Ateljé Gebbe

Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

februari år 2004

29 februari

Skottår med förlängd månad, idag dock egentligen inte skottårsdag efter vad jag förstår. Den har man lagt in tidigare i februari.

Jerry följer med mig ut i skogen mot kvällningen. Till Renemo. Det är alldeles vindstilla och stjärnkallt. Himlen är karmin över skogsranden. Bäverfällda aspar ligger som plocke-pinn i sluttningen ner mot kärret vid ån som brusar nattsvart. Minkspåren löper kors och tvärs från ett brunt hål i snön under bron. Grävlingen har trajat framför oss och en älgko med kalv också. Rävar förstås, ekorrar  och en mård och så massor av rådjurstramp. Överallt har smågnagare och näbbmöss tråcklat sin sömnad.

Vi ställer oss stilla vid skogskanten. Jag ljuder iväg några sparvugglelock. Efter fem visslingar svarar han på andra sidan maden, sätter sig i en grantopp så liten och tunn att vi först är osäkra på om det inte bara är en kvistsamling. Efter ytterligare några visslingar lösgör han sig ur skumrasket och flyger oss till mötes. Han landar i en topp alldeles över våra huvuden och sitter där och blåser sitt sekundtaktsrop, nu med "dominansstuds". Kroppen kränger något varje gång och huvudet vrider sig oupphörligt runt, runt på spaning efter rivalen. Jag förhåller mig tyst i fortsättningen. Jag vill inte retas mera.

Han följer oss när vi vandrar vidare. Håller oss under uppsikt när vi vandrar ut på den snötäckta isen. Det mörknar snabbt och efter en halvtimma är han tyst och vi har vänt tillbaka mot bilen som står parkerad någon kilometer bortöver. En vanlig men magnifik upplevelse.

25 februari

Bara för någon timma sedan kom en grå sky över blåhimlen. En ridå av tät nederbörd dansade över bygden. Det var kornsnö; väldigt späd i konsistensen. Nu ligger det som ett tunt lager av kritvitt tvättmedel över marken.

Och inne i ateljén mognar citronerna på mitt vackra träd.

23 februari

Nysnö idag. Så där en decimeter med drivor runt husknuten eftersom vinden varit hård i natt.

Koltrasten satt i snön under fröautomaten och letade efter något att äta. Jag gick genast ut och skottade rent och trampade sönder ett köpeäpple. Men det var för sent. Han flög iväg och kom inte tillbaka igen. 

Igår vid Hästholmen såg jag storskarvar sitta staty på skären och en grågås drog in över Ombergs sydspets mot Tåkern. Sothönsen kajkade mellan båtarna och gräsänderna visslade. Några dykare laddade för vinterdopp. Jag anar våren bakom hörnet.

Och det är inte längre än ett par veckor sedan jag var i Indien och såg tvåhundrasjuttiosex fågelarter däribland denna underbart vackra Malabar Trogon.

Vill du ta del av min resa till Indien - klicka på bilden ovan!

14 februari

Efter en arbetsdag hemma känner jag suget att komma ut i skogen mot aftonen. 

Resan ställs som så ofta mot Renemo. 

Jag går den mjuka vita skogsvägen ner mot kärret och ån. Knäpptyst. På håll hör jag två korpar komma vevande över den svarta skogen. Vingslagen skär susande genom luften och ropen skorrar metalliskt och långburet. Älgen har gått framför mig och rådjuren och räven naturligtvis. En talltita hör jag pipa svagt på håll. Annars inget. 

Ån under bron forsar starkt och humusbrunt. Jag vandrar vidare ner mot kärret, går ut på isen och vandrar bort mot torrakorna vid vassen och alla bäverfällen. Det är stilla. Skogen knäpper och den tunna snöskorpan, lite nyfrusen efter dagens sol knastrar under kängorna. Jag andas djupt och försvinner i oändlighetens kupa. Ensam med världen. Skönt. 

Jag stannar tills det är ögonskumt. När jag går hemåt ... ett mäktigtbrak framför mig. Det låter som ett trädfall. Jag smyger dit genom ungranskogens rispande torrgrenar. Kan det vare en bäverasp som gett upp. Jag letar men finner bara gamla liggare. Inget nytt. Allt går inte att förklara. Så är det bara.

Venus står lysande klar över den försvunna solens efterlämnade himmelsljusning när jag sätter mig i bilen och kör hemåt. 

13 februari

I projektet Fria Aktiviteter i Fridtjuf Bergskolan här i Ödeshög, ställer jag upp för lärare och elever i klass 4 och 5 på så sätt att de får komma till min ateljé på utställning och studiebesök. Det är mycket uppskattat och barnen är intresserade och nyfikna. Idag är det grupp nummer tre av fem planerade som gästar.

...

Därefter åker jag till Vadstena och Janne och jag tar en tur ner till Svälinge vid Tåkern. Det är en vacker vinterdag, solen är stark och snön bländar. 

Vi går längs Mjölnaån där minkspår och rävspår löper tätt. Kanalen är muddrad och vattnet rinner klart. Vintervassen står ockragul och alldeles tyst. Utanför tornet finns en vak. Men det är ännu alldeles tomt på fågel. Om någon vecka kanske det hänt något. Vi sneddar ut över Tranören och går ut en bit i vassen, undersöker brutna pipor och finner tre Carabider: Demetrias imperialis, Dromius longiceps och Agonum thoreyi. 

Dessutom finner vi ett par arter små dykarbaggar, några larver och flera spindlar, hoppstjärtarna skuttar på snön som alltid. Livet är aldrig stilla, ens en vinterdag.

Vi spanar förgäves efter havsörnarna på isen men korp är det enda vi ser innan vi vänder hemåt.

12 februari

Redan. 

Hemma igen efter äventyret Indien. En kort episod i livet med starka och bestående intryck.

Nu är det vardag igen. Det är kallt. Minus tio grader ungefär och snön ligger någon centimeter djup. Inte mer. Skatorna bygger bo och talgoxen sjunger. Dagen har blivit minst en timme längre än sedan jag for för drygt tre veckor sedan. Det känns framför allt på eftermiddagen. Och det känns mycket bra. 

Jag har gjort en svit bilder av kungsfiskare sen jag kom hem. Det sista jag skrev om i min dagbok från i januari var ju ett besök i Linköping vid Stångån, där jag njöt av en frusen kungsfiskare. Min längtan efter just olika kungsfiskararter i Indien var stark och jag fick vad jag önskade. Hela sju arter av denna säregna fågelfamilj lyckades vi räkna in och vi missade endast en.

Om du nu klickar på bilden ovan kommer du till ett litet kåseri jag gjort om dessa fantastiska fåglar.

Gebbe Björkman