Ateljé Gebbe

Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

Oktober år 2008

1 oktober

Äntligen oktober. Nej, jag skämtar bara.

Då jag var i Indonesien förra hösten lärde jag mig om begreppet "birdparty" av Gert. Det betyder att regnskogens fåglar kommer i flock med en mängd arter inblandade och däremellan kan det vara ganska tyst och tomt.

Precis den upplevelsen får jag idag vid Stugan. Helt plötsligt är min trädgård full av fåglar. Det börjar som ett meståg med talgoxar, blåmesar, några entitor, nötväckor och trädgårdskrypare. Därpå ansluter ett gäng stjärtmesar. Sen kommer ett tiotal taltrastar och synar gräsmattan efter mask, bofinkar och rödhakar rör sig  i buskarna och en gärdsmyg och en svarthätta hör jag också. Det varar tio minuter ungefär innan sällskapet drar vidare men fram mot eftermiddagen kommer hela gänget tillbaka igen. Vilken cirkus!

Lärkfalken jagar "mygg" en sista gång.

Annars är det regnet som dominerar. Fint och tunt dripplar det hela dagen. Först vid halv fem på eftermiddagen lättar det något i sydväst söder om Omberg och då anar jag under tio minuter en blå himmelsflik. Exakt då ger sig lärkfalken iväg på frenetiskt vevande vingar och på hög höjd rakt mot lättningen. Han tar chansen. Han lämnar landet. Han har inte haft det lätt nu, kvarstannaren, med att få energi nog av småinsekterna han jagat över lundens almar. Han har flugit i sväng efter sväng och nappat smått, rufsig och blöt och säkert frusen. Nu ger han upp och ger sig iväg mot ljuset i sydväst för vidare färd mot värmen i Afrika.

Den flygoförmögna skatan hittar jag död idag.

Skatan som inte kunde flyga, den som jag skrev om i september månad, är död. En skata utan brukbara vingar är tillspillogiven på förhand det är ju alldeles självklart. Sånt går inte att mota med mat.

Korna tjurar i regnet.

Korna står vid staketet hela dagen och tjurar i regnet, blöta på ryggen så det ångar.

"Min" tama kossa - 0696 - -råmar besviket om jag inte ställer upp med en näve nyplockat gräs, digestivkex, kirskål eller aspkvistar. Hon är lite mobbad av de andra men lunkar långsamt iväg sist då flocken vandrar vidare. Grupptrycket är hårt och släkten är tydligen ändå närmast.

6 oktober

Det har kommit en del regn över helgen. Vi mötte ett skyfall på väg hem från Stockholm och Västerås. I Stockholm var jag av hustru Ulla och dotter Hanna bjuden på opera/operett "Glada änkan" i Susanne Ostens tappning på Folkoperan - en moderna skapelse med feministiskt perspektiv. Det var roligt och bra och fullsatt! Efteråt blev det en bägare Landsorts Lager och en fyra Ardbeg på Balck & Brown vid puckelhörnet; också det på Hornsgatan; mitt favoritströg. Ibland kan det bara inte vara bättre - livet alltså!

Regnbågar har jag sett en del i helgen. På bilden nedan visar jag en av de smärre.

En kort regnbåge - en av många olika regnbågar som jag har sett i helgen som gått.

Två tranor

Jag målar idag igen men det känns väldigt motigt nu. Vinden är kall och viner runt hörnet. Det är bara att bita ihop och möta skaparmonstret. Som tröst och ett njutsamt avbrott kommer ett gäng tranor rakt över mig på väg söderut. Två sladdar på låg höjd och vänder så småningom tillbaka. Jag tar närbilder med mitt nyligen inköpta 300 mm teleobjektiv. Inte så pjåkigt resultat.

7 oktober

Runt kröken på grusvägen vid Gottorp springer ett helt gäng rapphönor upp framför bilen. Jag kör alltid sakta här som tur är, ty som yra höns gör mest, irrar de vidare framför bilen, ur stånd att förstå att räddningen är åt sidan ut mot diket.  Jag gläder mig åt ett lyckat häckningsresultat. Det verkar vara elva ungar i kullen för jag förmodar att föräldrarna leder gruppen.

Tretton rapphöns - en familj.

Sen målar jag hela dagen i förtvivlan och lite lust i salig röra.

Pärlemormoln över Omberg

Mot kvällen, just som solen tar steget under Ombergs horisont och några pärlemormoln glänser (har du sett sådana tidigare?), kommer åter den större fladdermusen, den som jag skrev om redan i september, fram i jakt högt över trädkronorna. Den är stor och och flyger snabbt och elegant i svängar som är flera hundra meter vida.

Större fladdermus

8 oktober

Det är ingen överraskning förstås, för dem som följer min dagbok, att jag målar vid Stugan hela dagen idag igen. Vädret är okey ty inne i köket eldar jag i vedspiseln så att mina köldstela fingrar kan mjukas upp med jämna mellanrum. Så fungerar det hela utmärkt.

Uppe i en björk sitter en domherre och äter knoppar. Den låter "östlig", d v s har ett nasalt lite bändelkorsnäbbsliknande lockläte. Allt sedan invasionen av dessa domherrar av inte helt utrönt ursprung för flera år sedan så har jag årligen noterat dem, och så även denna höst alltså. De har kommit till Sverige för gott och är numera inte bara östliga utan definitivt också försvenskade.

En råget med sina tvillingkid.

Tidig eftermiddag åker jag åter mot Ödeshög eftersom min svåger Hans kommer för att hälsa på. Han ska hålla föredrag på Rotary Ödeshög i morgon om tidningskoncernen Eskilstunakuriren där han är Vd. Jag stannar till vid Kälkestads åkrar och fotar en råget med två kid. Hon håller just på att tappa sin röda sommarpäls och ser aningen skäckig och maläten ut.

Nu är det kväll och Hans och jag passar på att åka ner till Tåkern och Stugan för att avnjuta ett vackert och vindstilla dagsslut i sällskap med tranor och gäss. Vid Holmen går 600 tranor på en stubbåker och på maderna vid Renstad samlas till slut ungefär 1 000 tranor. Vi står på ringmärkningsbordet med utsikt rakt in i flocken. En halvtimma efter solnedgången lyfter så hela gänget och flyger ut över sjön i riktning bort mot Svanshals och Kyleberg. Det är verkligen pampigt.

En gammal blåhökhane dansar fram lågt över strandängarna i småfågeljakt. Den vita undersidan blixtrar till då och då i dunklet när han kastar runt. Jag har sett det tidigare; blåhökarnas skicklig småfågeljakt, där bytet skräms upp under lågsniffning och fångas i luften.

Grågäss och halvmåne

Över strandskogsbården stiger halvmånen och i ljuset där borta flyger gässen ut mot en sista kvällsvard och de större fladdermössen börjar jaga omkring högt och vindsnabbt. Jag räknar som mest in elva exemplar samtidigt. Fantastiskt - vilken upplevelse. Att jag inte har noterat detta under tidigare år. Jag vevar runt med min kamera för att försöka fånga någon av dem och till slut lyckas jag när en kommer flygande på tjugo meters höjd rakt över oss färgad i orange av solens sista strålar. Så vackert!

Större fladdermus i solens sista strålar.

9 oktober

Idag är det storoffensiv efter ringmärkningsobjektet dvärgbeckasin vid Tåkern. Hittills i år, innan kvällen, tolv nya individer märkta. Hugade deltagare i detta projekt torde höra av sig till Lars Gezelius, stationschef på Tåkerns fältstation eller Christer Elderud, projektansvarig. En unik möjlighet att på nära håll stifta bekantskap med en doldis kan erbjudas. Se vidare på Tåkerns fältstations hemsida (länk)

13 oktober

Jag är snart på väg ner till målningen vid Stugan igen men kollar först upp i ateljén vid datorn om något aktuellt behöver åtgärdas. Jag har jobbat intensivt hela helgen, blev utskjutsad i fredags morse och hämtad igår kväll. Vedspisel och kakelugn har gått varma och penslarna har dansat som glödgade över mina dukar.

Vissa trivsamma avbrott har infunnit sig då och då. Jag har t ex deltagit i dvärgbeckasinmärkning vid Glänås, misslyckad dock, men ändå avslutad med festmåltid tillsammans med Lars från Riksmuseum och stationschef Gerza i Kvarnstugan. Janne tittade ut en kaffekvart med äppelkaka och Ulla hälsade på en kortis en kväll. Och sen finns ju alla naturupplevelserna alldeles inpå knuten. Tranorna dominerar landskapet nu. Nästan 5 000 rastar vid Tåkern och sen har jag min egen fjällvråk att glädjas åt. Den hårda västvinden har medfört att de dagliga normala uppvisningarna av skäggmesar emellertid hittills har varit inställda.

Fjällvråken dansar i den hårda vinden.

Jag satt i vilstolen insvept i vindtät jacka och med mössa och handskar på mot vinden häromdagen, då en pilfink landade någon meter i från mig i aspkrattet. Den satt där i topp och tjippade energiskt, antagligen som en markering mot min närhet. En gulsparv blev intresserad och flög dit, ovanligt orädd således. Den ryttlade över pilfinken och landade i busken varefter båda fåglarna hoppade runt därinne. En liten episod bara, inget märkvärdigt men ändå lite annorlunda. Jag menar detta att fåglarna självklart har koll på varandra, inte bara inom artgränserna. Gulsparven undrade av nyfikenhet vad pilfinken ville berätta och flög helt enkelt dit för att kolla; så "mänskligt" att jag förstod precis.

Detta beteende använder sig fågelskådare av när de vill locka fram en fågel som gömmer sig. Man "pschhh-ar". Det brukar fungera bra. Doldisen kikar fram för att se vad som är på gång. Sydländska småfågeljägare använder sig av små lockpipor av samma orsak. Men det gillar jag förstås inte alls lika mycket.

*

Säsongens första observation av sidensvans blir annorlunda. En ensam fågel flyger över.

14 oktober

Himlen blir blå, molnen försvinner och jag lutar mig bakåt och kikar rakt upp. Bakom mig har aspdungen gulnat och löven singlar som gula mynt runt runt. Det är så vackert att hjärtat snörper. Alla bladen virvlar på olika sätt, unika individer i dödsdansen, bladskaftens tyngd drar neråt. Över hela hagen ligger gula löv, ordentlig spridda över stora arealer, med bjudande näring. Vinden och höstens löv i symbiotisk förening för jordens bästa.

17 oktober

Aldrig har det hänt tidigare att en utställning har varit färdig och hängd hela två dagar innan vernissage men så är det den här gången. Redan igår eftermiddag var allt klappat och klart på galleriet i Motala och jag kunde ta emot tidningen för en förhandspresentation i lugn och ro. Se några bilder efter hängning (länk).

Således blir det tid idag i det vackra vädret att städa lite i trädgården. Över min krökta rygg går flera sträck på hög höjd. Det är grågäss och tranor som ger sig iväg i stora skaror just nu. Det känns liksom i luften, och i ryggen, att det har blivit kallare norröver. Efteråt har jag fått veta att alla tranorna försvann från Tåkern denna dag - 5 000 på en gång.

Grågäss och tranor ger sig iväg i stora skaror.

19 oktober

En del av den talrika publiken

Så är vernissagehelgen på Galleri Vättern i Motala över. Det blev mycket lyckat. Galleristen uppskattar att ungefär 1 000 personer gästade utställningen första dagen, lördagen den 18 oktober. Rekord!

Gunnar Lindqvist håller ett vackert invigningstal.

Förre länsmuséichefen Gunnar Lindqvist, östgötsk konstnestor, höll ett inspirerande och oerhört hedrande tal till mig och framför allt om min konst, över vilket jag naturligtvis är mäkta stolt, mycket tacksam och smått överraskad.

Utställningen har blivit mycket väl presenterad via regional press. Se mera om evenemanget, pressklipp och mingelbilder här. (länk).

...

Kvällen tillbringar jag vid Glänås tillsammans med gamla kompisar under försök att fånga ytterligare någon dvärgbeckasin. Resultat noll. Nu är det kväll, jag är något frusen och längtar hem till vila och värme.

20 oktober

Oktober stillnar. Vid Stugan är det tyst, ja, förutom vinden som åter driver på ganska hårt från sydväst. Enstaka små sällskap med gäss ser jag på åkrarna men tranorna är borta. En fjällvråk, en ormvråk och en blå kärrhök sitter i stubb men inga lärkor och tofsvipor. Träden börjar bli nakna och himlen är grå. Det är den tysta årstiden som börjar nu och det är gott som omväxling. I mig själv är det också höst. Jag vilar i tomheten efter ett drygt arbete. Det är så skönt.

21 oktober

Regn. Blåst. Mörker.

Men igår ljus och festlig när vi träffades ett fyrtiotal kulturarbetare hemma på slottet i Linköping hos landshövding med fru. Jag hade glädjen att vid taffeln vara placerad mellan två unga kvinnor,  museichefer bägge två. Sånt är verkligen upplyftande. Diskussionerna vid vårt bord sträckte sig över en mängd ämnen och blev stundtals härligt animerad.

Och idag på morgonen, sätter jag nästan kaffet i halsen, ovan som jag är med positiva recensioner. Den på Correns kultursida om min utställning i Motala känns ovanligt översvallande om än med ett antal små brasklappar. Klart att jag blir glad. Äntligen! (Så lyder också rubriken)(länk).

22 oktober

Det är vacker höst och jag sitter i min ateljé och målar en sjungande rödhake till minne av en vän som just gått bort. Hon ville gärna vara en sjungande rödhake.

Sjungande rödhake.

24 oktober

Vår trädgård är full av koltrastar. På morgonen räknar jag in minst tio fåglar men det finns inte tillräckligt med äpplen kvar för alla dessa under senhöst och vinter.

25 oktober

Vi passerar genom Katrineholms centrum och jag ser en stor flock med sidensvansar som kalasar på rönnbär. Hit ner har de alltså nått nu, ja, med undantag av den ensamma individ som jag såg i Ödeshög häromdagen.

26 oktober

Gråregn och snålvind. Ändå ger jag mig ut för de sista spadtagen i trädgården. Jag har igen det till våren, säger Ulla, som vill se en städad trädgård innan vi går i ide.

27 oktober

Efter en häftig skur tidigt på morgonen, troligen med lokala inslag av hagel, kommer solen tillbaka. Blundar jag, eller om det skulle vara på så sätt att jag vaknade efter en lång dvala, kunde jag lika gärna tolka dagen som en vårdag. Så skönt är det. Men så är det resterna av gula löv på träden förstås. Men äsch - resonemanget är ju ändå hypotetiskt och konstruerat även om känslor kan gå vid sidan om sånt och tankar lever fritt.

Idag blir det mest ordnings- och plockarbete, försök till betalning via internetbanken Swedbank, som kinkar nästan ända till kvällen, packning inför en Indienresan som startar natten till onsdag och transport av blommor och krukor till och från ateljé, bostad och stuga. Vem vet, det kanske redan är vinter då vi vänder åter hemåt.

28 oktober

Det sista i ateljén - nu bär det iväg. Uppdatering av denna hemsida ligger på is.

*

Jag påminner er alla om min pågående utställning - 18/10 till 31/10 - på Konstgalleri Vättern i Motala. Det är en jubileumsutställning - trettio år sedan jag  blev konstnär på heltid. Passa på medan tid är.

Se vidare (länk)

Jag kallar min utställning Ljus och reflexer. Nedan visar jag två oljemålningar som visar varför.

Ljus

Reflex

Gebbe Björkman

Jag har ytterligare en blogg. Den skriver jag i ibland under nätverket Svenska Konstnärer. Den kan du läsa och reagera på om du klickar på länken (här).

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok