20.

Ateljé Gebbe

Resan till Turkiet

29 juli till 5 augusti 2007

20.

Det blev en resa för enbart glädje, njutning och rekreation. Ulla, dotter Karin och jag själv drog iväg till Alanya vid Medelhavskusten av Turkiet i början av augusti 2006. Att det skulle bli varmt anande vi nog i förväg men den hetta vi mötte var långt "värre" än befarat. I lobbyn på hotellet pendlade den angivna skuggtemperaturen på mellan 43 till 47 grader under dagens varmaste timmar.

Halvt nedgrävda i sanden under ett parasoll - så tacklar en del turkar den otroliga hettan.

 Ulla och jag svalkar oss  i ljummet vatten.
 

Att svettas är naturligt och bra och man brukar ju säga:  "att det var så hett så att svetten rann". I mitt fall var det verkligen så. Jag lämnade faktiska droppspår efter mig var jag gick under hela dagen. Det var en plåga att alltid känna sig så ofräsch. Det enda stället där svalka gavs var i poolen med sitt cirkulerande friska vatten. Havet då?. Jo minsann, där var det mellan trettio och trettiofem grader.

Karin svalkar fötterna i en frisk bäck uppe i bergen sydost om hotellet. Vi har hyrt bil ett par dagar för att komma undan de värsta turistfällorna. Det är befriande skönt att komma undan kustens tryckande hetta. Här uppe i bergen är vädret riktigt behagligt och i skogarnas skugga är det skönt.

Kungsfiskare

I den här bäckdalen där vattnet var friskt som i en sommarvarm svensk badsjö, d v s ungefär tjugotvå grader kändes det skönt att söka skugga. Karin och jag idkade balansgång nedströms. Småfiskar skvätte och vi skrämde upp både forsärla och kungsfiskare. En liten restaurang fanns i närheten där vi drack varsin sval läsk.

Att sitta där under vindruvorna och läska sig är nog det bästa minnet för mig från denna heta resa. Vindruvorna var mogna, söta och goda om än fyllda av massor av kärnor. En god liten lunch serverades. Sen blev det bad igen.

Under bordet har vi fått en trogen följeslagare. En något loppbiten hund fattade tycke för oss. Vi gav honom lite att dricka och att äta. Sen följde han oss troget. Jag upphör aldrig att förvånas över alla dessa hundar som springer omkring mer eller mindre herrelösa. Det finns en vänlighet om än underdånig och ett oändligt tålamod med oss människor. Ända ner till stranden via mängder av trappor följde han oss för att sen ligga och vakta våra tillhörigheter.

Vi kom upp till pinjeskogar under vår resa med hyrbilen. Då var vi som högst. En oerhört stark och uthållig symfoni utfördes där av tusentals nykläckta cikador. Varenda stam var översållad av puppskal från dessa halvdecimeterstora insekter som efter många års larvstadium nere i jorden bland rötterna nu bjöd in till parningsspel. Ljudet pulserade i styrka och när det var som "värst" var det nästan öronbedövande.

Vuxen cikada

Levantbulbyler

Fastän intresserad av fåglar bjöds jag inte på speciellt många upplevelser av detta slag. Det var för varmt helt enkelt både för dem och för mig. Livet levdes i skuggan och i vatten. En stork såg vi och ju längre mot öster vi körde desto fler levantbulbyler såg jag. Det var nog nära på allt. Kanske någon stenskvätta också förresten men jag vet faktiskt inte vilken sort. Det var på långt håll. Jo men visst, det var massor av vanliga grå kråkor överallt!