Jag har just kommit tillbaka från ett litet föredrag om insekter för Svanshals biodlarförening ute i det fria, vilket föranleder mig att visa några av de foton jag för någon dag sedan tog vid Tåkern. Det var en vacker, varm och solig dag med ett härligt insektssurr både i blommor och på savande björkstammar.  

.
 

 

 

 

 

 

Tre arter flugor, myskbock och guldbagge.




Kärrspindelns bo med tusentals små ungar som ska växa till Sveriges största spindlar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hane av gulröd blombock äter pollen tillsammans med mängder av små rapsbaggar.
 

 

 

En geting och en annan obestämd art av stekel på blombesök.

 

 

 

 

 

 

 

Silverstreckad pärlemorfjäril - vilken skönhet!

 

 

 

 

 

 

 

Myskbock - i mitt tycke en av Sveriges vackraste skalbaggar.

Kerstin ringer och meddelar att det är dags att komma för att prova västen.

En ung pilgrimsfalk gnäller och dyker i luftrummet över Stugan. Ombergs falkungar är ute på sina första äventyr utanför bobranten.
.
Över Stugan dansar två unga pilgrimsfalkar. Troligen är det ett av Ombergsparens ungar, dem som jag såg vid bohyllans branter för ett par veckor sedan. Nu är de utflugna och jagar på egen hand så gott det nu går. Det kommer att bli en snål tid för dem med svälten tätt intill och ännu håller de delvis ihop, söker tryggheten hos varandra. Åtminstone dessa två.

 De jagar varandra över gläntan, gnäller och kastar. Det är cirkus på hög nivå. Efter en stund försvinner de båda bort mot Omberg och in i Dags mosses tallskog.
.

*

Igår kväll, då vi åt en wienerschnitzel på Vätterhästen i Hästholmen, såg Göran som råkade sitta vid bordet intill hur en pilgrimsfalk flög över oss. Jag hann inte med men kommenterade käckt:

- Äsch, det är vardagsmat här i bygden runt Omberg-Tåkern.

Hur rätt hade jag inte i min låtsade stöddighet.

Rödgul höfjäril - fotograferad i Spanien.

I skuggan av tistelfjärilens invasion tidigare i somras har det nu dykt upp en ny invasionsart - Rödgul höfjäril.

De första exemplaren sågs för några veckor sedan och nu har den dykt upp på flera platser i södra och mellersta Sverige. Rapporterna har duggat tätt även i nätverket Brevduvan, som servar fågelskådare. Det är nämligen så att alltfler av dessa söker och finner nya upplevelser i den rika världen av fjärilar - flygande som flygande - kan tänka.
.
Parallellt med rapporteringen om förekomsten kommer också uppgifter in om vissa entomologers överdrivna samlariver. Då den rödgula höfjärilen anmäldes i ett klöverfält utanför Flen häromdagen, plundrades enligt uppgift, fältet snabbt på fjärilar. Två personer sågs håva in femton respektive sexton exemplar och därmed var den lokala delen av invasionen till ända. Flera andra intresserade kunde därefter kort konstatera att inga rödgula höfjärilar fanns kvar och bonden som ägde fältet blev förstås förbannad på all nedtrampning och slog snabbt av skörden.
.
Nu höjs återigen röster om den ibland bristfälliga etiken vad gäller insamlandet av insekter i allmänhet och sällsynta fjärilar i synnerhet. Jag skulle verkligen vilja önska en radikal skärpning bland vissa entomologer att visa betydligt mera hänsyn till allemansrätt, artstatus och behov av insamling.
Samtidigt är det uppenbart att viss insamling bör ske för artdokumentation m m. Det är inte alltid ett foto är tillfyllest.
I de flesta fall är insamlingen av insekter också försumbar i det stora hela, men undantag till detta finns förvisso också. Dessutom är ofta insektssamlandet, eller samlandet av natur i stort ofta en viktig väg in i naturkunskapen och naturintresset för ungdomar.
Icke att förakta alltså men lämpligen kombinerat laglydighet, god ledning och förnuftig varsamhet.

Insådd cikoria blommar mäktigt på viltåkern vid Gottorp.

Tänkt och gjort. Under två timmar vandrar jag runt på lyckan, kollar alla fjärilar jag ser, fotograferar och noterar. Jag ser mängder av tistelfjärilar, nässelfjärilar, påfågelögon, kålfjärilar och rapsfjärilar, enstaka gammaflyn och gräsfjärilar men inte en enda rödgul höfjäril. Efter besöket kan jag nästan med säkerhet säga, att till detta till synes så attraktiva ställe har det ännu inte anlänt några sådana.

Nu har jag emellertid bollat ärendet vidare till mina vänner fjärilsskådare att fortsätta sökandet. Och mitt besök var på intet sätt utan värde. Kolla bara in de härliga arter som jag lyckades dokumentera.

Nedan följer i tur och ordning: Tistelfjäril, Rapsfjäril, Nässelfjäril, Påfågelöga, Kålfjäril och Gammatecknat gräsfly.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lärkfalkens slanka och spetsiga sihuett skär genom luften som en vinande lie.

Över strandskogen vid Holmen stimmar tre lärkfalkar. Dykningar, jakter och kacklande: "kick-li, kick-li, kicke-kicke-li". Härligt att skåda är det. I förrgår var det pilgrimsfalkars dans - idag är det lärkfalkarnas tur.

Alldeles därpå vid Väversunda ser jag ytterligare två lärkfalkar som mobbar runt och driver med kråkor och skator. Det är lärande lek på gång.

Ett gäng belgiska fågelskådare har bänkat sig vid den södra änden av Ljungen i förhoppning om att få se många bivråkar glida över idag.

När solen står högre och börjar värma till termik tar man sig helst tillbaka över näset till en rastplats vid Ljungen. Där bänkar sig nu ornitologerna i sina stolar med tubkikarna beredda för räkning av rovfåglar.

Sparvhöken är en av de allmänaste rovfåglarna under sträcket vid Falsterbo om hösten. De kommer i en gles men jämn ström från augusti långt in i november.

Sparvhökarna kommer sträckande hela tiden men det som framför allt lockar är massträcket av bivråk, där ibland ett tusental individer kan dra iväg nästan momentant.

Men det är bivråken som är den tidiga höstens huvudattraktion.

Jag finns med där i skaran, sitter i solen och njuter lite lagom lojt. Efter en att en viss mättnadskänsla har inträtt tar jag tillfället i akt att titta lite närmare på biotopen framför oss - ljungheden. Medan ornitologerna sitter där envist fastväxta vandrar jag sålunda runt en stund och finner mig en ny blomma; en mycket vacker sådan och en som jag aldrig har sett tidigare - klockgentiana.

Klockgentianan är en sällsynt blomma med en unikt fullödig blå färg. Den växer på fuktiga hedar i sydvästra Sverige. Det är mitt första möte med arten.

Med detta blir även jag mer än nöjd och kan fara hemåt medan skådarna ännu sitter kvar och väntar, drömmer och längtar.
 

 

 

 

 

 

 

31 augusti - Det spökar i Falsterbo

 

Gebbe Björkman