dagbok2006_11 weblog blogg dagbok gebbe kalender

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

Jag drar upp rullgardinen och får en chock. Full snöstorm ute och nästan två decimeters snötäcke. Jag kollar temperaturen som under tiden jag står där sjunker tiondel för tiondel. Snart är den nere på 3,6 grader minus och himlen klarnar efterhand. Nu blir det bråttomläge. Jag halkar iväg på mina sommardäck till ateljén. Allt är hårdfryst över en genomblöt botten. Väglaget är det värsta tänkbara.

Mitt genomfrusna före detta pampiga penningträd, paradisträd - nu en sorglig syn - är äntligen inbaxat i värmen.

Det är en katastrof - för mina Kalanchoeträd vill säga. Namnet penningträd gör skäl för sig. Djupfrysta står de där på trappan och när jag baxar in dem genom porten, den tyngsta väger med stor kruka ungefär fyrtio kilo, klirrar bladen som av silvermynt. Allt trillar av så småningom och på golvet rinner rännilar mellan de osmospunkterade bladresterna. Jag hoppas på att de kraftigaste grenarna, som nu hänger ända ner mot tiljorna ska ha klarat sig från total genomfrysning och att åtminstone den pampigaste individen, den som är tjugo år gammal, kommer att kunna överleva något så när.

Jag borde ha varit förberedd. SMHI gick i god tid ut med en varning om vinter och trafikproblem och igår eftermiddag såg jag säsongens första sidensvansar. Men inte trodde jag på något som detta. Ännu har jag ju kvar en kortärmad skjorta på min "herrbetjänt" vid sängen. Så nära i tid var det ännu sommarvärme.

Klar och kall vinterdag. Inatt ner mot minus tio grader. Himlen är vackert blå. Björktrastflockarna som drog omkring i desperat kamp om de sista rönnbären igår verkar ha försvunnit söderut nu.

Göran B på besök i ateljén. Jag överlämnar med varm hand allt mitt bildmaterial om pilfinkarna. Nu skall det iväg till Carlssons Förlag i Stockholm. Till våren, kanske i mars månad, kommer boken ut.

Göran lämnar rapport om en kungsörn som satt i en björk på gamla E4:an, vid Stubbetorp ungefär, en halvmil öster om Ödeshög. Under örnen i samma träd satt också en ormvråk.

Efter en våldsam vinterknäpp återgår hösten till mildläge. Idag är det åtta grader och solen bryter igenom så nu är det angenämt ute igen. Jag har jobbat lite under förmiddagen i trädgården. Allt var ogjort tidigare och nu var det till att ställa undan krukor och blomsterlådor, klippa lite visset och hänga in vattenslangen. Mycket mer finns att göra innan vintern är välkommen.

Vi åkte en sväng genom markerna igår, som min svärfar jägaren brukar säga. Det blev lite Omberg, lite Tåkern och lite övrig slättbygd.

Vid Väversunda satt en vacker ung fjällvråk nära intill oss. Av gäss såg vi intet. Däremot ett tjugotal sångsvanar. Vid Gottrop brusade ån skummande brun över fallbordet och gick svämhög och speglande ner mellan brinkarna.

På Dags mosse stod en älgtjur i skogskanten. Han gungade in i skydd under svärfars vakande kikaröga. Det är inte så ofta jag hänger in en älg i protokollet. Det var annat för ett tiotal år sedan och det var även ganska många år sedan som svärfar sköt en älg.

Jag äter ingen Gustav Adolfsbakelse på fiket idag utan åker ner till Stugan för att ordna med lite efter veckans kyla istället.

Jag passar på att klippa ner alla asptelningar vid tomtens ytterkanter till knähöjd för att få någon form av barriär och vindskydd runt om. Vidare kuperar jag min tvååriga knäckepil. Årsskotten sticker jag ner i kanten mot åkern med några meters lucka. Jag hoppas på en pilevall så småningom. Knäckepilen gör verkligen skäl för sitt namn. Smågrenarna knäcks nästan av att man tittar på dem.

Vid Ramstad betar en cirka femhundra fåglar stor flock med sädgäss på potatis- och morotrester. Ett tjugotal sångsvanar finns där också.

Då jag spanar åt andra hållet, över den vattensjuka blåvattenmaden, upptäcker jag till min förvåning två älgar som ligger och solar sig i godan ro. En ligger nästan som vore den död. Jag undrar faktiskt och kommer på att gäng glada orangebandade hattbrätten alldeles nyss vinkade åt mig från parkeringen bakom Kvarnstugan. Jag skrev ju nyss om att älg inte var någon vanlig syn i slättlandskapet runt Tåkern idag. Men nu blev det alltså två till då.

Två älgar vilar sig fridfullt i solen. En ligger nästan som död. Det är faktiskt så att jag undrar om den inte alldeles nyss har blivit skjuten.

Förkyld och med en sträckning i ryggen, ett litet elände, ligger jag mest i sängen. Jag gör bara ett kort besök i ateljén, tar en varsam promenad men blir likafullt genomsvettig kanske inte bara beroende på lätt feber utan desto mera på att det är minst tio grader varmt ute och en värmande, faktiskt riktig god sol kysser mig i nacken från en klarblå himmel.

Men i sydväst lägrar sig molnen över horisonten. En front är på väg in nu. Jag ska gå hem igen innan regnet kommer.

Jag hörde en sån där östlig domherre igår vid Svämb. Det verkar som att den "rasen", eller vad det nu är; de där domherrarna med det egendomligt nasalt surrande lätet, numera har blivit en fast del av Sveriges fågelfauna. Nu är det för tredje vintern i rad jag konstaterar dem.

Se vidare på den samling "klipp" jag gjorde i ordning då dessa herrar noterades för första gången. (länk).

Det är ännu lite skumt ute. Klockan är tjugo över åtta på morgonen och jag är strax på väg upp till Odensbacken, till Galleri Z, med ett par akvareller till den utställning som har vernissage på lördag.

Det är mulet idag. Men varmt. Temperaturen ligger runt tio grader plus. Det känns nästan som vår åtminstone igår en stund då solen också tittade fram. Sparvarna i häcken bakom ateljén tjattrade hysteriskt. Det kändes fint men konstigt i tid.

Det är så milt, ja, nästan varmt. Inatt har temperaturen knappt gått under plus tio och det är det ungefär samma temperatur också dagtid. Atlantiskt klimat alltså.

Sen är det regnet. Det kommer hela tiden i vågor med nya fronter från sydväst. Tiodygnsprognosen lovar åtskilliga millimetrar. Åkrar och beten ligger blytungt sjöblöta. Överallt strimmor och speglar av vatten. Himlen är grafitgrå. Gässen flyger ännu i flockar tvärsöver ljuset.

Nu har jag skurit ner min frostskadade Kalanchoe. Det blev till slut bara de kraftigaste stjälkarna kvar. Jag har stöttat grenarna genom att dra upp dem igen med hjälp av garn. Det ser naturligtvis ledsamt ut, där den står i ateljén kal och ynklig. Men det finns hopp! Då jag kikar noga upptäcker jag det första lilla gulgröna miniskottet som kryper fram; stort som ett knappnålshuvud men ett bevis på livets ensvishet.

Lämnar innesittarjobb i ateljén för en resa runt södra Tåkernbygden. Jag har med mig akvarellblock och färger. Det är skönt att hämta hem nya intryck. Jag åker förbi Stora Åby och svänger ner mot Heda och kör sen vidare mot Gottorp till Stugan. Här svänger jag västerut och följer strandlinjen mot Väversunda och sen vidare över Alvastra och Omberg och Hästholmen hem till Ödeshög igen. Jag tar gott om tid på mig, stannar både här och där och super in luft och atmosfär, så det blir en resa på ungefär fyra timmar.

Jag gör fyra akvarellskisser på färdigspända pannåer, försöker fånga höstens färger och landskapets linjer. Som ofta är det så att det är fåglarna som ger mig extra lust.

Jag erbjuder dig att vara med att bjuda på dessa tre akvareller i min auktion. Bara om du har lust förstås! (länk).

Kråkfågel

Två havsörnar

En liten flock sädgäss

Vid Gottorp ser jag två fjällvråkar och en ormvråk, från Ramstadbron två havsörnar. vid Lövängsborg rastar en ganska stor flock starar, det är sent det, tillsammans med ett rejält gäng björktrastar och här finns ytterligare en fjällvråk.

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok