Ateljé Gebbe

Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

Augusti år 2006

9 augusti

Tillbaka igen hemma i Ödeshög efter en svettig vecka i Alanya i Turkiet. Hoppas väl kunna skriva ett litet reportage på min Resesida om detta snart. När det blir så lägger jag in en länk här. (Länk)

Jag hann precis lagom hem för att se de sista tornseglarna för året dra runt över samhället. Igår såg jag inte en enda. Nog finns det några kvar ännu men för varje dag minskar antalet och inom två veckor är de definitivt borta för året. Tre månader med intensiv sommarkänsla är tillända.

Vilken fjärilssommar det blivit av denna som började så trevande i maj.

Jag har noterat den första tistelfjärilen som anlänt söderifrån liksom mängder av gammatecknade gräsflyn, också de immigranter från Sydeuropa och norra Afrika. Amiraler och sorgmantlar börja bli allmänna och påfågelögon och nässelfjärilar finns i mängder. I min trädgård på pepparmyntan ser jag guldvingar och blåvingar samt surrande skaror av mott, mätare och blomflugor av allehanda slag.

Jag uppmärksammar i morgonens regionala blad, Östgöta Correspondenten, att det är en mycket god säsong för länets insektsraritet nummer ett - läderbaggen, samt att man funnit fem nya platser för den utrotningshotade fjärilen kronärtsblåvinge i landskapet. Det känns som om landets alla insekter och småkryp har efterlängtat denna varma och soliga sommar. Nu fylls potentialerna till bredden igen.

17 augusti

En dag för gräsklippning vid Stugan. Solen torkar upp marken fram mot eftermiddagen och jag måste passa på. Den senaste tidens lokala regnskurar har gett mycket nederbörd just här och gräset är nästan halvmeterhögt och tjockt som i en jakpäls. Första försöket för några dagar sedan gick om intet eftersom klipparen hade stått ute och sugit upp all fukt som den kunde. Det blev snabbtransport till service och återställning. Kostnad 600 kr. Jag nöds nu att köra på hög inställning och måste saxa fram och tillbaka, vilket innebär att jag måste göra en ny extra insats redan om ett par dagar igen. Men efter ett par timmar är det gjort och jag rinner nästan bort av svett i värmen. Jag anstränger mig att rädda så många grodor och paddor jag kan men alla gräshoppar kan jag inte parera.

Utanför Stugan över vallen, Arnes arrendeteg, som är blöt och rosafärgad av tuktade fackelblomster och knölsyskor hänger två tornfalkar. En är en utfärgad hane och den andre en ungfågel. De jagar trollsländor men inte såsom lärkfalkarna i luften. På typiskt tornfalksmaner hänger de ryttlande i vinden, sänker sig stegvis och fäller ihop vingarna när det är några meter kvar och dyker ner till bytet. Sen gör de som lärkfalken, skickar fram foten och sliter bort vingarna som singlar till backen varefter trollsländan snabbt är uppäten. Så fortgår det hela timme efter timme. Det är vackert att se.

Två tornfalkar jagar trollsländor

På fältstationen är det fullt med personal. Jag tror de är sex stycken nu. Fem svenskar och en lett. Melnais Balzams står på bordet. Ringmärkning pågår och resultatet den här sommaren är mycket bra, säger Anders från Karlstad. Snittet ligger på minst femtio fåglar om dagen. Just nu kommer han med en ärtsångare i påsen.

"Vi såg en röd glada här utanför igår", säger han.

Jag grämer mig något över att jag missade den. Det var flera år sedan jag såg en sån här i bygden. Men chansen finns i morgon igen eller dagen därpå. En härlig tid för fågelskådare ligger i färdig. Jag måste försök komma ut hit lite oftare nu, lovar jag mig själv.

21 augusti

Jag har ett litet projekt på gång. Fem unga män från Ödeshögsbygden har köpt en gammal ödegård i skogen. Där pågår nu för fullt ett stort arbete med röjning och återställning av gamla betesmarker. Gården heter Hallången och jag måste säga att jag inte kände till den innan. Sjön Hallången fanns i mitt medvetande men inte den gamla gården med samma namn.

Men mitt projekt då, var kommer det in i det hela?

Jo, Magnus Karlsson, en av dessa pionjärer, undrade om jag kunde dokumentera stället i form av fem akvareller som var och en av ägarna skulle få av de andra vid kommande födelsedagar. En spännande grej, tyckte jag, och nappade på förslaget.

Ödegården Hallången i snålljus en januaridag.

Det var i vintras jag var där för första gången. Jag ville vara ensam och letade mig dit med hjälp av kartan. Fantastiskt var intrycket som kom över mig. Ett gammalt grånat  hus mitt i skogen med rester av odling i form av kulliga små åkertegar, väldiga odlingsrösen och igenvuxna hagar. Buketter av stora skogslindar, grovvuxen hassel och spillkråksstammad gammelasp, almar, aplar, hagtorn, lönn och trädvuxna rönnar ramade in det mörkskuggade gårdstunet.

På vägen ner till gården korsade jag tramp av älg, skogshare, grävling, räv, rådjur och vildsvin. Från husbacken anade jag mellan buskridåerna sjöisen som blänkte i solen. Jag vandrade dit ner, längs halvdolda stengärdade stigar, tvärs över myrflaket ner till viken där vassen stod gulnad och snöböjd.

Tramp från ett vildsvin tvärs över vägen.

Jag utförde mitt värv, lade upp skisser från olika vinklar och tog några foton med min digitalkamera. När detta var klart smög jag mig ända inpå mangårdsbyggnadens patinerade trävirke och kikade in genom handblåst glas på kakelugnar, blommiga tapeter, getingätna rullgardiner, boss och skräp från ruttnade innnertakshål. Här bodde folk senast för femtio år sedan men allt var ändå nästan fräscht tack vare ett isolerande men fult plåttakt ditlagt i desperation någon gång för många årtionden sedan.

En stolt Magnus guidar mig runt i markerna. Här står han under en mäktig rönn.

Idag, en gråmulen dag med regnet hängande i nacken, är jag där igen. Med Magnus. Det är dags för en fortsättning. Två av akvarellerna är klara och levererade. Nu återstår två detta år och en till nästa.

Mycket har hänt sedan i vintras. Ett femtiotal kor betar fridfullt och spritt. Råmanden hörs runt om. Ägorna är röjda med kunnig och varsam hand. Delar av myren är slagen. Allt är hägnat, ja, ända ner i sjön, där bryggan ligger, och båtarna, och alla kräftfisksattiraljer.

Ända ut i sjön är det hägnat för djurens skull.

Vi vandrar runt över gamla åkrar och stenvallade fägator, röjda asp- och hasselytor, längs en gammal vägdragning bort mot Sandkulla, idag endast ett stenfritt grönt spår genom terrängen, förbi gamla grindstolpar och många små och några enorma stenrösen. Magnus är med rätta mycket stolt. Överallt där vi går, ser han spåren efter sina älskade djurs bete.

Den gamla vägen mot Sandkulla och väldiga odlingsrösen.

"Ser du de här åkernsibbarna", säger han, "som man lämnade tidigare än de bördigaste bitarna. Här jäste det verkligen av ansamlad humus innan vi röjde. Och se här", säger han, och pekar på en komocka, "vad grovt de har ätit nere på myren. Men frågan är vad som händer med porsen", som nu skjuter massor av nygröna skott som ratas av djuren., "kommer den att bli ett problem", undrar han.

På myren där porsen skjuter nya skott ligger ett jakttorn berett för årets kommande älgjakt.

"Jag har inte en aning", svarar jag och testar samtidigt med ett snusfång porsblad, vilket gör mig en aning snurrig. En klassisk narkotisk effekt. Men jag är inte beroende, jag lovar.

Gården Hallången ligger från vissa håll ännu dold i tung grönska

Det blir en spännande vandring i gammal odlingsbygd, idag satt på undantag, men omsorgsfullt på väg tillbaka; en restaurering i det tysta; likt en droppe i havet en mänsklig hand över ett stycke mellanskogsbygd; anfangen på en berättelse om fem unga mäns galna idé. Möjligen är det bara en parentes, som framtiden kommer att betygsätta, men jag är imponerad och förundrad över människans dådkraft.

" Vad är detta"? undrar Magnus. "Är det som de gamle säger, resterna av en gammal "sommarstuga".

"Varför inte en tjärdal", kontrar jag.

22 augusti

200 mm regn har det kommit nu i bygden sen Johannamarken den 27 juli då det ruskade för första gången denna varma och torra sommar. Detta meddelat av Rudolf på kaféet idag, när vi talade om sommaren som har flytt.

*

Jag kommer ner via lanthandeln i Hejla där jag inhandlat några liter mjölk och ett paket smör. På Renstad gårds marker ligger halmrondellerna i parad. En brun kärrhökshane seglar över. Då jag kliver ur bilen vid Stugan ropar tranorna. Det är verkligen höst nu.

¨Den bruna kärrhökshanen seglar över höstens avslutad skörd.

Dags att klippa gräset igen. Det blev ju aldrig ordentligt gjort häromdagen. Det går snabbare nu och det är lättare att se och plocka undan alla skräckslagna paddor och grodor. Där finns en instinkt, eller kalla det intelligens, hos dem, att söka sig mot skuggan och den höga vegetationen när vibrationerna närmar sig, alltså ut från gräsmattan mot periferin. Jag borde kanske klippa inifrån och ut men det känns lite besvärligare, så jag får plocka istället!. Skulle de inte hinna undan i tid är det sista desperata draget de gör att försöka borra sig rakt ner i grässvålen och där räddar jag de jag finner. Ett evinnerligt springande blir det men jag kan inte blunda.

Törnskatan lämnade en uppspetad tordyvel och kom aldrig tillbaka.

Jo, jag glömde berätta om att en ung törnskata satt på taggtråden bakom huset när jag kom. Den lämnade en uppspetad tordyvel och jag väntade förgäves på att fågeln skull komma tillbaka till den.

När jag är färdig med gräsklippningen lagar jag till en lyxig lunch åt mig. Jag har nämligen inhandlat en fjällröding på Ödeshögs torg av fiskbilen tidigare på förmiddagen. Den steker jag i det nyinköpta smöret på spiseln och kokar en alldeles färsk majskolv därtill. Den köpte jag på vägen vid Hillingstad, där varorna, i form av blomster och grönsaker ligger framdukade för alla som vill, till tillitsfull självservering. Härligt att man vågar lita på varandra så, ännu i vårt land.

Fjällröding och nykokt majskolv.

Sen sätter jag mig till bords med en folköl, vid mitt ankomna trädgårdsbord, som lyfter av anrättningen och som jag njuter av tillvaron. Solen tittar fram mellan molnen. Det är varmt.

Rovflugor som älskar och rovfluga som gör skäl för sitt namn. Bytet  - en blomfluga.

Trollsländorna jagar runt över hela himlen. En geting dyker ner och prövar om min vänstra bröstvårta är ätbar, ett par älskande rovflugor slår till på min arm och gräshopporna filar i gräset. Jag hör årets första ljungpipare någonstans i himlen och ropande storspovar. Två bivråkar seglar upp på termiken borta mot Omberg. Jag är mitt i navet här och nu.

23 augusti

Gråvädret fortsätter och nya regn, ofta intensiva, igår med inslag av åska. Till ateljén idag för porträttfotografering tog jag med en utmanande tomat från mitt växthus.

En härligt frigjord tomat!

24 augusti

Jag förbereder en liten utflykt ner till Stugan. Vi, tre gamla "grabbar", ska äta surströmming istället för att ha sedvanlig kräftskiva. Jag ser fram mot detta eftersom jag är en verklig älskare av denna jästa och syrade produkt.

Jag packar bilen, handlar frukostmat och gör mig klar att köra ner. Jag kliver ur igen emellertid eftersom en stor träfjärilslarv kommer krypande över asfaltsuppfarten. Varifrån den kommer är en gåta eftersom den är långt ifrån närmaste större lövträd. Varthän den ska är enklare att förstå; den är på väg till lämplig miljö för förpuppning och övervintring.

En stor träfjärilslarv kommer krypande över asfalten.  Ungefär nat. storl.

Larven är lång och tjock som mitt långfinger och glansigt köttfärgad med enstaka styva borst. Jag tycker att den är vacker, men det tycker jag ju kanske om det mesta, med härkomst ur naturlig natur.

Vi tänder upp i vedspiseln, dukar fram på bordet, kokar mandelpotatis och skivar rödlök. Mjölk, som jag vill ha, och mörkt Runöl i flaska kommer fram. Strömmingsburkarna öppnas och doften sprider sig i köket. Det är varmt inne och vi måste öppna fönstret för svalka. Ute kan vi inte sitta, ty regnskurarna kommer och går. Getingar och flugor blir intresserade av vår verksamhet och jag som sitter närmast fönstret får försöka agera fönstervakt.

Middagen varar minst två timmar och hungern och suget stillas så sakteliga. Två rejäla burkar går åt även om Lennart är sisådär hugad. Janne och jag smaskar desto mer. Strömmingen är rommogen, rosa och bensläppig. Precis så där lagom. Mm det är jättegott!

Till efterrätt har Lennart gjort en alldeles egen cheesecake. Den tar vi till kaffe och vit port.

På promenad längs asfaltrakan till Ramstadbron.

Dags för liten promenad. Vi vandrar den långa asfaltrakan ner till bron över Ramstadkanalen. Åvattnet är lerbrunt och högt. En nyflygg lärkfalk kommer ut ur skogsdungen och flyger ut över åkrarna. Den sätter sig sen på en ledningsstolpe nära oss vid ån. Där sitter den länge och putsar bröstet  och sträcker på sig.

En ung lärkfalk visar upp sig för oss.

Den är ljusbrämad på ryggen, har en nästan helt omslutande beigevit halsboa och hjässans svärta är vitmelerad i pannan. Av röd byxor finns inget spår.

Tillbaka i Stugan igen. Dags för liten whiskyprovning i Lennarts specialglas. Vi tar det hela vid trädgårdsmöbeln ute. Det är verkligen varmt för årstiden, ca tjugo grader, och mycket fuktigt. Det känns faktiskt lite tropiskt. Jag sätter den vackra fotogenlampan på bordet och den lyser stadigt och varmt. Det är kav lugnt.

Vi sitter här i mörkret men fotogenlampans svag ljus räcker inte till för kameran.

Så sitter vi medan mörkret faller, tranorna ropande sträcker in över oss mot sjön, trollsländorna jagar myggor, lärkfalken återkommer, aspvedbockarnas hanar virvlar runt i feromonslingorna från honor som sitter i apeln och småaspens årsskott, två nattjagande bålgetingar kommer till oss vid ljuset, tre fladdermöss ilar runt alldeles vid våra ansikten, grågässen skränar oavlåtet, en liten flock ljungpipare, kanske sju stycken, pilar förbi genom kvällshimmeln och storspovar lockar.

Det som verkligen väcker mig mitt i alla denna stillsamma totalupplevelse är emellertid det plötsliga locket från en sträckande rördrom. "Auk" skriker den hest någonstans i skyn. Strax svarar ännu en "auk" alldeles över våra huvuden och sen hör vi ytterligare minst en eller möjligen tre till  Det är en gles flock som nu lämnar Tåkern och ropande sträcker mot vinterkvarter söderut. Sakta tonar ljudet av dem bort i fjärran. "Auk ...   auk ...   auk ...   auk ...".

*

25 augusti

Klockan är nio och havregrynsgröten puttrar på spisen

Sen, klockan elva ungefär, åker vi bort till Glänåstornet. En "Eko-buss" med högljutt intresserade ungdomar dominerar omgivningen och vi lämnar bygget och går en tur längs spången genom vassen istället.. Många sävsångare och rörsångare flyger kors och tvärs. Enstaka skäggmesar drar förbi. Janne finner blåsbaggar och vassnyckelpigor i massor. Ute på sjön ligger tusentals sjöfåglar och bland dem på närhåll är det gott om snatteränder samt två salskrakar i eklipsdräkt. Det är tidigt, tycker jag.

Då vi står uppe på den fribyggda handikapplattformen och spanar, med någon distans i alla fall, från ungdomarna i tornet, kommer en pilgrimsfalk, en slankig, spetsvingad och grågammal hane på jaktflykt över vassen. Den skrämmer upp ett moln av fågel, tofsvipor mest men också enstaka enkelbeckasiner och snäppor. Den slår lite lojt men verkar mest lekfull och försvinner stillsamt ut över sjön i riktning mot Hånger. En stor upplevelse är det och förvisso för skolklassen i tornet.

Rester av nattfjärilen: blått ordensband.

Vid parkeringsplatsen står några stora björkar. En av dem har ett savande sår nära backen. Massor av flugor svärmar där och ett ganska stort gäng bålgetingar försöker fånga dem. En amiral är också lockad av den jästa doften och vingar från ytterligare en amiral och vingar av ett blått ordensband visar på att bålgetingarna även tar för sig av dessa arter.

En vackert glänsande myskbock är också lockad av dofterna.

Jag försöker fotografera bålgetingarna men de svärmar så nära mitt huvud att jag till slut beslutar mig för att dokumentera den vackra myskbocken istället för säkerhets skull.

Då, alldeles när vi ska lämna Stugan, får jag syn på något efterlängtat, en stor dagsvärmare. Jag har vid husknuten en risig kaprifol med endast en blomklase. Där hänger den i luften som en kolibri och suger nektar med sin långa sugsnabel. Den är som sagt efterlängtad. Det är en invasion av den här, annars tämligen sällsynta fjärilsarten, och just i år är den sedd överallt i Sydsverige. Flera gånger de senaste dagarna, så även alldeles nu på morgonen, har människor ringt till mig och undrat.

Stor dagsvärmare.

Jag vet, har jag svarat. Stor dagsvärmare ...... Men jag har inte sett någon själv i år, hittills. Men nu. Äntligen! Besöket vi Stugan blir därmed fullkomnat. Dags nu att återvända till vardagen.

27 augusti

Födelsedag. Alla hemma. Kaffe på sängen.

Det bara regnar. Hela dagarna och nätterna också. Nu räcker det snart, tycker jag.

29 augusti

Sol och blå himmel och en ganska frisk sydlig vind för första gången på veckor, känns det. Och naturligtvis måste jag få känna på detta, så jag gör en liten utflykt ner till Stora Lund, där jag vandrar norrut mot Alviks ängar.

Inte speciellt mycket fågel i rörelse. Klockan är nog redan för långt gången på dagen. Jag sätter mig på ett berg med utsikt och medljus in mot några stora slånbärssnår. Där blir jag en dryg timme - spanande.

Grönfinkar drar runt i små flockar. Törnskatorna tar för sig i utrymmet. Säkert finns här ett tiotal och de flesta är ungfåglar. Jag noterar att en av dem börjar få en brunröd anstrykning på ryggen Den sätter sig alldeles nedanför mig i ljuset, solen blänker i ögat och stjärten vickar upp och ner.

En av törnskatorna i busken en bit bort, blir till en göktyta när jag tittar på den. "Vilket trollerinummer". Så kan det va att vara fågelskådare!.

En av törnskatorna visar sig vid närmre studium vara en göktyta.

En fågelart jag noterar många av är ärtsångare. Överallt där jag kikar hoppar de runt. Även en törnsångare får jag syn på, och där, en härmsångare i bladverket i träden tvärs över gläntan. Den är svårbestämd förstås men ändå trolig.

Över backarna svärmar massor av kamgräsfjärilar i en andra generation, vilket är ovanligt.

Utdrag ur Nationalnyckeln, Dagfjärilar:

"Arten har i kustnära områden i södra Sverige två generationer och flygtiden varar från senare hälften av maj till slutet av juni, resp. juli till augusti. I resten av landet har den som regel bara en generation med flygtid maj-juni, men under varma långa somrar kan den även här ha en andra generation"

Jag noterar även amiral och sandgräsfjäril idag. Och två ungdomar som badar i Vättern.

30 augusti

Jag åker hem tidigt på eftermiddagen för att fortsätta med mitt staketbygge.

Två JAS Gripen jagar runt i jakt över himlen alldeles under molnbasen. I vida svängar susar de fram i skyn, startar efterbrännkammare så himlen dånar, försvinner mot Tåkern och återvänder smygande som tigrar in över samhället. Det hela fortgår ungefär 20 minuter innan de åter försvinner mot basen i Linköping några minuter bort i öster.

Jag hämtar kikaren och följer skådespelet, varvid jag får in tre sena tornseglare som ligger lång däruppe. Jag har inte sett någon sedan början av andra veckan i augusti. Men tydligen finns enstaka kvar på sträck ännu.

Jas Gripen och tre tornseglare.

Två suveräna flygare i luften samtidigt.

Gebbe Björkman

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok