Ateljé Gebbe

Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närhet

Februari år 2009

1 februari

Ny vintermånad idag och några grader kallt. Det känns lite segt efter allt firande i helgen. Jag skjutsar döttrar till Östgötaportens hållplats för landsvägsbussar och passar på att se mig om efter den övervintrande sädesärla som har skådats här under januari månad.

Övervintrande sädesärla.

Jag såg den igår och det var ingen rolig syn. Först fattade jag inte men efter ett tag gick det upp för mig att den där slitna smutsgrå fågeln faktiskt var en sädesärla. Den pinnade på som en sådan, vickade på stjärten och allt det där men som sagt den såg verkligen risig ut. Höger vinge hängde nästan ända ner i backen och det förklarade naturligtvis varför den blivit kvar i detta vintriga norr. Den höll hela tiden till i närheten av långtradarna, där den plockade lite baguettesmulor på asfalten, sökte skydd i motorblockens värme och säkert nattade på någon balk eller hjulupphängning. Många av dessa bilar puttrar ju hela dygnet på tomgång för att hålla igång frys och kyl och det har antagligen räddat fågeln så här långt.

Men idag ser jag inte ärlan. Jag kommer att försöka följa dess öde fortsättningsvis för att se om den kommer att klara sig till första veckan i april då resten av gänget återkommer.

2 februari

Solen skiner, himlen är blå och jag sitter ännu inne i ateljén och målar på A:1:an. Jag letar på nätet efter bilder på praktbaggen Buprestis octoguttata. Jag vill nämligen ha ytterligare referensmaterial utöver det nålade exemplar som jag har fått låna av Nicklas.

Den mycket vackra praktbaggen, Buprestis octoguttata - ur Nicklas Janssons samlingar.

Men, visar det sig, på nätet finns bara en helt annan och felaktigt angiven skalbagge; på en fransk sida med fria bilder för "skolbruk". Sånt måste man ha klart för sig - att allt absolut inte är sant som visas via sökmotorerna. Felaktigheter finns ofta tillstädes och man måste vara noga och skarpsynt.

För att råda bot på bristen på bilder på nätet av denna mycket vackra skalbagge, tar jag en macrobild av exemplaret i fråga och lägger in det här på min hemsida i dagboken i rekorderlig storlek. Från och med nu finns det alltså en riktig artbild om man googlar på Buprestis octoguttata. Så har jag bidragit med lite sanning idag också.

(Tillägg: Några dagar senare upptäcker jag att jag använt fel vetenskapligt namn på baggen ifråga. Så kan det vara om man är stöddig nog att tala om skarpsynthet och noggrannhet. Jag har nu rättat till artnamnet i texten ovan i efterhand men historien skall leva sitt liv och felet jag gjorde finns därför synligt i bilden).

Solreflexerna blixtrar från blankisen.

Efter lunchen tar jag mig ner till Tåkern. Jag kikar först in i den utkylda Stugan och sen tar jag på mig skridskorna och ger mig ut på isfärd.

Vid Arnes båtplats ligger en isjakt upplagd.

Jag åker ut genom Renstad kanal, ända ut till Ramstads yttre vassar, sneddar rakt över sjön till Svanshalsudden, kollar in i Arnes vasskanal vid Bankudden, för att eventuellt se spår av den där övervintrande rördrommen, skrinnar lugnt längs hela Renstad vass tillbaka till kanalen igen. Det blir en färd på nästan två timmar inklusive rejäla solraster i vasslä.

Vackra ismönster.

Isen är bitvis perfekt och ljudlös, stundtals något småknagglig och ibland med lite drivsnöstråk men på det hela taget är allt helt underbart, inte minst genom blåhimlen och vindstillat.

Vid råken mitt på sjön vilar ett hundratal svanar och långt där borta som en svart prick sitter en havsörn eller en pimplare på lur. Skäggmesar möter jag på en handfull platser men bara rapsodiskt och undflyende.

Rävarnas kärleksnäste.

Överallt har rävarna trajat och nu ofta två och två. Med förkärlek för drivsnökullarna i lä för sydvästen bakom vassar och smalkaveldunskullar har de haft kärleksmöten. Där är allt upptrampat och nerkissat. Det doftar rävkärlek lång väg.

En mink på språng.

Minkspår ser jag på många platser och plötsligt hör jag ett kvidande läte bakom mig då jag vänd mot solen vilar på mina stavar en stund igen. Jag funderar men inte så länge eftersom en mink visar sig vid vasskanten och då förstår jag. Den spanar och vädrar, skuttar närmare mig, nosar på mina spår och försvinner sedan in i vassen.

5 februari

Det har snöat idag. Någon centimeter. Själv ligger jag för ankar sedan i tisdags kväll. Däckad av influensan med kroppsvärk, feber och allmän apati. Min julklapp från Ulla - whiskyprovningen i Linköping imorgon - är tyvärr allvarligt hotad.

6 februari

Även om man är risig är man inte helt uträknad. När Lars ringer och överraskande berättar att Christer har med sig en levande buskmus hem från jobbet på potatisfabriken Flensted i Ödeshög, finns det inget som hindrar mig att haka på. Självklart!

I en konservburk ligger den, ett litet brunrött knyte av husmus storlek med svart ål längs hela ryggraden. Svansen är ungefär kroppslång och den har små runda öron och pliriga och blanksvarta klotögon. Så näpen!

1:a bilden av brandmus i Sverige.

Buskmus trodde vi men det visar sig vara en brandmus istället! - foto av tillfångataget exemplar, Gebbe Björkman

Följande text (gråmarkerat) skrevs då vi utgick ifrån att djuret var en buskmus. Senare visar det sig vara felaktigt. Det är med stor sannolikhet en brandmus istället:

Arten finns mycket sällsynt i Sverige i Bergslagsområdet och Jämtland och den gick tidigare under namnet björkmus. Den tillhör släktet hoppmöss som är vintersovare. I Danmark är arten ställvis allmän och den här gynnaren kommer med ett potatisparti antagligen från Jylland. Där lägger odlarna upp potatisen utomhus i stukor täckta med halm och dessa blir tydligen attraktiva som vinteride. Christer berättar att det händer ganska ofta att buskmöss följer med potatiscontainrarna, ibland en tre fyra stycken åt gången och ännu fler om man räknar med alla döda individer. Normalt brukar han släppa ut dem i näromgivningen, men den här gången ringde han först för dokumentationens skull. Bra initiativ - jag kände till företeelsen men har i ärlighetens namn varit en aning skeptisk. Nu är fenomenet bevisat!

Ett etiskt problem uppstår. Hur göra? Att släppa ut den mitt i vintern innebär troligen direkt död, på fabriken får den inte vara kvar (matindustri med aktiv bekämpning), så jag låter tills vidare ta hand om den i ett terrarium jag ordnar till och så får jag se hur det går in mot våren. Maj månad inte tidigare kan jag släppa ut den. Och. Är detta OK egentligen - vilken hemortsrätt har arten i Ödeshögs kommun?!

Jag sänder ett meddelande om fyndet till Olavi Grönvall på Naturhistoriska riksmuseet så får vi se vad han säger.

8 februari

En decimeter bländvit nysnö har fallit i natt. Den är blöt och tung och droppar och rinner iväg i små rännilar från tak och grenar.

Influensan har ännu sitt stadiga grepp om min kropp som svettas och fryser om vartannat, ryggslutet värker och hårbotten säger "no-le-mi-tangere". Ulla har också blivit drabbad nu och av teatern i Linköping i eftermiddag blir det förstås intet . Däremot missade jag trots allt inte whiskymässan i Linköping i fredags. Att man kan piggna till så mycket om än under mycket begränsad tid är fantastiskt, förstår jag att somliga kan tycka; för mig ett bevis på stor manlig kapacitet!

Reaktion från läsare: I dag skrev du följande "ryggslutet värker och
hårbotten säger "no-le-mi-tangere"."
Jag tror du menar "noli me tangere" = rör mig inte. Se mitt klipp från
Nationalencyklopedin på webben www.ne.se

noli me tangere
noli me tangere [no:´li meta´?gere] (lat.), rör inte vid mig, Jesu ord till
Maria från Magdala efter
uppståndelsen (Joh. 20:17); använt bl.a. som titel på en dikt av Snoilsky
och som namn på växten
springkorn (i äldre tid även benämnd "rör mig inte").

Bästa hälsningar
/Lars
 

Whiskymässan blev till en höjdarkväll och det bästa av allt var vår medverkan i en whiskyprovning med Springbanks Destillery tillsammans med ett tjugotal entusiaster. Jakob och jag fick den unika möjligheten att bland annat prova en ny 15-årig cask strength single malt, som kommer att buteljeras först i mars med totalt 7 000 flaskor för hela världen. Den kommer att finnas mycket begränsat i Systembolagets sortiment också men blir där "oåtkomlig" för vanligt folk. Men den har jag redan testat! Och ännu bättre: vi fick prova 1,5 cl av en 21-årig Springbank single malt som inte finns att få tag i för pengar. Jag är frälst! Just den skvätten betraktas av alla whiskyexperter som den bästa whisky som gjorts över huvud taget. Den har jag redan provat, det ni!

...

Nu till något helt annat. Det gäller min rapportering ovan om "buskmus". Jag skickade ju en kopia ur dagboken till Riksmuseet i Stockholm och fick svar med vändande post:

Eftersom jag var borta och inte kunde svara ficka jag snabbt ytterligare ett meddelande:

Jag jämför efter dessa svar mina foton med bilder av brandmus och buskmus och finner att Peter Nilsson har rätt, naturligtvis!

Här kan du se fler bilder som jag har tagit på djuret (länk).

Det verkar vara en brandmus, Apodemus agrarius, en art som inte finns i Sverige över huvud taget. Jag skickar över en bunt foton till Peter och förväntar mig att få snar och slutgiltig bekräftelse. Efter det ber jag att få återkomma i ärendet.

Nu är jag färdig. Hem till sängen!

9 februari

Det är åter vackert vinterväder men jag håller mig inne. Plikten med skyltmåleriet kallar och huvudet är täppt.

Barrskogsplanschen tar alltmera form. Nu är jag nästan nere vid tallens rötter.

Jag håller på med den delen av illustrationen som handlar om tallens insekter. Det trögar på liksom. På fredag är det visst deadline enligt kontraktet men en veckas influensa har gjort möjligheten till ordentligt avslut i tid något lite osäker. Hoppas resten av veckan blir positiv. Jag kan vara väldigt tålmodig och idog om det vill.

...

Angående brandmusen inkom just detta mejl från Peter Nilsson på NRM:

Brandmusen har haft sina första gäster. "Tre vise män", kom för att beundra skapelsen.

Det är kväll nu och nytt meddelande kommer in från Peter på NRM:

11 februari

Lite grått väder idag men ännu ingen mer snö.

Lasse Willén från Naturmorgon ringer och bokar tid för att göra reportage om Sveriges senaste däggdjur - Brandmusen. Det kommer att sändas på lördag morgon.

Knappt har jag hunnit skriva detta förrän det börjar falla kornsnö. Jag går till torget och köper äppelmunkar och sätter sen på kaffet. Sålunda börjar vi ...

Lasse Willén på Naturmorgon spelar in historien om brandmusen.

... när Naturmorgon anländer. Lasse spelar in historien om brandmusen. Därefter ägnar vi en stor del av resten av dagen åt att skärskåda våra upplevelser i natur och landskap, äter gott på Väderstad Centralkrog och gör en liten resa i Tåkernlandskapet. Vi har mycket gemensamt både i sak och sinne, Lasse och jag.

Det börjar kvällas och efter en dag fylld av samtal och insektsmåleri är jag strax på väg hem igen. Innan jag går  ringer jag dock åter till Christer på potatisindustrin, som bekräftar att de senaste transporterna från Danmark har kommit från Grindsted på Jylland. Frågan återstår således hur det då kan komma sig att en brandmus har hamnat i en container därifrån. Arten finns ju i Danmark endast på Falster och Lolland, enligt utbredningsuppgifter. Detta är en gåta som idag saknar svar.

Redaktionen för Fauna och Flora hör av sig och ber att jag skriver en anmälan om detta förstafynd av ett nytt däggdjur i landet i form av en liten artikel med foto till nästkommande nummer av tidskriften. Ska ske!

12 februari

Regiontidningen Corren är här idag för reportage om brandmusen. Ryktet om vårt nyaste däggdjur sprider sig som en löpeld över landet nu.

Den slutgiltiga bilden - den officiella bilden av  Brandmus, Apodemus agrarius. Sveriges nyaste däggdjur.

Peter Nilsson på Riksmuseum återkommer på mejlen.

Han har fått lite kalla fötter av all uppståndelse runt fyndet ochvill ha ytterligare bevis i form av "kluven överläpp". Jag kan leverera klockrent resultat, ty med en spetsig penna kan jag dela från munnen ända upp till näsan.  Lugn, det är en brandmus! meddelar jag.

- Det har blivit nervöst, säger Peter i telefonen. Men äntligen, nu kan jag andas ut.

Tomas Carlberg på Artdatabanken ger mig direktiv för fortsättningen:

Musen bör inte släppas ut. Den får gärna stanna kvar hos mig tills den dör en naturlig död eller dödas varefter den skall sändas in till Naturhistoriska riksmuseet som beläggsexemplar. Vidare tar jag på mig att se till att eventuellt ytterligare exemplar bör insamlas/infångas för kontroll.

Ett projekt bör intitieras för att följa upp om det kan ha bildats en reproduktiv stam i området eftersom ett ganska stort antal djur har följt med som fripassagerare och smitit/släppts på platsen under flera års tid. Kanske kan personal vid Lunds universitet som undersöker den växande populationen av dvärgmöss i Skåne hålla i ett sådant projekt.

Till brandmussidan (länk)

Christer med brandmusen.

En stolt upptäckare tittar på kvällen till sitt fynd.

13 februari

Regionaltidningen Östgöta Correspondenten har idag en helsida om brandmusen i sin A-del samt stor bild och ingress på sida 1. Dessutom löpande anmälan i TV Corren 24 under dagens lopp. Inte illa! Se vidare Correns nätupplaga (länk), eller en faksimil på förstasidan (länk).

14 februari

Lördagsmorgon en vacker vinterdag. Det är ungefär fem grader kallt ute och solen stiger upp i en blå himmel och värmer självsäkert och gott mitt ansikte då jag är på väg till ateljén. Det är precis en sån där vinterdag som man minns från sin barndom - då när alla vintrar ännu var vita.

Jag har ett litet skyltbeting idag också. Egentligen skall det vara leverans den 15 februari men jag hoppas på ödmjukhet och hela nästa vecka ut.

15 februari

Jag är ensam hemma några dagar. Det blir stenhårt och koncentrerat arbete för att få barrskogsplanschen färdig till tisdag. Jag håller på med mittpartiet just nu, sen har jag ytterligare elva arter att infoga samt lite bakgrundsteckning. Det ska gå!

Ytterligare ett parti av barrskogens insekter börjar bli färdigt, centrerat kring skvattramblom.

Utanför ateljén är det kristallklar vinter. Tolv grader kallt i natt.

...

Jag väntar på ett besök från TV Östnytt; brandmusen förstås - vad annars?!

Brandmusen förevigas och blir TV-stjärna i Östnytt.

Så nu har Östnytt varit här och gjort sitt reportage om brandmusen. Det kommer ikväll strax efter 18.00. Jag skall hem och titta förstås men innan dess tar jag med mig utrustning och åker ner till Tåkern i det magnifika vintervädret. Jag måste få en paus för mig själv.

Jag tar vägen ut genom Renstad kanal vid Tåkern.

Som oftast blir det vid Stugan, en promenad genom Renstad kanal, ut till vassarna, stillheten och skäggmesarna utan skridskor eller skidor. Inte ens stavar behövs ty isen är snötäckt, kärv och skrovlig. Det är alldeles vindstilla och solen värmer ryggen.

Skäggmeshanen äter vassfrön ...

... med akrobatisk finess.

Jag möter flera sällskap skäggmesar som bjuder in mig till närkontakt. Jag kan komma så nära att en utsträckt hand nästan kan nå dem. De är intensivt sysselsatta med att äta vassfrön och dessas litenhet kräver fullkomlig koncentration och tålamod. Skall energibehovet för nattens köld klaras av med sådan småttighet finns inte ork eller tid för blyghet eller dessvärre heller för försiktighet från fåglarnas sida.

Jag finner fjäderrester av flera slagna skäggmesar i snön. Det kärvar till sig nu när kyla kryper långt ner på nätterna.

Jag ser rester av flera slagna skäggmesar i snön. Framför allt är det blåhök, varfågel och stenfalk som tar för sig. Normalt klarar sig skäggmesarna bra undan fiender men när kylan blir svår och efterhängsen minskar konditionen och risken att bli uppäten ökar markant framför allt fram emot senvintern och under bakslag på vårkanten. Ett vassfrö väger endast 0,1 mg och det fordras en hel hög för att mätta en hungrig skäggmesmage. Säg att en skäggmes måste äta två gram vassfrön per dygn. Vad blir det? Jo 20 000 stycken, om jag nu räknar rätt. Det betyder att fågeln måste äta kontinuerligt under de åtta timmar som just nu står till förfogande som ljusa för att ha en chans att klara nattens svält och kyla. Det vill säga 2 500 frön i timmen = 42 frön/minut. Inte har skäggmesen tid att bry sig om en nyfiken fågelskådare som kommer stör även om det är inom närhåll.

Ett fågelspår kommer på tvärs i kanalen. Vattenrall eller fasan?

Ute vid vasskanalens mynning kommer ett fågelspår på tvärs. Långa smala tår och en liten baktå samt en steglängd på upp till tre decimeter säger fasan. Men ändå är jag inte riktigt säker. I det hela finns något som får mig att tro övervintrande vattenrall. Det är det där med baktån och nu är jag faktiskt osäker på om fasanen har en baktå som är stor nog och tillräckligt lågt placerad för att ge ett tecken i snön. Kanske kan någon av dagbokens läsare hjälpa till!

Frank hör av sig den 18/2. Han sänder en skärmdump från SOF:s artportal, som visar att spåret som jag har fotograferat vid Tåkern med stor sannolikhet har gjorts av en vattenrall.

Då jag vänder hem igen genom kanalen har solen sjunkit ner under Omberg. Kylan återkommer och rimrosten luddar till harspåret med stjärnefras.

Ett rimfrostluddigt harspår löper över betet.

 En skabbräv kommer fram när mörkret faller.

Dimmorna stiger från fuktstråken och en räv springer ut över betet. Svansen är en piska med tofs. Bakryggen är svart och saknar stickelhål. Den är således svårt skabbangripen. Just här, exakt på denna plats vid Väversunda vid Tåkern, sågs en av Sveriges första skabbrävar för flera decennier sedan. Och här ser jag i kväll att problemet ännu återstår i högsta grad.

16 februari

Jag tittade förstås på Östnytts sändningar igår i SVT och konstaterade att brandmusen gjorde sig bra i TV. Jag får ha fördragsamhet med min egen roll. Det är inte speciellt roligt att se sig själv i TV. Man skäms lite liksom. Det är väl rester av något slags jantementalitet som kryper fram. Man letar efter felen.

Ja, nu är det gjort! Läs mer på Östnytts websida och se inslaget. (länk)

Min trogne vän och läsare Frank tar upp ett intressant perspektiv på det här med brandmusen. Så här skriver han:

Jag undrar om det är fler av er som har synpunkter på detta, precis som Frank. Hör gärna av er med. Senare skall jag också berätta vad jag själv anser.

17 februari

Jag är strax på väg till Västmanland. Det blir en paus i skyltmåleriet två dagar nu.

...

Ett spännande mejl har inkommit som förklarar dvärgmusens uppträdande och utveckling i Sverige. Jag har ju tidigare antytt att arten kanske har varit människotransporterad hit och så är det förvisso men inte på det sätt som jag har trott; inte ofrivilligt med biltransporter således. Så här var det istället:

18 februari

Jag är i Västerås när Christer ringer och meddelar att en ny potatislast har anlänt till fabriken. Den här gången har han tillvarataget två levande och en död brandmus samt kasserat ytterligare en död men helt krossad mus.

På och vid avlastningsbandet utanför fabriken brukar Christer finna brandmössen. Den här gången fyra exemplar.

Väl hemma åker jag dit direkt för att ta hand om fynden. Nu har jag således tre vackra brandmöss i mitt terrarium och jag hoppas att de kan hålla sams.

Två av brandmössen överlevde transporten den här gången och finns nu i min ateljé.

Den döda musen har jag lagt ner i frysen för vidaretransport till Riksmuseum i morgon när den är iskall nog.

Så har jag också fått svar från Lars Råberg i Lund som jag tillskrev häromdagen; det är han som forskar om dvärgmössen i Skåne. Han är intresserad av att göra något här uppe så småningom om det hela utvecklar sig till ett frilevande bestånd. Tills vidare vill han gärna ha vävnadsprover för genetisk dokumentation. Det handlar då om svansspetsar. Men då det gäller levande möss måste i så fall först specialtillstånd utverkas.

Den spännande historien om brandmössen i Sverige fortsätter ... I morgon kommer en ny transport in från Danmark och Christer har lovat mig att få vara med vid avlastningen.

19 februari

Det har varit ovanligt kallt en längre tid nu, tycker jag. Temperaturen har legat stadigt mellan fem och tio minusgrader i ett par veckors tid. Det var länge sedan, känns det som, vi hade en sådan vinter. Det påminner lite om barndomens vintrar men snödjupet är lite klent förstås.

Tommy liger godt spaning efter mus. Tiden går fortare i kylan då, säger han.

Potatisen rinner ur flaket i jämn ström.

Jag blir fort genomfrusen eftersom jag inte är ordentligt klädd för kyla då jag bevakar den nyss anlända potatistransporten från Danmark. Åkaren Tommy säger att han har sett ett par möss hoppa omkring under ilastningen på Jylland igår men om de är kvar idag vet han ju inte. De kan finnas kvar på Scanlinks färja eller i hamnen, säger han, eftersom han fick invänta något högre temperatur flera timmar i natt för att inte potatisen skulle frysa.

Mindre skogsmus - dagens fångst - foto Gebbe Björkman

En enda mus hittar vi och det är en mindre skogsmus. Jag lägger den i burken men strax tar den ett skutt, så olikt brandmusen, över burkkanten och försvinner ut i gärdet. Ett foto har jag dock tagit som dokumentation innan flykten.

20 februari

Efter dagens VM 15 km herrar i Tjeckien är det skönt att ta en frist på Tåkerns is. Har man hört det förr? Hur Sveriges favorittippade deltagare vallat bort sig. Igen!

Ulla kollar in en av slaktplatserna på skäggmes.

Vi tar vägen ut genom Renstad kanal och går en sväng ut till sjövidden utanför vassarna och tillbaka; tre till fyra kilometer i underbart vinterväder. Det knarrar under sulorna, spåren av djur löper kors och tvärs och vi är alldeles ensamma i en total stillhet.

Färskt blod och fjädrar från en nyss slagen skäggmes, rovfågelspillning och typiska spår berättar om en god middag för sparvhöken.

Genom vassen i kanalen noterar vi att slaktplatserna på skäggmes har ökat markant. På mindre än en vecka har de tredubblats till ett tiotal. Det kärvar till sig rejält nu och man märker det på fåglarnas oskygghet. Jag hoppas att köldperioden snart är över annars blir det ett lågvattensår för arten kommande vår och sommar.

22 februari

Från och med denna dag, 22 februari, skriver jag en blogg som heter Naturlig dagbok. Du finner den genom att klicka på länken nedan. Där kan du vara aktivt medverkande på ett helt annat och modernt sätt. Välkommen in i nutiden!

BLOGG

Härifrån fortsätter jag nu emellertid att i efterhand lägga in min dagbok, kopierad från bloggen. Detta för att för framtiden ha den sparad på ett "säkrare ställe" och för dig som läser också erbjuda kontinuitet.

22 februari - Välkommen till min Blogg

"Barrskogens insekter" är snart färdig.

Efter nattens snöfall har temperaturen stigit till nära noll för första gången på flera veckor. Ett lätt duggregn väter mitt ansikte på vägen till ateljén, där jag idag tänker försöka avsluta mitt stora arbete med planschen ”Barrskogens insekter”.

Alla insekterna är på plats och nu återstår endast lite bakgrundsteckning. Det är ett nytt steg framåt och sen är det dags för nästa och nästa ...

Ja, nu är jag alltså igång med min blogg på riktigt. Jag har ju skrivit i min dagbok på nätet sedan år 2000; långt innan det fanns något som kallas blogg. Det är inte lätt att helt plötsligt ställa om sig men från och med idag gör jag ett försök för att se hur det hela går och kommer att utveckla sig.

Som du märker kan du från och med idag skriva inlägg och kommentarer direkt in på sidan här, något som både jag och många besökare har saknat. Välkommen in min vän!

Ännu återstår mycket att justera på den här bloggen och det kommer jag att göra löpande. Utseendet kommer att förändras. Detta är bara början.

För att knyta kontakten bakåt med min dagbok, lägger jag in en länk här. Den går direkt till arkivet med andra ord. Glöm inte bort detta. Allt det jag skriver idag och framöver har sin nödvändiga historia och jag vill att du skall känna även den.
 

 

24 februari - Talgoxens sång

 

 

- Hör du att talgoxen sjunger, säger jag till grannen då vi träffas på gården om morgonen på väg till respektive arbete. Hör så fint den sjunger. Visst är det härligt.
Solen bryter precis fram ur molnen och det känns redan nu att det kommer att bli en sån där gudomlig vårvinterdag.

- Nej, men jag hör att det kvittrar, svarar han.

- Menar du att du inte hör talgoxen som sitter där borta. Känner du inte igen lätet "titi-fy, titi-fy, titi-fy".

- Nää, det kvittrar ju bara hela tiden, varenda dag året om, tycker jag.

- Jamen det här är väl annorlunda, eller hur? Det här är ju inte bara kvitter. Det är ju en vacker sång. Ett härligt vårtecken.

- Jasså! Det har jag aldrig förstått. Men kvittrar gör det ju - hela tiden - och jag hör då ingen skillnad på kvitter och kvitter.

 

25 februari - Om utter vid Markaån

 

Markaån/Orrnäsån

Det blev en fantastisk vårvinterdag igår. Som vanligt om tisdagsmorgnar träffades vi på fiket Lars och jag, idag för att njuta av semlor på den riktiga semmeldagen. Sture från Mark kom fram till oss och berättade att han nere vid ån sett nya spår av utter. Se där, vi hade hittat öppningen för en lovande utflykt.
…
Vi vandrar ner längs skotningsvägar genom nygallrade lövbestånd av asp, ek, björk och hassel; halkar fram i traktorspår på snö och is och kommer så småningom bort till avledningsdiket som går alldeles nära och parallellt med E4. Vi finner bäverbygget där Sture har sett spåren. Och finner mycket riktigt en markering på barriären som ligger tvärs över diket, både tramp och spillning av utter. Jag tar hand om en avföringsklump, vi luktar in den typiska utterdoften, nästan angenäm och mild till skillnad från minkens fräna. (Den ligger nu på tork i ateljén).

Spårlöpor av utter vid Markaån.

Då vi följer diket ut mot Markaån ser vi alltfler spår av utter, trajor längs iskanterna på båda sidor och kanor i snön. Spåren löper energiskt ner och upp ur vattnet, ibland i en liten sväng genom närliggande terräng men sen tillbaka till ån. Vi följer spåren under trafikens E4, där bilarna susar fram i en fart där uttern inte finns med ens i tankarna, och ytterligare några hundra meter på andra sidan vägen. Utterspåren löper på uthålligt och stabilt.
Vår upprymdhet känner knappast gränser; äntligen utter i vår närmaste hembygd.

Typiska utterspår.

Spårtecknen är typiska. Runda tassar med ”häl”, oftast grupperade i språng, ibland två och två och stundom fyra och fyra. Minkens spår är mindre men man måste vara försiktig med slutsatsen om spåren är gamla och uttöade av mildväder, då finns förvisso en viss förväxlingsrisk. Men vi är säkra på vår sak. Detta är utter.

Vi åker hem till Sture och jag får i en plastpåse resterna av den trafikdödade utter som han tog hand om för två år sedan. Den skall upp till Riksmuseum, ty uttern är kronans villebråd. Sture säger att han under minst fyra år har sett spår av utter vid ån. Han har hört dem vissla om kvällarna men aldrig sett någon. Den självklara slutsatsen av dessa observationer måste förstås vara att Markaån hyser en stam av vild utter. Hur stor? Det vi vi inte.

Markaån rinner från Visjön ut i Vättern vid Orrnäs, där den då kallas Orrnäsån. Ån har sina källflöden på gränsen till Småland nära områden som är kända som ”utterland” (läs: ”Utterliv” av Anna Roos).

Efter middagen åker Lars och jag upp till Markaåns utlopp från Visjön där ett dämme reglerar vattenföringen nedströms. Vi få leta en stund men efter ett tag finner vi ett utterpår även här. Det är lite äldre och delvis översnöat men de kanor med rejäl bredd som vi finner i snön talar klartext om fyndet. Således är det nu dokumenterat att utter finns längs större delen av åsträckningen. Fantastiskt!
.

Vi finner ett bo av hasselmus.

Det blev mycket skrivet om utter nu och det är klart att fokus hamnar där även om ån i sig och miljön runt omkring är värd sin egen historia. Låt mig bara nämna att under vandringen längs vattendraget upptäcker vi övervintrande gärdsmyg på tre platser och minsann, finner vi inte också ett litet vackert bo av hasselmus i en buske. Vilken dag och vi är faktiskt privilegierade som får vara med. Det gäller också att inse detta!

 

25 februari - Skogsduvan vår första vårfågel

 

Skogsduvan - den första vårfågeln är på plats igen.

Så har den kommit - den första riktiga vårfågeln. Idag satt nämligen en skogsduva på en elkabel vid Ramstadbron vid Tåkern.

Skogsduvan brukar vara först, nästan alltid i februari, men så flyttar den heller inte så långt mot söder innan vintern.

Snön töar raskt bort nu och ute på slätten breder barfläckarna ut sig. Allt bereder sig för vårens återkomst. Nästa fågel på plats kommer säkert att vara grågås. Därefter kommer vipor, starar och lärkor i snabb följd. Men, alla dessa arter är medvetna om vårens nyckfullhet och kan lika snabbt försvinna tillbaka ett tag igen.

Brandmus - Sveriges nyaste däggdjur som det kommer att presenteras i Fauna&Flora.

Läs mer på min hemsida:

http://www.gebbe.com/brandmus.htm

Nu har jag skickat meddelande till Riksmuseums Anna Roos om utterfyndet. Dessutom har jag godkänt det slutliga utseendet på den artikel som jag har skrivit till Fauna&Flora om Sveriges nyaste däggdjur - brandmus. Och så på det lite slutlig teckning vid insektsplanschen. Nu väntar jag bara ett besök av en konstförening. Så blir det blir hela ett gott dagsverke allt som allt, tycker jag

 

25 februari - Besökare hos brandmössen

 

Deidre håller ömt om brandmusen.

Varje dag kommer gäster till brandmössen. Jag kallar dem brandmössens vänner och i konceptet ingår numera att:

1: Kanske få hålla musen i handen om man vågar och vill.

2: Få med sig en kopia av min kommande artikel i Fauna&Flora.

3: Obligatorisk namnteckning i brandmössens gästbok.

25 februari - Skogsharens flyt

26 februari - Avslut barrskog

Nicklas avsynar mitt verk.

Min vän Nicklas är på plats i ateljén; idag som representant för beställaren länsstyrelsen i Östergötland. Min barrskogsplansch skall avsynas och godkännas innan tryckningen. Han har några smärre detaljer att peka på som behöver viss justering men redan nu när jg skriver är detta ordnat. Skönt!

 

26 februari - Cordelia Edvardson i SVD om brandmusen

 

Faksimil ur Svenska Dagbladet den 26 februari 2009.
 

Flera personer i min omgivning meddelar mig idag att den kända kolumnisten Cordelia Edvardson har skrivit en krönika om Naturmorgon, brandmusen och mig i dagens Svenska Dagbladet.

 

Klart att man blir glad av sånt även om den egentliga upptäckaren Christer Eriksson försvinner alltmer i bakgrunden allt eftersom historien sprids i media. Jag vill passa på att säga här, att jag själv hela tiden har varit väldigt noggran med att meddela historien på rätt sätt, d v s att det var Christer som helt och hållet uppmärksammade de annorlunda mössen från början och sedan samlade in ett exemplar. Jag har varit förmedlare av historien och uppföljare av den till myndigheter och sedemera media. Christer som är "blyg" ville aldrig vara med. Jag har så få jantesympton själv och det är väl tur det, annars hade kanske historien aldrig blivit en historia.

 

Idag har jag bestämt mig för att placera terrariet i mitt ateljéskyltfönster. Jag såg barn som kikade in och förstod att det nu är dags att hjälpa till med att synliggöra de små brandmössen bättre.

27 februari - Rester från igår

Rester från sommaren - storfläckig pärlemorfjäril.

 

Det är nästan att jag kan sitta och njuta ute på vår inglasade altan idag. Jag provar i alla fall en stund. I hörnet ser jag då en död fjäril. Den är torr men mycket vacker. Det är resterna av en storfläckig pärlemorfjäril från sommaren som gått. En påminnelse om liv och död och skönhet hela vägen.
 

En vingpenna från sparvhöken

Under fågelbordet finner jag sen en fjäder från en sparvhök som uppenbarligen var här igår. Jag såg den aldrig och vet inte om den fångade något. Men fjädern blir min.

27 februari - Våren är på gång

Smältvattnet trycker upp isen på Tåkerns stora tillflöde.

Jag måste bara. Den första våren lockar så starkt att jag åker ner till Stugan och Tåkern om blott för en liten stund.

De första grågässen flyger in över sjön.

Jag visste det! Grågässen har anlänt. I hundratal. Allt har skett på ett par dagar. Slätten är fri från snö. Smältvattnet pressar upp isen i Ramstadkanalen och snart sprängs allt till sörja och flak. Sen är det dags för sjöisen att krossas och malas. Våren är stark och energisk.

De samlas i väntan på issmältningen.

Då jag står vid Väversunda och tittar på gässen som vilar på madens is, vänder jag mig mot solen och Omberg och lyssnar efter sträckande lärkor. Det är för tidigt men fortsätter det som nu är de kanske här i morgon.

En ung blå kärrhök sveper förbi.

En ung blå kärrhök passerar framför mig. Den vänder sitt vackra ansikte mot mig och det gula ögat fångar mitt innan den kastar iväg; som alltid på jakt.

28 februari - Besök från Riksmuseum

Peter Nilsson, Riksmuseum, håller en brandmus i handen för första gången.
 

Jag visste det! Att vintern skulle ge svar på tal om allt vårtjafs som jag ägnar mig åt. Idag är det fem minusgrader och nordlig vind. Men solens direktvärme rår inte ens vintern på. Eller ljuset - så det så!

 

Igår var Peter Nilsson från Naturhistoriska Riksmuseum i Stockholm här i ateljén för att titta till brandmössen i terrariet men framför allt för att hämta en död mus till samlingarna. Jag passade dessutom på att skicka med resterna av den utter som jag fått ta hand om från Sture i Mark samt en trafikdödad skogsduva jag har haft i frysen i minst två år.

 

Det var för mig ett spännande möte med en mycket kunnig biolog, ännu ung och vetgirigt hungrig. Vi förde samtal om djur och vetande i allmänhet och brandmöss i synnerhet. Och vi bestämde att ses till våren i Ombergsbygdens härliga marker.

28 februari - Naturskyddsföreningen Ödeshög

Naturskyddsföreningen Ödeshög har årsmöte.
 

Vi hade årsmöte häromkvällen i Naturskyddsföreningen Ödeshög, där jag har varit ordförande i två år. Vi i styrelsen har gnölat rätt mycket över det svaga gensvar vi tycker oss få från medlemmarna på våra aktiviteter. Det är trångt i den ideella sektorn på alla håll det vet vi, men någonstans finns ju ändå en nedre gräns.
 

Men på årsmötet bestämde vi oss för att försöka fortsätta om än med något mindre ambitioner och jag återvaldes till ordförande. Någon ny fanns inte att få, så jag ska försöka tända till ett tag till. Det kan ju bara bli bättre och nu med två nya fräscha personer i styrelsen, Barbro och Ulrika, går vi säkert åt rätt håll.

28 februari - Lärka

Gebbe Björkman

Ge Sveriges skogar en chans. Gör ett "Klick för skogen" (länk)

Jag har ytterligare en blogg. Den skriver jag i ibland under nätverket Svenska Konstnärer. Den kan du läsa och reagera på om du klickar på länken (här).

Dessutom vill jag gärna slå ett slag för min dotter Hannas härliga blogg:  http://mitt-liv-som-hanna.blogspot.com/

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok