Ateljé
Gebbe
Dagbok över
naturliga händelser i Ombergsbygd
med högst
personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närhet
April år 2009
Här kan du se det lilla reportaget från TV
Östnytt som jag medverkade i angående Tåkerns svanar. Det sändes igår kväll. (länk).
Bakgrundshistorien finns att läsa under den 26 mars (se nedan).
En
av Ombergs gamla jätteekar är numera frihuggen liksom flera andra och står
mäktig och uråldrig vid Älvarum. Den önskar bli mött med stor vördnad! Den
har varit med mycket länge!
Nu är det uträknat. Efter borrprov på Ombergs gamla ekar vid Älvarum
har Mats Nicklasson på Skogssällskapet räknat ut att jättarna är 150 - 200
år äldre än vad man förut har trott. Det äldsta trädet är från början av
1400-talet, alltså mer än 600 år gammalt. Om man dessutom beaktar att ekens
kärnved är bortruttnad är det troligt att just denna ek är ännu något äldre.
.
En död ek är inte alls död när
det kommer till kritan. Den är full av liv! Här i form av utgångshål från
mängder av vedskalbaggar.
.
Visst är det fantastiskt, att man kan krama levande varelser som var
med för så länge sedan. Tänk vilken historia de skulle kunna berätta. Och
delvis gör de också det, ty årsringarnas detaljer visar på ståndortens
klimat- och vegetationsförändringar genom århundraden.
Läderbaggen är
en av Sveriges raraste insekter. Den har en fristad i Ombergs gamla jätteekar.
För fyrtio år sedan planterades runt dessa
jätteekar på Omberg mängder av gran och lärk, vilka växte upp till kvävande
tät grönmassa. Vilken oerhörd brist på förståelse och vördnad detta var. Så
typisk för tidsandan runt 60-talet. Men, efter upprepad uppvaktning till
Sveaskog för cirka tio år sedan åtgärdades problemet. Bolaget har nu en
långsiktig plan för bevarande. Man har röjt området rejält och som det nu ser
ut är förutsättningen för ekarna och en framtida kontinuitet på området mycket
god. Ombergs jätteekar är räddade. Så utomordentligt bra!
Kattugglan vakar över boet i sin
jättek på Omberg.
En ek som dött kan stå ytterligare kanske
hundra år eller mer, som torraka, innan den lägger sig ner för vinden. Sen kan
den ligga som en så kallad låga ytterligare hundra år eller mer under långsam
nedbrytning. Också som död är eken oerhört viktig i det biologiska systemet.
Mängder av liv är beroende av att det naturliga kretsloppet fungerar: svampar,
skalbaggar, lavar, hackspettar med flera. Kortar vi människor förloppet genom
skogsåtgärder slår vi undan förutsättningen för ett rikt naturligt liv.
Vårlöken
blommar vid Stugan i små vackra buketter.
.
Just nu på morgonen denna fredag drar råkalla dimmoln in över
Ombergsbygden, som alltid från väster. Men jag känner på mig att solen
kommer att skära dem till försvinnande strimlor innan dagen är över. Vi har
städdag hemma och snart är jag klar med mitt beting varefter jag ska åka ut
till Robin i Ryket för att byta till sommardäck.
.
Igår sopade jag ut gruset från tomtgränsen och förväntar mig att de
gula kommunala vårtecknen skall komma alldeles snart och ta upp denna
vinterrest.
I rabatterna blommar krokus
för fullt, påskliljor och dvärgiris är på gång och isen har supersnabbt
försvunnit från vår lilla damm. Körsbäret och syrenerna är havande med
svullna knoppar och skatparet bygger i förtvivlad brådska i grannens
talltopp. Jag undrar om de vet.
...........
Talgoxar och blåmesar har
mutat in holkarna men det finns över för flugsnapparen som kommer om några
veckor. Våren är stadig och intensiv..
Jag målar
blåsippor nära och liggande på magen.
I onsdags stämde jag träff med Ombergs
blåsippor och konstnärskollegan Greger från Motala. Vid Turisthotellet i
söderläget där jag redan för flera veckor sedan såg de första blå ljusen i
gräset lägger jag mig nära och skissar och målar. Det är till sådana
upplevelser jag kan längta oändligt mycket en otröstlig grådagsvinter. Just nu
är tiden inne.
Vi sätter oss
en stund i lä i den vackra bokskogen på Omberg.
Vi sätter oss en stund i
bokskogen, samtalar och tecknar, Greger och jag.
Igår eftermiddag åkte Ulla och jag ner till Tåkern och Stugan för att
försöka hitta den första sädesärlan och de första snokarna. Men kvällen kom
före och med den också kylslagenheten. Snokarna försvann ner i backen igen
och sädesärlan visade sig inte för oss. Däremot var kvällen intensiv vid
Väversunda. Enkelbeckasinerna flög omkring som tokar, grågässen skränade och
tofsviporna slog knut på sig själva i luften. Lärksången fanns men ändå inte
alls om förr. Bruna kärrhökar patrullerade vassen och gulsparven sjöng från
hagtornsbusken vid vägkanten. Vi mötte konstnärskollegan Morgan från
Väderstad som tecknade tofsvipor genom tuben.
Krickorna krickade och och
sothönsen pickade. Svämvattnet brusade av liv.
Vårbruket är
igång i ett skrän av maskhungriga måsar.
På mossjorden vid Kälkestad var vårbruket
igång. Plogen skär och måsarna tär - på maskbeståndet.
Vi plockade med oss tussilago
hem för äggkoppen på köksbordet; en 0undviklig tradition!
Sädesärlan är
här. Den och tussilagon.
Hemma igen släpper jag av Ulla och åker
till ateljén. Där är sädesärlan. På Sockenstugans tak mitt över gatan, sitter
den och "sirpar". Jag lyfter på hatten trots att jag inte har någon och hälsar
vårens framsteg välkomna.
Och så idag
igen, just nu, trots råkallheten, ser jag den första humlan på krokusen genom
köksfönstret.
Välkomna till Vadstena och ett föredrag
med bildspel om en resa till Sumatra.
Efter ett vårregn är våren alltid vackrast och skönast. Så är det
idag, skärtorsdagen i stilla veckan. Hela dagen igår var mulen och fuktig
och under natten har ett mjukt regn fallit över bygden.
.
När vi så vaknar till förberedelser inför påsken och besök av kära
släkten i alla dess former, stiger solen fram ur dimslöjorna och lyser
alltmer från en strålande blå aprilhimmel. Det är lätt att andas. Kan det
bli bättre?
Ur buskar och kratt runt om i villasamhället stiger också fågelsången
varierad och mäktig - rödhakar, koltrastar och järnsparvar har dimpt ner
under gryningens småtimmar och sitter överallt och jublar. Jo, så
romantiskt får faktiskt även en så inbiten fågelskådare som jag, uttrycka
det ibland.
Nu blir det till att duka påskbordet ute på altanen. Så som vi
längtade och hoppades.
Nässelfjäril - det var för en
vecka sedan.
.
Ett problem jag har då jag skriver dagbok
är, att jag lätt tappar motiv eller ork. Jag måste därför vara på alerten med
ständig uppföljning så att inte mitt huvud blir för fullt av
material och idéer. Går det mer än någon vecka tappar jag normalt tråden och
fattningen och kan i värsta fall ge upp.
.
Nu är jag där igen. Inte för att det har
gått en vecka sedan senaste anteckning, fast mera för att det har hänt så
mycket att jag knappast vet hur jag ska börja eller fortsätta. Tänk att
naturen kan ta såna jättekliv bara på tre dagar.
Krokusen har redan blommat
över - Nu är tid för iris, tulpaner och påskliljor.
Jag får göra det lätt för mig. Jag
hoppar över det som så snabbt blev inaktuellt. Påskhelgen kom nämligen med
försommarvärme. Igår till exempel var det 18 grader i skuggan och solen
värmde som under en högsommardag. Då händer saker och ting fortare än jag
egentligen vill.
Trädkrypare
i eken vid Renemo - den jag hade djupa tankar om.
Förbi är redan att skriva om krokusens
prakt i
trädgårdens rabatter, nu
skingras blåsippsmattans fägring på Ombergs sluttningar, förbi är
grodornas och paddornas vandring till vattenhålen, över är
rödvingetrastars och taltrastars första sång, förbi är mina djupa tankar
under eken med trädkryparen vid Renemokärrets kant, flugor och
nässelfjäril dansar sedan länge redan, snokarnas uppvaknande under
stugfoten är historia, förbi är rördromens efterlängtade första ton och
morkullans första drag. Snart täcks dikesrenarnas gula hästhovsmatta av
gräsgrönska. Igelkotten vaknade för en vecka sedan och i morgon bitti är
lövsångaren här..
Allt hände på tre dagar med
sommarvärme i tidig april..
Nu grönskar måbärshäcken, nu blommar
almen och tujan, nu är ringtrast och gransångare redan här och tulpaner
och påskliljor slår ut, nu har jag sett de första gröna bladen i
björkbuskarna, nu blommar sälgen knallgul och alldeles strax kommer den
första ladusvalan med sommarn i släptåg, nu är ljumvattnet fullt av
grodrom och fiskgjusen flyger med nyfångad gädda till boet på Omberg, nu
har korpen lagt ägg i redet vid Västra väggar, nu är vårsådden över och
vitsippsmattan breder ut en vit sky över ängar och hagar. Det är dags för
det första myggbettet..
Det blev en påsk utan dess like med
familjen. Allt blev perfekt. Vi var alla på plats och fick tre underbara
dagar tillsammans hemma och i naturen. Det är mer än man kan begära och
hoppas på. Ett privilegium helt enkelt!
Min vän Göran ringer och meddelar att både göktyta och svartvit
flugsnappare har anlänt. Det är rekordtidigt. Jag säger då det! Det händer
mycket nu för tiden i ljuset av den snabba klimatförändringen..
Forskarna oroar sig för att synkroniseringen mellan fåglars ankomst,
häckning och födoresurs rubbas till många arters nackdel. Det gäller kanske
de tidiga flugsnapparna också om man utgår från att namnet "flugsnappare" är
en adekvat beteckning. Emellertid har studier visat att den svartvita
flugsnapparens stapelföda tidigt på våren är svartmyror; i stort sett som
för myrätaren göktyta alltså. Så lyckligt och så naturbalanserat - och
verkligen ingen slump!
Ulla sitter på huk och snokar i
gräset.
Äntligen är turen även på Ullas sida. Hon får vara med om årets
snokfest vid Stugan; en tradition jag brukar längta till hela året. I år
skriver jag april, ovanligt tidigt, i härlig försommarvärme.
Vid stigen inne bland skyddande syréner och på gräset i solen har
mellan tio och femton snokar samlats. Överallt runt omkring oss slingrar de
nästan helt ignorerande vår närhet. Vi har dem runt händer och fötter. Ett
nystan uppstår runt en stor hona, med en handfull uppvaktande hanar, sen
blir det "följa-John-lekar" med spelande tungor och spaning med mäktiga
huvudlyft, då släktskapet med kobror faktiskt kan anas.
Mellan tio och
femton snokar visar upp sig på närhåll för oss.
Vi är lyckliga och glada idag, som får
vara med om skådespelet!
Nedan
följer fyra fotografier på fyra olika individer. Titta noga så ser du att de
intrikata mönstren och teckningarna varierar och är individuella.
Jag har idag på morgonen dokumenterat Ödeshögs "Riksträd"; den
ornäsbjörk som planterades i parken mitt i Ödeshög på 80-talet med en idé om
att med hjälp av detta träd som rikslikare kunna följa vårens framsteg i
landet. Ett s k fenologiskt projekt.
Riksträdet -
skylten berättar om ett projekt..
Alla
ornäsbjörkar härstammar nämligen från en och samma ursprungliga mutation i
Dalarna och är sticklingar av detta träd, vilket kännetecknas av sin vita
näver och flikiga blad. Ättlingarna finns idag officiellt planterade i varje
kommun runt om i landet. Visste du det? Och sen dessutom lite här och var i
trädgårdar i landet.
Björken slår ut
just nu.
Nu är Ödeshögs eget riksträd mitt i
lövsprickningen, något tidigare än andra björkar runt omkring. Skylten bredvid
berättar, om än ärgad och svårläst, om projektet men jag undrar jag hur pass
ämnet är uppdaterat och aktuellt. Få ödeshögsbor känner nog till det hela i
alla fall. Och finns sammanslutningen "Sveriges stadsträdgårdsmästare" kvar?
.
Så
passande ändå att lövsångaren nu har anlänt efter sin Afrikaresa; redan
ganska spritt om ännu inte allmänt på något vis; det dröjor några veckor ännu.
Sveriges vanligaste fågel är den med en population på kanske 20 miljoner
individer och den lever framför allt av bladlöss och måste således anpassa sin
ankomst efter de första björkarnas och häggarnas knoppning. Det är nu det -
och de första lövsångarna är alltså här. Redan!
Jag gästar Röks
skola med en lektion om fåglar.
På förmiddagen gästar jag Röks skola där
jag berättar om fåglar för en intresserad skara barn. Det var här i Röks skola
det också började för mig för länge sedan. Doften från gymnastiksalen där
barnen sitter i ring på golvet väcker minnen till liv från min första
yrkesverksamma tid som lärare. Det var på 70-talet men det känns som igår.
.
Två ladusvalor flyger runt vid hamnområdet i Gränna. Det är blåser
snålkallt från sjön och det tycks som att det är glest mellan flygfän.
Svalorna får jaga runt stort och snabbt för att finna mat för dagen..
Inte ens två svalor gör någon sommar av denna dag.
En
akvarellstudie av blåsippa.
.
Nu är det bara en månad kvar tills
Ombergsbygdens Kulturarbetar- förenings konstrunda "Konst runt Omberg"
pågår för fullt. Den 21 - 23 maj kl 11 - 18 öppnar vi våra ateljéer
för besök. Det är numera en väl etablerad företeelse och tusentals
människor besöker evenemanget. Nästa år firar vi förresten
tioårs-jubileum.
Själv arbetar jag för fullt för
att ha fräscha verk klara i tid. Jag har arbetat hårt med allt idéellt
innan, t ex har jag producerat utställningsfolder m m, och nu är det
verkligen på tiden att jag ser om mitt eget hus.
Jag har bland annat legat på mage
bland Ombergs blåsippor ett antal dagar då vädret var gott. Det har
blivit många studier i akvarell av blåsippor. Det är en favorit. Jag
blir aldrig mätt på detta sköna blomster som färgar Ombergs backar i
blåljus.
Nu vill jag hälsa dig välkommen
till Konstrundan och Ateljé Gebbe. Jag tror och hoppas att du kommer
att finna det värt besöket.
Du finner mycket mer om konstrundan
"Konst runt Omberg" under nedanstående länk.
Forsythian brinner i
alla trädgårdar
Idag är det skyad himmel och ändå
23 grader varmt i skuggan. Det känns märkligt.
En oljemålning på gång.
Ännu inte på långt när färdig..
Jag målar olja på min altan vid
Tåkern samtidigt som jag njuter av allt som händer runt omkring mig:
grönfinkhanen som ror över himmelskupan i sin spelflykt, stararnas
sång i askarna, sädesärlan som trippar på taket över mig och
majsmörblommorna som just slår ut.
Den äggstinna majbaggens
hona vandrar över en livsfarlig solväg. Många "blaffor" i asfalten
skvallrar om problemet.
Det går för fort bara. Björkarna
slog ut på ett par dygn och uppe på Omberg börjar bokskogen bli grön,
lönnarna är nästan vräkigt blommande, i alla trädgårdar brinner
forsythiabuskarna, ur vitsippsmattan reser sig asparna som ur ett
snötäcke, äggstinna vandrar majbaggarna över livsfarliga solvägar,
buskskvättan är här - redan och vårsådden spirar. Det är ju ändå bara
april ännu.
.
En
så kallad svavelsippa, Anemone lipsiensis, är enhybrid mellan
gulsippa och vitsippa.
.
Under helgens resa
till Trånghalla och Borås noterade
jag en vackert blommande hybrid av vitsippa x gulsippa på norra
dikesrenen vid Rv 40, 500 m öster om motorvägspåfarten vid Rångedal/Nitta;
jag undrar om den är känd. Klonen jag upptäckte var ungefär 3 x 3 m,
högvuxen och mörkgrön med gulvita blommor, många dubblade som hos
gulsippa. Detta är den tredje individ av gulsippa x vitsippa som jag
har sett genom alla år.
Den bruna kärrhökshanen
har luftcirkus högt däruppe i skyn.
.På
morgonen tar jag först emot besök av en konstförening från
Huskvarnabygden i ateljén sen hastar jag ner till oljemåleriet i
Stugan. Jag har några målningar ytterligare som jag vill ha med till
Konstrundan under Kristi himmelsfärdshelgen och så värst mycket mera
tid över är det kort om. Men det känns ändå bra. Jag accepterar att
det blir så många verk som jag klarar av att avsluta och inte ett
enda mer än det. Så långt har jag faktiskt kommit tankevis i min
antistresshantering. Jag hinner till och med ta en fika med Anders
från fältstationen och kompis Janne som tittar in, utan att bli
störd.
Naturen är fridfull, våren
är mogen och vinden är loj idag. Högt däruppe, om jag kisar med
ögonen, kan jag se den bruna kärrhökshanen, spelflyga. Han är
säkert en kilometer rakt upp i skyn där han kastar sig runt
under roll, störtdyning och stallning; så som bara en upphetsad
kärrhök kan göra. Han anas som en prick men med med mitt
fototele kan jag komma honom ganska nära. Hans jamande läte
däremot når mig förunderligt starkt och rent trots den höga
höjden.
Sven berättar under
sin favorit, en "ny hybrid".
Kvällen avslutar Ulla och jag
i Hulje utanför Mjölby, hos vännen Sven, som har bjudit in till
Magnoliavisit. Kanske ett femtiotal olika arter har han Sven,
han vet inte själv så noga. Hans trädgård är ett praktfullt
fyrverkeri av magnoliablommor i olika form, färg, storlek och
från olika delar av världen.
.
Magnolian "Ny hybrid"
är Svens stolthet och den sätter doft av gammeldags tuggummi i
hela trädgården.
Under en magnifik "Ny hybrid"
med koreanskt ursprung berättar Sven om detta träds fantastiska
resa jorden runt; om de olika arternas härkomst och blomningstid,
fröodlingen, ymparna och om utbytet med andra intressenter jorden
runt i de exklusiva sällskapen av magnoliaentusiaster. Ändå, är
magnoliorna bara en del av en helt igenom unik trädgård som Sven
har som ett av sina många skötebarn.
.
En rosa skönhet
..
Jag vill komma tillbaka igen
lite senare i vår för att följa succesionen och jag får löfte
därom vid en kopp kaffe. Med mig hem får jag dessutom ett exemplar
av Fredrik Sjöbergs senaste bok. Nu har jag kvällslektyr som heter
duga. Och dessutom en, av Sven, från frö framodlad strimlönn som
kommer att pryda vår trädgård i Ödeshög.
Sagotallen vid Bottnaryd -
600 år gammal.
Vi stannade till på Rv 40 i närheten
av Bottnaryd någonstans mellan Jönköping och Mullsjö förra veckan för
att besöka ett uråldrigt träd. Jag har sett det i ögonvrån tidigare men
alltid varit på väg. Den har många namn denna tall, likt ett kärt barn:
Ullebotallen, Prostatallen
eller Sagotallen..
En
torrgren från ett av Sveriges äldsta träd finns numera i min
naturaliesamling.
Nu gjorde vi äntligen ett besök vid
denna fantastiska tall, troligen Sveriges näst äldsta, med en ålder av
nästan 600 år. Någon gång i slutet av 1400-talet började den växa och
var redan på 1600-talet så mäktig att den beskrevs som en jättetall, där
den stod skönt växt vid den vackra tvåspannade stenbron vid ett
frekventerat "mot" av färdvägar. Och än idag står den kvar ännu mer
imponerande och är fortfarande helt frisk med gröna barr och stor
produktion av kottar; i hög grad vid liv och fertil som 600-åring- släng
dig i väggen du mänsklighet!
Lunch i det gröna vid
Stugan med delar av det "gamla Tåkerngänget".
.
Solnedgång i en rökig single malt en
aprilkväll i värmen på altanen.
.
Dags att summera månaden
som gått..
April 2009 är den varmaste
som jag har upplevt. Delar av södra Sverige hade meteorologisk sommar
under hela månaden - alltså en dygnsmedeltemperatur över 10 grader..
Dagstemperaturen har under
en stor del av månaden legat mellan 15 - 20 grader och nytt värmerekord
för april har slagits med 27 grader som mest.
Man kan ju inte låta bli
att tycka att just denna del av klimatförändringen är förförisk.
Gebbe
Björkman
Har du synpunkter på, idéer, frågor eller
intresse av något i denna min Blogg som jag kallar
Naturlig Dagbok
har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här
nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag
får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär
finns det att finna i min
Gästbok
| 
En
av Ombergs gamla jätteekar är numera frihuggen liksom flera andra och står
mäktig och uråldrig vid Älvarum. Den önskar bli mött med stor vördnad! Den
har varit med mycket länge!
