Ateljé Gebbe

10. En vårresa genom Extremadura i Spanien

Från Madrid till Sevilla och tillbaka 17 - 23 februari 2002

Resan startar vid Madrids flygplats Barajas och går med hyrbil på väg E90 mot väster genom förorter och slitet landskap. Vid Oropesa svänger vi av huvudvägen och stannar för att beundra det vackra samhället som ligger på en grönskande höjd. Här ser jag resans första men enda observation av svartvingad glada. Vid El Puente strosar vi en stund runt floden. Det är gott om halvdöd fisk i kvarvarande pölar. Hägrar och gråtrutar har dukat bord.

Svartvingad glada - seglar som en tamduva.

Vi letar oss därefter ner längs den vackra vägen genom ett magnifikt bergslandskap mot staden Guadalupe. Storkar skruvar omkring överallt i luften eller spetar omkring i grönskande betesmarker där väldiga mängder av tofsvipor också rastar. Häcksparvar sjunger liksom svarthakade buskskvättor. Men skönast är ändå den stora mängden blommande mandelträd. De doftar ljuvligt i värmen och många människor har sökt sig ut i markerna med matsäckskorgar i mandelträdens skugga.

Strax söder om El Puente börjar det vackra stenekslandskapet. Murar, dungar av korkek, ollonsvin och blomsterprakt. Här får jag också äntligen för första gången uppleva blåskator. Som jag har längtat och fantiserat om denna exotiska fågel.

Blåskator - Europas exklusivaste fågelart - ett efterlängtat möte.

Vi  övernattar första natten uppe i bergen i byn Alia. Det är kallt i rummet på natten. Vi vaknar tidigt på morgonen av köldfrossa, storkklapper och åsneskrin. När vi ger oss av är solen på väg upp. Vi har en lång dagsetapp ner till Sevilla framför oss. Hela Dehesan sjunger av taltrastar, rödhakar och bofinkar. I skuggiga svackor ligger frosten blåvit och frisk. Rostiga dimmor möter solen. En alldeles ljuvlig morgon och vi får vara med.

I de små byarna  uppe i bergstrakterna runt turiststaden Guadalupe är kyrkorna verkligen bemängda med storkar. De har blivit så många här nere i Extremadura att de börjar bli ett problem för byggnaderna. Ett gammalt storkbo kan väga många hundra kilon och allt träck fräter. Som turist sorterar man dock bara fram det positiva och exotiska. 

Stora skaror av tranor lyfter från La Serenas ännu fuktblänkande marker. Det är fråga om sammanlagt säkert tusen tranor vi ser, som just nu lämnar Södern, skruvar upp i höjd mot solen och startar resan mot norr. Om några veckor möts vi kanske vid en skogsmyr hemma. Så knyts avstånd och bygder ihop. Allt är ett.

Band av tranor sträcker hela tiden mot norr på hög höjd.

I ett fuktigt bete nära staden Badajoz står en glänsande vacker svart stork alldeles intill vägen. Här svänger vi nästan rakt mot söder mot ännu mera sol och värme och når Sevilla fram mot kvällen. 

En glänsande svart stork står staty.

Rum i hostal är redan beställt av dotter Hanna som tar emot oss i "sin" stad.

Nu följer några härliga försommardagar i staden Sevilla. Trottoarcaféerna är uppdukade, La Giralda bjuder in till påskmässohögtid, och tjurfäktningsarenan är målad och fejad. Vi vandrar längs floden Guadalquivir som flyter trög och brun. Tar en buss till det stora utställningsområdet "Världsutställningen i Sevilla 1992" som möter med förfall och naturens återtagande. Vandrar mil i innerstaden.

Koltrastarna sjunger överallt i stadens parker och grönområden. Sevillas vita tamduvor kuttrar. Katedralens alla rödfalkar strider om sina revir under ideliga "tjeckande" hackläten. Här finns verkligen suveräna möjligheter att studera dem på närhåll.

Rödfalkhanen vilar på sin katedral i Sevilla

Vi gör en resa till havet. Vi färdas mot sydväst in i ett allt flackare och sandigare landskap. Vi vill till flodens mynning. Här ligger staden Sanlucar de Barrameda. Vi är mitt i sherryns distrikt. Stora fat uppstaplade i pyramider vittnar om lokal tillverkning och försäljning. Vi är också mitt i ett alldeles överväldigande blomsterodlingsdistrikt. Här står växthus och friland på rad med rosor, liljor, chrysantemum, orkidéer och allt annat som går att tänka sig i en välsorterad blomsterhandel hemma. Vi går runt och doftar, besöker ett svalt jättelager och konstaterar att alla fraktsedlar har grossistlandet Holland som destination.

Självklart är det ett besök vid Coto Doñana som drar mest. Vi letar oss fram längs floden tills vi når målet. Här är vi nu i ett av Europas mest berömda naturområden. Det är flera kvadratmil stort och tyvärr kommer det endast att bli ett några timmar lång besök så nu gäller det att koncentrera sig. Först tar jag plats vid en våtmark vid flodstranden i ett observationsgömsle som är uppbyggt. Här har jag sällskap av en spansk fågelskådare från Cadiz. Vi letar tillsammans.

Ett par kopparänder under spel.

En stor flock kopparänder drar omedelbart till sig mina blickar. Det är första gången i mitt liv jag ser den arten nämligen. Hanarnas näbbar är uppsvällda och lysande himmelsblå. De spelar för sina honor med stjärten som en antenn rakt upp i aktern. 

Den fingerfärdiga purpurhönan.

En purpurhöna vadar omkring i ett sävbestånd. Den hugger av rotstjälkar som den sen greppar med sin fingrade röda fot och bearbetar vidare med näbben för att komma åt den saftiga märgen. En flock natthägrar rastar sovande i en buske. Ja, det är något av allt som bjuds. Tyvärr upptäcker vi också en troligen skadeskjuten dvärgbeckasin. Den dimper plötsligt ned mitt ute i vattnet och flaxar med vingarna. Efterhand avtar rörelserna och den får allt svårare att hålla näbben över vattenytan och till sist drunknar den. Vi undrar egentligen vad som har hänt.

Efter detta gör vi en kort runda genom de mäktiga pinjeskogarna som står i sandig jord. Stora bestånd av en mycket vacker, storblommigt gul oxalisart växer här. Efter en dammig och guppig färd kommer vi äntligen ut vid ett saltträskområde av stor mäktighet. Här är det stora chanser för kejsarörn har jag just blivit tipsad. Efter någon timmes väntan får jag dock ge upp men bland mycket annat har tre dvärgörnar av både vit och mörk morf glatt mig mycket.

Dvärgörnar - ljus och mörk fas - över Coto Doñana.

Vi får ytterligare en dag i Sevilla som vi njuter av i fulla drag. Också vädret är fantastiskt. Sedan är det dags att ta farväl av Hanna och Spanien för denna gång och vända bilen mot norr och Madrid. Efter övernattning i bilen längs vägen någonstans i Extremadura tillsammans med en flock nyfikna och högljudda blåskator i solnedgången kommer vi tidigt på morgonen fram till flyget hem. Hem till vintern.

 

Gebbe Björkman