Ateljé Gebbe

Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

Mars år 2008

5 mars

Det har varit lite bitigare de senaste morgnarna. Frost med temperatur under noll när solen går upp. Detta hindrar förstås inte att våren stegar vidare med stora kliv. Blåsipporna blommar, krokus lyser i rabatten och knopparna på mitt spaljépäronträd är oroväckande stora. Blåmesarna kämpar om plats i trädgårdens holkar med talgoxarna och gråsparvhanens svarta haklapp växer och bubblar av vårkänslor.

Tussilagon blommar också

För ett par dagar sedan gav jag mig på min förvuxna oxbärshäck. Jag vet att det är för sent eftersom de nya bladen redan kikar fram, men jag kände ett tvång att klippa den. Det var en skön eftermiddag med lagom tempo och lärkor kom drillande över blåhimlen hela tiden. Det är just den sorts vår jag längtar efter och alltid refererar till.

Vid Stugan har strömmen gått och jag har ännu inte hittat felet. Jag kanske inte har ansträngt mig så mycket heller förstås. När jag varit där har jag mest solat mig vid stugväggen med vindsflugor surrande i ansiktet. Gässen finns där ute hela tiden. I flockarna har jag spanat in en handfull spetsbergsgäss. Har man väl lärt känna dem är de förvånansvärt lätta att urskilja.

...

Jag går ner över betet, sparkar i gräset, kollar under den stora asken hur långt vårlöken har kommit, kikar i valldammen efter grodor men där ligger nattisen blank och svart. Jag spelar med kikaren över strandbetet och finner några kurande tofsvipor. Snart kommer tranparet att spatsera omkring. Jag ger dem högst två veckor. Då får viporna problem, med bo och ungar, menar jag, om de ens vågar försöka.

Byte av stängsel vid Stugan

Runt hela betet som gränsar till Stugan har ett arbetslag rensat bort allt stängsel. Ekstolparna har gistnat och behöver bytas, taggtråden är omodern och passar inte in i naturvårdsprofilen. Nu ligger allt samlat i högar i väntan på destruktion och nya stängsel väntar runt hörnet. Därefter är det dags för EU-korna att åter träda in på arenan. Då blir det mera liv här nere. Jag vill inte missa vårsläppet.

7 mars

En underbart vacker dag men jag sitter ändå inne i ateljén och målar lite nostalgiskt idag.

Jag har nämligen tagit fram ett av mina många skissblock. Det här innehåller teckningar från alla möjliga håll  och kanter och jag sitter och bläddrar, hämtar motiv och minns.

Först kommer några blad från Frövisjön i Västmanland 6 maj 1984. Det verkar ha varit sent det året ty tussilagon blommade ännu i en vårbacke där den första buskskvättan för året sågs. En ensam teckning från Vadstena med råkkolonien i almarna framför en av slottets spiror följer därefter; studier av backsippor vid Kastad kulle sedan. Det var på hemvägen det.

Studie av backsippor vid Kastad kulle den 8 maj 1984

Sen ett antal skisser från skogarna söder om Ödeshög;  Bonderyd och Kolsjögölen och därefter en hel svit från Store Mosse nationalpark; Lövö, Kävsjön, tranor, havsörn, en märkligt tecknad sothöna, svarthakedopping älgar och tjäderflog.

Gården Lövö vid Store Mosse - här bodde jag över natten, tror jag

Den 26 juni var jag uppe på Omberg och tecknade vyer och blommor; sårläka, luktviol, bergdunört och rödblära.

Skiss av sårläka på Omberg

Den 16 juli var jag i trakten av Eksjö, där jag besökte Skurugata och tecknade smålommar i en liten sjö strax intill. Flera besök i skogarna söder om Ödeshög följer, ytterligare besök på Omberg likaså och sen den 30 juli är jag visst på Gotland. Jag har skisser från Själsö, Skansudd, Lauter, Brusebo, Laus holme, Paviken och Ireviken.

Från Själsö på Gotland

Från augusti kommer ett helt gäng olika skisser från Tåkernbygden för att därefter följas, de första dagarna i september, av teckningar från Öland. Jag hade massor av härliga upplevelser där. En av dem var med en ung gök, som fångade gräsulvslarver på löpande band. Jag satt i bilen med nedvevad ruta och tecknade av den och studerade den i säkert en timme. Den hade en suverän förmåga att bearbeta den håriga larven i näbben för att göra den mera smaklig. Först slogs den död mot staketstolpen och sedan pressade fågeln ut larvens gröna tarmkanal innan den svaldes. Under tiden jag satt där fångade göken säkert fyrtio larver.

Ung gök som fångar larver av spinnare gräsulv

Resan på Öland varade i några dagar. Jag tältade vid en mur vid Stenåsa bland brudsporrar. Jag tecknade stränder, alvar, fåglar och blommor. Jag fick också ett spontant besök av två journalister som av en slump hittade mig ute i markerna. Det blev ett långt och brett reportage i tidningen - jag tror att det var Barometern.

En blå kärrhök fångar en ung lärka i luften

Skarvstudier vid Ottenby

Den blå kärrhöken som fångade en ung lärka vid Segerstad sitter också tight i mitt minne liksom alla solande skarvar vid Ottenby och tranorna som rastade vid Hulterstad.

En av skisserna från Öland gjorde jag vid Sandby. Den väljer jag ut idag och förädlar till en akvarell.

Skissen från Sandby på Öland förädlar till till följande akvarell ...

Jo, nog är det ett rikt liv jag har, eller hur? Massor av teckningar, av upplevelser, finns egentligen kvar att berätta om bara från detta enda skissblock men för att inte trötta er med alltför mycket material slutar jag här och nu med att visa en bild av den "vita" ormvråk som jag tecknade av då den var konvalescent hos min vän Göran.

Jag har tecknat av en vit ormvråk - en bild från 1984 ur ett av mina skissblock

Jag målar vidare - solen skiner ur en blå himmel utanför mitt ateljéfönster. Men jag har, som du förstår, det ganska gott här inne också.

10 mars

Mulet och milt, som vanligt alltså.

Jag läser på nätet att man återupptäckt en fågel efter sjuttio år. Det hände på öarna öster om Papua Nya Guinea. Fyndet gjordes redan den 30 juli 2007 men publiceras först nu i mars 2008 efter diverse kontroller och konsultationer. Havet är stort och fågeln man upptäckte var en havsfågel, en Beck´s Petrel, som alltså inte har setts sedan 1928 och då endast finns verifierad med två skinnlagda exemplar. Ännu finns något att upptäcka på vår jord och så länge det är så känns det ju inte helt kört.

A Pacific petrel has been ‘resurrected’ following its rediscovery off the coast of Papua New Guinea. Almost 80 years after it was first seen, Beck’s Petrel is back.

Läs mer: Birdwatch

Vinterkräksjukan, dygnsplågan, väntar mig runt hörnet. Den finns så nära nu att jag nog inte kommer att undslippa den här gången. Det känns alltid lite kymigt att veta. Jag går och väntar på de där första små tecknen hela tiden och har svårt att koncentrera mig på nåt annat.

Jag åker över till min rammakare i Motala med akvareller och litografier. Jag börjar förbereda mig för Konstrundan den 1 - 3 maj. På hemvägen stannar jag på Vadstena torg för att äta lunch på Valven. Det ligger en skorrande ton över hela staden. Detta är råkornas stad.

Vid vägkanten under Omberg börjar nu blåsippsmattan träda fram. Om en vecka är här helt blått. Här och var blinkar en rosa ton fram i min högra ögonvrå. Det är de blommande tibastbuskarna som står för det anslaget.

11 mars

En riktig vårdag med sånt där typiskt vårdis i luften och med solen i ett blekt töcken. Vinden som är tio grader varm sveper friskt in från sydväst. Både vid ateljén och vid husknuten hemma slår alla blåsipporna ut maximalt. På Omberg blir det blått idag. Jag målar dock sippor från min skissbok.

En studie i blått - jag målar blåsippor idag

Alla ruggar med vackra krokus i rabatterna är tomma på insekter. Det är dålig synkronisering i år. Fjärilar, bin och flugor är ännu ej ute. Snödropparna har väntat förgäves och krokusen börjar se tafflig ut. Våren är i oordning.

Annars ringde Lars och ställde in vår fika idag men meddelade samtidigt att den första trädlärkan sjöng för fullt där ute vid Frösäng imorse.

13 mars

Jag läser i tidningen, en liten inrikesnotis inte mer än en tio raders enspaltare, om skogen och skogspolitiken. Vår, snart inte längre nya, borgerliga regering aviserar en radikal omläggning. Produktionen skall öka, större sammanhängande arealer skogsmark skall undantas från miljö- och naturvårdshänsyn.

Nu ställs saker på sin spets. Decenniers arbete med att försöka rädda den "biologiska mångfalden" slaktas. Inga mer avsättningar till naturreservat, nyckelbiotoper och skydd. Istället talas det åter om effektiviseringar, produktion per arealsenhet, skogsgödsling, dikning m m.

Jag blir förtvivlad. Hela tiden denna trångsyn och detta feltänk. Alltid denna återgång till ruta ett. När skall människan förstå?

I min blogg som jag har under Svenska konstnärer har följande svar inkommit på skriveriet ovan:

2008-03-17 00:00 Stockholm
Kommentar från: Karin
Tack för att sådana som du finns, håller helt med.
 

2008-03-17 00:00
Kommentar från: Brita Holvid Fastlund
Jag gråter med dig.
Kram Brita
 

2008-03-17
Kommentar från: Katarina Jahlitz
Människan är det dummaste och farligaste djuret på jorden och kommer aldrig att lära sig, tyvärr.
Ha en skön dag
Katarina
 

2008-03-18 00:00 Södertälje
Kommentar från: Ingemar Nyström
Men det finns alltid nåt att glädjas åt, jag gladdes precis av din målning Langur, jävligt fin! Gillar hur du låter delar av motivet vara omålat, koncentrerar dig på det viktiga. Jag har ju sett din hemsida under en del år nu, och du är en konstnär som fortfarande utvecklas, det respekterar jag! Alltför många går på i samma fotspår....
Kollegial hälsning
Ingemar

Se vidare: (Svenska konstnärer)

14 mars

Det är något ljusare idag. Gårdagen var insvept i dis och duggregn men trots det gjorde jag en liten resa ner till Tåkern. Stugan behövde min tillsyn.

Nu sätts plogen i nya jordar i Tåkernbygden

Vid Charlottenborg hade diket längs vägen rensats och släntats och på de strandnära gräsmarkerna alldeles utanför reservatet hade plogen varit i arbete för första gången på många år. När man ser färgen och konsistensen på denna jord kan man ju förstå intresset i ett jordhungrigt lantbruk för att ta till vara på resurserna, men samtidigt försvinner just här vid Väversunda alltmera tofsvipemark undan för undan. Är det inte körsbärsodling så är det rabarber, raps eller vete. Det blir allt mindre med utrymme för slättens fåglar.

Vid Stugan samtalar jag med Kenneth, tillsyningsmannen vid Tåkerns naturreservat, som är här för att köra bort de taggtrådsrullar och halvruttna stängselstolpar som jag berättat om tidigare. Han kommenterar just bristen på tofsvipor.

Kenneth - tillsyningsman vid Tåkern - är pessimistisk om tofsviporna.

"Det kanske går med dem som med storspovarna" säger han. "Jag har åkt runt sjön och bara sett några stycken".

Vi får se, tänker jag, säkert är många tofsvipor ännu på ingång söderifrån. Våra vipor kan övervintra så långt söderut som i Spanien och den här tidiga vintern ställer alla normaliteter på kant. Än finns nog tid även för vipor men visst är det så att de är satta på verkligt undantag numera. På Tåkernstranden är de utsatta för svår predation av rävar och nyetablerade tranor; de första går här ute i betet just nu; och på gräsvallen, där de lockas att häcka går ensilagemaskinen tre gånger per säsong, den första redan i början av maj månad med förödande resultat och åkermarkerna runt sjön är så hårt frekventerade av maskiner och redskap att där misslyckas allt.

Det ser hopplöst ut för viporna och lärkorna också förstås. Det är bara rester kvar av det jag minns från min ungdom.

16 mars

Vi har planterat penséer hemma i trädgården. Det är tidigt men de brukar kunna klara av även någon köldknäpp och i natt tror jag det kan bli frost. Det är klar himmel nu efter en dimmig morgon och det är knappt över nollan.

17 mars

Det snöar; just nu ganska tätt men eftersom marken ännu är något varm smälter det nästan lika fort som det lägger sig.

Dessa bakslag. Att man aldrig vänjer sig i själen. I verkligheten vet man ju. Det är alltid samma sak år från år och vi är ju ändå bara i mitten av mars. Mycket återstår. Då jag gjorde lumpen på Gotland fick jag lära mig om "marsgajsten" - tre vintrar i mars månad - innan våren är här på riktigt.

Scilla i snö

Blåsippa i snö

Jag kikar till blommorna under syrenhäcken. De mår fint och det är vackert att se på. Ändå kunde jag inte låta bli att vinjettera med sorgkant.

...

Mot kvällen kommer vintern stormande rejält. Det blåser frisk snövind från öster och allt täcks som var vårligt igår. I TV rapporteras vägtrafikkaos i stora delar av Götaland. Trollhättan har fått tre dm nysnö.

18 mars

En helt underbar marsvår - men ändå med ett stänk av besvikelse.

Ute skiner solen bländande starkt från en knallblå himmel. Det tåras i mina ögon då jag går iväg till Gun som bjudit in mig på strömmingsflundra och potatismos. Snön som föll igår, en decimeter ungefär, suckar och sjunker ihop. Det tar ordentligt och det droppar från alla tak och rännor. Alltså precis som det ska vara när marsvåren är som bäst. Men varför då denna anade bitterhet. Jo, här har man gått och längtat efter snö och vinter i mer än tre månader utan gehör och så kommer det nu och lägger sig över blommande blåsippor, gröna gräsmattor, vårställda cyklar och nyvakna nässelfjärilar. Det känns nästan fånigt - såsom en mästrande pekpinne från en gnölig skapare.

Vårens cyklar.

Men jag lovar mig själv att jag skall njuta även av detta. Det är det värt. Men jag vill inte ha mer. Så det så!

20 mars

"10,8 grader kallt var det i morse klockan halv fem",  säger Rudolf från Tjurtorp. Som alltid blir jag väl uppdaterad i skilda ämnen vid fikat varje morgon.  Det gäller att ha några refuger att kliva upp på i livets hetsiga trafik.

Jag tar fram lammsteken ur frysen. Rosmarin har jag ännu kvar på en liten buske i trädgårdslandet. Den har överlevt vintern tills nu men jag befarar det värsta. Stark och värmande sol på dagarna och iskalla nätter är värsta kombinationen. Jag täcker med kvistar från den friserade tuijan och hoppas på tur.

21 mars

Vårdagjämning idag eller om det var igår. Hur som helst...

... det är inte längre bara ett bakslag i våren. Nu är det full vinter. För första gången sen i november 2007. Det är faktiskt för jäkligt! Det ligger stabilt under nollan, snön yr in från öster med kraftiga kulingvindar och eländet skall bestå så länge vädret kan förutsägas. Jag suckar och stönar.

En rödhake kurar för livet i fågelbordet

Fågelbordet tog jag fram igen igår. Jag måste ner till affären nu direkt och köpa nya talgbollar att stampa sönder för rödhaken som kurade där i morse. Krokus, dvärgiris och nyplanterade penséer, vilket skämt! Usch! Ett påskväder att bara förtränga och glömma!

...

Hur det skall gå med björkarna där saven stiger för fullt vet jag inte. Fryser den på vägen upp? Jag har redan två gånger denna vecka druckit av den, att dricka "märg i ben", en nästan helig ritual från förr, gav kraft i arm och stake. Sånt kan behövas nu.

Jag längtar till Paris!

22 mars

Jag har sett en koltrast någon gång lite hastigt tidigare i vinter i oxbärshäcken bakom komposten. Men i övrigt har jag liksom flera andra jag talat med konstaterat en nästan total avsaknad på arten. Nu däremot när nordanvintern sveper ner över landet kommer de fram.

De har funnits där hela tiden förstås men inte behövt bekymra sig om fågelborden eftersom ytjorden varit full av läckra daggmaskar. Under dagens lopp har fyra stycken kommit fram till äpplena och talgbollarna som jag har stampat sönder. Detta är den så kallade flaskhalsen som det gäller att överleva.

23 mars

Svinkallt med nordlig vind. Rent vinterväder. Påskliljorna lutar sig gula ända ner till backen och hoppas på snabb lindring eller åtminstone ett täcke av snö. Det är inget skönt alls här hemma.

Nu drar jag till Paris istället och tills  jag kommer tillbaka ber jag om värme!

31 mars

Hemma igen till arbete i ateljén efter en knapp veckas avkoppling och upplevelser i Paris. Det blev en resa i konstens tecken. Tre museer, (George Pompidou, Musée D´ Orsay, Le Louvre), tre kyrkor, Montmartres hötorg och ett stort antal gallerier besöktes. Bland allt annat vill säga.

Vi bodde mycket centralt vid Champs Elysées, köpte veckokort på Metron och ReR och utnyttjade tiden maximalt. Men! fy sjutton vad Paris är dyrt. Pengarna rann som vatten mellan fingrarna.

Jag skriver en liten reserapport så fort som jag hinner. Den kommer du att finna om du klickar på länken här. (länk).

Det här köpet var dock en mycket god affär.

Gebbe Björkman

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok