit förresten. Lär mer här!

Jag har, kan man säga, missat en stor del av våren. Igen! Och jag som lovar mig varje år att spara tid för njutning av denna sköra tid. Mellan sädesärlan jag såg samma dag jag kom hem från resan till Spanien den 12 april och den första lövsångaren jag hörde för några dagar sedan i rosenhagtornen på andra sidan gatan har jag inget grepp om utvecklingen. Svartvita flugsnapparen har kommit det vet jag och ladusvalor såg jag idag över en dimmig sjö nära Habo vackra träkyrka. Göken hörde jag redan i Spanien men det räknas knappast. Nu är det några sångare kvar, törnsångare, trädgårdssångare och härmsångare sen är det lite senare dags för tornseglarna och därefter avslutas fåglarnas insträck med rosenfink och kärrsångare i slutet av maj. En månad kvar.

Vitsippsmattan breder ut sig i lövskogen nära Habo vackra gamla träkyrka.

Hästhovens och blåsippornas tid är nästan över och nu breder vitsippornas matta ut sig i lövskogen. Nu måste jag ut!

3 maj

Äntligen på väg ner till Stugan. Med vår i luften och längtande tankar styr jag på småvägarna ner mot Tåkern, det är dags att ta tag i mitt stora måleri, oljemåleriet. Solen är hög och stark och lyser ofiltrerad av moln. Under dagen går temperaturen upp till sjutton grader. Det är betydligt varmare ute än inne i Stugan så jag vädrar och släpper ut den gamla vinterluften innan jag tänder upp i spisel och kakelugn och brygger mig en kopp kaffe. Sen sitter jag bara en god stund och njuter av tillvaron.

Svartvita flugsnapparen sjunger och sädesärleparet trippar på mitt altantak. Tofsviporna voltar över svarta jordar och gröna höstveteåkrar och tranorna seglar mäktigt och ropande, ibland högt där uppe i zenit, ibland lågt över stubben. Lärkorna sjunger förstås liksom stararna och gulsparvarna. Björkarna vid Stugan färgas under dagen allt grönare.

Tama bin överallt på vårlökens blommor.

Luften i min vilda trädgård sjunger av bin som i tusental vittjar alla vårlöksblommornas gula sky på nektar och pollen, medan jag går på inventeringsrunda efter snok. Överallt. Faktiskt överallt finner jag dem. Jag räknar in mellan tio och femton exemplar i min näromgivning. De ligger solande på komposten, i det vattenfyllda dikets gula kantgräs och uppe på vedtravens presenning. Jag stänger dörren noga för att inte av misstag släppa in dem i huset.

Mängder av snokar finner jag runt min stuga.

Många är tämligen orädda om jag närmar mig varsamt. De ringlar runt mina fötter och leker följa John över gräset och ner under buskarna. Det prasslar överallt, spanande tungor och vilda parningslekar. Vilken upplevelse. Snart är detta över. Snart drar de ner på jakt efter grodor och småfisk närmre sjön och de blir omöjliga att finna i den höga vegetationen. Det är bara just nu man kan komma dem så nära.

...

Nere vid båtplatsen ligger kanalen bräddfylld efter några dagars regn. Vattnet är mjölkigt och syrefritt efter en lång vinters järngrepp med bottenfryst istäcke. På ytan ligger jäsande rester av uppfluten bottenalgsfilt.

Jäsande och uppfluten bottenfilt.

 Jag paddlar ut mot vassarna och möter de första sjungande sävsångarna och rörsångarna. Sävsparvar sjunger överallt och jag ser och hör flera skäggmesar. Rödromen spränger mitt huvud på närhåll, vattenrallar gnäller, gråhakedoppingar skriker långt därute och snatteränder knarrar.

Den gula näckrosen skickar upp sina spjut.

Efterhand klarnar vattnet och de första gula näckrosorna skickar upp sina bladspjut mot solvärmen och luften. Jag passerar nära ett par bruna kärrhökar som idkar kärlek där inne i vassdjungeln, osedda men desto mera hörda.

Jag målar i extas - stänker och skvätter (detalj)

Snart är jag tillbaka vid min altan. Jag målar med lycka och vattenlösliga oljefärger; grundar duk efter duk och stänker och skvätter i vårlig extas.

Äntligen vårvärme!

4 maj

Målar på altanen vid Stugan. Det blir mot eftermiddagen 23 grader varmt. Ärtsångare och svarthätta sjunger. En lite sen ankommen bofinkhane försöker erövra reviret runt den stora asken bakom jordkällaren. Det blir en långdragen kamp innan han slutligen ger sig iväg, besegrad av den förste inmutaren som smattrar segerfanfarer så det dånar.

Snokarna är i full fart även idag. Vid komposter vältrar sig ett nystan i en orgie av njutning. Jag försöker räkna dem och tycker mig finna åtta individer bara där. Noterar också att flera skogsödlor solar i direkt närhet till snokarna. Ingen verkar bry sig. Kanske snokar inte äter skogsödlor.

5 maj

Idag tjugotvå grader varmt som mest vid Stugan. Göktytan ropar och skogsduvan pumpar och den första trastsångaren skärrar ute från vassen när jag anländer på förmiddagen. Jag ser endast en snok och den ligger i skuggan. Det har blivit för varmt även för snokar och jag tror att de redan har börjat dra sig ner mot sjön.

Den första svalörten blommar och jag blir myggbiten. Så dags är det alltså. Snart måste jag klippa gräset också; det växer så det knakar och de flesta vårlöksblommorna har redan börjat vitna och luta ner mot marken. Det går undan med en sådan här värme.

7 maj

Två hela dagar med arbete i trädgården. En härlig tid. Solen bränner och allt doftar och blommar. Björkarna har grönat på en gång. Ärtsångaren skallrar från oxbärshäcken och en rödstjärt sjunger för mig från sembratallen. Allt mognar till sommar och så kommer även den första ladusvalan i kastande flykt över min trädgård.

På kvällen åker jag ner till Stugan en sväng och klipper det frodiga gräset en första gång.

8 maj

Värmen består och mitt arbete vid Stugan likaså. Nya fåglar för dagen är årets första törnsångare som sjunger i två timmar som en galning för att därefter tystna tvärt. Han måste ju äta också efter nattens resa. Vidare hör jag också Stugans första trädpiplärka.

På kvällen vid gamla motell Tåkern står en älg och betar höstvete. Det är en fjolåring som nu är ivägknuffad till att klara sig själv.

9 maj

Det fortsätter vara helt enastående underbart sommarväder; sprakande sol från blå himmel och i vissa delar av södra Sverige med temperaturer upp mot tjugosju grader; varmast i Europa. Själv har jag noterat som högst tjugotre grader vid Stugan, där jag fortsätter mitt strävsamma men privilegierade arbete med oljemåleri utomhus tillsammans med sjungande rödstjärt, trädpiplärkor, steglitsor och brusande starsång under en himmel där björkarna sticker upp sina guldgröna kronor och där asken redan börjar blomma på bar kvist.

Pilgrimsfalkhanen ligger lojt seglande högt upp i det blå. Den vita kinden blänker.

Idag får jag besök av en pilgrimsfalkshane två gånger. Han ligger lojt glidande högt uppe i det blå, på gränsen till osynlighet. Första gången är det en gnällande spelhane av brun kärrhök som fångar min uppmärksamhet då han kastar sig runt däruppe. Då kommer falken in från vänster i kikarfältet. Han lattjar lite med kärrhöken och försvinner sen bort mot Omberg igen. Andra gången stiger två tranor upp i det blå. Det tar dem ungefär tio minuter att komma upp till kanske åttahundra meters höjd på termiken. Och då kommer han igen, glider förbi genom mitt kikaröga och seglar i vida svängar rakt över mitt huvud, där jag sitter vid en kopp kaffe med vännen Bengt A. som är på kort visit. Underligt egentligen. Är han där hela tiden eller råkar det bara vara så att jag har tur, eller är det ett tredje alternativ som gäller, att han, liksom mitt öga, dras till andra seglande fåglar. Jag tror det är detta sista som gäller.

Det är nästan så, att pilgrimsfalken finns där över bygden hela tiden om man tar sig tid och har goda ögon att leta med. Med sådant får man dock aldrig bli blasé.

På morgonen denna dag tar vi vår sociala vänfika i naturen Lars F och jag.

Det blir en skön promenad längs Disevidån som rinner från skogsbygden söder om Ödeshög norrut mot Tåkern, där den mynnar alldeles nära min stuga. Vi går genom ett underbart vackert vårlandskap där vitsippor, svalört och backsippor målar marken. Vårstarr, backstarr och knippfyle ger den betade hagen karaktär och kattfoten knoppar i de gula tuvmyrornas sandiga och ljungtäta stackar. Svarthättor och lövsångare sjunger, en grönsångare och gulsparvar också. Buskskvättor, hämpling och grönfink noterar vi samt en ormvråk som seglar runt.

Och vattnet porlar så härligt barnsligt i Disan. Vi saknar möjligen forsärlan som vi vet finns här. Annars blir allt fulländat med kaffet och mackorna. Jo en sak till. Vi längtar efter gökens rop mer än nånsin!

Jag fotograferar en otroligt karminfärgad vitsippa; den rödaste jag har skådat.

12 maj

Jag har lite bråttom just nu så låt mej bara säga kort att jag igår redan såg de första tornseglarna. De anlände till Ödeshög på förmiddagen. Jag räknade till minst sex fåglar som svischade runt hustaken i tjugo minuter. Sen försvann de. Men de är här i alla fall. med sommaren.

Vid Stugan sjunger näktergalen och årets första vaktel spelar intensivt om kvällen. De första grågåsparen vallar sina gula dunungar sedan en knapp vecka tillbaka och de fyrfläckiga trollsländornas skara tätnar alltmer. Körsbären blommar för fullt, krusbär likaså. Mitt spaljépäronträd förstås mot den varma husväggen och idag kommer de första opalplommonblommorna att slå ut. Nog är det sommar redan även om det förväntas bli kyligare nu igen.

Annorlunda observation under paddeltur ut i Renstadkanalen i Tåkern igår blev en adult storlom som lyfte framför oss och flög iväg. Gott om skäggmesar noterades.

15 maj

En försommarperiod är till ända. Idag är det modesta femton grader trots tämligen god sol och vinden är nordvästlig och kall. Mot kvällen kommer en front in över Omberg. Den föregås av byar av regn som hänger som fondtapeter över landskapet. Jag målar mina oljor på altanen vid Stugan trots allt. Något stressad nu men det går ändå bra. Jag är heltänd och åker inte hem förrän det börjar skymma.

Oljemålning i första stadiet - gissa hur den kommer att bli till slut. Jag kommer att visa dig när den är färdig.

Hoppsan - jag glömde fota den i färdigt stadium och nu är den såld och borta! (29/5) M en jag har en bild från något senare skede. Här är den:

Det är en målning från Renstadfällan på Omberg på gång.

Törnsångaren sjunger som en galning hela dagen. Jag står mitt i hans revir och ibland kommer han nästan in under altantaket till mig. Nytt för dagen är trädgårdssångare; årets första.

Tofsviporna har kläckt meddelar Lars G. men jag noterar att de flesta paren i Stugans närhet, förutom de som redan gett upp, har lagt sig på ny kull beroende på att den första som alltid är spolierad av jordbrukets kompromisslöshet mot åkerfåglar. Det ska f -n va´ fågel i modern jordbruksbygd av idag! Inte en storspov i närheten till exempel!!

18 maj

Igår morse var det nog, tror jag, som Maria Küchen i "Tankar för dagen" i P1 talade om trädens kärlek.

"Det är den tid nu då träden älskar", sa hon ungefär.

Det där satte sig i huvudet hos mig och jag tänker på det också idag på morgonen på väg till ateljén. Körsbärsträden har älskat färdigt för i år nu och plommonen är i extasens slutfas medan häggarna har sitt klimax här i bygden just nu och aplar och syrener är inne i ett trevande och försiktigt förspel. I drivor ligger de gula resterna av lönnarnas älskog och almarna har sen länge små barn på tillväxt.

19 maj

Det är tio grader på morgonen. Det regnar lätt och tunt. Jag går ett varv i trädgården. I våra två plommonträd huserar kvarterets gråsparvar. Som alltid varje vår plundrar de träden på nybildade frukter. De sitter där med blommor i näbben och ser märkvärdiga ut. De efterlämnar tomma frukskaft och skadade kart, vilket ger en naturlig gallring. Jag går in under träden och försöker tala dem till rätta. Jag vill ju helst ha mina plommon själv och till mognad. Men de bryr sig knappast; flyttar sig bara till andra sidan trädet och sitter där och ser förvånat på mig.

Nu är jag strax på väg ner till Stugan. Några dagar kvar till konstrundan att avsluta några oljemålningar.

Hemma igen, sen eftermiddag, ett fint men tätt vårregn faller. Jag har hört göken idag från Dags mosse. Äntligen. Det är glest med gök på Östergötlands slättbygd även vid så fågelrika marker som Omberg och Tåkern.

22 maj

Ett gult moln drog in över bygden på förmiddagen idag med sydostvinden. Det var pollen! antagligen från gran eller tall. Allt blev gult. Gator, fönster, bilar, vattenpölar och pelargonblad.

Även spindelnätet på dörren hemma är bemängt med gult pollen

Jag undrar var molnet kom ifrån. Hur långt bort var ursprunget! Holaveden eller Baltikum. Vem vet.

23 maj

Med det underbara vårregnet som nu strilar till marken sköljs allt gult pollen som yrde in igår bort och rinner iväg i bäckar och rännilar.

Dam i motljus?

Målar som vanligt vid Stugan. Sista rycket nu inför Konstrundan. Det senaste hinner ju inte torka förstås. Men det är inget unikt för mig.

Årets första åska mullrar rejält dock inte alldeles över mitt huvud.

28 maj

Nu är det över för i år - Konstrundan alltså. Det var fantastiskt i år igen. Massor med gäster och stort intresse och engagemang.

Jag återkommer snart i ämnet och med lite till, ty nu är det redan kväll.

29 maj

Jag vill göra en resumé av tiden som gått. Det har varit minst sagt hektiskt inför Konstrundan 2006 som just har avslutats.

I några månader har jag varit vid Stugan varje möjlig tid för att hinna få fram nya oljemålningar. Detta har jag ju också löpande skrivit om här i min dagbok. Intet nytt alltså. Det var således en härlig tid. Tänk dig själv att få stå där under en mestadels blå vårhimmel med naturen alldeles intill och få måla på inspiration. Något att drömma om. Men, förstås, pressen på resultat kan vara jobbig att bära även om jag faktiskt arbetar mera effektivt så. Jag visar nedan en bildsvit av en olja från start till resultat - "Röd slätt" - målad som man säger, à la prima, d v s vid ett tillfälle.

På grund av att jag är den person i Föreningen OM-kultur som behärskar layout m m i datorn bäst, har jag ansvarat för framtagning av foldrar och annonser och annat informationsmateriel - ett mastodontarbete som tagit mer av min tid inför konstrundan än jag önskat. Det blev ibland alldeles för mycket och flera av mina större verk var som vanligt inte riktigt torra på Konstrundan. En person fick mer med sig hem av en olja än vad både han och jag önskade. Jag bjöd på det!

Men det finns många ljusglimtar i stressen också, som när Karin och Ulla kom ner till Stugan och överraskade mig en solig dag med mat och fika...

Karin och Ulla

... eller som när vännen Bertil kom med ett helt lass färdig ved. Då tog jag en dag fri. Vi lastade av, staplade och njöt av kanotfärd och exkursioner. Och vädret var perfekt!

Bertil läskar sig med ett glas Leffe - mitt favoritöl - i det svettiga arbetet med att stapla veden effektivt.

En paus så god som någon är att gå på dasset. Det ligger som sig bör lite vid sidan om under några stora askar och almar. Där har jag laddat upp med lite extraexemplar av National Geografic som är trevliga att bläddra i. Om möjligt, med integriteten i åtanke, sitter jag där med dörren mot lummigheten öppen. Jag kommer då naturen extra nära. En gulsparv har byggt sitt bo bland nässlor och kers alldeles utanför dörren och jag har goda möjligheter att studera besöken vid boet.

Mitt enkla dass.

Alldeles bortom narcissen mitt i bild  har gulsparvarna sitt bo.

Dagar av regn och svalka har då och då ersatts av soliga. Landskapet har stillnat och mognat. Syrenerna som nästan började blomma för fjorton dagar sedan har lugnat sig och blommar först nu. Bra så, tycker jag! Nu är våren ifatt sig själv igen. Hundlokorna börjar blomma och våren går över i sommar. - med åska, hagel och regnbågar.

solregn och vindkraftverk

*

Låt mig berätta en sann och förunderlig historia. Här nedan ser du den press-release som vår förening sände ut inför Konstrundan. Här börjar också min historia.

Ödeshög där kulturen gör en hög

16 ”hög” modeller finns utställda i Hästholmens båthus 

Nu går startskottet för årets konstrunda som äger rum den 25 – 27 maj.

I år inviger vi konstrundan i Hästholmens hamn kl.10 den 25 maj dvs. på Kristihimmelsfärdsdagen. 

I Hästholmens båthus kan man under konstrundans tre dagar se en alldeles speciell utställning. Där visas 16 st modeller av ”högar” i olika former och uttryck. Medlemmar i Ombergsbygdens Kulturarbetarförening har skapat var sin  ÖDES - HÖG . 

   Ödeshög. Är det där du möter ditt öde?

 Eller är det där du ser konstnärliga högar? 

Vi har en vision om en offentlig utsmyckning i Ödeshög i form av skulpturala högar som ger Ödeshög en annan klang. Ett positivt och lekfullt Ödeshög.

*

Även jag, är med i detta att skapa en hög.

Nåväl, jag har berättat om stressen att hinna med allt och min hög skjuts framåt alltmer i tiden. Till slut är det mer än bråttom, kan man säga. Jag har en god idé; en av de bästa, tycker jag själv. Med historisk anknytning vill jag göra ett "HÖGSÄTE";  en modell av en cirka fem meter hög kulle där jag på toppen placerar bänkar och bord med utsikt över det magnifika landskapet i fyra väderstreck. Så långt är allt väl. Men när få tid och hur ska jag utföra det hela rent praktiskt?

Med en "gudomlig inspiration - en Lidnersk knäpp" kommer jag på att jag i vedboden vid Stugan sedan åratal har en gammal parabolantenn som jag tagit till vara på av annan anledning. Den är faktiskt helt perfekt i form och storlek med en diameter av 90 cm för bordet som skall vara just 90 x 90 cm. Otroligt!

Fyra dagar kvar tills installationen skall presenteras. Det är torsdag kväll och jag går till verket i garaget hemma i Ödeshög. Jag har med mig ett par vackert kluvna körsbärsvedträn från Stugan, se där ännu en "gudomlig tillfällighet". De fick jag av Bertil för några veckor sedan med i vedhögen. Jag täljer till fyra vackra miniatyrbänkar. Perfekt! Inte nog med detta. Jag kommer på att jag av samme Bertil tidigare har fått grytunderlägg i samma träslag och så blir bordet till  Högsätets centrala del också klar någon gång vid elvatiden på kvällen.

Jag har i affär under dagen inhandlat två paket stärkelse-tapet-klister att utröras i åtta liter ljummet vatten. Jag blandar detta med ungefär tjugo liter planteringsjord ur tidigare inköpt plastsäck i en stort tråg. Det är tungt och smutsigt. Jag ligger på knä i garaget. Klockan närmar sig midnatt. Parabolantennen har "gudomligt nog" en fals av lagom höjd. Jag bygger upp min hög - gör den skönt formad och räfflad med en stor trägaffel, från Miela i grekiska Pindosbergen. Det blir mycket vackert! Sen hämtar jag två burkar med metalliskt stjärnströssel, en i guld och en i silver, varefter jag strör ut detta över min kulle. Det glittrar i lampskenet och jag känner den "gudomliga närvaron". Bättre kan det inte bli. Klockan är ett, en ny dag och mitt verk är färdigt. Jag lägger mig nöjd och sover gott. Även detta med högen kommer att ordna sig!

Ny morgon, fredag. Högen har inte torkat som jag tänkt mig. Den börjar trots falsen glida neråt. Jag rättar till det hela och åker ner till stugan för att fortsätta mitt intensiva oljemåleri.

När jag kommer hem på kvällen har inte mycket mera hänt. Högen ligger där blöt och tung. Men ännu "gudomligt vacker"! Den får en chans till i garaget under natten men i morgon måste den nog in i pannrummet om den ska hinna torka till.

Lördag morgon och vi är alla tidigt på språng. Vi ska nämligen åka ner till Bäckaskogs slott i Skåne på bröllop. Ingen bra tajming förstås men naturligtvis prioriteras ett vackert brudpar även av mig. Jag har bestämt att högen ska in i pannrummet för att stelna under de dagar vi är bortresta. Vid Gränna ungefär kommer jag på att högen ännu ligger kvar i garaget. Det blev bara för mycket annat att tänka på i hastigheten. Nyckeln sitter naturligtvis kvar i garagedörren, den som skulle bli en garanti för ickeglömska. För sent för att vända. Det får ordna sig på något "gudomligt vis". Jag ringer från Skåne till en granne hemma som lovar att förvalta nyckeln tills vidare, däremot ber jag henne att inte tjuvkika i garaget, mest av hänsyn kanske.

Hemma igen, söndag kväll, grannen kommer med nyckeln. Jag öppnar garaget och en underlig lukt slår emot mig; en minst sagt sur doft! Högen ligger där, mindre vacker och halvrutten. Stjärnorna har nästan drunknat i vitt mögel. Jag riggar upp mitt konstverk på en upp och nedvänd pallstege och sätter på en fläkt jag har, att blåsa in värme underifrån. Möglet plattar jag in i massan så gott det går. Sen måste jag gå in och tvätta mina händer som luktar pyton! Därefter stressar jag trots vekhet och sviktande tilltro ner till Stugan för att hämta ytterligare ett värmeelement. Även detta för hjälpa till att torka min hög under natten. I morgon måste den vara torr nämligen. Klockan tio ska den vara på plats i Hästholmens hamn, i båthuset bland femton andra "gudomliga alster".

Måndag morgon, jag håller tummarna. Nu gäller det. Sista chansen!

Proppen har gått. Mitt gamla element från Stugan med fusktilltäljd "jordhane" slog ut systemet i garaget. En av huvudsäkringarna  - tur kanske! Men högen. Med klädnypa i näsan bär jag ut hela eländet till trädgårdskomposten och vippar av skiten med stjärnor och allt! Helvete! Jag både skrattar och gråter.

En timma kvar till presentation. Jag tvättar av med såpa för att få bort värsta lukten och torkar parabolplåten med hårtork. Sen blandar jag till akrylfärg i ateljén, en gräsgrön och en sandbrun, målar dit gräs och grus, limmar på bord och bänkar, lastar in mitt "gudomlig skräp" i bagageutrymmet i bilen och åker ner. Klockan är tio och jag hinner precis "gudomligt nog".

Men idén är god! Det tycker jag fortfarande. Den bästa kanske.

Tisdag och pressvisning av högarna i Hästholmen. Jag deltager inte. Jag kan inte dubblera mig nämligen; är bjuden på lunch på Linköpings slott med f d landshövding Rolf Wirtén med fru Gunvor och av värdparet, nuvarande landshövding Björn Ericksson med fru Helena. Det är dags för kulturpris "Årets kultur-östgöte"; ett pris jag högtidligen mottog förra året. I år är det författaren Gerda Antti som har den äran. Jag är, kan jag hundraprocentigt meddela, "gudomligt lycklig" över att vara här istället för där.

*

Efter en natt med mycket regn och en sval morgon skiner det upp nu. En björktrastunge möter mig på gräsmattan vid ateljén när jag återvänder efter en fika i konditoriet. Dags att varva ner nu.

Björktrastungen har några månaders gatlopp framför sig, även som här på gräsmattan.

*

- Vill du se en pilgrimsfalk, säger Ecke, när jag anländer till Stugan på kvällen för en stunds ro och avkoppling från all stress i ateljén. Den sitter på åkern mellan Holmen och Ramstad och käkar på en nyslagen ung skrattmås.

Självklart. Vi åker dit. Ute på den svarta mossjorden bakom flockar med grågäss sitter en gammal hane i en vit krans av fjädrar och äter koncentrerat men avkopplat. Den har hunnit ganska långt i sin måltid när vi anländer och sliter i låret varvid skrattmåsfoten slänger och dänger. Det är mycket vackert medljus och eftersom jag inte har tubkikaren med mig ikväll får det bli studier i Eckes gamla antika Kowa. Jag memorerar automatiskt nackens nittiograders krök mot bytet i förhållande till ryggens vågräta linje, huvudet som ibland riktas snett uppåt för att svälja små slamsor och några fjädrar och den knallgula orbitalringen runt ögat och glansen däri även om avståndet är ett par hundra meter.

Fem minuter ger den oss sen lyfter den efter någon halvminuts kikande, segar sig upp i en vid sväng bort mot Gottorps lagård där tofsviporna nästan tvingar ner den till backen igen. En pilgrimsfalkhane är inte så stor och den har klara problem med att komma vidare med bytesresterna till boplatsen på Omberg. Skrattmåsens vingar slingrar sig runt benen och hanen vevar frenetiskt utan paus med sina vingar och landar efter femhundra meters luftfärd åter i åkern, där bara huvudet sticker upp ur vårvetets ljusgröna motljusflor. Så får den vara.

En kvart senare när jag åter lämnar Stugan, en sjungande gräshoppsångare, Ecke i sin ensamhet, ett tjugotal par grågäss med duniga bollungar i ån och far hemåt över slätten, är den inte längre kvar. Kanske nådde den till och med ända hem till bobranten där de första två ungarna nu är kläckta.

Gebbe Björkman

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok