Ateljé Gebbe

Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

Februari år 2007

2 februari

Den vinter som var varade en knapp vecka. Nu är det milt igen och snön suckar och smälter. Fåglarna vid mitt fågelbord är borta igen. Koltrastarna, tre stycken hanar av olika ålder samt björktrasten, hoppar omkring på backen och välter löv. Skatparet har goda dagar i min komposthög där den ena godsaken efter den andra tinar fram.

Snödropparna blommar för fullt i rabatterna.

Snödropparna blommar för fullt under spireahäcken och krokus och dvärgiris skjuter upp spjut överallt i rabatterna. Idag kröp en alldeles frisk och vital daggmask över asfalten framför garaget. Jag lyfte in den till mjuk jord vid husknuten. Jag förstår därav att tjälen är obefintlig och att maskarna fortfarande lever ytligt. Sålunda finns här ett gott mål för trastar ännu i februari. Otroligt!

Nu lyser solen. Ljuset kommer tillbaka. Man känner förändringen från en dag till nästa. Framför allt känns kvällarna riktigt vårsköna redan.

3 februari

Vårfrukyrkan i Skänninge från 1200-talet. Sveriges Notre Dame.

Vi har varit i den gamla staden Skänninge, Ulla och jag, och hälsat på goda vänner under helgstarten. I vackert vårväder, sol och fyra grader varmt men med ganska frisk nordvästvind, gjorde vi idag på förmiddagen en vandring i omgivningarna.

Här fyller vi på med D-vitamin.

Vi var ute vid koloniområdet bland annat, där många stora tallar fallit för stormen. Vid fågelbordet på våra vänners kolonilott samsades, blåmesar, talgoxar, entita, nötväcka, gulsparv, gråsiska och grönsiska med en besökande ekorre.

En vandring längs den meandrande Skenaån avslutade vår promenad. Ett par hundra gräsänder rastade längs stränderna och mitt ibland dem noterade vi också en undflyende smådopping. Gärdsmygen smattrade strax intill.

Hemma i ateljén igen på eftermiddagen noterar jag ytterligare ett vårtecken. Ett blåmespar från Vesa Jussila har accepterat min tomma holk på väggen. Vad trevligt!

Ett konstverk av Vesa Jussila.

 (länk till Vesas hemsida)

4 februari

Det känns som en rejäl vårkväll. Fem grader varmt och det är faktiskt ljust ända tills klockan fem. Nu är ljusförändringen väldigt påtaglig! Vi har just varit i Linköping för att träffa lite släkt och för att göra ett besök på Länsmuseets Lars Lerin utställning. Bägge anledningarna var resan värda även var för sig.

5 februari

Utanför ateljéfönstret, mot mörkt lindverk, faller blöt men kritvit snö stilla och mjukt. Flingorna blir allt större och vackrare. Jag har mina ullstrumpor på mig. Golven är kalla. Jag slösar med ingen värme för mina blommors skull.

Illustration under arbete med berberthe bredvid.

Jag målar på en illustration som handlar om hästhov, daggmask och vindsflugor till Sveriges Natur. Ett kåseri av Stefan Casta, en gång i tiden Mjölbybo som jag. Bilden skall bli färdigt idag hoppas jag och allra senast imorgon, för sen åker jag till Kina.

Bredvid mig har jag en kopp berberthe, hemfört direkt från Marocko, med en sked honung i från Görans Slästorp. Det strålar liksom samman på mitt ritbord nu. Alltsammans. Ty i tidningen Corren läser jag samtidigt en "droppe" av Johan Sievers. Jag gillar hans sätt att skriva. Jag tycker mig känna en samstämmighet i känslolägen nämligen. Johans brytpunkt till efterlängtad vår är just denna dag, den femte februari, dagen då våren öppnar dörren till ljuset. Så nära mig. Men för att våga känna så måste man vara beredd på upprepade offer. De flesta jag känner väntar alldeles för länge.

6 februari

Snöfallet just nu är så ymnigt att jag får en hostattack då jag vandrar tillbaka till ateljén efter att ha varit nere hos distriktssköterskan för att ta bort stygnen vid vristen efter operationen för en dryg vecka sedan då en knöl avlägsnades. Jag tog aldrig mössan på mig och nu värker min panna. På mindre än en kvart kommer det nästan en decimeter nysnö. Jag stampar av mig på trappan och går in till mitt arbete. Allt är som vanligt.

Snöfallet över Ödeshög är just nu oerhört ymnigt.

Jag fick en vacker mussla av Yngve och Gunnel häromdagen. Det är ett "Havsöra" - Haliotis splendens - Rainbow Abolone som det heter på engelska i Nya Zeeland, där det kommer ifrån. Det är mer än decimeter långt med slamfärgad översida, där sex andningshål ligger på rad. Så långt inget märkvärdigt kanske men då man vänder på skalet slår den fantastiska insidan gnistor med en färgprakt utan sin like och bländar med en lysande pärlemorglans och nötbruna mörka accenter. Det är så extravagant att man baxnar. Bilden här nedan ger på inget sätt full rättvisa åt skönheten.

Regnbågshavsöra - Haliotis splendens

Denna mussla har förstås hamnat som dekoration i många turisters hem efter ett besök på Nya Zeelands sydö. Framför allt finns den i många engelska gamla hem, där skalet i värsta fall har degraderats till askkopp. Idag finns det vissa restriktioner med handel av denna art som tur är.

Varför denna fägring kan man fråga sig, eller kanske varför inte. Vad är skönhet. För musslan är skalets pärlemor en från blötdjurets kropp utsöndrad organisk förening som fyller funktionen av styrka och glatthet i en kombination som är perfekt för skydd både mot utifrån kommande hot och från insidan irriterande skavanker och objudna gäster. Pråligheten är inte till för någon att se och bedöma. Den bara finns där. Någon annan form av mening och avsikt med underliggande religiös betydelse eller för mänskligheten avsedd tillägnan, tror jag inte på. Skönheten finns bara i betraktarens, i mina egna, ögon. Men så är det också alldeles nog.

14 februari

Det snöar lätt ute och är väl en decimeter tösnö på backen. Taloxarna sjunger när jag öppnar dörren till ateljén. Jag  är hemma igen.

Jag och en kompis vid Tian´an men Square - Himmelska Fridens Torg.

Det har varit en veckas vistelse i Beijing i Kina för mig. De var mest arbete men blev en del tid över för annat också. Hur som helst var det en resa som satt djupa spår; jag är betydligt rikare idag än innan.

Jag återkommer som jag brukar med ett reportage på min Resesida. Länken kommer att finnas här när materialet är klart.

Jag är färdig. Välkommen in att studera min kinaresa. (Länk)

Kinesiska muren vid Badaling.

26 februari

Kontrasten kan knappast vara större än den mellan Ödeshög och La Gomera just nu. Jag vet, för vi har just kommit hem därifrån Ulla och jag, efter en veckas solsemester.

Två bilder från samma dygn av en fotograf - gör världen liten.

Vi reste vita i ansiktet till denna mörka mylla och kom hem bruna i ansiktet till en kritvit värld. Det blir ett litet resereportage vad det lider men just nu har jag mycket att ta tag i efter nästan tre veckors flackande i världen. Här är länken till resan till La Gomera (länk).

27 februari

Efter två resor åt olika håll i världen finns det några jobbiga tankar jag inte kan släppa. Jag tänker återkomma till dem - snart. Innan dess vill jag bjuda på två bilder från Atlanten vid La Gomera.

Grindvalar - rakt under båten.

Gulnäbbad lira och Vanlig delfin - s k Springare

Gebbe Björkman

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok