dagbok2007-10 webblog blogg dagbok gebbe kalender

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

Hemma är det en vacker dag mellan molnen. En typisk höstdag. Inget regn idag. Jag åker ner till Tåkern, till Glänås, för att medverka vid den pressträff som äger rum kl 10.00. Kungen är där och landshövdingen och naturreservatsförvaltaren och representanter för Tåkernfonden m fl. Dotter Hanna som just är hemma på besök följer med mig som support.

Idag presenteras de fyra utvalda arkitekternas förslag till nytt Naturum vid Tåkern.

Allt är uppdukat i det fria och det känns bra, faktiskt. Det är rätt tid just nu att det kommer till stånd en nysatsning vid Tåkern. Det handlar om att skapa ett "Sveriges bästa Naturum" som skall stå färdigt om något eller ett par år och det handlar om ett mångmiljoners komplett projekt exteriört och interiört med fullt utbyggd logistik och allt. Vi medverkande presenteras både modeller och skisser och kaffe med tilltugg.

Själv meddelar jag, som ordförande i Naturskyddskretsen Ödeshög, att ett brett informationsmöte för Ödeshög kommuns innevånare är fastställt till Riddarsalen i Ödeshög den 18 oktober, under värdskap av nämnda Naturskyddsförening. Jag hoppas att alla representanter för massmedia också då kan komma med bevakning.

Som ordförande i Ödeshögs Naturskyddsförening inbjuder jag till ytterligare info den 18 oktober.

Dagen bjuder för övrigt på en vacker uppvisning av fyra havsörnar som jagar änder och sjöfågel över sjön. Det kan knappast bli bättre än detta och de tusentals gäss och tranor som fyller bygdens alla rum.

Så kom den då, dagen som alltid kommer någon gång vid den här tiden på året, transträcksdagen. Med hög luft, blå himmel och nordvästlig vind blev den perfekt och tranorna fanns där i luften vid middagstid. Skrockande och ropande kom de på hög höjd över samhället.

Här hämtar några tranor ny höjd genom att cirkla runt i termiken rakt över mitt hus.

Nu är det emellertid så att stora transträcksdagar kommer det säkert fler av under de närmaste dagarna, ty ännu är många tranor kvar i Tåkernbygden. Tranornas sträck tjusas jag av varje gång.

Christer rapporterar att de första dvärgbeckasinerna för året nu ringmärkts vid Tåkern. (länk till Tåkerns fältstation).

Jag åker ner till Stugan vid Tåkern på morgonen. Vädret lovar att bli gott och jag är sugen på lite friluftsmåleri.

Jag målar med akvarell ett parti av strandskogen med grågäss som kommer på skrå.

Redan på promenaden ner till sjövallen möter en sjungande kör av skäggmesar. Det är verkligen högtryck idag, både vädermässigt och fågelmässigt. Många hundra skäggmesar drar sig allt längre in mot strandvassen, ända tills där inte finns mer att vandra vidare i. Då far de energiskt upp på vingarna i små täta flockar på tio till trettio individer, under hysteriska lätesutbrott: "tjyng-tjyng". Det blir verkligen till en sjungande kör av alla dessa fågelljud. Flockarna stiger till femtio meters höjd med svirrande vingslag, cirklar runt några varv och kastar sig sen oftast huvudstupa rakt ner igen då modet att dra vidare från det trygga vasshavet sviktar.

Den här skäggmesflocken, som totalt omfattar cirka trettio fåglar, ser jag till slut ge sig iväg på väldigt hög höjd söderut i riktning mot Heda

Men åtminstone en flock ser jag ta ytterligare höjd tills de nästan försvinner från min syn som små prickar. Då har de redan tystnat och sen plötsligt försvinner de rakt ut över slätten i riktning mot Heda. Någon annanstans i en annan vass kommer de senare idag att kasta sig ner igen, kanske i Landsjön öster om Gränna. Därifrån finns flera kontroller av märkta Tåkernskäggmesar.

En flock skäggmesar landar alldeles intill mig i alarna. Träande skäggmesar är tämligen ovanligt!

En av flockarna som tvekar, landar alldeles intill mig i strandens alar och björkar innan de åter letar sig tillbaka till sjövassens trygghet. Det är ett skådespel jag unnar varje naturintresserad Tåkernbesökare och det är så lättåtkomligt. Förmiddagen en lugn dag med hög luft nu i oktober är bäst. Passa på - det är detta verkligen värt!

Då jag sitter där och njuter av skäggmesarnas högflykt kommer plötsligt en pilgrimsfalk rakt över mig. Hon går på 60 meters höjd, snirklar några vändor och försvinner sen bort mot Omberg. Två unga havsörnar passerar också förbi mig där jag sitter i värmen som nu anlänt och målar i skjortärmarna. Så är det ofta, att man sätter sig stilla en tid och då upptäcker mycket mer än om man flänger omkring.

På strandvallen där jag sitter blommar ännu några höstfibblor och enstaka plantor av brunört. De som blommar så här sent är oftast extra vackra och stora. Kanske är det ett desperat ryck så här i den kvarvarande sommarens sista andetag. Vad vet jag?

På väg tillbaka möter jag markägaren och min hyresvärd Carl med kompisar som kommer hem från en jakttur i kanalen. De har med sig tre grågäss, två knipor och en bläsand hem till grytan. De ställer villigt upp för ett gruppfoto. Carl är sparsam och försiktig med jakten på sin mark.

På hemväg igen, Jag möter en bil och stannar på den smala vägen förbi Dags mosse. Då jag kör vidare ser jag något röra sig i vägkanten. Jag stannar och går ur. Det är en snok; en stor helsvart snokhona, som fått sitt huvud krossat av bilen jag mötte. Jag blir lika ledsen varje gång. Jag lägger ner henne i diket; stjärten vrider sig i dödskampens groteska konvulsioner. Nu kan jag bara hoppas att hon åtminstone blir mat åt någon, en ormvråk kanske. Den brukar sitta just här på spaning.

Jag tar vägen över Omberg hem. Den primära impulsen infinner sig då jag stannar till vid uppfarten på berget för att tala med ett gäng orangeklädda vägverkare som röjer och breddar för att göra det hela mera trafiksäkert.

Mia på Stocklycke har stängt för säsongen, egentligen, men fixar ändå en kopp kaffe och säsongens sista morotskaka. Tack för i år!

Hanna och jag gör en resa över slätten till det välrenommerade konditoriet i Väderstad och tillbaka hem igen. Färden börjar i dimma och slutar i ganska vackert solsken. En riktigt skön äkta brittsommardag idag igen.

Nu är det kväll. En sanslöst vacker, helt enkelt sagolik höstkväll. Det är alldeles kav lugnt, vilket är mycket ovanligt i denna slättbygd. Solen sänker sig i ett molnhål över Ombergs sydspets och jag vandrar ut över maden vid Glänås vid Tåkern för att spänna upp vadarnät inför ringmärkning av dvärgbeckasiner. Christer har redan varit här några kvällar tidigare i veckan och hittills är han uppe i fyra nya fåglar för året. Totalt de tre senaste åren har han nu fångat drygt femtio dvärgbeckasiner på detta ytterst begränsade område. Fantastiskt!

Ännu är jag ensam i projektet ikväll, Christer ska dyka upp vid halvåttatiden. Det är fridfullt och ännu varmt. Några besökare, transkådare, står uppe i tornet.

När de sex näten är klara sätter jag mig att vänta och njuta. Alltmedan ljuset avtar kommer tranorna och gässen. Det är stora mängder men de kommer bara sporadiskt den här vägen över Glänås. Men, bortåt Kyleberg - Sjötuna är det verkliga moln av fåglar och samma sak på andra sidan sjön vid Herrestadsmaden - Tofören. Det rör sig om åtskilliga tusenden av både tranor och gäss och ljudet ligger som en fond över hela landskapet. Det är en otrolig känsla varje gång att få uppleva detta.

På närhåll från vasslandskapet hör jag bläsänderna pipa, krickorna snattra och knölsvanarna hissna. Ett gäng enkelbeckasiner lättar just som solen går ner och sträcker mot söder rakt över huvudet. En fladdermus dyker upp. Den kastar sig runt i gläntan runt tornet på jakt efter de sista fjädermyggorna. Då, i det sista ögonljuset ser jag en liten fågel med fjärilsflykt komma tätt över vassen därute och kasta sig ner i en dyglänta. En dvärgbeckasin. Snart är det dags att gå första rundan.

När Christer kommer är det mörkt. Vi tänder våra pannlampor och klafsar ut över maden. Det suger och stänker och man får passa sig för mörka och djupa dyhål. Vassarna har fällt ut dagg som penslar ansiktet. Vi vandrar sakta med tio meters lucka ut mot det första nätet.

I ljuset från våra lampor ser vi - ingenting. Nästa nät. Jovisst! Där hänger två dvärgbeckasiner lysande i skenet. Så märkligt det känns. De är här! Hela tiden! Utan dessa nät skulle vi nästan inte veta.

Dvärgbeckasinen skiljer sig verkligen helt från sin släkting enkelbeckasinen. Den är en riktig mörkerfågel, kycklingliten och tystlåten. Den flyger med en spröd fjärilsflykt, eller som en fladdermus, och kan stå och ryttla i luften. Det har vi upplevt tidigare vid nätfångsten här vid Tåkern. I handen är den tålmodig, och "orädd"; litar även där på sin sällsynt goda förmåga till försvinnande mimicry. Då vi släpper ut den efter märkning och mätning kan den stå kvar i minuter, ruska på sig, trycka eller kila iväg längs backen som en mus, innan den helt tyst lyfter rakt upp i svirrande flykt med sina runda vingar. Så lite vi egentligen vet om denna fågelart.

Under denna kväll fångar vi fyra nya dvärgbeckasiner, tangerat dagsrekord och dessutom ringmärks en enkelbeckasin. Med detta är vi naturligtvis helt nöjda.

Dags sen att lägga ihop näten och dra sig hemåt. Dagen har varit fantastisk från början till slut.

Jag minner mig plötsligt att jag i mitt första klippalbum har ett urklipp som handlar om dvärgbeckasin och ringmärkning, tror jag. Det är från 1964 och är ett av mina första trevande försök att skriva och illustrera ett tidningskåseri. Jag minns hur stolt jag var som fick det infört i tidningen. Jag gjorde en tuschbild av en ringmärkt dvärgbeckasin - ett komplicerat arbete vill jag minnas, med stålpenna och bläckhorn som var den tidens enda möjligheter.

Jag fick emellertid, ser jag nu när jag bläddrar fram materialet, publicerat två kåserier i tidningen med kort mellanrum och tyvärr blandades bilder och text ihop i de båda. Den som handlade om dvärgbeckasin fick en varfågel som illustration och den artikeln är tyvärr försvunnen. Den jag visar här nedan, om du klickar vidare på bilden, är ett skriveri om vårt undersökningsområde vid Hulterstad söder om Mjölby vid Svartån och den fick en dvärgbeckasin som vinjett. Så kunde det gå.

Hur som helst. Artiklarna är tidsdokument från våra första år som fältbiologer och arbetet vid den blivande Tåkerns fältstation där vi den första säsongen fångade en handfull dvärgbeckasiner.

Nu är vi alltså här igen, drygt fyrtio år senare, i arbete med dvärgbeckasinerna.

Tidig morgon. Uppe med solen för att besöka Alviks ängar norr om Stora Lunds naturreservat tillsammans med Ödeshögs krets av Naturskyddsföreningen. Så är det åtminstone tänkt. Vi skall studera fågelsträcket och vår guide Peter Fredricson kommer att möta upp på parkeringsplatsen nere vid sjön.

I öster ligger den flyende månens skära alldeles intill Venus som skvallrar om soluppgången.

Vid Stora Lund möts vi Peter och jag - guide och utflyktsansvarig. Vi blir dock inte helt ensamma. Åke L kommer också. Tre personer totalt alltså! Så kan det också vara och jag / vi kan inte låta bli att förundras. Här nere vid Vätterstranden ligger ju också Ombergsgolfs fina anläggning. Parkeringsplatsen är full med bilar och redan vid åttatiden är det fart ute på greenerna. Det är en ny tid nu, där även fågelskådningen blir alltmer tävlingsinriktad; istället för golfens scoreboard finns kryssarens artlistor. Det vanliga gamla köret med att bara vara ute tillsammans i naturen verkar vara, just det, helt ute.

Jag är gammal numera och säkert också gammalmodig och jag undrar om det finns rum för någon form av återgång. Det verkar som om människan fjärmar sig alltmer från naturen och samtidigt skapar nya ramar för vad natur är. Vår anpassningsbarhet som art kan bli den svagaste länken i vår fortlevnad.

Peter, Åke och jag får i varje fall näring för våra sinnen; en fantastisk morgon med många fåglar och en nyfiken räv. Och fika i termos är alltid gott nog.

Ny morgon, klar och sval. I väntan på att jag själv skall få tid att skriva en reserapport om Sumatra och Java får jag kanske bjuda på en ett trevligt alternativ. Göran P som var vår ledare i projektet har skrivit om färden på AviFaunas hemsida. Klicka på bilden ovan så kommer du dit.

En maffig vedparasitstekel på nästan 7 cm med "gadd" söker efter byte i huggkubben

Efter lunch åker jag ner till Stugan och klipper gräset för sista gången i år. Det är varmt i solen och jag lägger ifrån mig tröjan på huggkubben men upptäcker i sista stund att där är upptaget av en vedparasitstekel, som trevar med sitt enormt långa äggläggningsrör efter ett lämpligt byte därnere att placera sitt ägg i. Hon blir störd därvid och drar vidare utan förrättat värv men jag hinner med ett foto, tyvärr dock inte när hon trevar efter bytet med bakkroppen lyft som en kran.

I en liten paus i solskenet tecknar jag av en svart ängstrollslända vid en höstkvist. Den är mycket liten och alldeles mörk och dess vetenskapliga namn är Sympetrum danae.

Jag åker ut till Glänås på morgonen för att kolla upp vadarburarna som Christer satt ut. En dvärgbeckasin fångas, ringmärks, mäts och släpps. De blir nr 13 för året. Därefter stänger jag till burarna. De måste passas noga och ofta nämligen och de närmaste dagarna har vi brist på personal för detta.

Det är kraftig frost och till och med lite is i stillvattnet. Dybankarna är fulla av fotspår från dvärgbeckasiner. En havsörn seglar förbi, som vanligt. Sjön är spegelblank. Jag åker till Väderstad efter mitt beting för att ta en morgonfika. På vägen dit ser jag några små flockar med sädgäss. Det är tunt med arten i år. Högst något eller några tusen finns runt sjön. I oktober i början av 1980-talet räknades cirka 50 000 sädgäss. Tappet är oerhört och det verkar som om arten föredrar att stanna längre norrut numera, i Kvismaren i Närke och kanske i Uppland och Västmanland.

I ateljén får jag fina bilder skickade till mig från Hanna som hon tog förra veckan. En av de vackraste är ett porträtt av trädgårdens hösthallon. De ger riklig skörd ända in i november månad.

Vår årliga kräftskiva i Stugan är något försenad men nu äger den rum ändå. Jag åker ner i god tid och eldar upp i spisel och kakelugn till lämplig mystemperatur. Kl 16 anländer Janne, Sven och Lennart med diverse attiraljer och sen sätter vi igång. Nej, allra först tar vi en promenad ner mot sjön över betena.

Ner till kanalen där vi noterar en egendomlig växt. Vid närmare studium visar det sig vara vattenpest - Eolodea canadensis - som har utvecklat flytblad, något jag aldrig noterat tidigare.

Därefter studerar vi hur Sven bär sig åt för att hämta material i sin såll. Med handkratta och sållhåv rafsar han runt i förnan på jakt efter skalbaggar.

Sven har varit här många gånger i jakt efter Dromius longiceps, en liten jordlöpare som lever vertikalt i mixvegetation av sälg och vass. Jag fann den första gången här i Tåkern i slutet av 60-talet men Sven har misslyckats hittills att återfinna den. Kommer han att lyckas nu med "mina instruktioner till hjälp"?

Gebbe,

Kräftor - alltid något speciellt...
Japansk whisky - se exv: http://www.aftonbladet.se/matvin/
Dromius longiceps - fanns förstås bland buskarna

Livet - lika förunderligt som alltid.

På hemväg från Stugan fotograferar jag milstenen på sin ursprungliga plats vid uppfarten till Omberg, alldeles innan den flyttas uppåt i terrängen på grund av vägarbetena som pågår.

På kvällen är det stort informationsmöte om det nya Naturum som kommer att byggas vid Glänås vid Tåkern. Arrangörer för kvällen är Ödeshögs Naturskyddsförening och Länsstyrelsen Östergötland. Knappt 50 åhörare kommer, vilket kan betraktas som en bra siffra för Ödeshög. Jag inleder själv med en liten betraktelse. (länk)

Därefter är det dags för naturfotografen och skribenten Christer Elderud som visar sitt bildspel och reservatsförvaltare Dan Nilsson att hålla sin föredragning.

En desperat vädjan från Maltas Ornitologiska Förening dyker åter upp i mejlboxen. En bit ner i röd ram visar jag den i sin helhet, men för er som inte orkar läsa allt ger jag här en kort resumé och ett förslag till agerande.

Malta vägrar lyssna till EU-kommissionens direktiv och sista varning, att genast upphöra med den illegala och osmakliga jakten på vårens flyttfåglar. Det sker i Malta en exempellös slakt av allt som flyger. Detta är sant och väl dokumenterat. Alla europeiska länder har tröttnat på detta men tyvärr har väl inte problemet blivit tillräckligt uppmärksammat av alla enskilda medborgare, eftersom Malta ännu är ett populärt turistmål. En bojkott vore det minsta man kan önska tills förändring sker!

Nu ber Maltas fågelskyddskommitté alla EU:s medborgare att agera direkt till Premiärministern med ett brev och en uppmaning att genast avbryta eländet.

Jag ställer fullt ut upp på detta och har skickat följande brev till Premiärministern och nu ber jag dig som läser detta att göra likadant. Använd gärna mitt brev som det är eller som förlaga. Detta är viktigt och brådskande.

Dear Mr Prime Minister,

I would just humbly express my direct feelings and urge you to fullfill the European Commissions note to declare the end to spring hunting of wild birds in Malta once and for all. I feel it is a shame that we in the European Union still have a member that hunts migrating birds in springtime. A lot of Swedish protected birds every year pass or try to stay winter in Malta. We certainly would love to have them back.

Sätt in ditt namn och land här

THE EU HAS SENT ITS FINAL WARNING TO THE MALTESE GOVERNMENT
now YOU need to act!

The European Commission has sent Malta a final written warning (‘Reasoned Opinion’) regarding the practice of spring hunting of wild birds, which is illegal under the EU Birds Directive. The EU had opened an infringement procedure against Malta in June 2006, however Malta still allowed another spring hunting and trapping season in 2007. Therefore, at this stage, it is essential to keep up the pressure to ensure that the Maltese Government complies with the Reasoned Opinion and does not open another spring hunting season in 2008.

To this effect, we urge you to send an email to the Maltese Prime Minister,
Dr Lawrence Gonzi < lawrence.gonzi@gov.mt>,

asking him to respond to the Reasoned Opinion and to declare the end to spring hunting in Malta once and for all. Please copy your email to marija.schranz@birdlifemalta.org.

WE ARE COUNTING ON YOUR SUPPORT! Circulate this email to people you know are interested in the cause (please avoid spamming mailboxes).

For more information on BirdLife’s campaign to stop illegal spring hunting in Malta as well as to read the press release issued in connection with the reasoned opinion sent by the Commission to Malta, please visit www.birdlifemalta.org.
_________________________
Marija Schranz
Communications Coordinator

BirdLife Malta
57/28,Triq Abate Rigord,
Ta' Xbiex XBX 1120
Malta
t: +356-21-347644/5
f: +356-21-343239

email: marija.schranz@birdlifemalta.org
url: www.birdlifemalta.org

Hemma igen efter en vecka i Stockholm där jag har bott hos Hanna på söder och jobbat med Jonne på Järla Grafik i Nacka med två stycken litografier. Dessa är beställda av US Konstförening i Linköping och skall vara klara för leverans i mitten av november. Motiven är orkidéer - Adam och Eva samt Luktsporrar.

Arbetet med litografierna är tidsödande och kräver noggrannhet / Min grafiktryckare Jonne vid pressen.

Fram till dags dato har jag arbetat fram 6 färger och tror att jag kommer att behöva ytterligare 4 eller 5 och kommer således att åka upp dit igen vecka 45.

Litografierna som de ser ut idag. Ännu fattas tre eller fyra färger innan jag är nöjd.

Varmt för årstiden men blåsigt. På morgonen är gräsmattan full av trastar - koltrastar mest men också ett par björktrastar och en taltrast.

Vi har Ella över helgen och åker upp till Omberg för att plocka vilda löv till en hösttavla. En flock mindre korsnäbbar flyger över. Harkål, stinknäva och tusensköna blommar, några myror kryper fortfarande omkring på stacken men detta är nog nästan allt denna dag då vi går tillbaka till normaltid och kvällarna genast blir mycket mörkare.

Jag kör ner mitt fikonträd till vinterförvaring i Stugan. Så har jag gjort de senaste tre åren och det har hittills varit perfekt. Jag passar också på att lyfta in de sista vedklabbarna från den slaktade stapeln så att jag har torr ved inne till vintern.

Det är kallt och mörkt ute. Allt känns grått. På Kälkestads åkrar rastar några hundra sädgäss. De har slutligen anlänt till sjön. Cirka 14 000 var det visst i helgen har jag hört. Dessutom ser jag ett tjugotal tofsvipor och några ljungpipare.

Nu lyser bokarnas sista löv i skarpt orangebrunt på Omberg. Det är en vackert mustig färg. Men snart är det hela över.

Idag hade jag ett tiotal talgoxar och en handfull blåmesar framme på mina två fröautomater med jordnötter. Ännu är det gott om koltrastar kvar.

Just nu befinner jag mig i Stockholm och Nacka för arbete med litografier. Vi hörs och ses efter den 9 november

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok