Ateljé Gebbe

Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närnatur

Juli år 2008

1 juli

Jag stannar till på grusvägen vid Egbola, sätter mig i diket där jag är fri från trafik och spritar ärtor. Det är en kort ynnest för oss bebyggare av Östgötaslätt. Nästan hela Sveriges produktion av ärtsoppans gula ärtor växer här och just innan de mognar är de söta och goda att äta. Jag vet inte om det är tillåtet men jag gör det ändå med lugnt samvete. Varje år.

Jag spritar ärtor direkt vid dikeskanten.

Åter är värmen här. Himlen är blå och mogen. Jag målar olja i Stugan och står på altanen mitt i sommaren under grågässens sträck mot betesmarkerna i söder. Enkelbeckasinerna spelar igen högt däruppe och nu möter de tornseglare som glider runt bland prasslande trollsländor. Inte en mygga i sikte, det är magert för de jagande men skönt för mig. Storspovar och skogsnäppor flyger över mig med höstton i lätet och de bruna kärrhökarna seglar över åkern på ständig spaning efter mat till hungriga ungar. Tranorna skorrar och blåmesungar hälsar på vid staffliet, nu på egen hand. Sommaren är mogen och Disan går torr.

En råget spanar på mig över vetet.

Ute i vetet står en råget. Jag vet att hon har kidet bredvid sig. De sprang över vägen framför mig alldeles nyss men så hög är säden att bara ett vuxet rådjur räcker över axen.

2 juli

Humlorna dansar över rosenspirean

Rosenspirean blommar och då gläds alla humlor. De dansar rumba med frenesi och skakande höfter i sin pollenjakt. Säkert hundra är på plats samtidigt. Altanbygget står stilla. Hade man förväntat sig annorlunda?!

4 juli

Varmt och skönt. Altanbygget igång igen och snart klart!

Jag sitter inne i min ateljé och förbereder små akrylmålningar över Heda by med den gamla romanska 1100-talskyrkan i centrum. Jag behöver ett tiotal färdiga till Heda Marken i morgon, så att jag har att börja med.  Resterande eventuellt efterfrågade målningar gör jag på plats där i mitt marknadsstånd alldeles såsom vanligt.

Tre exempel på mina marknadsmålningar från Heda

Sen hoppas jag att det kommer att gå bra. Det är mer än ett decennium nu som jag har funnits på plats på denna härliga hantverksmarknad, som bara växer och växer, för att fresta min publik med små originalmålningar. Välkomna dit - detta är verkligen en marknad värd namnet - mellan Rök och Alvastra ligger Heda - ett kulturens centrum.

6 juli

Nu är regnet här på allvar. Det är bra det. Det behövs. Att temperaturen just nu är under 10 grader får jag stå ut med.

Konstnär i arbete

Full fart vid marknadsdisken på Heda marknad den 5 juli 2008

Heda marknad har med Gud i hågen under sexton år lyckats pricka rätt väder nästan utan undantag. I fjol var det extremt tursamt eftersom en marknadsdag i sol och uppehåll föregicks och följdes av alla somrars värsta nederbördsmängd; minns översvämningarna! (länk)  Igår samma sak - knappast något regn förrän alla marknadsdiskar åter var nerpackade, då öppnade sig himlen. Och så regn hela natten - skottkärran vid husknuten var breddfull på morgonen.

Jag vill redovisa en liten episod från igår. Då jag satt där och målade på mina opretentiösa marknadsakryler kommenterade en kvinna:

- Jag förstår inte hur du gör. Det ser så lätt ut. Du bara målar och det flyter på medan jag misslyckas hur jag än anstränger mig, sa hon.

Varpå jag svarade:

- Du kanske anstränger dig för mycket. Låt det komma bara, spontant och utan att tvång, så kanske det går bättre. De flesta anstränger sig nog alldeles för mycket under sina skapande försök och då kanske det blir sämre, svarade jag ungefär.

En herre med ryggsäck bredvid blev klart irriterad på mitt svar:

- Vad menar du egentligen, sa han. Skulle god konst komma till utan ansträngning. Vad ska man då säga om Hill och Josefsson. De var hela tiden tvungna att anstränga sig. Du vet väl hur illa de mådde?

- Jovisst svarade jag, men kanske de inte mådde så dåligt när de skapade sin bästa konst. Den verkar ju vara ganska lycklig ändå. Just då tror jag att de målade utan ansträngning och mådde som allra bäst. Sen hade de sina demoner inne i sitt huvud och då blev konsten sämre.

Herren bredvid blev nästan rasande på mig. Jag fattade först inte allvaret i hans engagemang utan förstod först då han stegade iväg med skarp blick och ryggsäcken svängande i ilska och under en slutkommentar:

- Det är lätt för dig att säga. Men de kämpade hela livet för att inte göra hötorgskonst.

Så var det sagt. Så var det gjort. Jag hade inte en chans till återmäle. Herren var redan långt borta. I vredesmod. Så blev väl hans marknadsdag förstörd. Synd om honom. Personligen tycker jag att det verkade som att han hade egna demoner att kämpa mot. Jag tog faktiskt inte åt mig. Så det så. Mina små målningar på marknaden i Heda är bara en lek med färg och pensel. Utan ambitioner och pretentioner.

7 juli

Regn hela dagen igår och i natt. Sammanlagt har det på någon vecka kommit ungefär 70 mm. Det är bra det, om än något för sent - som bönderna säger - regnet ska komma före midsommar, då gör det sig bäst.

8 juli

Tur och retur Ödeshög - Lysekil, 68 mil och 8 timmars restid, för att hämta hem min utställning från Konstföreningen Raffaela. Också ett arbete för konstnärer. Det blev en resa tvärs över Sverige där det är som bredast (tror jag) och jag klarade mig utan regn hela tiden och jag tog det lugnt. Numera håller jag alla hastighetsbegränsningar, vilket det känns som att jag nästan är ensam om att göra; omkörd hela tiden av stressade medtrafikanter och jag kan inte låta bli att undra av vilken angelägen anledning. Jag tror inte den finns. Det är helt enkelt bara ett körsätt.

9 juli

Tidigare i våras, det måste ha varit i slutet av april månad, då jag bytte ut mina vinterdäck till sommardito hos Nisse i Ryket, samtalade jag med Jan-Erik, bonde, som var där akut och fick hjälp med att åtgärda motorn till sin spruta som var nödvändig för lantbruket.

- Jag måste få det åtgärdat genast, så att jag kan spruta rapsen mot rapsbaggarna, sa han, annars äter de upp hela den blivande skörden. De äter knopparna precis innan de går i blom.

- Fy då, tänkte jag, skall det verkligen vara nödvändigt att spruta så mycket?

Rapsbaggar på Ruccola-sallad

Nu förstår jag vad han menade. Jag skulle tro att det inte går att odla raps utan gift mot rapsbaggarna - inte ekologiskt alltså. Jag undrar om man försöker någonstans och hur man i så fall bär sig åt?

Just nu är det tjockt med tornseglare över de mogna rapsfälten. De är på jakt efter rapsbaggarna som svärmar där för att lägga ägg. I mitt lilla trädgårdsland har jag sått Ruccola-sallad, en släkting till raps. Den har alldeles för snabbt gått upp i blom varför det blir dåligt med bladskörden. Men blomklasarna är inte vita som de skall vara, de är svarta av rapsbaggar. Hos mig gör det inget men som sagt jag kan förstå en frustrerad rapsbonde.

Jag vet - det där med monokultur och allt - men undrar hur vägen går mellan rummen ekologi och livsmedelsproduktion. Det är inte alltid så lätt och givet, tänker jag nu. Ett dilemma för människan och jorden.

Invigning av altanen pågår med delar av släkten.

Under förmiddagen pysslar vi  med vår nya altan. Det känns fantastiskt. Invigning sker med del av släkten under eftermiddagen. Det blir grillat och ett glas tyskt bubbel, Schloss Panker. Solen strålar och det blir en härlig sommardag.

Under promenaden för att gå ner maten hör jag de första vårtbitarna för året. Månne ett litet hösttecken. Så brukar jag säga till Ullas stora förtret.

10 juli

Sommarmoln

En solig sommardag åker vi till Linnefors vid Svartån norr om Boxholm för att hälsa på hos Jeanette Bennich, keramiker. Vi fikar och handlar och jag och Ella badar fötterna i ån. Det är en spännande plats med fyra träbroar över strömmande vatten. Här har jag varit många gånger tidigare men mest på vintern, för att kolla strömstarar och förr, på 60 och 70-talen för att också ringmärka dem.

Vi är på besök hos keramikern Jeanette Bennich vid Linnefors i Boxholms kommun.

Jag sitter på kvällen inne i den relativa värmen på vår inglasade altan och njuter med ett glas Mackmyra, första utgåvan, av fladdermusen som jagar över tomten. Runt sembratallens topp svärmar pingborrarna, grannens katt smyger förbi och en igelkott vandrar luktande över gräsmattan. Jag sitter där tills himlen har mörknat.

11 juli

Lite regn just nu. Jag arbetar med förberedelser för plattsättning vid altanen samt lite målning. Jag klipper också gräset vid Stugan.

13 juli

Båten Bohuslän kommer till Marstrands kaj.

Ulla, Karin och jag åker till Västkusten. Vi börjar med en eftermiddag, en natt och en förmiddag i Marstrand. Räkfrossa, besök på Galleri da Matteo, där jag har med några akvareller, och insupande av väskusthamnens alla ingredienser i vackert sommarväder, är huvudsaken. Ren semester alltså.

Galleristen på da Matteo - Seved.

Solnedgången är vacker och avnjuts från pinnsoffan vid Botellet tillsammans med ett stort gäng franska turister, som släpper sina små barn osvenskt lättvindigt och utan flytvästar på bryggor och kajer. Jag ser sjöstjärnor och småkrabbor och stenblockens svavelkis glittrar som guld i den låga solen.

14 juli

Vi fortsätter vår västkustresa upp till Kungshamn för att träffa Karins Fredriks föräldrar, Carina och Lars, för första gången.

På vägen ligger en död hermelin.

På vägen dit, någonstans mellan Dingle och Brastad ligger en död hermelin överkörd. Det är värt en notering. Jag har inte sett hermelin sedan 1970-talet någon gång, då den ännu fanns kvar vid Tåkern, bland annat vid Ramstadbron. Mycket trafik med långsamma semesterköer gör att jag inte kan stanna men jag är ändå säker på min sak; den ringa storleken och kontrasten mellan den ljusbruna sommarpälsen och en svart svansspets är markant.

På Smögenbryggan - Karin är fotograf och saknas alltså på bilden.

Vi anländer till middag med nyfiskad stekt makrill och smörsky. Mätta bestämmer vi oss därefter för en nödvändig promenad. Det blir Smögenbryggan förstås. Kommersen är i full gång. Bryggan är delvis nybyggd efter förra sommarens ras och Alina, som jag känner sen tidigare, finns där med sin färgglada konst bland hantverk, antikviteter, räkbodar och märkeskläder - tvärrandigt i vitt och marinblått är alltid gångbart här.

Sjöbodar - oljemålning av Hugo Öfverström.

Jag finner i en antikbod några oljemålningar med västkustmotiv som tilltalar mig. De har ett Zornskt ljus och ett säkert handlag. De är målade av Göteborgskonstnären Hugo Öfverström. Hemma letar jag på nätet och finner att H.Ö. bland mycket annat har gjort målningar till "funkisbiografen" Royal i Göteborg. Priserna på nätets auktioner (1 500 - 3 000 kr) är förvånande låga, tycker jag, något högre dock i antikboden, där ett verk erbjuds för 8 500 kr men då med otestad prutmån.

Båtarna, investeringsobjekten, ligger uppradade, flera i bredd - högst var tjugonde är en klinkbyggd träbåt - de är definitivt vackrast. Vimplarna skvallrar om många rika norrmän men här finns också danskar, holländare och tyskar.

Karta över Ramsvikslandet och Soteskär

Efter det åker vi ut till Ramsvik tillsammans och får då passera Sotenkanalen, som byggdes som beredskapsarbete på trettiotalet. Snart svänger vi vänster mot Fykan, ner över fantastiskt vackra och vindpinade betesmarker, torrängar och slutligen rund och skär bohusgranit. Klockljungen blommar frenetiskt, hunden Maja jagar en stenskvätta, ett par större strandpipare varnar energiskt trots att de två ungarna är fullvuxna och vi går i kulingen ut till de yttersta klipporna för att leta efter någorlunda lä för en kafferast.

Kulingen plågar os något då vi vandrar över Bohusläns vackra röda granit.

På hög höjd över oss flyger skarvarna ut till Soteskären - i fågelskådarens öra - öar med magisk klang av lunnefågel och stormsvala.

Samling vid Fisketångens sjöbod inför skaldjursfesten.

Ingrid och Karin är laddade inför Lars och Carinas skaldjursfest.

På kvällen bjuds till fest i familjen Anderssons sjöbod vid Fisketången. Havskräftor, Carinas egna rombomb och färska Smögenräkor står på menyn. Vi har det mycket trevligt tillsammans och äter länge och noggrant. Mest van vid signalkräftor, insjökräftor, som man säger här, måste jag erkänna att åtminstone dessa stjärtar är klart bättre, riktiga köttbitar!

En eka skvalpar i vinden när skymningen faller och vinden tar i.

I skymningen sitter vi där i lä bakom sjöbodarna och njuter av utsikten ut mot Hållö fyr och gattet där den bohusländska allmogeekan skvalpar i motljuset och segelbåtarna går ut i den sneda vinden.

15 juli

Nordens Ark

Eftersom vädret är grått med duggregnskänsla och vinden stark blir de ingen båtfärd för oss. Istället åker vi till Nordens Ark, där jag inte har varit förut. Dagens djurparker är ju inte bara friluftsmuseum med exotiska djur i burar och hägn för slötittande åskådare att förundras över utan fastmer en refug och avelsbank för hotade djurarter. Så uppfattar jag just Nordens Ark mer än kanske någon annan djurpark i landet.

Grönfläckig padda i terrarium i Nordens Ark.

Nordens Ark har speciellt tagit på sig ansvaret för två svenska, extremt hotade djurarter som behöver stöd i form av avel och utplantering. Det är vitryggig hackspett och grönfläckig padda. Projekten är lyckosamma hittills med aktiv utsättning och förhoppningsvis framtida lyckosam sådan.

Przewalskis vilhäst och en av eremitibisarna på konstklippan.

Fyra timmar vandrar vi runt i djurparken och njuter av en väl anlagd promenad bland amurtigrar, snöleoparder, Przewalkis vildhästar, eremitibisar, hasselsnokar och vargar.

Här skiljs sedan våra vägar från familjen Andersson. Vi drar vidare hemåt mot Östergötland efter en mycket givande utflykt västerut och tackar för all gästfrihet. Vi åker under molnskyar ända till Jönköping där himlen lättar. Hemma har det varit vackert väder.

17 juli

Jag går runt lite nere vid Stugan. Ute vid ringmärkningsgatan i vassen stöter jag upp en årsung häger som trasslar in sig i vassen på grund av stress då jag överraskar den. Den får plumsande smyga iväg i fred. Jag står alldeles stilla tills den har lyckats komma undan en bit.

Dykarbaggar, Dytiscus marginalis, har passerat en hägers tarmsystem.

Överallt är det vita skitränder på brinkarna, hägern har uppenbarligen hållit revir här ett bra tag. Småfisk, förstås och paddor och grodor men också dykare har ingått i menyn men skalbaggarna har passerat nästan obearbetade genom tarmsystemet.

19 juli

Det har bjudits in till ängslåtter i Gumby strax söder om Ödeshög och jag deltager som ende utomstående från Naturskyddsföreningen och får bli vid att vara räfsare under dagen. Min rygg klarar knappast liemejningen nämligen och kanske inte heller min teknik om jag skall vara ärlig. Vi är ungefär tjugo personer i farten och ängen på ungefär ett hektar klarar vi på en dag. Vi har tur. Regnet kommer först när vi är färdiga.

Såttergille vid Gumby äng.

Ronja, åtta månader, är yngst på slåttergillet.

Det är ett sant folknöje idag detta gamla slitgöra från förr. Idag med EU-bidrag är det en kulturgärning som på något sätt hänger i luften och jag undrar jag hur länge till. Betingets storlek - Gumby äng - gynnar ständiga samtal och upplevelser i små grupper i akt och mening att vispa bladen och torka svetten ur pannan men lika mycket för känslan och glädjen i att finna en gräsulvslarv, en kattfot eller en svirrande bastardsvärmare att undra över och fundera kring.

Åke vilar sällan på orven. Paul, Martin och Christer vispar bladen så det sjunger.

- Som räfsare, säger Åke, är det fyra ting du skall tänka på: För det första, räfsa ihop där det är för tunt, för det andra, tunna ut där det är för tjockt, för det tredje, samla i breer med möjlighet att gå emellan och slutligen, stig aldrig i höet. Sen är det bara att sätta igång!

Christer i sin vackra rumänska stråhatt.

- Jag förstår inte, säger Christer i sin rumänska stråhatt, nu har jag jordställt bladet och orven är specialgjord i Rumänien, men jag får ändå inte till tekniken som jag vill. Titta på Lidegrans pojkar, dom verkar vara födda med lien i hand.

En Oppigårds slåtteröl läskar med sin beska.

Åke och Eva bjuder på slåtterlunch och Christer har med sig slåtteröl också till mig, som jag alldeles strax kommer att avnjuta hemma - nu när det har blivit kväll och dagboken är skriven.

20 juli

Jag sitter i uterummet och njuter av regnet som brusar på taket. Tunnan av ackasia är bräddfull redan efter nattens regn och skvimpar över av friskt kristallklart vatten. En gåva. Jag sitter med en kopp kaffe och bläddrar i den nyss fådda Nationalnyckeln om småfjärilar, käkmalar med flera. Och jag blir alldeles salig. Vilket bokverk. Igen!

Den senaste utgåvan i serien Nationalnyckeln handlar om malar med flera arter småfjärilar

Nu blir jag ju jättesugen på att börja om från början, att lära mig allt om dessa underbart vackra småfjärilar. En uppmaning till dig som läser denna min dagbok är att ännu är det inte för sent att prenumerera på detta enastående svenska bokverk. Gör det - inte minst bara för skönhetens skull!

20 juli

Ulla och jag åker till vår bygds Notre Dame - Vårfrukyrkan i Skänninge - där Ulf Samuelsson håller en orgelkonsert med några av Bachs verk.

En hel del åhörare är på plats också från Ödeshög mycket tack vare Åke L. som tipsade om evenemanget under slåtterdagen igår. Det blir en fantastisk resa för mig in i orgelmusikens värld. Organisten Ulf S. bjuder på ett stort antal verk av varierande omfång, karaktär och register. Han är en stor musiker med Örebro som hemstad och han genomför under sommaren 2008 tjugoen konserter i kyrkor från över hela landet. Resan från Riksgränsen till Ystad gör Ulf meddelst cykel och den räcker över minst 250 mil. Bara detta en bragd. Att så dessutom genomföra ett konsertprogram som omfattar alla Bachs opus med inlagda träningstillfällen överallt i kyrkor mellan uppspelningarna gränsar nästan till det fanatiska.

Dagens konsertprogram

Vi som är på plats tackar naturligtvis för den stora möjligheten till upplevelse. Mitt favoritstycke under kvällen blir utan tvekan den nästan disharmoniska och mycket ångestladdade koralen "Durch Adams Fall ist ganz verderbt", BWV 637. En hårdrockare hade inte kunnat komponera eller spela en häftigare låt - ursäkta uttrycket.

Jag kan inte åka direkt hem efter detta. Jag har behov av stilla ro och stor natur och tar mig ute över slätten och upp till Omberg där kvällens himmel ger mig andnöd igen.

Kolla själva!

Kvällshimmel över Östgötaslätt.

21 juli

Det har kommit ett brev från Maj-Britt i Hedekas, Carinas mor. Vi hade en liten diskussion Carina och jag om den lind som jag fotograferade vid Nordens Ark häromdagen. Jag var väl angelägen om att äntligen få se en äkta bohuslind för första gången och fick för mig att det var en sådan jag fotograferade men Carina menade att jag var fel ute. Hon hade med bestämdhet en bohuslind vid sitt barndomshem i Hedekas och den är annorlunda. Sålunda kom det här brevet från Carinas mor - ett brev med färska blad från en alldeles äkta bohuslind - jag har dubbelkollat i floran - nu är det klart. Tack så mycket!

Blad från en äkta bohuslind.

Det är en solig dag med vid utsikt över landet mot Vättern och Omberg och jag sitter på Kroons balkong och äter sallad och paj tillsammans med värdparet Inger och Lennart samt huvudgästen Ulf Samuelsson, organisten från konserten igår; jag har fått den stora äran att vara med nämligen. En härlig stund på jorden.

Lunch med Lennart, Ulf och Inger.

Ulf Samuelsson

Dessförinnan har jag passat på att smita in i kyrkan då Ulf sitter där i sina cykelkläder och tränar, repeterar och repeterar om och om igen. Det blir en lugn stund i en sommarsval kyrka med Bachs melodier igen, som får en extra dimension av djup och skönhet då svårigheterna i vissa passager kommer upp till ytan och visar på att det bakom virtuositet och stort kunnande ligger träning och åter träning - som om jag inte förstod det innan.

Nu är Ulf redan på väg igen, vidare på sin cykelfärd med Ystad som slutmål. Närmast står Jönköping på tur - lyckliga publik.

22 juli

Sedvanligt födelsedagskalas för Hanna hemma hos oss. Nästan tjugo släktingar på plats till lunch, kaffe, samkväm och följande bad vid Stora Lund. Sommaren är som bäst just nu. Det är varmt och soligt. Allt är helt enkelt underbart!

Födelsdagskalas för Hanna.

På verandadäcket finner jag idag en bitbock. Tidigare har jag även noterat gulröd blombock. Skalbaggarna som älskar ved kommer till det terpentindoftande lärkträdsvirket.

En bitbock på verandadäcket.

 23 juli

Sommaren fortsätter. Vi åker över Omberg till Borghamn för att variera vårt badutbud. Jorge badar i Sverige för första gången.

Från Västra väggars branter tittar vi ner i det Medelhavsliknande Vättern. Detta är Sveriges vackraste sjö med Sveriges bästa vatten mina vänner. Har man en gång badat här skapas en ny referens till alla påföljande bad. Långt där ner kommer en liten fiskebåt. Kräftburarna som ligger på vajer vittjas och kräftorna - Vätterns ny svarta guld - hävs i en plastbalja. Fiksgjusarna visslar och seglar på klippkantens uppvindar.

Bad i Vättern - tjugo grader och skönt.

Kräftfiske under Västra Väggar.

24 juli

Härligt badväder. Vi åker till Bårstad där Vätterstranden är grund och sanden mjuk. Badet här har vuxit till från våra första besök på 80-talet. Idag står här säkert trettio bilar plus några husbilar och cyklar.

- Kolla vilken tusenfoting, säger badgrannarna på filten bredvid vår. Den största jag sett.

- Bäst att du kollar, säger Ulla, och jag går dit och tittar.

Träfjärilslarv - fotograferad vid ett tidigare tillfälle. (nat. storl.)

 - Det är en larv av en träfjäril, säger jag och räddar paret från "obehaget", tar larven i handen och lägger den i fred från folk. Den är på väg till sin förpuppning. Den skall bli en stor nattfjäril sen.

Gunilla vid det dukade bordet under päronträdet.

På kvällen är vi bjudna till våra vänner Göran och Gunilla i Slästorp, författarparet, tillsammans med Christer och Evalena. Forsgädda, sommarens Sommaströmming och allehanda grönt från trädgården serveras med Rhenskt Spätlese. Hunden Flinga är med förstås, en Australian Sheepdog. Hon blir ibland navet i samtalet. Kvällen blir sen där under päronträdet, en bålgeting surrar förbi över bordet och tornsvalorna skriker. I hagen hörs skällan från ledarkon, fårens lugna bräkande och hästarnas gnägg. Sommaridyll.

Den stora harmonin i Slästorp.

- Nej inte idyll, säger Göran bestämt, men harmoni! Vet du förresten vad jag har sett idag, säger han sen, en Cossus cossus, en träfjärilslarv.

- Det har jag också gjort, kontrar jag.

25 juli

Jag åker ner för att klippa gräset vid Stugan och upptäcker därvid att gräsklipparen står kvar på gräsmattan vid Kvarnstugans jordkällare där stationschefen Gerza abrupt lämnade den igår kväll då han med en god portion änglavakt endast delvis massakrerade sin stortå. Detta är en farlig syssla som otäckt lätt kan bli rutin med ödesdigra konsekvenser. Även jag måste fortsättningsvis vara mera försiktig i den svårklippta terrängen runt min målarstuga - aldrig dra emot - det är då det kan hända.

Flytande svettig åker jag sedan till Vättern för ett nödvändigt dopp. Så blir allt underbart igen.

Jag får post från Sveriges Natur, begagnat bildmaterial och sånt samt en sommarhälsning från redaktören Annica, tänker då att det var länge sedan jag hade något i min auktion och att det kan passa bra nu att lägga ut en bild som har varit inne i den tidskriften. Har du tid och lust så kika in där och lägg ett bud (länk).

26 juli

Det kom ett brev idag också innehållande ett kort:

Klicka på kortet ovan så kan du läsa hela kåseriet av Alf Henriksson.

Det innehöll också en kopia av ett kåseri av Alf Henriksson. Jag kommer ihåg originalet. Jag har läst det tidigare men jag vet inte hur och var. Nu har jag sparat det som Frasse skickat i en pdf-fil som du kan glädjas av. Tack så mycket.

*

Berit undrade i förrgår över alla döda humlor som ligger under lindarna. Min vän Olle som odlar bin berättade tidigare i våras för mig, att han var orolig när lindarna blommade och det var sommar. Inte för att hans bin missunnades lindhonungen som ju blir en delikatess, men fast mer för att bina istället slickade i sig av all den bladlusdagg som lindar alltid är kladdiga av. De får helt enkelt magont och diare som medför långsam död, berättade han.

Så är det alldeles säkert också med alla dessa döda humlor under lindarna. De slarvar med maten och käkar för mycket skräpmat d v s bladlusbajs och dör av magsjuka. Detta berättade jag för Berit och hoppas nu att det stämmer.

Ett tecken på att linden är ett riktigt bladlusträd är ju svärmarna av tornseglare som drar runt dess kronor just nu när bladlössen sätter en vingad generation. Ett annat tecken är den skorpa av seg och nästan omöjlig smet som snabbt bildas på en bil eller cykel parkerad under en sommarlind. Men annars är det ju ett vackert träd förstås. Formen på en parklind är alltid hjärtlig. Skulle den hamlas eller naggas i kanten finns mallen där i generna och snabbt blir den till ett nytt "hjärta" och så även själva bladet.

27 juli

Trettio grader varmt. Efter målning under altantaket är det bara att slänga sig i 18-gradigt Vättervatten från Öninges klippor. Eftermiddagen ägnas ånyo åt bad men annorlunda, vid södra Jernevids släta sandstrand där man måste vada flera hundra meter ut i vattnet för att kunna doppa sig och där vattentemperaturen är gott och väl över tjugo.

Molnen hopar sig över Vadstena när vi vänder hemåt - en åskfront är på väg. Det är kvavt.

Inatt då vi kom hem från den sista föreställningen i Alvastra kloster av Makten och Härligheten - ett återkommande Krönikespel - var det snudd på tjugo grader alltså så kallad "Tropisk Natt".

Skördetröskorna är på gång nu - med höstrapsen.

Höstarbetet är på gång så smått på Slätten. De första tröskorna kör höstraps så det ryker.

28 juli

Ännu varmare idag - mer än trettio grader således. Bad vid Jernevid frampå eftermiddagen med Emmas familj. En åskbulle knallar in över land från sjön norr om oss. Muller på avstånd. Getingar och bromsar börjar bli jobbiga.

29 juli

Det är något svalare idag efter den svaga kallfront som passerade i natt, men ändå över tjugofem grader och inget nytt regn i sikte.

Jag åker upp på Omberg med några dukar, håller mig till klipporna vid vattenlinjen alldeles norr om Stocklycke, där jag kan bronsera hela kroppen samtidigt som jag målar eller simmar då jag får lust. Ytterligare några naturister dyker upp och i strax intill men jag bestämmer mig för att lämna dem utanför mina påbörjade verk fastän de oblygt slår sig till ro mitt i mitt motiv.

Sen far jag ner till Stugan för att arbeta vidare där i skuggan under altantaket. Redan på håll hör jag att något är på gång. Kråkorna kraxar varnande och kommer närmare. Sen kommer han - duvhökshanen - i låg flykt över betet, tjugo meter bort, kastande och svängande med kråkorna bakefter. Fem sekunder max får jag på mig att fånga ögonblicket. Jag tar fram mitt skissblock direkt och försöker få ner det på papper med min brunpenna. Jag lyckas väl bara så där.

Korna kommer nära med alla sina kalvar, alldeles intill staketet. Det brukar vara trevligt men inte idag. Luften blir plötsligt full av bromsar, några stora som humlor. De far med karusellflykt i överljudsfart runt min svettiga kropp. Jag får sno rejält för att freda mig och med infärgade penslar i hand blir jag snart både blå och röd.

Sålunda blir det absolut nödvändigt med bad igen.; till Öninge med tvål och schampo och så rakt ner i det kristallklara och lagom svala vattnet. Fågelbären över klipporna smakar sött och gott sedan och ett gäng tyska turister förundras över alla möjligheter och friheter i vårt land, som att bada i drickbart vatten eller plocka körsbär gratis.

- Gehört niemand oder kann man sagen, gehört jeder Mann, säger jag på min skoltyska.

Gebbe Björkman

Jag har ytterligare en blogg. Den skriver jag i under nätverket Svenska Konstnärer. Den kan du läsa och reagera på om du klickar på länken (här).

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok