Ateljé Gebbe

Den gamla romanska bron vid Ledesma med byn i bakgrunden

Ett höstgulnande fikonträd hänger över bromuren

Blommande spikklubba en mycket giftig men vacker växt som vi fann på kullar där jorden var bördig. Den är som synes släkt med änglatrumpet.

Sprutgurkan - en märklig växt vars mogna frukter lätt lossnar vid skaftet och ur hålet som då blir sprutar fröna flera meter explosivt iväg. När Ulla rörde vid den för första gången fick hon nästan en chock. Den var liksom levande och flög upp i handen och stack henne menade hon.

Vid floden Tormes var det ett härligt fågelliv tidigt på morgonen.

Kohägrar och silkeshägrar drog iväg från sina natträd. Kungsfiskare flög fram och åter. Cettisångarna sjöng frenetiskt. Forsärlor trippade på stenarna, gräsänder snattrade och storskarvar snarkade. Och i buskarna runt omkring kryllade det av gransångare, svarthättor, grönfinkar och steglitsor och jag både såg och hörde trädgårdsträdkrypare väldigt fint.

Salamancas gamla katedral är verkligen magnifik och är liksom de flesta hus i staden byggd av vackert ljusbrun sandsten.

Uppe på Salamancas torn huserade en vacker hona av pilgrimsfalk. Hon terroriserade tamduvor och skator under vilda jakter som jag härligt nog blev vittne till. Alla passerande salmaniter undrade nog vad jag kikade på - föga vetskap hade de om denna skönhet vid skönheten.

Vi är på väg in i nationalparken Monfrague. Ett av Spaniens förnämsta fågelområden, beläget i norra Extremadura.

Dimman, eller snarare molnen ligger lågt över Monfragues mjuka kullar där cistrosen är i frukt och ljungen blommar meterhög.

Sköna skärningar finns mellan berg och vatten. Här spanar jag efter lammgam, kejsarörn och grågam. Utan resultat.

Men där uppe på en klippkam femhundra meter bort sätter sig plötsligt en grågam. Väldig och stor, vilket knappast framgår av detta foto.

Hanna och Ulla kikar på grågamen. I sjön under dem simmar en utter.

Svartstararna kivas och sjunger på tegeltaken överallt.

Höglänta ängar på gränsen till Portugal med sjungande lärkor och nyspirande gräs efter år av torka.

Vackra stenmurar uppe på bergsängarna skvallrar om gamla, nu nästan övergivna odlingar och beten.

Gränsfloden mellan Spanien och Portugal - El Duero -  ligger i en djup ravin.

Blommande tidlösa.

Ulla njuter av solvärmen i en sluttning i Portugals bergsodlingar.

Hanna kollar hur mogna oliverna är.

... och jag livas upp av sol, värme och honungssugande bin på murgrönan vid vägkanten. Det känns som sommar.

16.

19 - 24 oktober 2005

En rapport om en kort resa till och i Spanien med en liten avstickare till Portugal

med utgångspunkt från Salamanca

Direktlänk till lista över observerade fåglar klicka på bilden  nedan!

A short trip report from a journey to and within Spain with a little glimpse of Portugal outgoing from the city of Salamanca

(In english just a list of observed birds - click on picture above!)

19 oktober

Tidig morgon i Ödeshög - resdag.

Bil till Arlanda och sen flyg via Amsterdam till Madrid, där hyrbil väntar. Därefter drygt tjugo mils resa nordvästut till universitetsstaden Salamanca. Vi, Ulla och jag, är framme i mörkret runt 23-tiden hos Hanna, som visar oss vägen till vårt hostal Misol, där vi packar in för natten och ganska snart kroknar efter en kvällsvard på rummet.

20 oktober

Hanna pluggar spanska på förmiddagen.

Ulla och jag gör Salamanca som är en kuperad stad runt ett stort fyrkantigt Plaza Mayor. Alla hus i staden, både urgamla och moderna är byggda av en ljus sandsten. På en höjd ligger en enorm katedral som består av en gammal 1100-tals del och en nyare från 1500-talet ungefär. Genom stadens södra del rinner floden Tormes, nu efter två veckors regn rejält strömt.

I centrum finns gott om affärer, restauranger och tapasbarer. Några gågator lägger välbehagligt lugna stråk genom en i övrigt mycket livligt trafikerad stad.

Eftermiddagen, efter det att Hanna har slutat, börjar vi med att strosa runt i staden under hennes ledning.

Sen sätter vi oss i bilen och åker västerut till en liten vacker by vid floden Tormes. Den heter Ledesma. Vi vandrar där på den vackra gamla romanska bron över floden, kikar på fåglar, beundrar rustik bebyggelse, och har roligt åt spikklubbor och sprutgurkor.

Kvällen avslutas naturligtvis på en av de mysiga tapasbarerna.

21 oktober

Hanna pluggar åter på förmiddagen.

Jag gör en tidig morgon, med soluppgång och härliga fågelstudier nere vid floden Tormes mellan broarna i staden allt medan livet vaknar.

Jag finner en pilgrimsfalk som jagar skator och duvor runt katedralen och tar närbildsfoton av de olika sandstenarna som husen är byggda av.

Jag virrar bort mig lite och får be om hjälp för att komma hem i tid till vår bestämda resa som ska gå söderut.

Vi tar riksvägen söderöver ner mot Plasencia som ligger i Extramadura.  Stannar till vid en mysig restaurang på vägen vid byn Guijuelo som är extra känd för sina "embutinos" ( soltorkade grisskinkor - jamon serrano m.m.).

Överallt i gråhimlen hänger glador och innan regnet kommer, ser vi en flock seglande gåsgamar. När vi sen passerar bergskedjan Sierra de la francía och kommer in bland moln och regn blir allt blött men vi ger inte upp för sånt smått utan fortsätter mot nationalparken Monfrague.

I Extramadura möter vi palmer och mildare klimat, dock idag alltså extremt regnigt.

Vi passerar genom många olika naturtyper: intensiva åkerbygder med skördemogen majs eller sädesstubb, högslätter, trolska och mossiga stenlandskap, glesa steneks- och korkeksskogar, betesmarker med grisar, får och svarta och livsfarliga tjurar; varning utfärdas medelst skyltar för dessa tjurfäktningsobjekt. 

Efter lite väghjälp hittar vi in till nationalparken Monfrague, ett av de mera kända fågelmåsten som finns i Spanien, till min glädje. Vädret är naturligtvis emot oss men vad gör det. Vilket vackert bergslandskap med floder och uppdämda sjöar. Här pågår ett återställningsarbete, där planterad skog faktiskt tas bort och ljung och cistroshedar återskapas över mjuka kullar, blandat med glesa ekskogar, vatten och branta klippstup.

Återigen, det är tre år sedan, får jag uppleva en av mina favoritfåglar - blåskatan. Vi ser flera sällskap av denna vackra fågel. En flock på säkert femtio individer passerar över vägen.

Det varnas för ras och kronhjortar och vi ser många av av dessa tämligen orädda djur längs vägarna. Här och där finner vi också övergivna och mer eller mindre ihoprasade gamla lador för torkning av tobak. Fält med denna gröda finner vi längre fram på tillbakavägen. Vi måste stanna för att kunna bestämma vad det är för något.

Vid en damm där en stor vattenspegel blänker stannar vi till. Vi är på återfärd ut ur reservatet eftersom mörkret börjar sänka sig. Jag går ur och finner en simmande utter som t o m lockar ut Ulla och Hanna i regnet. Just då kommer en grågam seglande. Den är väldig. Europas största "rovfågel" med upp till knappt tre meter mellan vingspetsarna och den är extremt sällsynt och hotad. Men här får vi se den. Ganska väl faktiskt om än på långt håll, då den landar och vilar på en klippkam en bit bort. Den studerar oss och vi den.

Hemma ganska sent. Trötta och blöta.

22 oktober.

Ganska slö morgon. Det är bestämt att det ska bli staden Salamanca idag. Shopping och sånt där. Vi börjar med Churros y Chocolate på Café Colonial.

Själv går jag iväg österut till Parque Picasso där det skall finnas en plats för boule-spel, har jag fått reda på. Mycket riktigt. 14 välgjorda banor och gott om "gubbar mest" men det är Campeonate de Petanqe på gång och det finns inte plats för mig så jag lommar tillbaka till centrum, efter någon timme i duggregnet, där jag lämpligt möter de shoppande två damerna med var sin kasse. Bra timing - det blir gemensam lunch och sen siesta på rummet.

Ulla är sugen på en ordentlig stadsvandring igen så vi två drar iväg ut, utan regnrockar och paraply, vilket visar sig vara alltför utmanande!

Vi blir fast i ett ihärdigt regn under några alternativa och temporära regnskydd i form av godisbutik, läckande busskur och dragigt markisöverhäng. Vi viftar frenetiskt efter alla taxibilar, som samtliga är på väg någon annanstans med andra regnskygga människor och till slut får vi ta tjuren vid hornen ( passande i Spanien) och lunka hemåt i strilet och kastvindarna. Vi smyger in på hostalet eftersom vår värd rekommenderade oss vid starten att ta med paraplyer, vilket vi lite dumdrygt skämtade bort. Som tur är är han inte på plats så vi slipper att skämmas för våra genomblöta kläder och rinnande hårtestars skull.

På kvällen beundrar vi en levande konstinstallation på det stora torget. Människor som svävar under ballonger och klänger i trapetser till vacker musik och ljusorglar som spelar på väggarna runt om. Torget är packat av folk. Klockan känns sen för oss nordbor men här är det ännu tidig kväll.

23 oktober

Tidig morgon och vi skall resa nordvästut.

Första stoppet blir någonstans vid staden Zamora. (Jag kan inte låta bli att tänka på Zamora Nyholm - målvakten i Sveriges Landslag under fotbolls-VM 1958. Vad hade han med Zamora att göra?)

Lite café con leche förstås och sen vidare. Dimmorna som lägrat sig över landskapet under natten lättar och efterhand klarnar det till en härligt blå himmel och varm sol.

Innan vi kommer in över gränsen till Portugal stannar vi till i ett underbart högslättslandskap men oerhört vackra och noggrant byggda stenmurar. Fukten glittrar i det nyspirade gräset efter torkan som varat nästan ett år. Fjärilar flyger omkring, fåglar sjunger och vi njuter av äventyret, möjligheterna och alla nyfriska känslor.

Med sjungande sånglärkor och trädlärkor känns det som svensk vår mitt i hösten. Två passerande alpkråkor överraskar mig och visar på närheten till höga berg.

I Portugal ändrar landskapet och dess användning karaktär. Allt blir småbrutet, och detaljerat. Vi möter åsnekärror, småtegar med grönsaksodlingar, steninramade vingårdar, små svartklädda gummor på krumma ben och liknande gubbar med käpp och höga och smalskaftade skinnstövlar. Olivträden börjar dominera. De finns överallt på små terasserade tegar. Vi rastar flitigt och njuter av insektssurr och sommarvarm sol i branta sluttningar.

Vi kör sakta, det går inte annorledes, längs slingrande vägar rakt genom Portugals högra hörn och kommer åter ut i Spanien. Åt det här hållet märker vi först ingen skillnad. I de flesta byarna parkerar portugisiska bilar och människorna är sig lika. Men efter att vi passerat en bred  och mjukrundad bergskedja som är naturpark på bägge sidor om gränsen kommer vi åter in i det andra Spanien.

Sedan tar vi en snabbare, rakare och bredare väg hem innan mörkret sänker sig helt igen vid åttatiden.

Besök på Kinarestaurang på kvällen. Hel och god meny för tre personer för under trettio euro och då är även en lokal brandy och diverse andra alkoholhaltiga drycker inräknade.

24 oktober

Resdag - åter mot Sverige

I dagsljus åker vi denna gång. Inte riktigt från början dock eftersom solen inte går upp förrän vid nio. Men när vi passerar bergskedjan Pena de Guadarrama är vi uppe på resans högsta höjd 1160 m över havet. Då känns det som att vara hemma vid Omberg. Samma biotop och växter faktiskt och nästan frost i gräset. Och de ståtliga tallarna är helt "svenska" liksom bestånden av gulnande örnbräken.

Via mellanlandning i Paris och bilresa åter från Arlanda är vi hemma mitt i natten i Ödeshög.

Tack dotter Hanna för att du gjorde denna resa möjlig, innehållsrik och spännande

Gebbe Björkman - 25 oktober 2005