dagbok2008_06 webblog blogg dagbok gebbe kalender

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

Sålunda fick jag den 29 maj en rapport från May och Bernt i Ljungsbro om det lilla bestånd av guckusko som finns mellan Vadstena och Motala. Så här lyder det meddelandet:

Nu är det dags för den årliga Guckuskorapporten. Vi var där igår, 15 blommor fullt utslagna, 4 stänglar med 2 på varje. Förra året var det 12 blommor den 6:e juni har jag en anteckning om. Beståndet har ökat !!

Sen åkte Vi till Stora Lund, trodde Vi skulle få se Dig bada men det var bara en ensam storskrak som simmade, men mycket kattfötter som blommade.

Varav jag visar två här. Tack så mycket May och Bernt för era trogna rapporter och för foton till hemsidan:

Den 30 maj fortsättningsvis så träffades vi då vid Vätterhästen i Hästholmen hela det gamla Tåkerngänget, Tåkernluffarna, till en nostalgisk återträff under två dygn med Tåkern i sikte. Det blev ett möte fullt av glädje och lite vemod, Glänåstornet, det som vi byggt med egna händer, skall ju rivas i höst för att ge plats åt ett mäktigt, några i gänget menar - svulstigt Naturum.

Christer Elderud - foto Gebbe Björkman

Christer

Urban Ekstam - foto Gebbe Björkman

Urban

Göran Bergengren - foto Gebbe Björkman

Göran

Kent Persson - foto Gebbe Björkman

Kent

Frank Runtegen - foto Gebbe Björkman

Frank

Johan Träff - foto Gebbe Björkman

Johan

Sven-Erik Fransson - foto Gebbe Björkman

Sven-Erik

Här är vi nu alla: Christer, Urban, Göran, Kent, Frank, Johan och inte minst nestorn själv, vår gamle biologilärare Sven-Erik som var den som gjorde det hela möjligt då för nu länge sedan. Jovisst, jag själv är förstås också med i gänget.

Programmet var ungefär detta: Fredag kväll - middag i Hästholmen och därefter kväll och natt med Tåkern runt. Lördag morgon och förmiddag - skilda exkursioner med bl a kanottur och Ombergsbesök. Lördag eftermiddag - samling vid Glänås med officiellt tornavsked med budapesttårta och kaffe. Gruppfotografering för arkivet.

Under lördags morgon sågs två ägretthägrar vid Renstad kanal. Kanotfärden blev delvis inställd på grund av ett tråkigt båthaveri med en av kanoterna, vilket ledde till stora bekymmer för en av deltagarna eftersom utrustning för ungefär 100 000 kr hamnade under vatten - katastrof förstås!

Söndagen den 1 juni tog vi hand om tipspromenaden vid Skönatorpet som brukligt är, Ulla och jag. I underbart sommarväder - tjugofem grader varmt - hissade vi flaggan och välkomnade 30 besökare. Jag hittade en sjungande gransångare mitt i alla fågelsången; sannerligen en överraskande notering. De vackra strimlössen satt överallt i de blommande bestånden av hundloka.

På kvällen kunde jag inte hålla mig längre i värmen utan åkte ner till Öninge och kastade mig i Vättern - kanske femton grader varmt vid ytan. Stora stim av spigg drog runt vid stranden och dykarna fanns där som alltid. Nu har årets badsäsong vid Sveriges bästa bad börjat igen!

I så här vackert sommarväder kan jag inte hålla mig inne. Jag måste ut och när så Janne ringer och undrar vad jag gör är jag inte speciellt svår att övertala. Vi åker upp till Omberg efter att ha inmundigat nypotatis och sill och stekt falukorv på det.

Vid Anudden vid Vättern sitter vi på klipporna och kikar in mot det ras som måste ha ägt rum ganska nyligt. Utanför oss simmar tre småskrakar omkring i klarvattnet. Vi kisar mot solen, gräset är brunbränt på hyllan och nedanför oss lockar mig vattnet till ett dopp som dock aldrig blir av. Plötsligt upptäcker vi flera exemplar av gulsvarta flodtrollsländor som flyger runt i jakt runt omkring oss.

Fiskgjusarna visslar men pilgrimsfalken visar sig aldrig. Här i svalkan från sjön äger S:t Persnycklarna ännu lite röd färg. Men det stora beståndet på Vallgatan, det som jag skrev om tidigare i vintras, det som blev vildsvinsskövlat, är torrt och visset. Vi har letat oss också hit nämligen. Lika karminfärgad som sankt persnycklar i högform är den rosenfink som strax börjar vissla så det yr. Han är extatisk, lycklig och nyanländ.

Droppstensgrottan vid Stocklycke blir nästa delmål efter en kort drickapaus på vandrarhemmet. På vägen ner till hamnen fotograferar jag ett enastående vackert bestånd av den botaniska rariteten skogsbräsma. Vi ser dessutom en skogshare och detta är verkligen värt en notation. Det var länge sedan jag såg den arten på Omberg.

Grottan är inte så märkvärdig kanske men den kräver lite klättring, vighet och barbent vadande för att nås. Inne i dunklet och i glittrande reflexer rinner vattnet ner från taket och bildar en klassist droppstensskulptur. Eftersom grottan är ung och ständigt ommöblerad av Vätterns vilda vågor har ännu inte några större stalaktiter hunnit bildas men nog finns här anlag. Tyvärr ser det ut som att det också finns brottytor efter bortförda droppstensbildningar. Detta känns tråkigt. Säkert är det oförstånd. Man måste visa respekt för långsamheten. Ett par centimeters droppbildning behöver flera hundra, kanske tusen år.

Golvet i grottan består av vatten så några stalagmiter är det förstås inte tal om.

Denna grotta har några spännande mossor. En heter svanhalsmossa. Om det är den jag fotograferar är jag inte säker på. Ännu finns nämligen inga bekräftande sporkapslar på plats.

Vår utflykt avslutas vid Alvastras karpdammar, där i studerar alla sländor som flyger och far. Olika blå arter flicksländor färgar algflaken nästan blå. Några rödögda blå ser vi också samt ytterligare flera flodtrollsländor. Janne håvar i fräkenbestånden efter en ovanlig vivel men misslyckas.

Ett par rörhöns bor här i en av dammarna. För det mesta gömmer de sig i det stora videbuskaget som står halvvägs ute i vattnet. Idag är små svarta ungar framme och simmar när vi kommer ner. De får en väldig fart springande på algmattan in bland buskar och starrtuvor och försvinner bokstavligt framför våra ögon.

En unge blir dock kvar märker vi efter ett tag när ytvegetationen helt plötsligt får liv underifrån. Rätt som det är tränger sig ett svart litet huvud upp som ett periskop, sjunker sakta ner igen och kommer senare upp ännu lite längre bort ifrån oss. Det ser helt enkelt livsfarligt ut. Tänk om ungen fastnar där under den täta algmattan. Vi kan inte göra mer än snarast avlägsna oss och sen hoppas på ungens tur och skicklighet att ta sig hem helskinnad igen. Men vilken suverän gömseltaktik!

Det är torrt och varmt om än med något friskare luft idag eftersom en svag kallfront passerade oss söderut igår kväll.

Jag talade med ett par bönder idag om vädret. Fåren har dåligt med bete nu. Det torkar bort snabbt. Och korna får brännblåsor på spenarna så att de vägrar gå in i mjölkroboten. Sådan kan problemen se ut när vi på nordliga breddgrader får Medelhavsvärme i maj och juni. Inte har jag anat liknande besvär för korna tidigare. Hur ser det ut söderöver i Europa kan jag undra. Kan sådant grejas med EU-anpassning?

Höskörden är snart avslutad. Ett härligt torkväder måtte ha gett en fantastisk produkt. Torkan har medfört att mindre areal har blivit till ensilage i år.

Min stuga är nymålad och fönstren är nykittade. Det känns skönt att bara vara hyresgäst. Jag har nog med arbete ändå och uppskattar att få det gjort av värden.

På kvällen blir det en promenad runt elljusspåret varvid jag hör två sjungande gransångare. Dubbeltrast sjunger för andra kullen liksom koltrasten.

Nattfågelräkning skall utföras runt Tåkern av Tåkerns fältstation, och jag och Kent tar på oss att inventera sträckan mellan Åsby till Väversunda under kvällen men allra först samling i Kvarnstugan med varm rabarberpaj.

Det tar ungefär två timmar för oss att vandra längs stranden, ömsom i snaggat bete och ömsom bland snubbliga starrtuvor. Vi vaktar våra steg för alla ängsnycklarna som blommar smått i år i torkan. Majvivorna är överblommade, höga och torra men de gula svärdsliljorna har ljust slagit ut som saftiga kandelabrar.

Det är inte så stor aktivitet i fågelkören. Det vi hör är ett tiotal rördrommar, ett par vattenrallar, en handfull sävsångare och några trastsångare; inget utöver det förväntade och inte ens en enda näktergal. (länk till protokoll).

I vasskanten sitter mängder med trollsländor på nattkvist. De är alla tillhörande arten fyrfläckig trollslända vilken är känd för sina ansamlingar och flyttningsrörelser. Tusentals av dem sitter här så tätt uppradade på vasstråna att vassen svartnar. Jämför gärna med den enorma mängden av fjädermyggor som jag berättade om under maj månad (länk). Tåkern är ett dukat bord av liv i alla former.

Slutet av vår vandring blir mörk och tyst - inte ens rördromarna tutar och vi har fullt sjå med att hålla balansen.

Ödeshögs Naturskyddsförening deltar i den riksomfattande "Naturnatten". Vi är drygt femtio personer som möter upp vid Disevidån vid Häggestad strax nordost om Ödeshög till en sinnlig kväll i naturen tillsammans med naturguiden Lars Frölich. Stämningen och vädret är på topp och vi får en sagolik kväll tillsammans i denna vackra bygd. Lars berättar lugnt och ingående om kulturlandskapets framväxt samt dess växter och djur. Trädpiplärkan och rödvingetrasten sjunger för oss och dagsländorna svärmar.

Vi avslutar fram emot midnatt nere vid Alvastra Broby vid Pålbyggnaden med att lyssna till näktergal, kärrsångare och gräshoppsångare. Strax innan myggorna börjar bita drar vi oss hemåt igen - mycket nöjda och lyckliga.

Nationaldag och vi, Ulla och jag med vännerna Astrid och Bertil, åker till Stora lund vid Vättern för bad och avkoppling. Det har blivit något varmare i vattnet - nu ungefär 17 grader - och vi kan bada, snabbt men ändå med behållning. Enorma stim av storspigg simmar på grundvattnet överallt längs stränderna - vad är på gång - det verkar vara total obalans i sjön.

Ute på det öppna vattnet ligger hane och hona gråhakedopping och simmar. Vad gör de därute - dessa vassens fåglar.

Sen blir det sillunch på torget med massor av folk i Medelhavsvärmen. Just som landshövdingen håller sitt nationaldagstal distraheras jag av en överraskning i form av en makaonfjäril som kommer på besök. Den flyger runt över torget några varv och försvinner sedan igen.

Ella är på besök under två hela dygn hos oss. Det blir bad och lek mest hela tiden. Vid Visjön, där vattnet är varmt, njuter vi under två förmiddagar. Här vid skogssjön flyger också massor med trollsländor men av en annan art än vid Tåkern. Det är bred trollslända som dominerar. Hanarna har lysande gråblå bakkropp. Göken ropar från andra sidan sjön och fiskmåsar sitter staty på stenarna.

Hemma igen studerar Ella och jag blåmesungarna som just nu lämnar holken och upplever sen hur gråsparvarna på hustaket varnar när skatan kommer på besök.

"Tjuurrrr", säger hanen och flyger upp till taknocken där han sitter och varnar "pjepp pjepp", varvid honan slutar mata och alla ungarna tystnar i boet. Ella har kikaren om halsen hela dagen. Det ska börjas i tid, tycker morfar.

Efter alla naturstudier är det gott att koppla av med en glass i värmen tillsammans med sina lekkamrater.

Jag gör en liten avstickare ner till Tåkern och Stugan mot sen eftermiddag. Ett molnsjok börjar synas i väster och vinden framför fronten tar i, men jag ligger i lä bakom vassen där jag sitter i kanoten. Ännu flyger fullt med trollsländor omkring längs kanalen som börjar bli grund och vegetationsfylld. De fyrfläckiga trollsländorna har slitna vingar och överallt flyger honor omkring och lägger ägg. De hovrar över vattenblänken mellan gäddnate och krypven, som växer ut i vattnet och bildar flytande tuvor och utnyttjar korsandmaten som substrat; snabba små vickningar med bakkroppen i en doppande, svepande och sekundsnabb rörelse och så läggs äggen ett och ett.

Mängder med blå flicksländor sitter på näckrosblad och grönalger; hanen stel som en upprättstående pinne förankrad med bakkroppens tång om honans nacke och hon med bakkroppen trevande efter hål och utrymme för sina ägg under ytan.

Nära båtplatsen i början av kanalen finner jag flera exemplar av grodmöja, Ranunculus aquatilis var. diffusus, som blommar vackert och smultronblomlikt

De gula näckrosorna blommar också vackert men bladen är ätna och slitna. Det är mycket som knaprar på livet nu, inte minst de otroligt täta stim av paddyngel som drar fram i kanalen. Jag träffar på en handfull sådana sällskap som äter sig fram genom plankton och submers vegetation. Vilken rikedom.

Väl på land igen känner jag hur vinden friskar i. Min treåriga knäckepil anpassar sig böjlig och fin när kraften kommer på rätt sätt. Även den bruna kärrhökshanen förstår att rätt utnyttja vindens kraft och svävar pappersvalelätt över vallen.

Almarna släpper sina bruna pengafrön och i motljuset ser det ut som snöfall. Sommaren går mot fulländning och mognad.

Vid stugtrappen finner jag äggskalet från en koltrast. Fågelägg är så vackra; naturens finaste smycken. Det här är naturligt kläckt och bortfraktat från boets närhet för att undanröja avslöjande spår.

I sommartorkan har rotfibblorna tagit över gräsmattorna vid ateljén. För tio år sedan såg jag de första exemplaren av denna för mig då obekanta växt i vår bygd.

Enligt den "Virtuella floran" på nätet är rotfibblan inte antecknat från Ödeshög. Jo så är det förvisso, att det alltid sker förändringar i naturen och kunnandet.

Genast efter det att jag varit ute och fotograferat scenen påbörjades gräsklippningen - någon blev tydligen uppmärksammad på att behovet fanns.

Frisk sydvästlig vind, "endast" 17 grader varmt och molntäckt himmel men ännu inget efterlängtat regn.

Hört i nyheterna idag och saxat från media. (Det är inte ofta en liten växt, en oansenlig kransalg, får stå stora rubriker. Härligt!)

[Pressmeddelande] Unika fynd har gjorts av den sällsynta vattenväxten vårslinke i trakterna runt Kristianstad. Arten är sällsynt i hela Europa och har inte varit sedd i Sverige på 100 år.
– Det var knappt några som trodde att arten kunde finnas kvar i Sverige efter 100 års frånvaro, säger Gabrielle Rosquist naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen i Skåne.

Mulet idag, som mest 15 grader och ännu ganska kraftig västlig vind gör skolavslutningen sval och så kommer det lagom som eleverna tågar till kyrkan en liten regnskur.

Själv sitter jag inne vid mitt arbetsbord och målar färdigt en skogssork till septembernumret av Sveriges Natur. Den kommer att gå iväg med posten alldeles snart.

Dagen avslutas vid Gränna hamn med en måltid efter skolavslutningen. Himlen är full av svalor och tornseglare som har dragit sig till sjöns närhet som brukligt är vid regn och blåst.

Morgonen är klar och sval. Under dagen tätnar himlen men solen värmer mellan bymolnen som tornar upp sig. Det efterlängtade regnet uteblir dock men lite av fukten från igår, 5 mm, finns kvar som en doft där vi vandrar omkring tillsammans i Görans hembygd i Åsbodalen. Jag är på visit för att erhålla några burkar nyslungad försommarhonung, guldgul och sirapstjock med smak av körsbär, äpplen, vårblom och en sista touch från oansenliga brakvedsblommor.

- Jag har bara såna här nu, säger han. De drar bra, är snälla och varroakvalster ser jag knappast till längre. Det enda lilla problemet är att de producerar ynglen väldigt snabbt och tidigt. Två svärmar har gått redan men dem fick jag tag i. (Och jag har redan glömt bort vad Göran kallade dessa bin).

Han har kommit rusande till mig, där jag står vid en blomsterrabatt och upptäcker en kraftig dagsvärmare som surrar framför violettblommig salvia.

- Den har jag sett här tidigare någon gång, säger han, jag tror det är en humlelik dagsvärmare. Vi konsulterar litteraturen och enas om förslaget. Fjärilen är vindsnabb och flyktig, drar från blomma till blomma på ljudlöst kolibrimanér och försvinner efter en stund.

Vi äter rabarberpaj med vaniljsås och glass på verandan och sen går vi längs grusvägen bort till Källstugan, in till den gamla vändplanen vid nyplanteringen och tillbaka igen genom skogen och över betet vid gården. Vi samtalar om allt som vanligt. Vi har mycket gemensamt. Ormvråksboet ligger tyst i den stora granen men den vita skiten bildar en ring på backen och skvallrar om ungarna däruppe. Gröngölingen kacklar men tystnar då vi står vid aspen med hålet. Svartvita flugsnappare markerar överallt och gärdsmygen sjunger från skogsbrötarna, rester efter tre stormar.

- Boxholms bolag behöver inte kalhugga nu, säger Göran, de har haft fullt upp med att ta hand om all stormfälld skog. På så sätt känns det bättre nu än tidigare i skogen. Och torkan kan vara bra på sitt sätt. Den sätter en gräns.

Tre jättegranar står döda och barkborreätna. Stammarna är fulla av hackspetthål. Jag finner en liten vit klocka på ett grässtrå. En spindelkokong av något slag. Göran föreslår "klockspindel" och hemma igen letar jag i Google men finner inget adekvat förslag. En tjädertupp överraskar oss vid en stigkrök. Den flyger upp grå och bullrig och vi ser den bara från ryggen.

Han har med sig ringar och tång för att kolla sina holkar. Mesarna är dock utflugna, flugsnapparna ruvar och hos nötväckan är det fullt med flygga ungar. Han lägger igen locket försiktigt så att kullen inte skall explodera.

Kattuggleholken på uthusväggen är tom sen ett tag. En död unge hittar vi i fårbetet. Några eller någon har väl överlevt.

- De har fordrats med ladusvalor och björktrastungar, säger Göran. Sånt ville man inte gärna tro på men det är sant, suckar han.

I växthuset frodas tomater och paprika. Paternoster-trädet är snart för stort att fraktas ut och vindruvorna bär kart. På stigen genom skogen där jungfrulin och vildlin blommar sida vid sida finner vi en fjäder. Svart och vit som en skatfjäder men ändå inte.

- Det är en armpenna från en orrtupp, säger Göran bestämt, och visst är det så.

Betet är torrt men vackert. Höskallran börjar gå i frukt, slåttergubben, Arnican, har just börjat blomma och några exemplar av rödkämpar skvallrar om att här ändå möjligen finns lite kalk i jordmånen. Nere i kärret finns källan som blänker, ängsullen står tät och på kanten finner jag en tuva av blekfryle. Är den månne en ny upptäckt för platsen? Stenskvättan sitter staty på odlingsröset. Skatorna varnar häftigt när ormvåken seglar över på jakt efter en feta ungar. Hästen står i stallet med fång i hovarna. Jag matar kycklingarna i buren med vitklöverblad.

- Grå marán, säger Göran. Tupparna har mer vitt i nacken. Vi måste lägga upp för lite fler värphöns nu.

- Det går en stork här vid Heda, säger han, alldeles bakom huset där man har slagit hö.

Jag åker genast dit förstås. Jag har trots flera möjligheter aldrig sett stork i min hembygd tidigare och den här gången blir det äntligen av, storken går kvar. Den vandrar upp och ner längs slagstråken i godan ro och plockar. Jag har egentligen inte tid med detta eftersom jag har en tid att passa men jag hinner ta ett par foton som dokumentation innan jag nödgas vända åter.

Jag ligger på knä hela dagen i trädgårdslandet och rensar ogräs. Det känner jag minsann av på kvällen. Min rygg värker och är stel så att jag knappt kan röra mig. Kroppens egna endorfiner gör att jag känner mig nästan lite lummig - febrig på något sätt.

Åska och regn går runt i bygden men knappast något kommer ner över Ödeshög, några stänk bara. Jag vattnar mina nyrensade land istället för att få potatis till midsommar. Gräsmattan är idag helt gul men den får klara sig utan min hjälp.

I mejlskörden idag läser jag följande meddelande från Åke vid Granelid, strax söder om Ödeshög. Det är en observation från den 14 juni.

"Jag vill bara tala om att det gick en stork på åkern bakom min lagård i dag vid halv-elvatiden. Jag fick inte se den själv. Det var Bo Rosenqvist som såg den när han satt i traktorn och slog gräset där. Ska jag sätta upp ett gammalt hjul på lagårdsnocken? En lite ovanlig observation här eller hur.

Stork igen alltså, möjligen samma som den som gick vid Heda dagen innan, men säkert är det inte, eftersom det setts ovanligt många storkar i Östergötland i år och också flera samtidigt. Intressant är också att de flesta varit omärkta, d v s inte avkomma från något svenskt storkprojekt utan "vilda". Så även den som jag fotograferade vid Heda. Det troliga ursprunget är Baltikum. Säkert är det ungfåglar därifrån som testar gränserna för sina kommande liv. Det kanske inte är uteslutet ändå att storken kan komma tillbaka till Sverige på naturlig väg. Det blir spännande att följa utvecklingen de närmaste åren.

Det är mitt på dagen och jag kommer till Stugan precis i grevens tid. Då jag stänger dörren brakar det loss. Regn och hagel vräker ner och det blixtrar och dånar alldeles över huvudet. Jag blir inregnad en timme.

Sen på kvällen åker Ulla och jag till Linköping. Regnskurarna kommer och går över Slätten. Men i Ödeshög är det kruttorrt! Knappt en droppe! Vår trädgård längtar efter regn.

Jag skannar in en skinnbagge som vi fann på pepparrot hos Göran häromdagen. Jag har sökt på nätet efter "bärfisar" av olika slag men inte hittat rätt. Är det någon som kan hjälpa mig med artbestämningen?

Senare denna dag får jag svar från min gode vän Sven i Mjölby för jag vilket jag tackar å det varmaste.

"Gebbe,

Jo nu har jag läst det senaste i din mycket uppskattade Dagbok. Och
visst är det den för pepparroten så typiska och mycket vanliga
Eurydema oleracea du har på bild. Kul att du låter blickarna fastna på
det mesta av vad naturen innehåller!

BH // Sven"

Jag deltager på förmiddagen vid invigning av två stora nya arktryckpressar på Danagårds i Ödeshög. Flera celebriteter, landshövding inräknad, är på plats. Heidelbergs Speed-Master nr 100 000 hamnar i Ödeshög, varför flera höga chefer från Tyskland också är med. De två pressarna kan göra helfärdiga trycksaker i ett svep på båda sidor samtidigt genom åtta respektive tio delverk.

Från en uppgift direkt till en annan - jag gör en liten insats för vänskaps skull med en guidad tur av ett litet sällskap till Glänås fågeltorn vid Tåkern. Det blir en härlig eftermiddag i strålande sol. Från tornet skådar vi ut över fågelskarorna. Sjön börjar bli prickad av all simfågel. Av intresse, minst sagt, är väl att vi har en ren skedandflock på över fyrtio individer. Skrattmåsarna kör dagissystem med täta flockar av ungar som simmar omkring överallt i kolonien medan fisktärnornas ungar stannar på plattformarna. En flock brushanar lyfter och landar igen, tjugoen stycken stor och storspoven hörs vissla över sjön - tydliga hösttecken är således på gång.

På hemvägen från sjön noterar jag att ytterligare två vindkraftverk reser sig över slätten. Snart är det färdigbyggt här - sen väntar skogsbygden. En mängd ansökningar är inskickade vet jag. De väntar på en samordnad plan från Ödeshög kommuns bygg&miljönämnd efter klartecken från Boverket.

Sen direkt - igen - till ny fest - födelsedagsfirande i Visjö gård. Det har varit en nöjsam stress hela denna dag.

Jag finner en glänsande död guldbagge innanför fönstret, snyggare i original än galakopian man hör talas om varje år, tycker jag. Sen klipper jag gräsmattan vid Stugan. Vi har tänkt oss att fira midsommar här nere vid sjön i morgon varför gräset, fastän torkan, behöver ans.

På vägen hem kan jag inte låta bli att stanna till vid Väversunda under Omberg för att fotografera bården av vallmo i rågen.

Det är en strålande midsommarafton. Solen skiner och det är lagom varmt och gott.

Vår nybyggda altan är på plats men ännu fattas förstås diverse detaljer och målning. Hanna och Jorge kommer hem och vi binder kransar av blåklint, råg och baldersbrå samt handlar nypotatis och jordgubbar på Råby gårdsbutik. Underbara sommar!

I Stugan dukar vi upp sill, rökt forell och Ullas härliga potatissallad. Sval nubbe och vitt vin finns också med förstås.

Efter måltid, griskastning och promenad värmer vi oss vid kakelugnens brasa och tar en skön siesta. Då vi tar in veden finner vi ett vackert snokskinn.

Midsommardag och äntligen regn över Ödeshög. Men varför just idag?! Alla våra nära utom Karin och Fredrik är på plats. De firar hos vänner i Varberg.

Ella stannar kvar ensam hos oss två dagar. I regn åker vi till Vadstena för att leka i parken och äta glass.

Morgonen lovar gott. Men ännu medan vi ligger kvar och gosar i sängen mörknar blåhimlen utanför fönstret och vid frukostdags redan kommer duggregn. Med Ella i bilen åker vi ändå till norra Tåkerns strand, till Herrestad och "Tåkerns Trädgård" för att besöka Malin och Fredrik, deras grisar och höns. Sånt gillar barn.

Vi matar Linderödssvinen med gräs och maskrosor, tre kullar kultingar i olika storlekar är betagande. Galten är snäll och hälsar också på oss. Sen får Ella följa med in i hönshuset för att plocka ägg. Med ett varmt ägg i sin hand och med rödbetor, gul lök och rädisor åker vi åter hemåt för att laga till pannkaka. Aldrig har jag sett en gulare pannkaka.

En pilgrimsfalk flyger nära förbi över oss vid Skedet. Den håller riktning Omberg.

Vid Skedet på nordvästra Tåkernstranden kommer en pilgrimsfalk flygande lågt rakt över bilen. Den håller riktning mot Omberg där bo och ungar finns. I år är sex nya falkar märkta alldeles i dagarna.

- Den där då!? och pekar på en brun kärrhök som svävar förbi över åkern. Hon ser den först och är mäkta stolt.

Jävla skitväder - ursäkta uttrycket men det är så här det känns när det är som sämst - vädret alltså! Först trettio grader varmt och torrt som i Erfoud i Marockos Erg Chebbi som jag minns det och så nu då, bara en vecka senare, endast tio grader på förmiddagen med hård nordväst och sneda regnstormar som kommer med ettriga nålstick mitt i ansiktet. Ibland undrar man varför man bor här. Det här hoppandet mellan torka o väta, oordningen i årstider och osäkerheten i planering är verkligen jobbig. Man gick ju där för någon vecka sedan och önskade regn men samtidigt inte, för man visste ju då att det skulle kunna bli så här istället. Och så lider jag med alla små nyflygga fågelungar som bjuds med armbågen. Varför inte sol och värme på dagarna och så milt och och lagom regn på nätterna. Det vore väl bra. Alla skulle vara nöjda och glada. Varför inte - Någon?

Minnet är kort men skriver man dagbok blir det bestående befäst. Idag ångrar jag något mina hårda ord om vädret igår. Jag skulle ju kunna radera men gjort är gjort. Man ska stå vid sitt ord, tycker jag.

Nu skiner solen, det känns skapligt varmt och vi ska åka till gamla Skänninge stad och ta en fika, inspirerade av en artikel i Corren. Nya möjligheter väntar alltid, om man vill, runt hörnet!

Så - nu har vi gjort lite av Skänninge. Det blev en fin resa i vackert väder. Vi kunde sitta ute och äta nybakade bullar i skön miljö i Sjölins café mitt i det gamla Skänninge vid Skenaån och efteråt gick vi på promenad och fann konstnären Göran Westers ateljé, (länk) och hustruns härliga trädgård med en honungsros fem meter hög i apeln i centrum.

Nu hopar sig molnen igen. Jag har avslutat en av akvarellerna som skall med till ett galleri på Marstrand i början av nästa vecka och nu sitter jag och kopplar av en stund vid datorn. Då jag sorterar alla mina mejl finner jag ett från tidigare i år med en inbjudan att ta del av familjelivet i ett bo av Svart stork i Estland. Jag har varit på besök där tidigare. Klicka på länken nedan och var med om en spännande direktsändning. Fantastiskt vad dagens teknik kan erbjuda, eller hur!

Igår kväll gjorde vi en utflykt till Alvastra bigård strax söder om Stora Åby utanför Ödeshög i Naturskyddsföreningens regi. Det var en mycket givande föreställning där även jag, trots min allergi mot insektsstick, hängde över kuporna. En bidragande omständighet till detta beteende var att det regnade och var kallt varför bina var stela och flygovilliga.

Sonja och Britta tog emot med jordgubbstårta och kaffe, möjligheter fanns för inköp av fin, nyslungad honung och Marie informerade oss om det mesta som finns att veta för en nybörjare.

Vi bestämmer oss på morgonen för en utflykt till Tåkern. Det är Karin mest som önskar detta mål eftersom det var länge sedan för henne. Vi väljer att gå en promenad vid Glänås, följa spången ända ut till Svanshalsudden och tillbaka till tornet igen. Vi har packat ryggsäckar med färdig sallad och tilltugg till kaffet och tänker ta god tid på oss. Trots perfekta förhållanden är vi nästan ensamma. Guiden Bengt som är på plats berättar om endast tre personer på senaste turen. Vi går själva.

Vädret är med oss och vi kan gå i skjortärmarna trots att vinden ligger på från väster. Över Västergötland ligger en front med moln och skurar men vi hoppas den dröjer där en stund till.

Då vi passerar genom Svanshalsvassen kommer vi på en ungfågelsflock skäggmesar som är väldigt nyfikna. De kommer ända fram till oss för att lära sig något nytt om människorna. Ängsnycklarna är överblommade. Skrattmåsungarna börjar bli flygga och vi möter en fisktärneunge på vift varvid föräldrarna störtdyker mot oss och "keckar" våldsamt. Enstaka guldtrollsländor far ännu runt och jag noterar den första bruna mosaiktrollsländan för året. I kärrkanten blommar flaggar förgätmigej tillsammans med vattenmåra och ältranunkel. Det är mycket vackert.

Björkskogen på udden är döende. Nästan alla björkarna har vissnat efter bladsättning. Det ser trist och obehagligt ut och jag undrar vad som har hänt. Kan det vara orsakat av förra sommarens kraftiga och segdragna översvämning.

Vi njuter av vår matsäck och en improviserad liten siesta vid plattformen på udden med magnifik utsikt ut över sjön och vassarna mot Omberg. Överallt är det fullt av fåglar: hägrar, doppingar, sothöns, svanar, grågäss och änder. Sävsparvar och trastsångare sjunger och skäggmesarna "tjyngar" i vasskanten. Fiskgjusarna finns spridda på himmelskupan.

I betet går korna lugnt och harmoniskt. Den muskulösa tjuren är snäll och ömsint. Han följer en ko med diande kalv i hasorna hela tiden och slickar henne varsamt på mulen. Kalvarna är intresserade av oss och då Karin sätter sig ner på huk kommer de fram i ring.

Jag finner en liten ovanlig ört i utrymmet mellan plankorna på spången; en penningblad. Den är minsann inte så allmän i vilt tillstånd och den är trots stor olikhet släkt med gullviva och majviva.

Längs E4 på väg till Linköping från Ödeshög observerar jag en ängshök hona vid motorvägens högra sida mellan ån (vid Sjögestad) och Malmslätt ungefär.

Värmen är på väg. Det har kommit kanske 10 - 20 mm regn i natt och det är fuktig luft över slätten. Molnen är ännu stora och tunga men solen sipprar igenom alltmer. Skönt!

Jag åker runt Heda by och skissar för fullt. Jag har tankarna riktade mot Heda marknad på lördag. Då tänker jag sitta där i mitt stånd och måla Hedamotiv för fullt. Jag förbereder några färdiga motiv för att ha något att börja med. Välkomna dit förresten! Detta är verkligen en marknad värd namnet - bara hantverk!

Jag har ytterligare en blogg. Den skriver jag i under nätverket Svenska Konstnärer. Den kan du läsa och reagera på om du klickar på länken (här).

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok