Ateljé Gebbe
Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd
med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur
Juni år 2007
1 juni
Första juni. Utan tvekan känns det som att den finaste tiden på året redan är över. Syrenernas blomklasar brunar och lövverket mörknar till en ogenomtränglig grönmassa. Göken, som jag över huvud taget inte alls har hört ropa i år (vart har den tagit vägen här i bygden), gal för dem som hört den, för sista gången. Starungarna är utflugna och samlas till "höstflockar" och storspovar och honor av andra vadarfåglar anträder strax sin resa söderut igen. Detta ständiga kretslopp.
Mogen och regnig Ombergsbygd
Idag regnar det när jag går till ateljén. Ett tätt fint regn och för en gångs skull använder jag paraply. Annars är det så att jag egentligen gillar när håret blir blött och det droppar från näsan. Jag kommer liksom lite närmare alltet då.
...
Det blev lite fika på sängkanten i morse. Jag hann att läsa tidningen ordentligt.
En liten notis berättar för mig att den vitryggiga hackspetten har häckat med ett par i år igen. Fyra nya ungar är på gång i Värmland. Förra året var det noll och det tänds ett litet hopp om att projektet med utplanterade norska fåglar skall lyckas till slut.
För tjugo år sedan fanns det troligen vitryggig hackspett även i gränstrakterna till Ödeshögs kommun. Vi letade och försökte dokumentera i trakterna av Trehörna och Stava i Holavedens skogsbygd. Då fanns det även gott om tjäder och orre och järpar såg man varje dag. Då fanns ännu gamla skogar kvar om än i restupplagor. Då var ännu inte alla "eftersatta" privatskogar åtgärdade med obligatoriska skogsplaner, röjningsplikt, gallring och slutavverkning.
Vitryggig hackspett
Det fanns en tid, för inte så länge sedan, då skogarna var annorlunda; med plats för liv av unika och specialiserade karaktärer. Ingen skall komma och säga idag, trots löftesrikt skrivna åtaganden om naturvårdsåtgärder, nyckelbiotoper och hänsyn i det moderna skogsbruket, att skogen är densamma som bara för tjugo - trettio år sedan. Det är trots allt mycket fattigare och mera likriktat och infållat idag. Det finns inte längre plats för de udda arterna. Jag tror dessvärre inte på en framtid för den vitryggiga hackspetten i Sverige idag. (Måtte jag bara inte bli sannspådd). Det går åt ett håll och det går aldrig tillbaka.
Och det värsta är att vi kanske bara är ett par tusen av Sveriges alla innevånare som över huvud taget bryr oss om en art som vitryggig hackspett. De flesta vet inte ens att den finns.
- Vadå?! hackspett ser jag varenda dag när jag går ut i skogen och den ena arten är väl lika god som den andra. Det får väl vara måtta på hänsynen! Vi behöver skogen för Sveriges ekonomi och tillväxten. (Ord som jag hört och noterat).
Jag är väl lika udda och utrotningshotad som den vitryggiga hackspetten. Det går aldrig tillbaks.
2 juni
Sommarvarm dag vid Stocklycke på Omberg. Jag ser en tistelfjäril! Badar fötterna i bäcken. Det är kallt men inte iskallt.
4 juni
Det är en stor invasion på gång - av tistelfjärilar. Den första såg jag alltså i förrgår och igår fanns de överallt. Snabba och spetsvingade far de omkring som ljusa höstlöv i en virvlande dans. Väldigt ofta sätter de sig på den öppna marken till och med på asfalten, fäller ihop sina vingar och försvinner för ögonen.
En stor invasion av tistelfjäril pågår just nu.
Tistelfjärilarna har Nordafrika och Mellersta Östen som sitt riktiga hemland. Här är de allmänna. Ofta tar de språnget över Medelhavet, etablerar sig i det allt torrare Sydeuropa och skapar en population stor nog att skapa en våg av migrerande individer som väller in över Nordeuropa. Just nu pågår en sådan invandring över Sverige. De kom till helgen med den kraftiga sydostvinden, blåste över Östersjön och verkar nu finnas i mängd. Det är tidigt på säsongen och de kommer säkert att etablera en sommarpopulation här och till sensommar och tidig höst kommer de nog att bli mycket allmänna. Sen med vintern, dör de obönhörligt bort igen från våra bygder. Det gäller att njuta just nu av denna vackra resande dagfjäril.
5 juni
Klipper gräset vid Stugan. Tistelfjärilar virvlar runt omkring mig hela tiden. Just nu är de en av de allmännaste dagfjärilarna. Så snabbt har det skett. Två andra arter insekter noterar jag också kraftig uppgång för. Det är strimlus, som sitter här och var i hundkäxen. De var ganska ovanliga i min hembygd tidigare. Den andra arten är bålgeting. De har blivit vanliga nu. För tjugo år sedan en raritet i Ombergsbygden, men numera en daglig syn både här nere vid Stugan och hemma i trädgården i Ödeshög. För andra gången i vår har jag fångat och släppt ut en bålgetingdrottning som letat sig in i huset. Och så då "bålgetingen i brallan". (länk)
Blommande olvon.
På hemväg från Tåkern stannar jag till vid en vacker olvonbuske som blommar vid kanten av Dags mosse.
6 juni
Inträdesbiljetten
Ulla och Gladys.
Ca 500 personer gästar sillunchen.
Nationaldag på torget i Ödeshög med sillunch och diverse aktiviteter. Det är mycket trevligt och solen värmer starkt och bländande. Torget blir snart alldeles packat av nationaldagsfirare. När vi sitter där bänkade och har det småmysigt flyger tornseglarna i skrikande formation över oss. Nu är det svensk sommar då den är som bäst.
8 juni
Värmerekord för Europa?
Det är nästan trettio grader varmt redan klockan tio på förmiddagen och vi sitter under markisen på altanen och intar en sen frukost. I vår lilla damm bredvid har våra rudor just fått mat. Den stora har vi haft nu i cirka femton år, övervintrande varje år, ibland under bottenfryst istäcke, men alltid lika vital igen då vårvärmen kommer. Det var Karin som tog med den hem från Mörkahålskärret på Omberg när hon ännu gick i "folkskolan". För två år sedan kompletterade Ulla och jag med ett nytt litet gäng rudor för sällskaps skull och åtminstone två av dessa är med framme och äter ur fingrarna nu.
Jag har varit lite lat med trädgården några år. Cotoneasterhäcken har jag inte klipps som det börs. Nu hänger kvistarna naturligt mogna ut över halva trädgårdslandet fulla med blommor. Dessa är så fyllda med nektar att till och med jag har smak av det, när jag går och suger ur fyllda kalkar tillsammans med tusentals humlor av skilda slag och storlek, vildbin, tambin och getingar - ja, även bålgetingar och massor av andra sötsuktande små kryp.
Jag har sparat några kvadratmeter gräsmatta till rödfibblorna som blommar mycket vackert just nu. Jag skall visa sen. Jag har inte tid mera idag, ty jag skall åka till Sundsvall över helgen för att spela division1-boule. I värmen!
20 juni
Hagelskottssjuka heter den - åkomman som i år har drabbat mina båda plommonträd och förresten hela södra Sveriges plommonträd mer eller mindre. Jag läser om den på nätet.
Hagelskotts -sjuka
Bruna fläckar på bladen som sedan blir hål.
Åtgärd: Behandling ej nödvändig
En stor del av lövverket framför allt på Opalträdet har fallit av. Tydligen en mångfacetterad sjukdom som kan orsakas av både insekter och svamp och denna gång är det visst svampen som står för infektionen.
*
Det var ett tag sedan nu som jag senast skrev. Det har varit tjockt!
Först var det då Sundsvall och division1-boule. Trevlig tillställning i en trevlig stad. Vi bodde på vandrarhem på Norra Stadsberget med vidunderlig utsikt över staden och havet. Vi spelade på Skönsbergs hemmabana alldeles vid sjön i oerhört varmt väder. Den lilla svalka som fläktade in från havsviken var nästan avgörande för överlevnad även om den förde med sig blandade dofter av nedsmutsning från bruk, industrier och förgiftad sjöbotten. Ett smärre antal fisktärnor skriade över oss. Jag tyckte att det verkade som att de häckade uppe på de platta taken på industriplantagerna runt omkring.
Hur gick det då i seriespelet. Jo, vi är mer än nöjda med de sju poäng av tolv möjliga som vi knåpade ihop och med dessa ligger vi bara en poäng efter ledarna eftersom alla slog alla i denna serie som verkar bli mycket jämn.
*
Hemma igen måndagen den 11 juni klockan tre på morgonen. Björktrastarna sjunger välkomnande i soluppgången. Det blir åter en het dag och jag passar på att åka ner till Öninge vid Vättern på eftermiddagen för att ta mitt första bad för säsongen.
Jag sitter på klipporna alldeles ensam. Drillsnäpporna skriker över den blanka sjöytan och en liten kutter tuffar där ute. Jag är lite spänd än; har inte känt på vattnet; sitter och överlägger läget innan jag vågar språnget.
Som ett spjut, så brukar jag uttrycka det, dyker jag rakt ner i det grönskimrande djupet beredd på köldchocken. Men, den uteblir; det är varmt! Jag dyker djupt men det är ändå varmt långt där nere. Jag kan simma omkring och njuta av svalkan. Jag bestämmer mig för att det är nånstans mellan 18 och 19 grader. Så här tidigt på säsongen. Detta är en del av mitt eget paradis.
På kvällen seglar moln upp och under natten kommer lite regnstänk.
Tisdagen svalnar och sen till natten kommer regnet på allvar och det regnar rejält under några dagar framöver. Det är skönt och nödvändigt efter hettan som torkat upp markerna rejält.
*
Jag konstaterar att invasionen av tistelfjärilar har dött ut. Antagligen har fjärilarna dragit vidare norröver.
*
Jag hörde göken - den första och enda för mig i år hos Nancy i Åryd. Jag var bjuden dit häromdagen på fika och kontroll av egendomligt sjungande fågel, som visade sig vara en härmsångare. Nancy har en fantastisk trädgård. Hon har en stark passion för trädgårdsväxter och har byggt sig en lustgård som det är ett privilegium att bli inbjuden till.
*
Igår den 19 juni var jag nere vid Stugan för första gången på nästan två veckor. Det var hög tid att klippa gräset igen. Enorma mängder av fyrfläckiga trollsländor svärmade runt, den svartvita flugsnapparen matade ungar i holken på väggen, näktergalen skorrade något i syrenhäcken och myggen bet i skuggan.
Jag talade med Janusz från Polen som arbetar tre veckor med skäggmesar och vassångare. Tåkern är ett paradis säger han. Skäggmesar i massor och kanske ett tjugotal sjungande vassångare med flera påträffade bon är en del av hans vardag just nu.
Tåkern må upplevas som ett trist "Tråkern" för en tillfälligt gästande och kryssugen artjägare och ornitolog men ett eldorado för fågellivet - det svåråtkomligt rika. Det är detta som gör Tåkern så stort! Läs mera! (länk)
Fältsångare
Filip och Adam gästar Tåkerns fältstation under några dagar och är eld och lågor över möjligheten att få deltaga i ringmärkningen och inventeringen av sjön. De passar också på att göra en intervju med mig om mitt fynd, det första för Östergötland, av fältsångare. Det var någon gång på 70-talet. Artikeln skall in på hemsidan "De juvenila" under Linköpings fågelklubb hemsida, som de snickrar på. (länk). Jag lovar att förfärdiga en liten bild på arten till detta ändamål (se ovan).
Makaonfjärilens larv - här dock fotograferad på kvanne
Jag tar vägen över Väversunda hem. Vid Lövängsborg fladdrar en stor gul fjäril över maden mellan kärrtistel och iris. Med kikaren till hjälp ser jag att det är en makaonfjäril. Den är vacker förstås. Här lever dess larver gott på kärrsiljans blad. Det är ett fantastiskt år för fjärilar!
Klicka på bilden för något större format.
Jag är nu klar med det stora arbetet till Övralidsstiftelsen. En A1 "Övralids naturstig" och en A2 "Karta" har jag just nu överlämnat till stor belåtenhet för både mig och beställaren Stiftelsen Övralid. Det blir invigning med landshövding, pompa och ståt den 5 juli - dagen innan Övralidspristagaren kommer att presenteras. Så var även denna långbänk äntligen i hamn!
21 juni
Regn men varmt. Jag sitter i ateljén och förbereder mitt ego-föredrag som jag ska hålla på Rotary idag. Ett privilegium att få snacka bara om sig själv! Jag har grävt i mitt minne. Det är också intressant.
Årets längsta dag blir alltså mulen. 18 timmar dag och 4 timmar natt - eller snarare skymning och gryning och sen i morgon har det redan vänt. Det står aldrig stilla även om somliga säger så.
25 juni
Heldag i fjärilsmarker. Christer som arbetar på entreprenad för Linköpings kommun och Länsstyrelsen med åtgärder för att främja den ytterligt hotade populationen av dårgräsfjäril som finns i eklandskapet söder om Linköping, tar med Lars och mig på en tur i området. Det blir en dag med stora upplevelser. Och vädret har vi verkligen med oss vilket är en förutsättning för ett lyckat besök. Solen lyser mellan molntapparna.
Christer ordnar med ny skylt medan Lars håller i.
Redan vid första stoppet, alldeles i närheten av villabebyggelse vid Skeda udde får vi se den första dårgräsfjärilen. Det är ännu ganska tidigt på morgonen och solen har just börjat värma upp tillräckligt i backen för att arten skall börja trivas. Jag fotograferar förtvivlat men redan efter några rutor lägger kameran av p g a batteribrist - trist! Jag hinner få några bilder i alla fall.
Dårgräsfjäril. En stor raritet och en av Sveriges få fridlysta insekter.
Vi kommer att få se många fler fjärilar under dagens lopp. Vi besöker två huvudområden, Skeda och Bjärka Säby, och i dessa ett tjugotal lokalpopulationer. Sammanlagt räknar vi väl in några hundra individer. På några platser blir Chirister glad och positiv och kan konstatera att åtgärderna kanske har hjälpt medan några platser, fastän få, ger ett negativt besked.
Dårgräsfjärilen är ytterligt hotad i landet. Den finns bara här och så på en lokal på Gotland, där jag förresten såg den redan på 1960-talet. Sverige har ett åtagande för artens bevarande inom hela Europa och Östergötlands län och Linköpings kommun är ytterst ansvariga för artens överlevnad. En hel del pengar satsas på att försöka utvidga populationens basområde i eklandskapet.
Fjärilen är beroende av ett extensivt ängslandskap, glesbetat med gläntor och vindskydd. Storekar med underskikt av hassel är optimal biotop om där samtidigt finns lundstarr som är larvens föda. Förutsättningar finns i stora områden men dårgräsfjärilen är en "svag" flygare och klarar antagligen inte att korsa avstånd längre än 800 meter. Därför blir populationerna ofta lokalt isolerade och därmed hotade.
Christers jobb är att försöka överbrygga detta genom att skapa korridorer och solbelysta bryn mellan de lokala förekomsterna.
Vi noterar att där arten finns blir den lokalt dominerande, vilket kan se förrädiskt positivt ut vid en inventering. Hotet finns där ändå i högsta grad och utvecklingen för dårgräsfjärilen har hela tiden lutat brant neråt. Det är just nu som gäller om fjärilen skall lyckas hålla sig kvar i landet.
...
Dårgräsfjärilens flykt är vek och luftig. Med stora vingslag studsar den liksom fram i vegetationen. Några fler personliga reflektioner och noteringar är:
1. Den sätter sig att vila när solen går i moln. Verkar älska sol.
2. Den verkar mycket känslig för vind och håller till i vindskyddade smala korridorer och gläntor.
3. Den avverkar buskgren efter buskgren i jakt på något. Och detta något är säkert en parningsberedd partner och jag utgår då från att det är hanarna som letar efter en hona. Är det så sitter hon alltså mera stilla.
4. Mycket ofta snirklar den högt upp i träden. Jag följer den ända upp till tio meters höjd i ekkronorna. Samma sak här, den avverkar bladknippena mycket noga och systematiskt.
Schematisk bild över flykten - först vågrätt sökande och därefter rakt upp bland trädkronorna.
5. Den verkar mycket orädd och man kan vara extremt närgången. Har den dålig syn? Eller litar den på mimicry?
6. En gång ser jag en individ ge sig ut ca 50 meter över en åker innan den återvänder till brynet.
Efter en heldag med dårgräsfjärilarna har jag lärt mig mycket om dem. Mot slutet av dagen går det snabbt och enkelt att hitta dem bland andra arter. Redan på håll känner man igen deras flykt och jizz.
...
Under resan på alla dessa små vägar, företrädesvis av grus, noterar vi också ett knappt tiotal vackra aspfjärilar och på grusvägen förbi Bjärka Säby Storäng finner jag en överkörd och tillplattad ekoxe - en hona.
Hona av ekoxe.
En annan trevlig art av skalbagge jag kan studera noggrant är hasselrullvivel, vilken jag finner flera exemplar av på hasselbuskarna i dårgräsfjärilens domäner.
Hasselrullvivel - här mycket uppförstorad. Den är i verkligheten bara ca 8 mm lång.
Även dess larvbon av hoprullade hasselblad hänger som små prinskorvar här och där. Trevligt möte för mig som just gjort en teckning till Övralidsskylten. Och rent allmänt: vilken upplevelserik dag!
26 juni
Ella bor hos oss några dagar nu. Vi hinner med en liten utflykt till Vadstena för fika, glass och lek i slottsparken innan vi vänder hemåt igen med regnet som kommer. Då är klockan mitt på dagen.
Sen regnar det och regnar och regnar ......
27 juni
Ännu nu på morgonen hänger fukten kvar i luften. Det är grått och varmt. Jag uppskattar att det har kommit minst femtio millimeter regn. Det talas om översvämningar överallt i Sydsverige. Vid ateljén tömmer jag ur de bräddfyllda blomkrukor som står på trappan. Svartvita flugsnapparens ungar har flugit ut ur holken i linden. Nu sitter de och sirpar som högstämda hussyrsor överallt i trädgården. De är oerhört svårlokaliserade tack vare sitt ytterliga tonläge. Flugsnapparna i holken hemma i trädgården misslyckades. Troligen kattproblem.
28 juni
Blommande rödfibblor från tidigare i j uni.
Nu lyser solen värmande gott igen och det blir dags att klippa gräset. Jag klipper bort även partiet av rödfibblor som jag sparat. De har gått i frö nu. Jag lovade visst tidigare i månaden att visa en bild av dem. Här är den något försenad och dåligt uppdaterad. Alla rödfibblorna i min trädgård härstammar från en liten planta som jag grävde upp hos min gode vän Bertil som då bodde i Mullsjö. Nu har jag dem överallt i gräsmattan och i rabatter. Men, de är vackra när de blommar.
Gebbe Björkman
Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok