Ateljé Gebbe

Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

Augusti år 2007

4 augusti

Det är Kräftival i Hästholmen på eftermiddagen. En idé som fått fäste runt kräftriket Vättern. Vädret är till fördel vilket ju inte alltid har varit givet denna regntunga sommar. I år är ganska många kommuner runt sjön med i evenemanget och allmänheten kan hyra fiskeplatser i hela hamnområdet där små tävlingar och jippon avlöser varandra.

Lugnt och vänligt kräftfiske i Hästholmens hamn.

Förutom att köpa biljetter till kräftskivan på kvällen i Hästholmens hamnkafé får jag den stora äran att sitta med i en jury som skall utse det bästa kräftkoket. Tillsammans med två etablerade matskribenter, kommer just nu inte på namnen, sitter vi där till allmän beskådan och smakar av sju olika tävlingsbidrag. Det blir sammanlagt fjorton välsmakande kräftor var. Det känns och är också privilegierat, det märker man på alla avundsjuka kommentarer och blickar.

Juryn i arbete.

Vi är helt överens, vi tre i juryn, om de bästa kräftorna och vinnaren blir fru Fracke.

(kommentar från den 19 augusti: Solveig Fracke blir denna dag utsedd till bästa kräftkocken i hela kräftriket. Vi hade alltså helt rätt i vår bedömning).

8 augusti

Det är en kvav dag fylld av mättad sol och mättad fukt med tunga regnskurar som kommer och går tämligen tätt.

Den lilla blåsan med svart prick mitt i bilden - ett spindelbett.

Det kliar något på min knoge. Synar jag den noga finns där en liten blåsa, en minimal upphöjning, som jag fotograferar i macroformat med min kamera, ty jag vill dokumentera detta. Det är första gången nämligen som jag har blivit biten av en spindel. Det hände igår hemma i bostaden, då Ulla bad mig bära ut en stor rackare som hängde från innertaket. Då den försökte fly tryckte jag till den med andra handen varvid jag kände ett pyttelitet men spetsigt sting. Ännu en art tillförs sålunda min lista över udda men giftiga småbett.

nyckelpiga

blåsbagge

stinkfly

buksimmare

trips

bladluslejon

spindel

Dränkt och rutten kornåker. Det luktar!

Nu är vägen förbi Stugan åter öppnad för trafik efter åtgärderna mot den stora översvämningen som jag utförligt har rapporterat om i dagboken under juli månad. (länk).

Som jordbruksmark betraktat är väl detta slutet, menar jag. Det här är ännu Tåkernmark, vilket härmed bevisas!

Ännu är det oerhört vattensjukt och hela sydvästra Tåkernstranden luktar ruttet. Vadarna och måsarna står tätt och änder simmar ännu över potatisen medan hägrar står staty därute. Det är tillbaka till 50-talet i upplevelse; så som det var innan de stora regleringarna och invallningarna. Just om detta har jag ganska modigt, som jag själv tycker, och en aning provokativt uttalat mig för lokalpressen. Jag vill väcka en debatt om Tåkern och dess framtid. Jag vill propagera för en...

Återgång.

Faksimil ur Östgöta Correspondenten 7 augusti 2007 - Läs den genom att klicka på bilden!

Av ovanstående anledning träffas vi idag till en arbetslunch, ett litet sällskap, för att dra upp riktlinjerna för ett agerande i frågan. En första sittning och mer kommer det lovar vi. Tiden och "vindarna" är de rätta. Sen får vi se hur det hela slutar, men målet är kristallklart....

Återgång till ett nytt och ännu mera levande Tåkern!

Gebbe, Christer och Kent.

Senare på kvällen. Ulla och jag besöker Alvastra klosterruin där arkeologen Mikael Lindberg berättar om några av de personer som blev begravda i Alvastra kloster och historierna om dessa.

Arkeologen Mikael Lindberg berättar om Alvastra klosters begravda personer.

Det är en spännande berättelse som ändå mest är full av svarta hål. Det är så länge sedan och det är förvånansvärt hur mycket vi inte vet, säger Mikael till sin intresserade åhörarskara. Vad vi ändå vet är att de flesta i Sverkerätten finns här och den heliga Birgittas make Ulf Gudmarson, vars kvarlevor dock har försvunnit i Historiska museets samlingar.

Alvastra klosters vackra romanska valvbågar mot en blå sommarkvällshimmel.

Det blir en skön kväll med god värme, vindstillhet och ändå helt utan myggor. Och ruinen i sig är ju så bedårande vacker.

13 augusti

Hemma igen men det är en seg morgon. Vi kom hem mitt i natten efter två dagars intensivt boulespel i Gävle. Det gällde förbundsserien i division 1 norra. Vi, laget Club de Boule Gränna där jag spelar, blev mycket lyckosamma och knåpade ihop 9 poäng av 12 möjliga och efter den bedriften och två möten ligger vi som god två. Nu är det ett möte kvar i Stockholm men tyvärr kommer jag ej att kunna medverka, eftersom jag då vandrar i Javas regnskogar och Sumatras berg!

Inklusive mej i gänget är vi fem från Östergötland.

Sålunda träffas vi den östgötska delen av gänget som skall till Indonesien i min ateljé för en genomgång och snackkväll. Det börjar kännas nära nu. Litteratur, utrustning och vaccination ventileras, vi kollar bilder och lyssnar på läten samt käkar pizza och kebab och avrundar med ekologiskt rött som Karl-Martin bjussar på.

15 augusti

Jag träffade av en händelse en för mig ny trevlig person, i form av skådaren Nicklas Strömberg, smålänning med flickvän i Hästholmen, häromdagen på kräftfest i Hästholmen. Vi fann varandra direkt. Då bestämdes att vi skulle ut till Kråkeryd för att Nicklas skulle få möjlighet att hänga in rariteten drakblomma.

Nicklas har fått korn på en fältvädd vid Kråkeryd.

Sagt och gjort. Idag. Inte mycket till blomning förstås så här en månad för sent men klippbranterna vid Vättern är alltid härliga att besöka och Nicklas fick sitt kryss och fler ändå. Dessa kommer han att lägga in på sin fantastiska hemsida Global Twitcher (länk), som har idén att allt i naturen skall vara kryssbart.

"Då kan det ju räcka med att gå runt husknuten för att få kryssa något nytt", säger Nicklas, "och varje dag blir spännande"

Ljungblommen i år är den rikaste jag sett. Här vid Kråkeryd norrut med Omberg längst bort i fonden.

18 - 19 augusti

Det är släktträff på Ullas sida och vi är nästan 40 personer som samlas i Arboga. Jag har aldrig tidigare gett mig tid att besöka Arboga ordentligt och finner nu, vilket jag egentligen visste, en genuint gammal småstad som är oerhört vackert belägen vid ån. Vi får en ordentlig guidning i staden av den gamle läraren Brorson som berättar både spännande och personligt.

Karin och Ella drar sig undan en stund vid den gamla kajen i Arboga (foto: Hanna Björkman)

Vi befinner oss i Herrfallet på norra stranden av Hjälmaren. Släktträffen fortsätter här. Vi bor i stugor vid stranden. På söndagen blir vädret riktigt vackert och det blir dags att ta ett av sommarens sällsynta friluftsbad. Det är barnbarnet Ella som håller trycket uppe på morfar.

Samling vid Hjälmarens strand (foto: Hanna Björkman)

Jag befinner mig här då jag får telefon hemifrån. Det är Claes Hultberg som meddelar att en av hans katter har burit hem en svart dunboll som han tror är en kornknarrunge. Jag rekommenderar honom att kolla dess status och försöka få i den mat av något slag, kattmat kanske, och avvakta med eventuellt återutsläpp tills jag kommer hem till Ödeshög igen på söndag kväll så att jag får en chans att kolla läget.

*

Söndag kväll och jag åker ut till Claes och Anna. Där finner jag i en liten bur en rackarns pigg och livskraftig kornknarrunge.

"Den har vuxit under natten", säger Anna, "och den vill äta allt", visar hon genom att hälla i en halv kaffekopp nyplockade daggmaskar. "Och massor av nya fjädrar har den fått sen igår. Då var den bara svart och dunig!"

Ungen kastar sig över bytet och käkar snabbt upp alla maskarna. Den är som en ettrig liten dinosaurie med glupande aptit. Den försöker till och med svälja mitt pekfinger. Vi tar med den ut på gräsmattan för fotografering och vi kommer överens om att den säkert kan klara sig på egen hand med den livsviljan och aptiten. Claes kommer att släppa den på lämplig kattdistans i morgon.

"Tre kornknarrar har spelat runt gården i sommar", säger Claes. "Den borta vid kyrkan slutade spela först, medan de två närmare gården har varit igång hela sommaren och hållit oss vakna på nätterna".

Dottern Ada med en kornknarrunge i knäet.

Och så är det förstås, att det blev en sen parbildning här med sen äggläggning. Men jag tror att även den här lilla ungen har en rimlig chans att klara uppväxten i tid till bortflyttning. Det är spännande att kornknarren är på väg tillbaka till Tåkernbygden. Jag själv hade ingen aning om dessa tre spelande hanar, fastän så nära. Mörkertalet är säkert stort; hur kunde det vara annorlunda med en sådan nattsångare som kornknarr.

24 augusti

Det är varmt och fuktigt ute. Det är bra det. Jag får en försmak av Indonesien och vet lite bättre vad ja har att vänta mig. Jag har svårt att koncentrera mig på något annat just nu. På torsdag bär det iväg med flyg till Jakarta. Jag sitter mest vid datorn och böckerna och pluggar läten och utseende på alla de fåglar vi har att se fram emot. En total på över 450 arter. Vi får se om vi grejar 300 - det vore bra det, tror jag.

Den viktigaste boken just nu.

För övrigt har jag köpt anpassade kläder och nya kängor för nästan 10 000:- samt en ljudinspelare som jag skall använda för att spela in miljöljud till kommande bildspel. Arbetet med den kommer att bli extra spännande.

Strax ska jag ner till apoteket och hämta mitt "medicinförråd". Ännu ett steg mot avfärden.

27 augusti

Födelsedag och höstkänsla - känns bekant på något sätt.

En vackert rödfärgad hane av ängstrollslända solar på vägen. Efter att ha studerat litteraturen finner jag att det lutar åt arten Sympetrum vulgatum.?

Jag tog en tur till Omberg häromdagen för att titta till de rödgula trumpetsvamparna. Solen sken och det var ännu varmt och skönt. På vägen dit satt tusentals ängstrollsländor. Moln av blänkande sländor lyfte från solgläntorna framför motorhuven men de var skickliga på att undvika kollision delvis tack vare att jag körde så försiktigt. Jag skall försöka artbestämma dem genom det suddiga foto jag tog.

Rödgul trumpetsvamp - i massor.

De rödgula trumpetsvamparna stod tätt och lysande i mossan under granmörkret. Dags att plocka men just nu har jag inte tid. Jo kanske till plock men inte till rensning.

Ödeshögs Naturskyddsförening ordnar svamputställning - Solveig i sitt esse!

I lördags var det en svamputställning ordnad på torget i Ödeshög. Solveig hade jobbat hårt och ganska många intresserade passade på att diskutera svamp. Detta var den första programpunkten på det nya höst och vinterprogram som vi har jobbat intensivt med i Ödeshögs Naturskyddsförening.

Nyfärgade t-shirts.

Nu är det bara ett par dagar kvar till avfärden till Java och Sumatra. Resfebern blockerar det mesta av övriga göromål just nu. Jag pluggar och plockar och färgar mina nyinköpta vita t-shirts mörkgröna - för att smälta in i miljön och inte locka bitande insekter. Sånt ingår också i förberedelserna.

29 augusti

Nu drar jag iväg! Vi ses och hörs om tre veckor:

Gebbe Björkman

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok