Ateljé Gebbe

Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

Juli år 2007

1 juli

Tredagars familjebesök på Öland. Vi bor på vandrarhemmet Stora Frö och ägnar oss åt normalt turistliv exklusive bad eftersom det är ganska kallt, blåsigt och stundtals något regn, till och med åska.

Mängder av storspigg ligger uppblåst på stranden vid Stora Frö.

Cikorian, gulmåran och väddklinten målar vägrenarna i underbart vackra färger och jag undrar varför vi inte kan ha det på samma sätt längs turistvägen mellan Gränna - Ödeshög. Inte behöver väl diket alltid vara så välklippt! Detta har jag påpekat tidigare men inget har hänt. Dags att ta ett nytt nappatag med vägverket kanske!

Vi hinner med ett litet besök vid Ottenby.

Vid Eketorp ungefär ser jag en ängshök - det är väl det bästa i fågelväg. Tre prutgäss översomrar vid Ottenby. Det kan väl kanske också vara värt en notering.

4 juli

Morgonen efter 34 mm friskt dagsregn. Det började kl 13 igår och varade tills någon gång i natt. Sammanlagt på två veckor är vi nu uppe i 150 mm här i Ödeshög. Snart tycker man att det är nog, men sånt bestämmer man ju inte själv och på torsdag finns stor risk för ytterligare nederbörd sägs det.

...

Jag känner ett stort behov av att åka ner till Stugan mot kvällen. Regnet hänger i luften och himlen är grå. Fram emot solnedgången lyser dock solen igenom något över Ombergs horisont. Gräset behöver klippas nu. Det är decimeterhögt minst och tätt efter allt regn. Men inte idag. Det är för blött. Jag åker över Gottorp och Kälkestad till Väversunda och avslutar vid Alvastra pålbyggnad.

Disan går skyhög och tung.

Kantfundamenten av massiv granit ger vika och spolas bort.

Disevidån går skyhög. Det värsta jag har sett. Detta är inte underligt eftersom ån har sina upprinnor i norra Småland, där översvämningarna just nu är dagligt omtalade. Flödet är så kraftigt att de stensatta kanterna rasar. Inget vårflöde jag har sett har varit i närheten av detta.

Hundratals grågäss går i vall med sina nästan vuxna ungar.

Vid Väversunda går hundratals grågäss på bete på vallarna. De plöjer sig fram med sina nu nästan fullvuxna ungar genom det saftiga gräset . Det känns nästan som Skansen och jag tror att alla förstår vad jag menar. Tänk att denna fågel så sent som på 1970-talet var en stor och till och med hotad raritet i Sverige.

Mitt i valerianan snärper kornknarren. Sommarkväll.

Vid Alvastra boplats sjunger en ensam rörsångare men jag hör inte några kärrsångare. En kornknarr snärper. Det är en underbar sommarkväll. Det enda problemet är de små röda myggorna som sticker i mina ben mellan mina halvshorts och stövelkanten. En centimeter öppen hud kan vara nog.

Östergötlands egen raring blommar på sista versen.

På vägen hem över slätten njuter jag av åkerkanternas blomster under en dramatisk himmel.

5 juli

Invigning kl 11 av de två informationstavlor som jag har gjort till  Övralidsstiftelsen. Vi samlas allt eftersom, ett cirka tjugo personer stort sällskap, under ledning av landshövding Björn Eriksson med fru Helena. Eftersom det är Övralidsdagen i morgon med utdelning av Övralidspriset till författaren P C Jersild, är tillsammans med honom, ett stort antal kulturcelebriteter, ingående i styrelsen, samlade.

Spänningen är stor inför avtäckandet.

Intresserade åskådare

En nöjd initiativtagare.

Kulturellt samtal - eller är det skylten som intresserar?

Kort vandring företas innan lätt lunch intas.

Trots regn på morgonen i Ödeshög klarnar himlen och stundtals skiner även solen på oss. 

6 juli

Äntligen en solig dag med tid för gräsklippning vid Stugan. Överallt i grässvålen har svartmyror och tuvmyror lagt upp jordhögar. Det är den stora vätan som gjort det nödvändigt för dem att lägga äggen på förvaring högt uppe. Det tar emot rejält när klipparen skall tugga sig ner genom dessa bon och mängder av ägg, larver och puppor kommer fram i dagsljuset. Sädesärlorna är där kvickt som attan och förser sig.

Jag svettas rejält, bromsarna biter min rygg men steglitsornas sång som ljuder från de skuggiga almarna tröstar mig en smula.

Jag åker hem i kalsonger, stannar vid Sverkerkapellet och lägger mig i Vättern. Jag överraskar en ung häger under strandhänget. Det blir en snabbis. Det är stelnande kallt. Sålunda förfriskad känns sen livet åter skönt.

Nu ska jag packa för Heda marknad som är i morgon. Jag hoppas på uppehåll men prognoserna säger något annat.

8 juli

Det var tursamt med vädret igår på Heda marken. Inget regn att tala om, varmt i luften och massor av folk. Det var gott att det inte var som idag. Då hade det inte blivit något av för vår del med alla "pappersvaror" på disken.

Idag blev det boule istället. Klubbmästerskap i dubbel i Gränna bouleklubb där Rolf och jag bildade ett lag. Det gick inget vidare. Vi slutade fyra och jag tänker inte berätta om hur många lag som deltog - men vi kom ändå inte sist! Däremot kan jag berätta om regnet. Det började visst kl 03 i natt och ännu nu kl halv fem på eftermiddagen håller det på med samma styrka. Jag gissar på minst 50 mm hittills och då är ändå allt borträknat, som mina kläder sög upp under fem timmars spel. Lillen flöt ibland.. Jag var blöt in i kalsongerna och först nu med ett hett bad i ryggen börjar jag åter tina. Vansinne förstås! Vägen hem blir nästan äventyrlig. Det har kommit mera regn än vi anat. Det forsar fram brunt vatten i alla diken. Ängar och beten är sjöar. Var ska detta sluta?

Jag blir en kort stund i ateljén, där presenningar och plast ligger på tork överallt. Jag tar emot mina konstnärsvänner Bertil och Anneli från Kisa, som har tagit en paus för besök i Ombergsbygden, vilket inkluderar mig.

Sen åker jag hem. Ännu i tätt regn!

9 juli

Jag har mitt städbeting hemma kvar tills idag. Jag flyttar sålunda undan soffan för dammsugning. Där under ligger ett par spelbrickor från veckan med Ella och jag finner samtidigt en död, snorkig och något dammig bålgeting - en drottning. Där är hon alltså!

En död bålgetingdrottning.

Jag har saknat henne; har inte sett henne på några veckor. Inte sen dess att jag två gånger redan släppte ut henne efter inomhusbesök. Hon ville in. Envist som bara den! Och jag kan förstå det. Denna sommar, som började så bra, blir döden för många blötovana insekter såsom bålgetingar. Ett hål i väggen, vilket som helst, med värme och torka, måste locka - springan i ett öppet fönster räcker. Naturen tar ett steg tillbaka! Precis som det egentligen ska vara.

Sen....

Måste jag ut. Jag är spänd på effekterna av det myckna regnandet. Jag har ju redovisat lite innan. Fram till det senaste dygnet rör det sig sammanlagt om cirka 150 - 180 mm under två veckor. Och en stor del av detta är samma nederbörd som den som så beryktat och omtalat kom i Småland vid Tranås och Aneby. Katastrofen låg på lut även här, endast trettio kilometer och 20 mm bort. De flesta flöden rinner dessutom häråt d v s norrut ner från det småländska höglandet: Svartån mot Mjölby, Disevidån mot Tåkern och Orrnäsån mot Vättern för att nämna några. Redan så var det illa ställt.

Sen då. Det senaste dygnet. Jag har frågat mig runt i bygden och den lägsta siffran om det senaste dygnets nederbörd ligger på 92 mm och den högsta angivelsen på 115 mm. Nu är det verkligen allvar. Gränna i söder över Ödeshög och Hästholmen till Tåkernbygden i norr och vidare österut till Väderstad är värst drabbade. Tåkernsänkan och dess omgivningar grovt uttryckt är i katastroftillstånd.

I morse var det krismöte i Ödeshögs kommuns ledning. Räddningstjänsten räcker inte till. Massor av villor framför allt i Hästholmen är vattenfyllda och detsamma gäller många gårdar i bygden. Åarna går över sina bräddar och alla sänkor är idag sjöar. Vägarna skär av naturliga vattenvägar och bildar dämmen. Jag åker några varv och konstaterar faktum och dokumenterar med min kamera. Detta är unikt och enormt. På ett sätt fascinerande men samtidigt tragiskt för alla enskilt drabbade.

Jag visar nedan något lite av allt  jag sett i en bildsvit:

Översämningssvit - 07-07-09 i Ödeshögsbygd

På väg!

Kringränd byggnad

!

Länspumpning!

Jag kan dock, som alltid nästan, inte låta bli att fundera en liten bit längre. Det är ju förstås så, att vi människor har oss själva att skylla igen. Jag konstaterar lätt att det är vissa huslägen som är speciellt drabbade. De låga och "sanka". Det är nu det visar sig. De flesta hus klarar sig bra på höjer och hälleberg. Var det inte så redan Bibeln sade?!

En annan påtaglig orsak till översvämningarna har jag redan varit inne på här ovan - barriärerna i landskapet. Allt som hindrar flödet längs naturliga vattenvägar. Framför allt är det landskapets alla vägbankar som skapar dammeffekter. Det är mycket påtagligt! Alltså, vi måste fortsättningsvis ha mycket bättre tunnelsystem för dagvattenföring vid låga partier längs alla vägar. Det känns just nu så självklart!.

En annan sak. Inga fler täckdikningar nu på åkrarna på slätten! Inte bara av den anledning som jag förut varit inne på - rikedomen av liv i landskapet med öppna diken. Nu förstår förhoppningsvis också alla inblandade att täckta diken aldrig kan svälja samma mängd vatten. Den markägare som av kortsynt rationalitet och brukbarhet lägger igen sitt öppna dike kommer att förlora i långa loppet. Se nedan vad jag menar. Bilden till vänster visar hur det ser ut på ena sidan av gamla E4:an vid Rök, där det öppna diket är kvar och slukar i stort sett allt vatten, medan den högra bilden på samma plats visar hur det ser ut på andra sidan vägen där markägare för bara ett par år sedan lade igen detta vackra dike och täckdikade istället. Det är verkligen skillnad på vattenföring det!

Det är skillnad på vattenföringen i ett öppet dike och i ett täckt dike. Eller hur?!

Inte skulle jag vilja rekommendera Lantbruksnämnder att ge bidrag för igenläggning av öppna diken till fördel för täckdikning i ena änden och sen bidrag för rutten skörd i den andra. Ett bevarat öppet dike skulle ha kostat intet och dessutom berikat miljön. Något att tänka på i fortsättningen med ett allt vådligare klimat som uppenbarligen står för dörren.

Jag är verkligen för bevarandet av öppna diken!!

...

Det regnar ännu. Nu är det eftermiddag. Snart kväll. Säkert har det kommit minst tio nya millimeter. Dags att fly? I morgon drar vi till Norge. Ur askan rakt in i elden, eller?!

Framåt eftermiddagen får jag besked om att en del av den gamla Riksettan, turistvägen mellan Gränna och Ödeshög, har rasat rakt ner i Vättern. Jag ger mig iväg. Men kommer bara till en avspärrning. Lika väl det.

Avspärrning - längre fram kommer jag inte på Riksettan.

10 juli

Jag har bestämt med sotaren kl halv sju vid Stugan men redan på vägen dit befarar jag det värsta. Vattnet har stigit rejält och jag får sakta plöja mig fram på vägen. Där ännu morötterna syntes igår är det bara öppen sjö idag och nya vattenväxter, potatis, blommar skönt för ögat. Och sen då, vid Stugan. Hjälp! den ligger helt i vatten.

Översvämning vid Stugan 10 juli 2007

Jag har sjötomt. Stugan är helt omgiven av vatten. Jag hämtar vadarstövlar i Kvarnstugan och vadar iväg i knädjupt plask. Det är en rejäl torpargrund på Stugan med halvmeterhög stenfot så ännu är det ingen fara noterar jag lyckligt. Diskbänkens hoar är dock fyllda halvvägs med brunvatten; det trycker på underifrån och jag måste tillbaka ner snart igen för att hålla koll på detta. Jag märker ut vattenlinjen med en pinne för att kontrollera hur det artar sig framåt..

Sjötomt - det är visst tjusigt det!

Jag noterar både grönbena och skogssnäppa som två verkliga tomtarter; nästan ända uppe på trappan. Snäckor, spindlar och skalbaggar klamrar sig fast i vegetationen som flyter. Daggmaskarna lider värst. Trappan är full av dem.

Utsikt från mitt köksfönster.

Mötet med sotaren ajourneras förstås. Få se om också avfärden på vår planerade Norgeresa blir framskjuten något.

På vägen hem möter jag en räv. Den verkar helt bortkommen och frustrerad; vet inte vart den ska ta vägen eller hur den bör reagera. Samma sak med hararna. De sitter dyngsura på vägarna överallt.  Ärlor, lärkor och stenskvättor ser vilsna ut och tofsviporna klagar över sina dränkta ungar. De också.

Men - nu skiner solen igen. Det sticker ovant i ögonen.

16 juli

På Hardangerfjorden.

Hemma igen från en knapp semestervecka i Norge. Det blev en tur på 180 mil tur och retur till Bergen för att äta färska fjordräkor på Fisketorget och sen fara hem igen rakt över Hardangervidda. Det var skönt att smita ett tag från eländet; avkopplande och tillbakalutat med övernattning där det föll sig i hytter av varierande standard. Och naturen i Norge är ju fantastisk; så storslagen att en normal svensk kiknar. I alla fall jag. Och vädret det var ju ändå lika där som här - alltså regn och gråväder mest. Men då det gäller Norge är ju det ingen överraskning.

Nyfångade fjordräkor i Bergen är värt en resa!

Jag kanske återkommer med separat reseskildring om detta men ännu har jag kvar att skriva om La Gomera från i februari. Jag ligger efter med det mesta på hemsidan just nu.

...

Vid hemkomsten igår kväll åkte jag direkt ner till Stugan för att kolla läget med översvämningen. Samma elände.

Stugan idag - ett paradis för skrattmåsar.

"Det kom nya 40 mm igår i åskskurar", berättade en räddningsledare vid barrikaden för mig. " Vi ska sätta in ännu en pump här utanför din Stuga ikväll. En med kapacitet av 6 kubikmeter per minut och hoppas att läget skall bli bättre".

Här arbetar två dieselpumpar.

Det är en solig och het dag idag. Den är efterlängtad; inte minst av myrorna som inte hunnit svärma förrän nu. Så stiger pelare efter pelare av flygande hanar och honor till väders för bröllop högt däruppe och snart kommer tusentals vingsjälvstympade drottningar att krypa omkring på backen, nyparade och redo för egna satsningar. Men åtskilliga av dem får förstås skatta med livet innan dess åt svalorna, tornseglarna och skrattmåsarna som följer med upp i skyn och festar på överflödet.

...

Idag hör jag de första vårtbitarna spela. Det är ett litet hösttecken för mig; inte så att det känns ledsamt utan mera en enkel bekräftelse av tidens gång.

...

På förmiddagen åker jag åter ner till sjön. Vattnet har sjunkit någon decimeter sen igår kväll och jag är glad åt min gamla torpargrund som med liten marginal ändå verkar klara översvämningen. Trossbottnen har klarat sig hittills.

Jag vandrar runt i vadarstövlarna. Solen bränner och vattnet är varmt och smutsigt; fyllt med allehanda ruttnande material såsom gräs, sniglar, skalbaggar och framför allt stora daggmaskar. Överallt! Det känns ledsamt att se all denna smådöd och med maskarna är det värst. De gungar uppsvällda fram och tillbaka i mitt svallvatten.

Död och förintelse i översvämningens spår.

Jag noterar att det kommer att bli en veritabel myggstorm snart. Överallt ligger kakor av mygglarver och solar vid ytan. De far ryckigt ner i det smutsgula vattnet när jag passerar. Det finns utrymme och mat i överflöd för dem just nu. Lika gott verkar skrattmåsarna ha det då de simmar omkring i sjön - det som var potatisåker till för en vecka sedan. Den enes död den andres bröd. Så sant!

Massor av mygglarver frodas i restvattnet från översvämningen.

Ödeshög är kringskuret idag. Alla små vägar åt olika håll är avstängda. Delvis är de bortspolade och delvis avstängda för räddningåtgärder

1. Turistvägen Riksettan mot Gränna - helt avstängd och delvis rasad.

2. Tranåsvägen - helt avstängd och delvis rasad.

3. Vägen mellan Väversunda och Väderstad på Tåkerns södra sida ( förbi min stuga) avstängd för räddningsåtgärder.

4. Vägen mellan Stora Åby och Trehörna - avstängd och delvis rasad.

5. Motorvägen E4 förbi Ödeshög klarade sig i veckan med knapp marginal men på bekostnad av ett par brosprängningar.

Hit men inte längre på Turistvägen till Gränna.

Det kostar kommunen inte bara direkt i pengar och åtgärder utan också genom förlorade inkomster för turistnäring och lantbrukarnäring. Sen allt det privata eländet uppe på detta.

Min lilla stuga som ändå håller måttet i denna kris är bara en bagatell i det stora hela. Men, det är min egen bagatell! Jag är precis lagom delaktig och drabbad.

18 juli

Av kallfronten, med stor varning för åska, som passerade igår kom intet nytt till vår bygd som tur var. Bara en pinande blåst som håller i sig än idag. Den började varm men reste efterhand gåshud på min bara armar.

...

Mot eftermiddagen lättar molnen och det blir ett behagligt halvklart väder och jag åker upp till Omberg för att koppla av en stund från översvämningseländet vid Stugan och Slätten. Jag vandrar i någorlunda lä ner genom urskogen till Älvarums udde och följer stigen upp norrut över det nyskapade skogsbetet under storekarna och vandrar sen tillbaka längs vägen över Storpissan bort till bilen. Det är väl en promenad på tre kilometer i kuperad terräng och jag blir snart svettig och tröjan åker av.

Kungsmyntan - den vilda oreganon - blommar vackert vid vägkanten.

Det blir en tur i det lilla och färgglada. Blommande hampflockel, stinksyska, bergmynta, kungsmynta och purpurknipprot följer mig längs vägen. Jag äter både svarta och gulröda fågelbär tills magen får nog. Aldrig är de sötare än just när de är nästan övermogna. Skogstryets röda bör hänger i läckra klasar. Dem smakar jag inte! Men smultronen är ljuvliga och de första skogshallonen är himmelskt goda.

En luktgräsfjäril.

Överallt i blomsterbården svärmar fjärilar. Mest är det luktgräsfjärilar, Östergötlands inofficiella landskapsfjäril, men där finns också ängssmyg och silverstreckad pärlemorfjäril.

Humlebagge, blombockar, växtstekel och en fluga kalasar på spenörtens pollen.

I en blommande spenört har samlats allehanda småkryp och mest iögonenfallande av dem är humlebaggen.

Varning! En kopparödla på vägen. Kör sakta!

På vägen ligger torra platta kopparödlor; biloffer, och till slut finner jag också en ännu levande. Den har den i det här fallet tokiga idén att ligga still när den känner vibrationer närma sig och detta beteende blir ju naturligtvis ödesdigert i mötet med en bil. Och så fort jag rör vid den slingrar den åter ner i diket.

20 juni

Två dagar i rad nu med besök i Linköping, regionstaden i Östergötland och tillika min födelsestad, igår gällde det inköp av nya kängor inför höstens prövningar, ty jag skall åka till Indonesien, till Java och Sumatra, under tre veckor i september och jag behöver tid att gå in nya skodon. Det blev ett par Lundhags med specialiläggssulor. Jag förväntar mig att de skall hålla hela mitt liv ut - med det priset! Samtidigt blev det lite skovax, yllestrumpor och en magnifik sol/regnhatt med snodd under hakan. En del av detta till rabatterat pris.

Idag besöker jag en serviceverkstad för bilen - en märkesverkstad för fullservice av bilen som har gått 13 500 mil och alltså är i behov av lite extra omvårdnad. Och lite extra kostar också en sån service. Sammanlagt blir det 9 000 kr på två dagar. Inte dåligt spenderat!

På cykelvägen mot Roxen och Bergs slussar.

Vad göra då, när bilen skall vara låst på verkstad på Tornbygärdet från klockan 7 på morgonen till lunch. Jo för 17! Jag har med mig cykeln fastspänd bakpå kroken, cykelhjälm, kikare och kamera samt lite frukt som matsäck i min ryggsäck och trampar iväg på de perfekta cykelvägarna som genomkorsar Linköpings kommun. Det bär iväg norrut via Roxen och Sättuna till inlandets förnämsta madmarker vid Svartåmynningen och Roxens södra strand vid Nybro.

Jag driver ett allt större gäng sädesärlor framför mig på asfaltstigen. Framför allt de årsunga individerna har inte vett att flyga ut åt sidorna som de flesta vuxna gör. Sånt måste de uppenbarligen lära sig med åren och erfarenhet. Jag har lätt motvind norrut och det känns ganska kallt. Mina händer stelnar faktiskt samtidigt som ändan rätt snart känns öm av ovanan. Dikesrenen blommar vackert av tistel, kardborre, renfana och gulvial. Några bolltistlar har också förvildat sig. De människor på cykel, som jag möter på väg till jobb i staden, ler liksom jag i samförstånd. Trevligt det här!

Jag kör ut på det vassa gruset till tornet vid Sättuna. Sista biten är helt igenvuxen liksom området runt själva tornet. Det lilla bordet med bänkar är nästan helt överväxta av buskar, nässlor och gråbo. Det ser tyvärr slarvigt ut! Jag sätter mig tillrätta med skissblock och penna. Jag låter det ske bara - i all enkelhet.

Vattnet går högt, hela strandmaden är i stort sett vattentäckt och grågäss, änder och sothöns simmar omkring upp över land.

En mink frotterar sig och spanar sen mot mitt håll.

Jag har gott om tid; stannar två timmar och låter livet komma till mig. I ett av "skarvträden" ute i sjön sitter en gammal havsörn. Skarvarna har just där fått ge plats. Fyra skräntärnor flyger runt fiskande och raspande, skäggdoppingar och sothöns är överallt, tofsvipor och strandskator med stora ungar vilar på alla upphöjningar och tre mindre strandpipare, ett par med en stor unge rastar alldeles nära mig. Krickor och gräsänder stimmar runt bland ruggarna, en törnskatehane sitter på staketstolpen och skrämmer ett hämplingpar som varnar intensivt för den. Ladusvalorna som häckar under träbron kinkar när en mink kommer simmande och landstiger alldeles under mig till tofsvipornas och de mindre strandpiparnas förfäran. Han skakar vattnet ur pälsen och ålar sig torr i solen mot mossan som växer där, spanar mot mitt håll med pliriga ögon och undersöker sen stenröset noga. Därefter simmar han åter in under bron genom strandvegetationen där en kull unga och därför kortstjärtade sävsångare nyfiket följer honom hela vägen enligt devisen "lär känna din fiende"!

Enkelbeckasinen visar sin nästan komiska näbbgymnastik

En enkelbeckasin landar tio meter bort. Så nära blir den bedårande vacker. Huvudet är randigt och det stora nattögat blinkar i solljuset, bröstet är vackert vattrat, ryggens två vita band blänker, stjärtens röda färg med den svarta romben kan jag skönja något och den långa näbben använder han till noggrant näringssök. Jag ser ibland att den yttersta delen, den mjuka vibrations- och smakkänsliga spetsen öppnas nästan komiskt som med ett litet tumgrepp. Så kan han gripa en larv långt ner i gyttjan med sin pincett.

Smådoppingen är på alerten.

Då jag åter spanar ut över sjön märker jag en liten mörk fågel dyka ner. Då den åter kommer upp ser jag att det är en gammal smådopping. Ljuset gör att den ser nästan bara svart ut, kanske ändå, bara för att jag redan vet, är hakan något röd. Den gula fläcken vid mungipan lyser däremot som ett neonöga.

Spansk skogssnigel.

Överallt sitter de vackra och ibland så förhatliga storskarvarna. Det är oförskyllt tycker jag. Det är min bestämda åsikt. Jag har svårt med människans intolerans med natur vi tycker inkräktar i våra privilegierade liv. Fast det är klart att de så kallade mördarsniglarna, spanska skogssniglar, som korsar cykelvägen överallt har jag mindre fördragsamhet med. Jag försvarar mig med att de egentligen inte alls hör hemma här i vår fauna och flora och därför saknar naturliga fiender. Kanske är detta bara en konstruktion för dumt försvar. Jag är ju bara människa jag också.

Segelbåtar i Bergs slussar på väg längs Göta kanal.

Så mycket man kan uppleva då man ger sig tid och sitter stilla. Jag njuter ända upp till öronen av möjligheten och lugnet, och sen cyklar jag vidare upp till Berg, tar in på "Fröken Jennys" café och käkar en skaldjursbagett och en maräng till kaffet. Sen sitter jag där nästan en timme och kollar in alla båtar som passerar slussarna och förundras inte bara över alla pengar som glider förbi på Göta kanal utan ännu mera över ladusvalornas konststycke att klara bo och ungar som med jämna mellanrum åker lodrätt rakt upp i luften genom ständiga broöppningar.

21 juli

Petar i Bulgarien anställd av landets officiella fågelskyddskontor meddelar mig glädjande nog att CD med digitalt original av balkanflugsnappare äntligen har anlänt med mer än två månaders försenad postgång. Jag hade nästan gett upp. Så småningom blir det nog en bulgarisk fågelatlas också med min akvarell till omslag.

Annars är jag just hemkommen efter en tur i Holavedsskogarna. Kantarellplockning var anledningen och jag fick nog ihop två - tre liter. Det får duga. För omväxlings skull gjorde jag oss en smarrig kantarellsoppa med vitt vin och kycklingbuljong som fond. Mmm!

Testade mina nya kängor för första gången i terräng och kom hem med två präktiga skavsår på hälarna. Dåliga sockor - inget fel på skorna!

27 juli

Jag spelade boule i tisdags och onsdags. Veteran 55+ singel i SM i Eskilstuna. Jag klarade gruppspelet utan förlust men åkte ur i första omgången mot en av guldfavoriterna efter en jämn och hård match som avgjordes med en poängs skillnad. Jag hade räknat med spel på centercourten. Det blir sällan helt som man tänkt sig och jag blev ganska sur och besviken och naturligtvis var det en massa yttre omständigheter som var orsaken - som vanligt. Ni vet det där med vädret, snedstudsar, otur, en dålig dag m m.

Sen åkte jag hem i torsdags morse igen med tåg till Linköping. Vid fjärrbusshållplatsen för vidare hemfärd stod tusen tanter i kö före mig. De såg alla likadana ut och alla med en liten tygbag i vänsterhanden. Efter ett tag förstod jag. De var alla på väg till Johannamarknaden i Ödeshög. Snacka om otur - hela vägen! Skönt att komma hem. Till slut.

...

Jag åker ner till Stugan på kvällen och städar hela huset. Det är på tiden. Äntligen har det torkat upp på tomten men ute på Ramstads potatisgärden ligger ännu en stor fotsdjup sjö. Anders i Fältstationen berättar för mig att där ute är det ett fantastiskt drag på vadare. Spovsnäppor, drillsnäppor. kärrsnäppor. grönbenor. gluttsnäppor, skogssnäppor, en myrsnäppa, kustsnäppor, ett tjugotal kustpipare och 150 myrspovar, mo- och småsnäppor bl a.

Förlorad kornskörd.

Jag får en nostalgisk vibb! Tänk - så var det vid Tåkern förr - på 60 och 70-talet. Jag minns! Det är ju det här som jag har saknat alla dessa år. Orsaken då? Jo, inget konstigt alls - idag är ju Tåkern hårt reglerad - det är inga stora översvämningar längre. Det var detta som behövdes. Tåkern är tillfälligt tillbaka till storhetstiden på bekostnad av det intilliggande jordbruket, där konkurs hotar de mest utsatta gårdarna. Valet har vi gjort tidigare men gjorde vi rätt?

Gebbe Björkman

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok